onsdag 30 december 2009

10 år idag

Jag har alldeles förträngt att idag är det ju 10 år sedan jag och maken träffades IRL för första gången. 10 år!!!
Det har hänt både roliga och tråkiga saker under dessa 10 år, och vem vet; kanske blir det ytterligare 10 år...

Pussen & Kramen
/Ango

12 dagar kvar

Idag är det bara 12 dagar kvar tills bebis ska komma. 12 futtiga dagar och paniken kryper allt närmare. Jag kan inte låta bli att fundera på hur snittet kommer att bli. Det är ändå mitt 4:e och det var komplicerat förra gången. Det kommer ju inte bli mindre komplicerat den här gången.
Tänker på bebisen. Hur kommer den se ut? Hur kommer den vara? Kan inte låta bli att oroa mig lite för att min och R:s ålder gör att det finns risker för kromosomavvikelser och sånt. Inte för att det egentligen spelar någon roll, bebisen kommer vara otroligt älskad ändå, men nu börjar jag fundera på sånt i alla fall. En psykisk försvarsmekanism antar jag!
Jag har tvättat alla bebiskläder, men inte lagt in dem någonstans eftersom jag fortfarande inte har hittat någon byrå att lägga dem i. Jaja, vagn, bilbarnstol, nappar, nappflaska, våtservetter, amningskupor, nappflaska och 2 tetror med Baby Semp (utifall amningen skulle strula) är inhandlat. Blöjor tänkte jag fixa idag. Det vill visserligen maken handla medan jag är på BB, men eftersom jag känner honom, så är det lika bäst att jag handlar ett paket innan.
Det ska bli så skönt när det här är över. Just nu är allt så tungt och jobbigt! Jag har ont, får sammandragningar bara jag reser mig upp från en stol, har ständigt en bebisrumpa som bråkar med mina revben, och ett huvud som trycker på neråt. Är galet trött på att springa på toa var och varannan minut och vill kunna gå utan att vagga fram, suckandes och stönandes.
12 dagar kvar!!!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 28 december 2009

Vardag igen!

Nu är en av årets sista vardagar här. Skönt med lite "normalt" liv också! Visserligen är barnen lediga och maken har semester så alla är ju hemma ändå, men vardag är det i alla fall ;-).

Julen gick som den borde. Vi har valt att göra helt egna traditioner de senaste åren, vilket innebär att barnen får öppna alla sina paket direkt på morgonen, så kan vi på tidig eftermiddag sitta i lugn och ro och äta maten och slippa ha barn som bara väntar på tomten. En variant som är helt perfekt och som jag inte förstår varför det tog några år innan vi "kom på".
Barnen fick, som vanligt, massor av paket. Det mesta var sådant som stod på önskelistorna de hade skrivit. Lite roligt bara att tjejerna sa "Hon fick en sån, det hade ju jag önskat mig", fast det inte alls stod på den andres önskelista. Jaja, ibland kan de vara hyggliga mot varandra och låna ut till varandra (men det är inte så ofta).

På juldagen var jag och barnen på bio. Vi tittade på "Alvin och gänget 2" som hade premiär dagen till ära. Barnen tyckte den var jättebra, men själv tyckte jag att ettan var mycket bättre.

Imorgon åker vi en sväng till Linköping för att lämna lite julklappar till mamma och moster. Vi ska också hjälpa morbror köpa ny TV och montera upp den på väggen. Skönt att komma bort en sväng också.

Den 23:e var vi ute och "sista-minuten-handlade" (som alla andra) och då hittade jag nästa nummer i min platespotting; nr 037. Jag börjar komma ifatt maken nu (som haft ett lååångt försprång på mig). Han ska ha 058 och verkar ha letat bra länge efter den nu!

Idag är det bara 14 dagar kvar tills bebis kommer. Kanske ligger jag i detta nu på OP-bordet och väntar på att få höra det första skriket? Det ska bli så skönt när det är över, för nu är det fruktansvärt jobbigt! Jag har mycket sammandragningar, springer och kissar ungefär 4 gånger i timmen och har väldigt ont av foglossningen. Jag har klarat mig för bra i trimester 2 och början av 3 så allt kom på en gång nu i slutet! Jaja, bara att bita ihop. 2 veckor går så snabbt.
Just det; jag vaknade inatt och hade drömt att jag skulle in och snittas. När vi kom in till förlossningen så bestämdes det att jag inte alls skulle snittas då. Både jag och bebisen mådde toppen så jag kunde lika gärna fortsätta graviditeten... Måste ju säga att jag inte var så himla glad när jag vaknade ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 24 december 2009

Julklapparna


är utdelade och öppnade. Barnen är glada och nöjda och leker för fullt med alla nya saker. God jul allihop!

tisdag 22 december 2009

Dan före dan före dopparedan...

Ja, det är precis det det är. Tiden har återigen tagit ett enormt steg framåt och plötsligt har vi julen alldeles runt hörnet! Är jag redo för jul? Nej, inte ett dugg! Maten är inte inhandlad och det finns några fler klappar att köpa! Jaja, hela familjen är ledig imorgon...

Igår var jag hos barnmorskan för näst sista gången. Vi tog inga prover, ingen av oss tyckte att det behövdes eftersom man ändå inte gör något nu ifall mitt blodsocker skulle vara högt eller så. Kollade blodtrycket och bebis och pratade bara. Hon tyckte att jag verkade så lugn och stabil! Javisst! Lugn och stabil är väl inte riktigt de ord jag skulle försöka få andra att tro att jag är! Jag känner mig stressad, väldigt stressad. Har skolan hängande över mig, är trött på den nu. Måste jobba av tentorna så jag kan ta det lugnt sedan! Allt till bebis är inte klart. Jag har inte tvättat kläderna, inte fixat punkteringen på vagnen. Igår handlade jag amningskupor, nappar, nappflaska och sånt. Inte blöjor dock för det ville maken få köpa när jag låg på BB. Ok, visst, vill han det så får han det!

Julgranen är framme och klädd och alla julklappar ligger under den. Barnen är där och tittar till alla paket då och då, men mest nyfiken är ena katten! Hon är upp och spatserar runt på alla paket och försöker riva av lite papper här och där. Synd bara att inte ett enda av alla paket är till henne!
På tal om katter; Någon som vill ha två katter? Victor har ju konstaterats vara pälsdjursallergiker, så vi måste hitta nya hem till katterna. Har en annons på Blocket, men det är ingen som hört av sig! Katterna är en helsvart honkatt och en svart/vit hankatt. Båda är underbara i sättet, vana vid barn, andra katter och behöver inte placeras tillsammans. Katterna är mamma och son. Hojta om du är intresserad eller vet någon annan som är. Det känns inte så kul att behöva avliva katterna, men just nu verkar det vara enda alternativet!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 17 december 2009

Det är det inget kul


när man måste skrapa rutorna på insidan när man ska iväg.

-8 grader ute och bara


18 grader inne, då är varm choklad berättigat. Världens godaste choklad är det här (mörk choklad). Jag fick den av min hemliga bokvän i julbytet (läs mer om det i min bokblogg).

tisdag 15 december 2009

Snö


Massor av snö har vi fått och det är underbart.

Årets sista Luciafirande

Igår hade Simone sitt Luciafirande i skolan. Det var klassföräldrarna som hade ordnat firandet (annars har de inget sånt i skolan, eller jo, för eleverna på dagtid, men inte för familjerna).
Barnen har tränat i ett par veckor nu på Luciasångerna och hur de ska gå och så. Simone har gått omkring och sjungit: "Natten går tunga fjät, runt gård och snuva...". Har försökt få henne att ändra det där "snuva" till "tuva", men hon faller tillbaka hela tiden. Antar att senaste tidens alla förkylningar överallt har satt sina spår ;).
Luciatåget gick jättebra, och det bestod till 50 % av Lucior, 49,5 % av tomtar och 0,5 % fördelades på tärnor och pepparkaksgubbar. Inte en stjärngosse var det. Däremot en kille som var Lucia, vilket gladde mig mycket! Annars brukar det vara så stelt, även på barnens nivå, att killar inte får vara Lucia, men inte igår! Underbart!
Efter skönsång var det dags för mingel och fika! Efter någon timme valde vi att bryta upp och åka hem. En skön och mysig kväll blev det!

Pussen & Kramen
/Ango

Snö!!

Åh, vad det är underbart med snön! Det kom en liten gnutta snö i förrgår, igår snöade det mer och inatt har det kommit ännu mer. Det är nog 10 cm snö nu. Helt underbart!
Tyvärr innebär det ju skottning också. Även om det inte är mycket som ska skottas så är det ett par meter gång och två trappsteg, och jag vet inte riktigt om min mage tycker att det är en riktigt bra idé att skotta det! Jaja, får väl dela upp det och skotta i omgångar i så fall!

Pussen & Kramen
/Ango

söndag 13 december 2009

Grattis älskade Paulina!

Idag fyller Paulina 9 år! Det är ganska stort när man är liten! Minns själv att det kändes som en liten milstolpe i livet ;).
Lilla, stora, fröken har firats på morgonen. Hon skulle få frukost på sängen, men kl 7:15 väckte hon mig för hon var så hungrig. Victor var också vaken då så vi gick ner alla tre och fixade frukost. Victor serverade (och fixade rostade mackor) storasyrran frukost i soffan istället. Detta framför TV:n som bjöd på traditionellt Luciafirande!
Paket öppnades och damen fick till sin stora lycka massor av kläder! Även Scrapbookprylar, spel och pengar fanns det i paket som öppnades. I eftermiddag kommer faster och farmor och farfar så då blir det fler paket!
Grattis min stora tjej!

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 12 december 2009

036 också klart!

Nu går det undan med numren vill jag lova.
Hade tagit mig ett varmt bad och kom ner från övervåningen när jag såg en bil parkerad på gården. Just den bilen hade nummer 036. Precis vad jag behövde alltså!

Pussen & Kramen
/Ango

Pepparkaksbakning


Idag bakar barnen pepparkakor till deras stora förtjusning.

034, 035 och Lucia

Igår hittade jag 034. Den stod parkerad där den brukar står parkerad. Några timmar senare mötte jag även 035, så två nummer avklarade samma dag känns helt ok!

Victor hade Luciafirande på dagis på eftermiddagen! Ett 20-tal barn (majoriteten tomtar) sjöng en väl inövad repertoar, och charmade såklart alla vuxna som stod och tittade på. Vädret var lite snällt, så regnet som vi haft de senaste veckorna lös med sin frånvaro.
Efter sångerna blev det fika med pepparkakor som barnen bakat, saft/kaffe och glögg. Himla mysigt, även om jag ganska snabbt insåg att jag inte var klädd för en fika utomhus.

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 11 december 2009

033 upphittad

Jag behövde inte vänta länge på att hitta 033. Igår när jag och barnen hade varit och hämtat ett paket och handlat så mötte jag en bil med just 033. Ska kolla efter 034 idag, och hoppas att den står parkerad där den brukar stå!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 10 december 2009

Blir så trött

Idag när jag hämtade Victor på dagis pratade jag med en i personalen, och vi kom in på alla varsel som är nu. Hon berättade att hon (som är förskollärare), ännu en förskollärare, en fritidspedagog och en barnskötare är de enda som får vara kvar på vårt dagis. En barnskötare har blivit erbjuden en städtjänst (!), en annan barnskötare har blivit erbjuden makens jobb (men det visste varken jag eller hon då, det var maken som berättade det ikväll), 3 andra barnskötare blir utan jobb helt. En förskollärare hade redan fått en annan tjänst innan, och skulle sluta till årsskiftet i alla fall.
Personalen mår jättedåligt, såklart, och varför tänker ingen på barnen (jo, personalen gör ju det). Hur många olika personal ska komma och gå hela tiden? Det blir ju inte mycket till kontinuitet för dem. Dessutom ska de nu vara med personal som mår hemskt dåligt (även de som är kvar mår ju dåligt).
Jag kan bara hoppas att den här jävla kommunen snubblar på sina egna besparingskrav (för spara där man borde spara och flytta om skattemedlen är det ju inte tal om) snart! Är så galet trött på all skit med skola och barnomsorg!

Pussen & Kramen
/Ango

032 klart

Igår när jag skulle åka och hämta tjejerna i skolan, stod nummer 032 parkerad precis utanför där jag bor. Himla perfekt!
033 ägdes ju av en klasskompis till Paulina förut, men de har ju sålt sin bil nu. Typiskt!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 9 december 2009

Fler dåliga nyheter

Besparingskraven inom kommunen har nu kommit att påverka även vår familj. Maken kom hem idag med papper om uppsägning! Han har 6 månaders uppsägningstid, så lagom till sommarlovet tar hans anställning slut. Nu är vi inte oroliga att han ska vara arbetslös någon längre period. Vi misstänker att innan uppsägningstiden är slut så har han fått en ny tjänst. I annat fall så får han ta över och vara pappaledig så får jag ge mig ut och jobba istället!

Pussen & Kramen
/Ango

Nu är jag inte någon populär mamma!

Idag har vi meddelat barnen att katterna ska säljas/ges bort! Simone sa inte så mycket om beslutet, medan Paulina är tröstlös. Hon vill inte veta av att katterna ska bo någon annanstans. Nu har hon gråtit en stund över det faktum att hon inte kan behålla katterna. Jag förstår henne till fullo! Jag minns så väl när jag var lika gammal som Paulina och jag var tvungen att lämna bort min älskade katt. Usch, vad ledsen jag var då! Det var efter pappa hade dött och vi skulle flytta in till stan. Vi var tvungna att lämna bort katten och jag var så arg på pappa. Hade inte han dött så hade jag ju inte behövt lämna bort min katt! Nu går mina barn igenom samma sak och jag har full förståelse för hur hon känner!

Pussen & Kramen
/Ango

Jaha, då var det konstaterat

Victor har idag varit på allergimottagningen för att utredas för astma och allergi. Det första vet vi ju att han har, bara att vi inte fått det på papper ännu, det andra har vi misstänkt. Vi har misstänkt pälsdjursallergi eftersom hans astma blivit mycket värre när vi haft kattungar. Pricktestet idag visade tydligen (maken var inne med Victor) allergi mot katt, hund och häst (vet inte närmare, får prata med maken när han kommer hem). Nu ligger katterna ute på annons på Blocket! Jättetråkigt, men vi kan ju självklart inte behålla katterna. Jag hoppas innerligt att vi hittar nya hem till dem!

Återbesöket hos barnmorskan igår visade att jag hade högt blodsocker efter glukosbelastningen (jag hade 9,4 och 10 är maxgräns). Barnmorskan ringde specialist-mvc och pratade med läkare där. De valde att avvakta och bara ha koll på blodsockret. Det är ju inte så jättelångt kvar tills bebis ska födas, så jag hoppas att min kropp kan kämpa på den sista månaden nu!
Mitt urinprov skickades ju på odling, så jag får väl svar om några dagar. Något är ju fel, men vad? Jag har ju enormt mycket sammandragningar, men de gör (som tur är) inte ont. Däremot är det jättejobbigt när magen blir stenhård bara jag reser mig upp, eller när barnen går bredvid, håller mig i handen och hoppar. Jag tror att mitt dåliga urinprov och sammandragningarna har ett samband!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 8 december 2009

Glukosbelastning igen!

Idag är dagen för en glukosbelastning igen. Min barnmorska tyckte egentligen inte att det skulle vara nödvändigt, men eftersom det ordinerats av läkare så är det klart att den skulle göras.

Har inte varit hos min barnmorska på över 3 veckor så det är många prover som skulle tas. Urinprovet var inte så positivt, det kunde jag se själv. Jag såg att det var väldigt rödfärgat... Kommer inte ihåg allt, men det var glukos i urinen, och så var det en del som kunde tyda på både det ena och det andra. Första frågan jag fick var om slemproppen hade gått. Det tror jag ju inte, jag har inte märkt något av det i alla fall.

Igår hade jag fruktansvärt mycket sammandragningar och "mensvärk" och det gjorde att barnmorskan valde att skicka urinet på odling för att se om det kunde vara en urinvägsinfektion eller så. Hon sa att det kan också vara så att förlossningen börjar komma igång... Hoppla! Sånt har jag ju ingen erfarenhet av! Jag är ju snittad planerat 2 gånger och igångsatt 1 gång. Inga spontana förlossningar här inte. Förhoppningsvis kommer det inte igång av sig självt ännu, men man vet ju aldrig. Jag är glad om bebisen kommer på andra sidan nyår...även om jag är hemskt trött på att vara gravid nu, förstås. Men jag tänker på bebisen.För dens skull är det bättre att den väntar några veckor till (jag har ju bara gått 33 fulla veckor ännu).

Nu ska jag tillbaka till barnmorskan för att kolla hur glukosbelastningen har gått!



Pussen & Kramen
/Ango

söndag 6 december 2009

031 klart

Igår var jag i Eskilstuna och träffade J. Himla kul att träffas igen, det var så himla länge sedan. Vi försökte få till det sista på C-uppsatsen (som bara blir liggande på grund av bristande motivation). Nu är det bestämt att J ska gå upp med den själv vid nästa tillfälle, vilket är 14-15 januari. Eftersom jag snittas den 11 januari så är det inget som är aktuellt för mig alltså. Jag kommer istället att få opponera på någons uppsats när jag har möjlighet (i maj kanske), för att jag ska kunna få ut mitt betyg).

På hemvägen mötte jag nummer 031. Jag vet att 032 finns här i närheten någonstans (033 och 034 också), men jag minns inte var. Förhoppningsvis ska det inte ta så lång tid att hitta nästa.

Nu är det bara 36 dagar kvar tills bebis ska komma. Det är ju verkligen inte långt. Jag blir lika förvånad varenda dag när jag konstaterar att det har försvunnit en dag till. Det ska bli himla skönt visserligen att få ut denna alien ur min kropp, för han är ganska bökig och vill gärna få sin vilja igenom mest hela tiden ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 4 december 2009

Ny bil inköpt

Jag skrev ju att jag skulle köpa en Huyndai, men så blev det inte. Maken hade kommit överens med säljaren av den bilen att han skulle komma och hämta den i onsdagskväll. Maken hade sagt att han skulle ha bilen, osedd, och köparen lovade att vi skulle få köpa den. Nu kunde inte maken åka direkt eftersom han skulle till Västerås först, och bilen stod i Eskilstuna, men maken skulle åka över Eskilstuna på vägen hem och hämta upp bilen (han hade med sig en person som kunde köra ena bilen hem).
När maken ringer säljaren, när maken är på väg till Eskilstuna säger denne att det är en annan som är på väg att köpa bilen... Jasså, vad kul då... Maken blev skitförbannad och skällde ut säljaren, men det hjälper ju inte så mycket. Det var bara att börja leta efter en annan bil.
Så hittade maken en bil i Köping som såg fräsch ut. Åkte och köpte den. Det är en Ford Escort -97. Tyvärr så visade det sig att vi blivit lurade på miltalet. Enligt ägaren hade bilen gått ca 18000 mil, men när maken kollade igenom alla papper så kunde vi se att bilen hade gått igenom en 21000-milaservice. Bilen har alltså gått 28000 mil istället. En viss skillnad i slitage liksom. Jaja, shit happens! Bilen har inga uppenbara fel i alla fall, det är väl huvudsaken!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 2 december 2009

Att sälja bil på Blocket

Igår satte jag ut en annons på min minibuss, för vi har kommit på att vi skulle ha två kombibilar istället. Visst, vi får inte plats allihop i en bil, men de tillfällen vi åker allihop är väldigt få. Det innebär att vi i långa loppet kommer billigare undan med att åka i två bilar än en när vi ska iväg. Som det varit nu har jag suttit och kört korta sträckor med bussen, vilket kostar rätt mycket i och med att det går åt en hel del i kallstart och att den inte ens hinner bli varm mellan hemmet och dagis, typ. Ja, så vi har diskuterat och kommit fram till att vi skulle sälja bussen och köpa en kombi till istället.
Jag satte då ut en annons på Blocket igår. Satte 9500:- i pris (så det fanns lite prutmån). Det dröjde inte länge innan det kom en massa mail från intresserade. Det är då det fantastiska Blocket-fenomenet inträffar. Folk vill byta mot allt möjligt (vi hade skrivit i annonsen att vi kunde tänka oss att byta mot en annan bil, kombi). En föreslog att jag skulle byta bilen mot hans laptop. Eh, jo men visst. En laptop behöver vi ju verkligen...eller nej, kanske inte. En annan erbjöd sig att betala 5000:-, men då skulle det definitivt bli affär. Eh, nej, vi är inte desperata! Och så var det en och annan som kunde byta mot andra bilar, då.
Så ringde det en från Södertälje och undrade om de kunde komma och titta på bilen idag. Visst, sa vi, det går bra. Så kom de, tre killar, och provkörde och frågade lite om bilen och så. Så blev det snabb affär! Precis som det ska vara. Inget krångel och inget köpslående i förbannelse.
Så nu är bussen borta, och jag är tillfälligt billös igen. Har dock hittat en ny bil, som maken ska åka och hämta ikväll. Tror den bilen blir riktigt bra. Det är en Hyundai, en bil jag känner till sedan gammalt och som jag tyckte var underbar att köra! Ser fram emot att få hem den så jag kan ut och provköra den imorgon!

Pussen & Kramen
/Ango

40 dagar kvar

Idag är det bara 40 dagar kvar tills bebis kommer! 40 dagar! Det är ju ingenting, speciellt inte när dagarna bara flyger fram!
Igår gick jag igenom alla bebiskläder för att se vad som fanns. Jag har ju fått mängder av kläder av en underbar vän, men det är ju längesedan jag fick dem så jag har glömt vad det var.
Tittade igenom och sorterade ut de minsta storlekarna så jag kan tvätta och lägga fram så småningom. Insåg att nästan alla kläder är vita. Jag behöver inte direkt köpa något, men jag skulle nog vilja ha lite mer färg på kläderna, så jag kommer köpa lite kläder i andra färger. Inget jag kommer köpa idag, det kanske blir först när bebis har kommit.

Låg inatt och tänkte på att jag kanske skulle ta och handla blöjor och sånt också. Det börjar ju nästan bli läge för att se till att få hem sånt.

Bebis är oftast väldigt aktiv, och har lagt sig med huvudet neråt, ganska långt ner nu. Det finns dagar när det känns som om den har bestämt sig för att ta sig ut NU, inte sedan. Det gör riktigt ont när den bökar runt och det är bara att konstatera att nu börjar den riktigt ohärliga perioden. Dessutom har den party i magen på nätterna så jag vaknar och är vaken ganska mycket. Bara att vänja sig antar jag!

Ställde mig på vågen idag och kunde konstatera att det jag har gått upp under graviditeten har sjunkit. Jag har gått ner 0,5 kg sedan jag vägde mig senast (i helgen tror jag det var). Nu har min viktuppgång gått ner till 4,5-5 kg. Jag gick ju ner 9 kg innan jag märkte att jag blev gravid, och jag har alltså gått upp hälften av det. Det känns helt ok, speciellt som bebis väger lite över 2 kg idag. Jag kan känna mig riktigt nöjd alltså. Förhoppningsvis ska jag inte öka speciellt mycket de här sista 5½ veckorna heller!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 1 december 2009

Down the memory lane

När vi var nere i Linköping i söndags fick vi med oss barnens julklappar hem. Det var även en julklapp till mig, från mormor där i. Den julklappen visste jag ju att jag skulle få, och det känns lite fel att få den, även om det var den bästa gåvan jag kunde få. Det jag fick var en DVD-film med mina gamla super-8-filmer inlagda. Så här var det:
Min pappa filmade och fotograferade hela tiden i princip. Jag har de senaste 15-20 åren inte haft någon sladd till min gamla (men fungerande) filmprojektor och har därför inte kunnat titta på filmerna. Filmerna har legat i en påse hela tiden, och tanken har varit att jag ska göra något åt dem...någon gång. Så i somras pratade min mormor och morbror om de här filmerna som jag har och frågade om jag hade kvar dem. Mormor ville lägga över dem på DVD för att kunna få titta på dem själv (hon är med på flera av dem själv nämligen).
Jag tog med mig alla filmer jag hade hemma, och vi valde ut alla de små filmerna, vilka min morbror lämnade in för att lägga över på DVD. Mormor tyckte att det skulle bli jättespännande att få se dessa gamla filmer igen. Filmer som alla är från början av -70-talet. Hon hann aldrig få se dem! DVD:n blev klar veckan efter att hon dött!
Mormor hade sagt till min morbror att han skulle göra 2 ex av DVD:n för att jag skulle få ett eget ex i julklapp (jag hade sagt att vi kunde rippa filmen och lägga den på datorn). Nu fick jag ju med filmen hem, så jag var "otäck" och öppnade paketet i förväg för jag ville få chans att titta på filmen i min ensamhet först (måååånga minnen).
Nu satte jag på filmen igår morse, när Simone var hemma eftersom vi skulle till tandläkaren. Jag tittade på den själv först, men hon kom och satte sig och tittade tillsammans med mig. Det var så underbart att få se pappa (som dog 1981), farmor (som dog 1984), min farbror och faster (som jag inte träffat sedan 1984), mormor, mamma, min moster, vår gamla hund som vi avlivade när jag var 6 år (1978). Det var även en snutt på mig, tagen när jag var några månader gammal (sommaren 1972).
Vilka otroliga minnen det var! Vilken fantastisk julklapp det var!
Nu har jag planer på att ta alla gamla diabilder jag har och lägga över dem också på DVD. Hittade en firma som tar 75:-/DVD, och 5:-/diabild. Jag har väl 100-talet diabilder och det skulle vara så fantastiskt roligt att få dem så jag kan titta på dem. Det finns nämligen bara ett fåtal foton på mig som liten, alla är borta, eller finns endast som diabild!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 30 november 2009

030 upphittat

I fredags hittade jag ju 030. Det var lite kul för jag hade varit i affären, stod och pratade med en tjej jag känner, och när vi sagt hej då gick jag fram till övergångsstället för att gå över gatan. Det kommer en bil, som stannar för att släppa över oss, och jag ser att just den bilen är nummer 030. Tjohoo, ännu ett tiotal är avklarat!

Pussen & Kramen
/Ango

Dimmigt värre

Igår åkte vi ner till Linköping. Det var väl sista turen innan jul nu som vi åkte ner.
Det var hemskt dimmigt ute, men vi trodde att det skulle lätta på vägen.
Vi hade väl kommit 2-3 mil när vi blev stoppade och stående pga att det hade hänt en bilolycka nyligen (bara brandkåren på plats). Maken frågade om det fanns något han kunde hjälpa till med, eftersom han är sjukvårdsutbildad. Brandmannen han pratade med sa att han kunde gå fram och kolla. Maken fick ett par plasthandskar och gick bort till olycksplatsen. Ett par minuter senare kom ambulanserna, så maken valde att lämna platsen då i och med att han inte kunde göra så mycket mer (han hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen ännu). Bättre att låta "proffsen" göra jobbet.
Hela vägen var avstängd i båda riktningarna och ingen visste hur länge det skulle fortsätta vara avstängt, så vi valde att åka en annan väg, en kringelikrokig väg som blev längre, men vi kom iväg i alla fall.

Dimman fortsatte vara ganska tät hela vägen ner till Linköping...

Innan vi åkte hem igen tog vi vägen om kyrkogården för jag ville se mormors gravsten, som kommit på plats nu. Jättefin var stenen!
Började åka hem och det var ruskigt dimmigt, och nu även mörkt. Maken var jättetrött så jag tyckte vi skulle byta så kunde jag köra hem istället. Vi bytte straxt innan Norrköping. Började köra och när vi kom till Norrköping var dimman helt borta, men några kilometer senare var den tillbaka igen. Tätare än tidigare. Tidvis såg jag inte mer än 20 meter framför bilen... Kände lite lätt panik ett tag. Lyckades i alla fall komma till Katrineholm där jag stannade på en mack för att tvätta lyktorna för att få lite bättre ljus i dimman. Maken hade vid det laget piggnat till och tyckte att han kunde köra de sista 5 milen hem. Det fick han gärna göra för jag var jättetrött av att ha suttit så jättefokuserad på vägen hela tiden...
När vi kom hem var det bara att stuva undan de julklappar vi hade med oss till barnen och sedan var det i princip bara att fixa kvällsmat och lägga barnen.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 28 november 2009

Nu är de på väg!

I detta nu är 8 stycken 9-åriga tjejer på väg till sitt livs första SPA.
Idag var det äntligen dags för Paulina och bästisens SPA-kalas som det har pratats och tjatats om en hel del den senaste tiden! Det var 8 väldigt förväntansfulla tjejer som tog sin packning och gick ut till bilarna för att bege sig till SPA:t.
De kommer att få välkomstdrink när de kommer dit, så får de bubbla. Efter det blir det fruktbuffé och ansiktsmask. En dusch och ombyte till vanliga kläder innan det är dags för sminkning och nagelmålning! Tror det kommer komma hem en lycklig Paulina i eftermiddag!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 26 november 2009

När jag kom upp till


min säng ikväll, hittade jag ett kort vid sängen där det står "jag älskar dej". Det är från Simone. Barnen vet hur de ska få ett mammahjärta att smälta ibland.

Lennart är borta!

Jag har läst många artiklar om AIK-supportrarna Erik och Lennart, tvillingar, som följt sitt älskade lag genom åren.
Lennart fick cancer i höstas och det såg först ut som om han inte skulle kunna följa sitt lag till Göteborg för att se SM-finalen. Nu gick det att ordna och Erik och Lennart fick se AIK ta guld! Det måste varit en otrolig upplevelse för dessa män. Dessutom fick de vara med på guldfesten efteråt!
Idag läste jag att Lennarts cancer vunnit matchen, och jag kan inte låta bli att fälla några tårar, trots att jag inte alls känner dessa män på annat sätt än genom de tidningsartiklar jag läst. Samtidigt blir jag så glad när jag läser om det som sport verkligen borde handla om; att känna gemenskap och tillhörighet, och att många lämnat blommor och kondoleanser vid AIK-shoppen!
Vila i frid Lennart!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjuka igen?

Inatt vaknade jag av att Simone gick på toa. Hörde när hon satt där att hon sa "Aj, aj, aj" och sedan hostade hon och jag förstod att hon hade kräkts.
Jaha, bara att gå upp och fixa i ordning, då. Efter ett par minuter gick hon och lade sig i sängen, och jag gick till min säng. Så hörde jag att hon började kräkas igen...
Efter andra kräkningen somnade hon om, vilket jag inte gjorde. Somnade någon timme senare eller så.
Nu har hon inte kräkts mer, men har fortfarande ont i magen, och själv känner jag mig "orolig" i magen och höll på att kräkas när jag hostade tidigare. Är det dags för magsjuka nu då kanske?
Plockade vi (som vanligt) upp någon smitta när vi var på sjukhuset igår? Även när jag är på rutinbesök på sjukhuset med barnen så lyckas jag plocka med mig något hem. Sjukhus är ju väldigt sjuka ställen, liksom. Får se hur det utvecklar sig under dagen. Förhoppningsvis blir det inget värre än det här... Magsjuka kan jag klara mig väldigt bra utan!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 24 november 2009

Efterlängtat brev!

Idag kom brevet som meddelade vilken födelsedag bebisen ska få! Gissa om jag slet upp kuvertet. Tittade på datumet och konstaterade att det var det datumet som jag hela tiden varit inställd på; 11 januari! I och med att vi nu vet datumet definitivt så vet jag också att det bara är 48 dagar kvar tills det är dags! 48 dagar! Ni fattar hur lite det är, va? Jag kommer ju inte hinna med något alls känns det som!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 23 november 2009

Ingen barnmorska

Det blev inget besök hos barnmorskan idag. När jag stod på dagis och skulle lämna sonen ringde min mobil. Det var barnmorskan som meddelade att hon var sjuk, med förmodad svininfluensa. Hon hade bara åkt till jobbet för att fixa Tamiflu och avboka patienter. Eftersom jag inte var vaccinerad tyckte hon inte att jag skulle komma ner. Jag berättade att vi med största sannolikhet har haft svininfluensan redan, men jag tyckte inte att hon skulle vara kvar på jobbet så vi kunde stryka min tid hos henne ändå.

Pussen & Kramen
/Ango

Ny vecka, nya tag!

Det sjuka börjar bli bättre, men jag funderar på hur länge det ska gå runt i familjen.
I fredags kom äldsta bonussonen till oss. Han skulle vara på kortis över helgen så vi andra skulle ha en chans att bli friska (-re) så han inte skulle bli smittad. På lördagen ringde de från kortis och sa att bonussonen var sjuk. Han hade blivit smittad ändå.
Igår började Simone klaga på att hon hade ont i halsen och hon började bli hostig igen. Senare eftermiddag verkade hon bli mycket bättre så vi gick iväg på hennes innebandyträning. Efter uppvärmningen hade hon jobbigt att djupandas och hon hostade väldigt mycket. Ändå ville hon inte gå hem. Hon fick sitta och vila en stund istället. Få se hur hon mår nu på morgonen. Resten av familjen verkar ha kryat på sig ordentligt i alla fall. Visserligen har jag också fått ont i halsen igen, men jag tror och hoppas att det bara är tillfälligt och att det går över snabbt!

Idag är det dags för ny koll hos barnmorskan. Tycker jag springer där hela tiden. Tydligen ska jag gå till henne varje vecka, vet inte riktigt varför, för det känns lite överdrivet ofta ;-). Nåja, jag ska dit igen i alla fall, och det är klart: det är ju ganska mysigt att få lyssna på bebishjärtat!
Idag är det bara 59 dagar kvar enligt "baby ticker" här ute på sidan. 59 dagar är ju i överkant eftersom det kommer gå bort ca 10 dagar, så då är vi alltså nere på 49 dagar. Det är ju ingenting!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 20 november 2009

Sjukt igen!

Sjukdomarna fortsätter!
Igår mådde maken ganska bra (som jag gör idag antar jag), men imorse kom han hem från jobbet efter ett par timmar. Han hade fått feber och blivit väldigt yr i huvudet. Nu i kväll har han blivit sämre igen och har svårt att djupandas och har ont i bröstet (han kan inte säga om det är hjärtat eller lungorna). Han ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid till jourläkare i grannkommunen nu direkt, så han är iväg nu. Gissar att lunginflammation är en orsak till smärtan i bröstet!

När jag hämtade Victor på dagis idag berättade de att det hade varit "hela" 4 barn på dagis idag (de är väl 26-28 barn)... I Paulinas klass hade det varit 11 av 20 barn idag... Värsta epidemin som pågår här alltså! På dagis härjar visserligen även vattkoppor så alla är inte hemma av samma anledning, men majoriteten var hemma pga influensaliknande symtom!

Pussen & Kramen
/Ango

Nästan normalt igen!

Idag mår jag ganska bra, och det verkar resten av familjen också göra. Barnen är på plats i skola och på dagis och jag är laddad för att plugga en del idag.

Igår skulle det ha varit föräldrarmöte på dagis. Vid lunch ringde de från dagis och berättade att de hade valt att ställa in mötet eftersom det nästan inte var några barn alls på dagis, de flesta var hemma sjuka... De kände att de inte ville "tvinga" iväg föräldrar till ett möte och byta baciller med varandra.
De senaste två veckorna har det i skolorna och på dagisen här i vår kommun varit ett bortfall på 30-50 % varje dag. Helt otroligt vilken epidemi det har varit nu! En smittskyddsläkare uttalade sig om att det med största sannolikhet är svininfluensan som slagit till. När så många insjuknar samtidigt, med samma symtom och den "nya" influensan står för dörren så trodde han inte att det fanns något annat alternativ. Jag vet inte, jag vet bara att "alla" har varit sjuka nu, och att alla haft samma symtom!

Drömde i natt att mormor levde. Hennes död hade bara varit ett missförstånd! Hon levde och mådde hur bra som helst. Underbart att få "träffa" henne igen, men mindre roligt att vakna och inse att det inte alls var något missförstånd, utan att hennes död i allra högsta grad är verklighet!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 19 november 2009

Sjukt sjukt!

Ja, nu har vi väl varit sjuka hela bunten ett tag. Simone är den som är friskast, och har inte "nyinsjuknat" sedan hon var sjuk förra veckan. Maken börjar bli bättre i sin influensa, jag känner mig också något bättre, men långt ifrån bra. Paulina är hemma för tredje dagen idag, men idag är den där "extradagen" som hon är hemma, så imorgon ska hon till skolan igen. Victor är hemma igen. Han var hemma i måndags eftersom han var sjuk lördag och söndag. Igår var han dålig igen och var hemma. Inatt har han hostat och rosslat en del så han får vara hemma idag också (han har ingen feber eller så, utan är hemma för att slippa astmabesvär).
Jag är hostig, matt i kroppen och har väldigt ont i halsen. Har varit väldigt illamående, dassig i magen, febrig till och från och min foglossning och ryggvärk har spelat upp väldigt medan jag mått dåligt.
Är det svininfluensan jag haft så är jag väldigt glad att jag inte har vaccinerat mig, utan har tagit eländet istället (maken säger likadant). Det här har inte varit värre än en vanlig "bonnförkylning" (jag drabbas ju aldrig av något annat, och är tämligen säker på att jag aldrig haft en influensa i hela mitt liv) och jag går stärkt ur detta också. Visst är det jobbigt med hostan när lungorna är ihopknölade i brösthöjd, för jag har grymt ont i alla muskler som är runt om bröstkorgen, men det kan jag leva med ett par dagar till!
Nu ska jag försöka läsa lite kurslitteratur! Har inte blivit mycket pluggande av de senaste dagarna av någon konstig anledning ;).

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 17 november 2009

Bristningar


Såna här bristningar kan man tydligen få när man kräks. Ser inte speciellt kul ut!

Svinet på besök?

Eftersom hela familjen är sjuka, mer eller mindre, och alla har samma symtom, ringde maken ner till VC nu på morgonen (speciellt som han tillhör riskgrupp, och inte vaccinerat sig ännu).
Han beskrev symtomen som vi alla delar här hemma, och de hade sagt att det mycket väl kunde vara svinet som var och hälsade på hos oss. Enligt den han pratade med var risken att bli svårt sjuk mindre om man aldrig tagit vaccin mot säsongsinfluensa (det har jag läst förut också) eller om man aldrig haft någon influensa (och mig veterligen har jag aldrig ens varit i närheten av att ha någon sådan). Kanske är det så, jag vet inte, och eftersom de inte tar prover så får vi inget svar heller. Jaja, blir det inte värre än så här kan vi alla leva med det! Känner mig mest väldigt matt i kroppen och väldigt illamående idag. Har svårt att framför allt dricka något (och det är ju inte bra). Illamåendet blir 10 resor värre om jag dricker, men äta funkar lite bättre!

Pussen & Kramen
/Ango

Vilken natt...och morgon!

Började bli lite hostig och känna lite halsont igår kväll. Kände också att det gjorde lite ont över lungorna. Det gjorde inte ont i lungorna, utan bara på, runt dem så att säga.
Somnade vid 22:30 ungefär och vaknade kl 1:20 och har inte sovit mycket efter det. Hade jätteont över lungorna (fortfarande inte ont när jag andades) och jätteont i fogarna. Låg och vände och vred på mig och höll på att bli galen på att jag inte fick sova.
Vid 5:20 gav jag helt upp tankarna på att få sova mer och gick upp. Gick ut i badrummet för att borsta tänderna. När jag nästan borstat färdigt började jag må galet illa. Normalt sett går det över snabbt, men inte idag. Det tilltog i styrka och det var bara att kräkas... Tyvärr fanns det ju inget att kräkas upp. Upptäckte efteråt att jag hade fått bristningar i tinningarna efter kräkningen. Går nu omkring med lila märken i tinningarna. Jättefint...NOT!
Nu har jag städat lite i köket (klockan är nu 7:08) och känner mig grymt matt och trött. Det blir nog inte många knop gjorda idag!

När jag hade kräkts ropade Paulina på mig. Hon mådde dåligt sa hon och hade också sovit dåligt i natt. Hon blir hemma från skolan idag. Nu har alla tre barnen varit sjuka i omgångar. Hoppas det stannar här nu!
Läste att ca 100 av 230 elever på en skola i Köping var sjuka igår. Det går någon skum sjuka med huvudvärk, hög feber och magont. Det är ju det som alla mina barn också har haft. Även här i kommunen ligger halva högstadieskolan däckad i samma sjuka.

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 16 november 2009

Det här var ju intressant

I dagens Aftonbladet (nätupplaga i alla fall) står det om precis det som jag funderade på i ett inlägg längre ner; Om män drabbas hårdare av svininfluensan än kvinnor. Jag har sökt och sökt, men inte kunnat hitta några siffror som varken bekräftar eller dementerar mina funderingar. I den här artikeln står det ju att det bara är en slump att det bara är män som dött, men jag undrar det jag...
Jag hittade en artikel från en skånsk tidning, som var tryckt i juli, som sa att det var fler män än kvinnor som insjuknat i svininfluensan (det var 40-nånting män och 20-nånting kvinnor). Tyvärr hittar jag inte den länken igen!

Pussen & Kramen
/Ango

Två nya nummer

Idag när jag åkte hem från ultraljudet mötte jag nummer 027. Ännu ett nummer upp alltså! Himla skoj. Började leta efter 028, men hittade inget. Så kom jag på att på en gata väldigt nära där vi bor, så bor en bil med nummer 028. Bara att ta vägen förbi den alltså. Som vanligt så stod bilen parkerad där den brukar stå, så även 028 får jag nu alltså räkna in! En helt ok dag idag alltså!

Pussen & Kramen
/Ango

Ultraljudet är avklarat

Med andan i halsen kom jag inspringande på specialistmödravården kl 10:02. Hade tid kl 10:00 så jag kände mig något lätt stressad ;).
Fick komma in till läkaren kl 10:30...
Ultraljudet blev noggrant utfört och visade en bebis med tjock mage. Alla mätningar av fostervatten och flöde i navelsträngen var perfekta. Bebisen beräknades väga ungefär 1800 g nu. Det är ungefär 200 g mer än vad som är beräknat för den graviditetsvecka jag är i (+8,7 %) så det är ingen liten elefant i magen trots allt.

Läkaren gjorde en snittbeställning, så tiden kommer i brevlådan så småningom. Himla spännande. Har för mig att det tog 1-2 veckor att få tiden förra gången.
Även papper för sterilisering skrev under, så nu är det också beställt i samband med snittet.

Vi pratade lite om min glukosbelastning och min struma. Jag ska höja min Levaxindos ytterligare eftersom värdet inte är helt bra. Dessutom tyckte läkaren att jag ska göra om glukosbelastningen om 3 veckor för att verkligen säkerställa att jag inte fått graviditetsdiabetes. Som hon sa så är det bara för att vara på den säkra sidan. Skulle jag ha fått graviditetsdiabetes (den kanske är under utveckling nu i och med de dåliga proverna jag haft) så är det ju bra att känna till det innan förlossningen.
Ett bra och givande möte med läkaren (som var väldigt trevlig och sympatisk). Det enda "tråkiga" var att det inte gick att se om det var en Egon eller Elsa som härjade runt i magen. Fick perfekt bild på rumpan och så, men mer ville den inte visa upp. Jag får väl helt enkelt fortsätta lita på att svärfar har rätt, och att det är en liten Egon som ligger där på tillväxt!

Pussen & Kramen
/Ango

Ultraljud idag

Idag är det dags för ultraljud igen. Ska göra ett tillväxtultraljud och ska samtidigt få mitt snittsamtal. Även pappren för sterilisering ska fixas.
Tänk om jag får ett snittdatum idag? När jag skulle snittas med Victor kom nog ett brev med datum någon vecka efter snittsamtalet, men då var samtalet några veckor tidigare än vad det är den här gången. Jag tror inte jag får något datum idag, men tänk om?
Det ska bli spännande att få tjuvkika lite på bebisen igen. Det är ju stor skillnad på storleken från förra gången. Nu är jag ju i v 31 och bebis bör ha närmat sig 2 kg i alla fall.

Igår sålde vi äntligen MC:n. Har haft den ute på Blocket ganska länge, men trägen vinner. Efter att ha sålt den så hittade maken en bil på Blocket (vi skulle ju köpa en extrabil) som de bara skulle ha 8000:- för. Det är en Volvo 855, jättefin i lacken och med sommar- och vinterdäck (sprillans nya vinterdäck) och skinnklädsel. Han ringde på annonsen och en halvtimme senare var köpet klart (bilen fanns i vår lilla håla till och med). Nu är vi alltså ägare av 2 bilar igen. Skönt!

Victor är hemma från dagis idag. Han mår bättre, men eftersom han inte har varit feberfri i 1 dygn ännu så får han vara hemma. Jag ska lämna honom hos maken på jobbet medan jag är på ultraljudet, och så hämtar jag honom när jag kommer tillbaka. Maken har bara 1 lektion idag, och Victor får vara med på de sista 20 minuterna av den, sedan är det bara kontorsjobb för maken, så då gör det inget att Victor är med. Dessutom tycker Victor att det är lite spännande att få vara med pappa på jobbet!

Pussen & Kramen
/Ango

söndag 15 november 2009

Svininfluensa farligare för män?

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med svininfluensan och om det är så att män drabbas hårdare av den. Jag har inte läst något om att det skulle vara så, och det kanske bara är en slump, men alla dödsfallen i Sverige är män/killar. De man läst om i tidningarna som ligger i respirator/ECMO är majoriteten män. Det skulle vara väldigt intressant att få se statistik på dödsfall i andra länder och även vårdhistoria över de som vårdats på sjukhus.
I Norge, som är det land som drabbats hårdast av svininfluensan på våra breddgrader, har det dött några tjejer (jag vet att det är 2 i alla fall). Skulle vara intressant att se hur könsfördelningen ser ut där också.
Kanske är det så att män drabbas hårdare? Eller att fler män är i riskgrupperna? Eller att män helt enkelt inte är lika motståndskraftiga som kvinnor (vi vet ju att de är döende i vanliga förkylningar, medan kvinnor inte ens ser sig som sjuka t ex).
Jag ska försöka hitta lite siffror från andra länder kring hur det ser ut med könsfördelningen, för i Sverige är det tydligen värre att vara man och få svininfluensan än att vara kvinna och få den i alla fall. Slump eller ej...

Pussen & Kramen
/Ango

Fortfarande sjuk

Victor är fortfarande sjuk. En konstig sjuka som jag förstått är väldigt vanlig just nu. Tydligen är det många i vår lilla kommun som är sjuka med samma symtom. Han har hög feber (över 39 grader, jag vet inte exakt då vår febertemp är trasig, men genom att känna hur långt ner på kroppen feberhettan känns får man en bra bild). Han får febernedsättande var 4:e timme, men det märks knappt alls.
Han är trött, såklart, och somnar och sover 15-30 minuter 2-3 ggr på dagen. Han äter helt ok och dricker ganska bra trots allt. Han har lite hosta, men inget anmärkningsvärt, och hans astma har inte spelat upp. Det är i princip bara febern alltså. Det verkar som om majoriteten har hög feber i 3 dagar, sedan vänder det (det är inte någon tredagarsfeber). Himla konstigt, men det är ju den årstiden som alla konstiga sjukor härjar också!

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 14 november 2009

Då var det lördag, då!

Lördag igen och idag visar vädret sig från sin sämsta sida. Regnet står som spön i backen och det är riktigt urtrist novemberväder!

Victor är familjens nya sjukling. Igår fick han feber, klagade på ont i benen och illamående. Idag har han hosta och lite feber. Får se vart det tar vägen.

Jag tänkte försöka plugga lite idag. Känner att jag behöver det efter att ha slappat mycket nu i veckan. Lika bäst att se till att jag inte hamnar efter i kurserna eftersom jag vill få examinationsuppgifterna gjorda innan det är tänkt att de ska göras (eftersom de krockar med bebis ankomst).
På tal om studier; kände mig lite dum när jag var på biblioteket tidigare i veckan för att hämta en bok jag hade fjärrlånat. När de plockade fram boken visade det sig att jag faktiskt har den boken hemma. Det är en bok bi hade första året på programmet, så jag har ju förträngt den. Jag kände igen titeln när jag läste den på litteraturlistan, men inte kunde jag dra mig till minnes att jag redan hade den. Jaja, nu slapp jag ju låna den, och nu kanske den kan bli läst, då ;).

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 12 november 2009

Glukosbelastningen klar

Imorse var det dags att göra glukosbelastningen. Såg inte direkt fram emot den, såklart, men det var inte så farligt trots allt. Ca 3 dl glukosblandning skulle drickas, och det var bara att svepa eländet så jag blev av med det så fort som möjligt. Fick åka hem efteråt och ta det lugnt. Det var ju lättare sagt än gjort med allt det där sockret i kroppen.
Efter knappt 2 timmar var det dags att bege sig tillbaka till bm för att ta ett nytt prov. Var lite orolig för att det skulle visa sig att jag hade graviditetsdiabetes, såklart. Tog blodprovet, som visade ett alldeles normalt värde. Jag hade b-glukos på 5,4 innan belastningen och 8,1 efteråt, så det var helt normala värden.
Varför jag haft 7,5 och 8,4 vid de senaste två mätningarna är oklart. Det kunde ha att göra med min struma, och att det provet visade lite tveksamheter. Tydligen går diabetes och struma lite hand i hand berättade bm. Ska prata med dem om mitt strumaprov på måndag på specialist-mvc när jag ska dit på tillväxtultraljudet.

Jag bad maken att få ha bilen idag (vågade inte chansa att gå fram och tillbaka till bm efter belastningen eftersom jag hört så många säga att de mått fruktansvärt illa efteråt), och skjutsade då maken och barnen till de olika ställena imorse. När vi skulle svänga in vid makens jobb kom en bil med 026 utkörande! Ännu ett nummer att lägga till handlingarna i platespottingen alltså!

Fick mail idag om att våra jultidningar gått till packning. Härligt! De kommer i början av nästa vecka! Helt perfekt! Har handlat en del julklappar till barnen, så jag får passa på och hämta medan barnen är i skolan/på dagis. Paulina har också köpt julklappar till Victor och Simone där (de brukar få köpa till varandra eftersom de tycker att det är roligt). När tidningarna kommer så kommer jobbet med att dela upp och lämna ut allt också. De har sålt ur två kataloger så det är en del som ska delas ut. Som tur är så har de mest sålt till släkt och vänner, så vi behöver inte springa runt hela byn för att lämna ut allt!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 11 november 2009

Jaha, ja...

Har varit på besök hos min bm idag. När jag kom dit kl 9:30 sa hon "Sena?". Nej, sa jag, jag skulle komma kl 9:45. Hos henne stod det 9:15. Saken är den att hon skrev ut tiden på papper förra gången, då blev det kl 9:00. Hon ändrade den i datorn till 9:45 (jag såg när hon gjorde det) och ändrade på mitt papper till 9:45. Ingen av oss fattade något alls. Det enda hon visste var att de i receptionen hade ändrat i hennes tidlogg så att telefontiderna stod med nu (det gjorde de inte förut). Kanske blev det någon förskjutning då. Nåja, vi hann vad vi skulle i alla fall.
Mitt blodglukos låg förra veckan på 7,5 och idag på 8,4 så det var ju inte bra. Bakterier i urinen fanns inte, däremot ketoner, vilket betyder att jag måste dricka mer vätska (men jag har druckit dåligt igår och idag så det visste jag redan).
Urin ska in och skickas på bakterieodling, för jag kan ha en "tyst" urinvägsinfektion.
Mitt sf-mått var 34 cm, samma som förra veckan. Konstigt nog hade bm skrivit in 33 cm på förra veckan, men jag vet att hon sa; "Ja, jag kanske kan få ner det till 33 cm, men nej, det är lika bra att acceptera att det är 34 cm". Det har alltså inte ökat, även om det nu har gjort det enligt bm.
Kontentan av alltihopa blir att jag imorgon bitti ska göra en glukosbelastning hos bm, och så fick jag tid på måndag till tillväxtultraljud på spec-mvc. I kombination med ultraljudet ska jag få snittsamtalet också (så slipper jag åka tillbaka om 2-3 veckor igen för det). Det betyder alltså att om 2 veckor kanske jag vet vilket datum bebis ska komma...
Mitt hb hade sjunkit från 135 till 129 på 1 vecka så jag tänker börja ta Niferex 2 ggr/vecka (det skulle jag ju göra, men jag har faktiskt missat det) för att slippa behöva ta dagligen om några veckor igen.
Bebis låg lite konstigt i magen. Först hittade hon inga hjärtljud. Hon såg lite nervös ut, medan jag visste att bebis varit aktiv någon timme innan i alla fall så jag var inte orolig. Hon hittade flödet i moderkakan och lugnade sig lite. Så hittade hon bebis efter lite bökande och hjärtljuden hamnade på 145 slag/minut.

Ni kan väl skänka mig en tanke imorgon mellan kl 8 och 10 när jag lider av glukosbelastningen?

Pussen & Kramen
/Ango

Ett SMS att spara

Igår fick jag ett SMS från Paulina. Öppnade meddelandet och hör henne säga:
"Hej mamma! Du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!"
Hon har alltså gjort en röstinspelning och skickat det. Gissa om det värmde rejält i mammahjärtat, och gissa om det är sparat på mobilen så jag kan plocka fram det när det känns tungt att vara mamma!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 10 november 2009

Sjukling igen

Simone ringde vid 11:30 och sa att hon kände sig snurrig huvudet.
Åkte och hämtade henne på skolan, och hon såg riktigt hängig ut, och dessutom hade hon fått feber igen. Konstigt det här! Nu är hon hemma, nyäten och en aningens piggare. Hon ska följa med mig till biblioteket och hämta lite kurslitteratur och låna ett par filmer som passar en sjukling (hon blir hemma imorgon också).
Tandläkartiden är avbokad idag, så fick en ny tid om drygt 3 veckor istället!

Pussen & Kramen
/Ango

Ny dag

Tisdag igen, och idag är alla barn iväg till skola och dagis.
Simones sjuka var väldigt märklig. I söndagseftermiddag började hon klaga på att hon hade ont i huvudet och magen. Det gick ganska snabbt "utför" och hon blev snabbt hängig och väldigt pipig. Febern kom och hon däckade i soffan redan kl 19.
Under natten försvann febern, men det magonda var kvar. Hon sov mellan mig och R och jag vaknade flera gånger av att hon låg och sa "Aj, aj, aj" i sömnen. Det gjorde mig lite orolig! På morgonen verkade hon något piggare, men fortfarande inte bra, så hon blev såklart hemma från skolan.
Vid lunch ringde en mamma till en tjej i Simones klass (en av Simones bästa kompisar) och skulle kolla hur det var med Simone. Saken var nämligen den att J, kompisen, också var sjuk. Med samma symtom! J hade lite mer influensliknande symtom och hade varit dålig sedan i lördags (men på bättringsvägen). Det verkar vara någon smitta som går nu med andra ord.
Imorse hade Simone lite ont i huvudet, men tog en Panodil och gick sedan till skolan.
I eftermiddag är det dags för tandläkaren igen. Simones tur den här gången. Imorgon ska jag tillbaka till barnmorskan för att få "domen". Ska det bli glukosbelastning? Tillväxtultraljud?

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 9 november 2009

Sjuk dotter

Igår, sen eftermiddag, började Simone klaga över huvudvärk och magont. Ju längre dagen/kvällen gick desto ondare hade hon. Även feber dök upp.
Hon fick en Panodil, men den verkade inte göra så stor nytta.
Inatt har hon sovit i vår säng, och hon har legat och sagt "aj, aj, aj" i sömnen flera gånger. Febern verkade gå ner under natten, men inte det magonda.
Idag är hon hemma från skolan. Hon har fortfarande väldigt ont i magen, men det är bättre än igår. Blev lite orolig över feber och magsmärta i kombination (kan vara tecken på blindtarmsinflammation), men nu verkar det som sagt ha blivit bättre. Hoppas det går över helt under dagen!

Pussen & Kramen
/Ango

söndag 8 november 2009

Men, va fan...

Makens bästa kompis frus son hittades död förra veckan. De är såklart vänner till oss alla i familjen, och det kändes tufft när jag fick veta idag att det hade hänt!
Killen var 21 år, hittades nyduschad med ciggpaket och tändare i handen. Inga tecken på droger eller liknande fanns i närheten (han har haft ett brokigt förflutet, men började komma rätt nu). Just nu vet man inte vad han dog av. Obduktionen får helt enkelt utvisa det!
Börjar bli lite trött på allt skit i omgivningen nu.

Pussen & Kramen
/Ango

Busbebis

Bebis har lagt sig i en ställning som den tycker är alldeles ypperlig, men jag kan inte alls hålla med. Jag tycker att bebis genast ska lägga sig på ett annat sätt. Varför? Bebis envisas med att sparka på min urinblåsa och på fosterhinnorna så det känns som om vattnet ska gå vilken sekund som helst. Otroligt obehagligt!
När jag sitter ner, sparkar och slår den rakt mot blygdbenet. Inte heller det känns speciellt bekvämt. Tur att bebis inte ska stanna så himla länge till (tillräckligt länge för att jag ska gnälla fler gånger, men jag försöker ju se positivt)!

Pussen & Kramen
/Ango

Namn

Just nu är ju namn väldigt intressant här hemma, speciellt som bebis ankomst kommer närmare och hittills är han rätt namnlös (bortsett från Egon, då). När jag läser morgontidningen så brukar jag alltid fastna vid familjesidorna, dels för att titta på födelseannonserna, men också dödsannonserna (det finns många coola namn på de äldre generationerna).
Idag fastnade jag vid två olika födelseannonser, just för att familjerna valt så totalt olika namn till sina barn, vilket jag tycker är underbart. Jag har lite svårt för det där att syskonens namn ska "matcha" varandra. Alla barn är unika individer och när vi valt namn har vi utgått från varje barn, och vilket namn som skulle passa just det barnet. Tankar på vad de andra barnen heter har vi helt struntat i. Det har resulterat i att våra barn fått en "udda" kombination med ovanliga namn (tjejerna) och väldigt vanligt (Victor).
Idag hittade jag riktigt "udda" kombinationer som jag gillade: tvillingarna Naima och Gunnar, och syskontrion Lova, Ragnar och nytillskottet Magnus. Syskontrions namn tyckte jag var extra häftigt eftersom det är namn från tre olika generationer.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 7 november 2009

Grattis pappa!

Idag skulle min pappa blivit 86 år!!! Ja, 86 år!!! Nu blev han ju inte ens i närheten av så gammal eftersom han dog för 28 år sedan, men hans födelsedag lever såklart kvar i mitt minne och hjärta!
Jag hoppas det blir en härlig födelsedag, en födelsedag som hans gamla vän, min mormor, också kan vara med på i år!

Pussen & Kramen
/Ango

Skolmaten igen, då!

Jag har ju gnällt över barnens skolmat tidigare, och nu kommer ett sånt här praktexempel på hur man inte lyckas variera kosten det minsta. Nästa vecka ser matsedeln ut så här:
Måndag: Slantad korv, ostsås, pasta
Tisdag: Panerad fisk, potatis, kall sås
Onsdag: Kycklingkylett, potatis, sås
Torsdag: Köttbullar, potatis, sås, lingon
Fredag: Pyttipanna

Panerad mat både tisdag och onsdag, potatis fyra dagar av fem. Är det något av det här som låter som om de skulle lyckas göra hemlagat av det? Nej, såklart är det helfabrikat alltihop!

Pussen & Kramen
/Ango

Servettställ


Paulina har haft träslöjd den här terminen, och det senaste hon har gjort är ett servettställ som vi ska ha till julservetterna. Jättefint är det.

fredag 6 november 2009

Ännu en fredag!

Fredag igen och självklart är det Idol som gäller ikväll! Det kommer bli ruskigt spännande ikväll, med de låtar som ska framföras av artisterna. Jag ser verkligen fram emot det!
Fredagsmyset blir ju såklart i samband med Idol. Chipset kommer fram och ljusen tänds!
Lite trist att den snö som kom igår är tvärborta idag. Det började regna redan igår eftermiddag och imorse var det bara grått och trist igen...och mörkt såklart! Förhoppningsvis kommer snön på allvar nästa gång, och inte som igår!

De senaste dagarna har jag känt mig väldigt smärtfri, så jag har lyckats ta raska promenader. Inte långa, det orkar jag inte (får inte ont, men sammandragningar), men när jag ska hämta barnen kan jag gå i rask takt (det tar 15 minuter dit och 20 minuter hem) vilket har varit väldigt skönt. Tyvärr har det satt sina spår på kvällarna så jag har haft ont då, men det har varit borta på morgonen igen! Jag hoppas innerligt att det fortsätter vara så här. Jag är ju inte van vid att vara smärtfri efter v 15, typ!
Är i v 30 nu (v 29+1 för att vara exakt) och jag har inte riktigt fattat att det snart är dags! Det är bara 2 månader kvar nu! Helt otroligt! Jag har inte ens fattat att det är en bebis som ligger i magen. En bebis som jag ska ta hand om. En bebis som ska bo hos oss. Som vanligt när man ska få ett barn till funderar man på hur familjen kommer se ut med en medlem till. Hur ska man kunna älska ännu en lika mycket? Visst är det häftigt att man kan älska så "många" så villkorslöst? Tänk att psyket är så smart funtat! Jag funderar också på om det är en Egon, såklart. Och om det är han, kommer han bli lik Victor, då? Kommer det bli en lika underbar solstråle till? Om han inte blir lik Victor; hur kommer han se ut då?
Ja, vi kommer ju få svar...SNART!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 5 november 2009

Skillnad i behandling

Kom att tänka på en sak som vi pratade om, bm och jag, igår när jag var där.
Jag har ju struma sedan 8 år tillbaka, och äter medicin för detta. Eftersom det är (för mig) graviditetsutlöst struma så påverkas den alltid mycket av mina graviditeter, vilket betyder att jag alltid fått höja Levaxindosen varje gång.
Den här graviditeten är det faktiskt första gången jag står under kontroll på mvc för detta! Tidigare har det aldrig tagits några prover (trots att man SKA göra detta under graviditeten). Enda gången jag fått ändrad dos var graviditeten med Victor när jag var på snittsamtal och den läkaren stod mycket tveksam till att jag inte kollats en enda gång på mvc (jag var då i v 29). Hon höjde min dos på stående fot (en dos jag haft fram tills nu i princip).
Förra besöket på mvc visade provet att det var lite smådåligt så jag fick höjd dos igen.
Min bm berättade igår att hon hade lite svårt att få en läkare att kolla på mitt provsvar nere på vc, eftersom det inte finns några fasta läkare ännu. Min bm fick alltså ta med sig mitt provsvar till "ronden" där hon, andra bm och förlossningsläkare samtalar. Så ska det ju inte vara!
Så berättade jag igår i alla fall att det var första gången jag blivit kollad så här noga under graviditeten. Hon blev chockad, och frågade om jag verkligen hade gått på samma mvc varje gång. Det har jag ju, men det har varit en annan bm tidigare. Hon tyckte det var väldigt konstigt att man inte kollat upp min struma på mvc eftersom det ska göras (och jag har ju inte hemlighållit att jag har struma, precis).
Jaja, nu blir jag uppkollad och lämnar blodprov var 4:e till 6:e vecka! Himla skönt att slippa fundera på det mer!

Pussen & Kramen
/Ango

Längtar till jul!

Igår när jag gick till barnmorskan började det snöa. Det var inga såna där underbart stora flingor som sakta dalar ner mot marken, utan det var kornsnö (sån där som gör så förbenat ont i ansiktet om det blåser också, vilket det inte gjorde igår som tur var), men ändå fick jag sån längtan till jul! Jag hade velat springa och hämta hem mina barn, placerat dem i soffan med pepparkakor och lussebullar, tända ljus i rummet och en mysig film på TV! Tänk vad underbart! Nu hämtade jag ju inte hem mina barn. Jag tror inte mina döttrars lärare hade hållt med om att det hade varit en bra idé att hämta hem tjejerna innan dagen ens hunnit halvvägs ;).
Idag snöar det också, men nu är det riktig yrsnö. Det har snöat hela förmiddagen, så nu har det faktiskt börjat bli lite vitt även på asfalten. Imorse var det bara vitt på gräset! Mysigt!
Vet ni vad mer det här med snön betyder? Att det inte är långt kvar tills bebis ska komma!

Pussen & Kramen
/Ango

Bokat och klart

Nu är kalaset för Paulinas del definitivt bokat. Den 28 november fick det bli till slut. Den dagen ska Paulina och hennes bästa kompis, E, ha SPA-kalas tillsammans. Gissa om de längtar!
Igår åkte vi runt och lämnade inbjudningskorten till de 6 tjejer som är bjudna som gäster (de får vara max 8 barn på kalaset). Även kompisarna som fick inbjudningskorten blev eld och lågor över att få gå på SPA-kalas.
Fick en tanke igår: Tänk om man känt någon som har en limo! Eftersom vi sagt att alla kalasbarn lämnas hos oss som ska ha kalaset och så kör vi i våra bilar till grannstaden där kalaset ska stånda så slipper alla åka var för sig, så skulle det vara häftigt om det kunde dyka upp en limo och hämta tjejerna. Tänk limo, välkomstdrink i limon, SPA och sedan limo hem igen! Visst skulle det vara drömmen för en hög med 9-åriga tjejer?
Nu känner vi ju ingen som råkar ha en limo, och visst, det går att hyra, men att lägga ut ett par tusenlappar på limo känns lite överflödigt ;). Välkomstdrink bestämde vi att de skulle få i alla fall när de kommer. Får "slänga" ihop ett bål och ge tjejerna innan de beger sig på sitt livs första SPA.
Nu räknas dagarna ner!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 4 november 2009

Nya erfarenheter

Idag var det dags att gå till barnmorskan igen. Det har redan gått lite mer än 4 veckor sedan sist.
Till en början såg allt bra ut, om man bortser från sf-måttet, då. Sedan kom det ena efter det andra...
Jaja, börjar från början:
Tog blodtryck, vilket var bra (114/67). Mätte magen...och det blev en smärre chock. Sf-måttet har ökat med 8 cm på 4½ vecka. Måttet idag var 34 cm (i v 28+6), mot 26 cm förra gången! Gissa om jag ligger en bra bit över övre kurvan, men ligger i ganska bra fas med min egen kurva.
Så var det dags för diverse provtagningar. Här kom det mindre positiva in i bilden. Jättepositivt var att mitt hb gått från 98 till 135 med dubbla Niferex (dem slipper jag nu). Blodsockret låg på 7,5, vilket inte är jättehögt, men i överkant för vad som är normalt. Det i kombination med att jag hade +3 på glukosen var ju inte så bra förstås. Så fanns det äggvita i urinen, +2. Nu ska jag tillbaka igen nästa vecka för att mäta mage och alla värden igen. Är blod- och urinvärden fortfarande dåliga blir det glukosbelastning. Har inte sf-måttet stannat av blir det tillväxtultraljud.
Jag hoppas verkligen att urin- och blodvärden är mycket bättre nästa gång.

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 3 november 2009

025

Äntligen har jag sett 025. Den verkar ha varit omöjlig att få tag på, men idag när jag hade hämtat maken för att göra ett bilbyte, så hittade han 025. Han ringde och sa det, men han var säker på att bilen skulle stå kvar en timme senare också, när han skulle komma och hämta mig för att byta bilen igen (det är lite pysslande nu när vi bara har en bil, och mina fogar inte riktigt klarar av att gå till och från dagis/skola för att hämta barnen). När maken skulle skjutsas tillbaka till jobbet körde han förbi där 025 stod, så nu är det 026 som står på tur (och den såg jag såklart imorse när jag hade lämnat barnen!

Pussen & Kramen
/Ango

Fler som ser

Imorse när jag lämnade Victor på dagis tittade en av fröknarna (som tidigare också tvärsäkert sagt att det kommer bli en kille) på min mage och sa att hon ändrar sig. Hon tror numera på en tjej! Hon sa att magen har ändrat form väldigt mycket den senaste tiden (jag har inte träffat henne på nästan 2 veckor), vilket jag också har konstaterat. Magen har brett ut sig ordentligt nu.
Spänningen stiger! Kommer svärfar ha rätt för 12:e gången (att det blir en kille), eller ska han ha fel för första gången?

Pussen & Kramen
/Ango

Tandläkaren

Idag var det dags för Paulina att gå till tandläkaren igen. Det har tydligen redan gått 2 år sedan sist (hon behöver bara gå vartannat år).
Paulina var lite orolig att hon skulle ha ett hål i en tand (en mjölktand) för hon har sagt ett tag nu att det svider lite när hon tuggar på den sidan. Tänke be tandläkaren kolla upp det ordentligt.
Undersökningen gick jättebra, bortsett från alla röntgenbilder som skulle tas (6 st). De är ju aldrig roliga att ta.
Tanden som Paulina var rädd att hon skulle ha hål i, var det inget hål i. Tandläkaren berättade att det förmodligen bara var så att tanden började bli sliten. Inget man gör något åt, utan vi skulle försöka stärka upp den lite mer flour. Blev problemen mycket värre kunde man dra ut den, men så länge det är små problem så görs det inget.
Det diskuterades också tandställning, något som Paulina med största säkerhet kommer att få om några år. Hon har ett kraftigt överbett, men de kommer vänta några år till. Vid nästa besök ska de se hur det ser ut igen. Då har några fler mjölktänder försvunnit och nya permanenta kommit upp, så bettet kan ha ändrats tills dess. Har det inte det kommer det bli tandställning så småningom. Paulina verkade inte alls avskräckt av tanken på tandställning, tvärtom tyckte hon att det skulle bli spännande. Det är ju en åsikt som garanterat kommer ändras innan det är dags ;).

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 2 november 2009

Måndag...och vanlig vardag igen

Jaha, då var höstlovet slut och idag var det dags för dagis och skola igen. Trots ett antal sovmornar nu, så hade barnen inte så svårt att gå upp idag. De kom upp som de skulle, även om vissa hann börja tjafsa och bråka innan de ens fått på sig kläderna *suck*.
Bonussonen imponerade också med att kunna ta sig upp på eget bevåg imorse. Jag påpekade igår att det kanske var dags för honom att ordna det själv. Om Paulina (snart 9 år) och Simone (7 år) klarar av att gå upp själva, så borde nog han också klara det. Maken tyckte då att bonusen kunde ställa mobilen på väckning och gå upp själv! Bra jobbat!

Paulina och maken blev väldigt osams igår, så osams att Paulina klädde på sig och gick ut. Innan hon smällde igen dörren skrek hon att hon inte ville stanna en sekund till i det här huset. Jag förstår henne, faktiskt!
Nåja, när hon var här utanför (hon gick inte iväg) så var hon skitarg såklart, och sparkade på något (vad vet hon inte). Resultatet av det blev att hon fick fruktansvärt ont i foten. Imorse gjorde det fortfarande väldigt ont, så hon fick lapp med sig till skolan att hon inte kunde vara med på idrotten.
Hon gjorde en liknande sak en annan gång när hon fick ett sånt utbrott (hon får jättejobbiga raseriutbrott med jämna mellanrum). Då tog hon en filt och bet så hårt hon kunde i den. När hon gjorde det spände hon väl till nacken rejält (hon hade sagt redan dagen innan att hon hade ont i nacken, så något var redan på gång), och fick nackspärr... Att hon inte lär sig ;).

Idag sitter jag och slutför en hemtenta i kriminologi. Den ska lämnas in idag, men efter en massa strul med högskolans server (de har flyttat servrarna) så kan jag inte lämna in tentan. Måste maila läraren och kolla om jag ska maila in tentan eller hur jag ska göra. De kanske fixar till det under dagen, men bäst att maila i alla fall.

Idag är en sån dag då jag saknar mormor mer än på väldigt länge. Jag skulle vilja ringa och prata med henne, få höra hennes åsikter, ta del av hennes råd, men det går ju inte! Usch, det känns som jag aldrig kommer vänja mig vid att hon inte finns längre!

Något positivt, då. Idag är det dag 200 av graviditeten. Det betyder att det bara är 80 dagar kvar. På onsdag ska jag tillbaka till barnmorskan och då ska jag få tid till specialist-mvc för snittsamtal. Snittsamtalet ska ske när jag har gått 32 fulla veckor, ungefär (jag är i v 28+4 idag), så det är inte så himla långt kvar.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 31 oktober 2009

Curlingföräldrar

Det finns ännu en sak som retar gallfeber på mig, och det är när föräldrar envisas med att curla sina barn!
Vi har ett rejält exempel i min egna familj.
Yngsta bonussonen fyller 18 år om 1 månad. Om 1 månad är han VUXEN! Mentalt är han som en 13-åring som anser att alla ska göra som han vill, annars får det vara. Han behöver inte göra ett jäkla dugg själv, vilket orsakar en hel del konflikter i vår familj. Han behöver inte ens ställa en väckarklocka och ta ansvar för att han kommer upp på morgonen. Han har ju en pappa som fixar det.
Han behöver aldrig hjälpa till med städning eller så. Han får tvätta sina kläder själv, men det beror på att det är jag som är "tvättansvarig" i familjen och vägrar tvätta bonussonens kläder. Annars brukar han plocka ur diskmaskinen 1 gång/vecka. Det är allt!
Även hemma hos hans mamma är det så här. Hon gör ALLT för honom. Han förväntar sig att någon ska ställa sig och laga mat åt honom kl 22 på kvällen. Eh, va? Hans mamma gör det, hans pappa skulle säkert också göra det om inte jag hindrade honom.
Den här veckan har det ju varit höstlov, och bonussonen har varit på LAN. Eftersom han skulle spela match igår behövde han sova, och han gjorde det, men hans mamma lät honom sova läääänge igår (han skulle ju spela match på kvällen) och gick iväg för att hjälpa till att städa istället för bonussonen i lokalen där de hade lanat. Maken åkte med en matlåda till bonussonen för att denna skulle äta lunch!!!
Herregud, sluta behandla honom som en 5-åring! Jag hade krävt av honom att skulle han lana skulle han göra det på ett sätt så han hann sova, äta (laga egen mat om han inte kunde passa de mattider resten av familjen har) och vara med och städa. Han är för sjutton VUXEN!

Jag kräver mer av min 5-åring än vad dessa curlingföräldrar kräver av denna kille! Jag blir verkligen mörkrädd!

Pussen & Kramen
/Ango

Överreagerar jag?

De senaste veckorna har min "kära" make varit på innebandymatcher mellan 2 och 3 gånger varje vecka. Vanligtvis ligger dessa matcher fördelade på helgen.
Det spelar ingen roll om det har varit hemma- eller bortamatcher. Han har varit där. Victor har också varit med, medan tjejerna stannat hemma.
Nu är jag så förbannat trött på det här. Varenda helg ska styras av denna sport från helvetet. Nu har jag tröttnat fullständigt och anser att det också är en kostnadsfråga. Att åka till Linköping (33 mil t o r) för att kolla på en match kostar pengar! Även om det bara är i grannkommunen så kostar det att åka 3 mil en dag, och kanske 7 mil nästa dag...VARJE helg!
Dessutom är det så att vi bara har en bil för tillfället, vilket innebär att jag och tjejerna blir förpassade att spendera dagen på hemmaplan, och det finns liksom inget som vi kan hitta på i den här lilla hålan. Jo, vi kan gå til lekparken, men det är inte så himla intressant för tjejerna när de är 7 & 9 år gamla.
Till och med Paulina fick nog för några veckor sedan. Då tyckte R att han hade ju faktiskt varit med och badat i badhuset en dag... Ja EN dag, innebandyn kräver mer än så! Dessutom så är han med på Simones innebandyträningar 2 ggr/vecka och Victors träning 1 gång/vecka. Det är i princip innebandy alla dagar utom 2 VARJE vecka!
Är det för mycket att kräva att han drar ner på det? Att han väljer vilka matcher som ska besökas? Att man får prioritera? Han yrkar på att det är viktigt att man har intressen. Visst är det så, men hur ska vi andra kunna odla våra intressen när hans hela tiden ska gå först? Visst, hans ena son spelar i laget, men han är tredjemålvakt och står sällan i A-laget. Han spelar i reservserien istället.
Usch, jag är så förbannat trött på det här nu, men funderar verkligen på om det är så att jag överreagerar!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 30 oktober 2009

Fredagsmys på två

Ikväll är jag och Simone ensamma hemma. Åtminstone till 22-tiden eller så. Anledningen till det är att resten av familjen åkt till Linköping för att titta på innebandy. A-laget spelar match, bonussonen får stå i mål, så då var maken såklart tvungen att åka. Paulina och hennes bästis, och Victor är också med. De åkte tidigt till Linköping för att hinna med lite annat kul också. Det skulle bli bowling ett par timmar innan matchen (som börjar kl 20).
Jag och Simone ska passa på att mysa ensamma. Jag ska visserligen försöka få lite av min hemtenta gjord. Den ska vara inlämnad på måndag, senast kl 8:00, och jag har knappt börjat på den. Jaja, det blir väl bra tror jag. Hur som helst så ska jag och Simone beställa pizza, käka lite godis (fuskar lite med godiset idag) och kolla på Idol så småningom. Det ska bli himla mysigt.
Vid 22-tiden dräller de andra hem. Paulinas bästis ska sova över här, så det kommer vara en hop med väldigt trötta barn som kommer hem antar jag!

Imorgon är det halloween. I år krockar den med Alla helgons dag. Jättetråkigt, eftersom det är två helt skilda händelser. Att halloween står för dörren märks på att ungarna på gården har varit här och ropat "bus eller godis". Mina egna barn har blivit förbjudna av mig att gå runt och tigga godis. Jag gillar inte evenemanget (speciellt inte som det verkar firas lite när familjerna själva tycker att det ska firas). Enda gången de får gå runt och "tigga" är på skärtorsdagen när de klär ut sig till påskkärringar. Kravet för att de ska få gå runt då är att de har ritat påskkort att dela ut till dem som de ringer på hos! Snacka om att jag är en "elak" mamma ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 28 oktober 2009

Nu börjar jag faktiskt tveka

Svärfar har ju sagt att det är en liten kille som huserar i min mage. Han har aldrig haft fel, så varför skulle jag inte tro på honom nu? Ändå börjar jag tvivla. Jag börjar luta (igen) mer och mer åt att det faktiskt är en tjej trots allt.
Varför börjar jag tvivla? Jo, för att magformen börjar breda ut sig ganska bra nu. Med Victor hade jag en riktigt typisk killmage, men med tjejerna har det varit en simring istället för basketboll. Samma som det börjar bli nu. Såg det ordentligt idag när jag gick ner för trappen här hemma. Numera ser jag ju inte fötterna, utan bara en jättemage, så ska jag kolla var jag sätter fötterna får jag snällt titta åt sidan. Konstaterade att magen verkligen brett ut sig de senaste dagarna. Nu är det ju riktigt spännande att vänta in ankomsten i januari och se vem det verkligen är. Kanske slipper vi i och för sig vänta så länge. Har jag "tur" kommer jag få ett tillväxtultraljud om några veckor och då ska jag be dem kolla om det går att se vilket kön det är.

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 27 oktober 2009

När är imorgon?

Jag vet att jag är grymt envis, vilket straffar mig rejält ibland! Idag är en sån dag!
För några dagar sedan bestämde jag att två TV-apparater skulle byta plats med varandra. Den ena; en 28", skulle från ett sovrum på bottenvåningen till ett sovrum på övervåningen, och den 25" som fanns i sovrummet på övervåningen skulle ner till sovrummet på bottenvåningen. Detta var ett projekt som jag tänkte ta mig an själv, eftersom jag vet att ska det bli gjort inom en snar framtid så måste jag göra det själv.
Sagt och gjort baxade jag upp 28":s TV:n på magen och påbörjade resan upp till övervåningen. Lyckades ta mig upp efter mycket möda och stort besvär. En TV är ju varken lätt eller smidig, och detsamma gäller mig som är gravid i 7:e månaden.
Att bära lilla TV:n nerför var betydligt enklare (ner kommer man ju alltid liksom). När jag kommer nersläpande, pustande och stönande, med TV:n säger maken "Men jag sa ju att jag skulle ta den imorgon". Ja, han sa ju det. Imorgon är ju alltid en bättre dag för att göra saker. Tyvärr finns det alltid en ny morgondag, så det där imorgon är lagom diffust i vår familj (åtminstone för den manliga delen). Han har t ex ett gäng saker som ska till soptippen "imorgon". De har stått här några veckor nu...
Pussen & Kramen
/Ango

måndag 26 oktober 2009

Vissa dagar är inte roliga!

Idag är en sån där dag då ungarna verkar ha vaknat enbart för att reta gallfeber på varandra!
De hade fått klart för sig att deras rum skulle städas. Ingen dator, inga kompisar förrän detta var gjort (ni skulle sett hur deras rum såg ut...).
Det funkade att städa i 20 minuter, sedan brakade helvetet ut, i vanlig ordning! Nu har jag fått nog av ungarnas bråk, så de har totalt kompis- och datorförbud hela dagen!!!
Jag kämpar på med mitt mantra "Imorgon är en ny och en bättre dag!".

Pussen & Kramen
/Ango

Ny vecka igen!

Det är konstigt att det är lika jobbigt att ställa om klockan till vintertid som till sommartid. Det var länge sedan den här extra timmen gav någon "vällust". Numera vaknar jag samma tid som vanligt...fast 1 timme tidigare då.
Vi glömde ställa om klockradion igår, men det gjorde ju inget eftersom vi inte använder den vid väckning i alla fall. Vaknade imorse och såg att klockradion var 7:23, och R låg och sov för fullt. Funderade på om han började jobba senare idag i och med att det är höstlov för eleverna. Tänkte först väcka honom eftersom han försovit sig, men tänkte först kolla om han ställt väckning på sin mobil. När jag tog upp hans mobil (som låg på laddning vid min säng) såg jag att klockan bara var 6:23. Just det, vi hade ju inte ställt om klockan, var det ju!

Igår var det premiärbakning av pepparkakor. Tjejerna har tjatat sedan midsommar ungefär, att de vill baka pepparkakor. Igår fick de göra det, men jag hade verkligen ingen lust att göra pepparkaksdegar, utan de fick nöja sig med "köpedeg". Visste att Ica hade tagit hem deg.
Det är många, många år sedan jag använde mig av köpedeg senast så jag har glömt bort hur den smakar och är i konsistensen.
Det tog inte många sekunder innan Paulina högljutt började klaga på att degen var smulig och inte var bra att kavla. Nåja, de lyckades få ihop lite pepparkakor i alla fall. Tyvärr fanns det ju ingen glutenfri deg till Simone så hon fick baka av samma som Paulina bakade av, men fick sedan äta färdiga som vi köpt. Nu har jag lovat att göra pepparkaksdegar i veckan så de får baka pepparkakor igen, men med riktig deg som smakar riktigt bra istället!

Gjorde äppelpaj igår. Blev så grymt sugen på det i lördags. Hade härliga vinteräpplen hemma som passade perfekt till paj. Smulpaj fick det bli, vilken avnjöts med vaniljsås igår kväll (R var uppe inatt vid 2-tiden och åt det som blev över ;)).

Idag ska tjejerna på teater på biblioteket. Det är Snövit som visas. Får se vad jag och Victor hittar på under tiden. I eftermiddag ska vi åka och handla vinterskor till barnen. Det ska bli jättekallt till helgen så det är dags att fixa varmare skor nu.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 24 oktober 2009

Påminnelse!

Inatt är det dags att ställa om till vintertid. Klockan dras tillbaka (grillen ställs tillbaka på hösten) en timme. Sista söndagen i mars blir det sommartid igen, men det är ju en bra bit kvar dit...



Pussen & Kramen
/Ango

024 också avklarad

Idag skulle jag handla en snabbis, och när jag svängde in på parkeringen, svängde en bil med 024 precis ut! Perfekt. Ännu ett nummer att lägga bakom sig!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 23 oktober 2009

SPA-kalas

Paulina fyller 9 år på Lucia, och redan för ett par månader sedan började hon prata om att hon ville ha ett temakalas. Vi pratade om de olika alternativen som finns här runtom hålan. Inget tilltalade henne, förutom möjligen bowlingkalaset då, men hon vill ha med discolampor och discomusik i så fall, och det skulle det inte vara i bowlinghallen. Så säger hon plötsligt att hon skulle vilja ha ett SPA-kalas. Jag log lite och tänkte att det lär ju inte finnas här omkring. Det är väl bara typiskt amerikanskt och har väl inte kommit hit ännu.
Paulina är väldigt envis och satte sig därför och Googlade på SPA-kalas och hittade en sida där det stod om det. Jag tänkte att det var väl i Stockholm i så fall, men se det var det inte. Det var i Eskilstuna. Eskilstuna är bara 3 mil bort från oss, så det passade ju alldeles förträffligt!
Har ringt och kollat lite nu, och det låter hur mysigt som helst. De får bubbla och basta. Får ansiktsmask med gurka på ögonen, efter det duscha och avslutar med att få alla naglar (tår och fingrar) målade och bli sminkade av en make-up-artist. Låter inte det som rena drömmen för en hop 9-åriga tjejer?
Paulina och hennes bästis (som fyller år samma dag som Paulina) vill ha kalaset tillsammans och båda är lika sålda på idén. Nu har jag gjort en preliminärbokning till den 5 december. Ska bara prata med den andra tjejens pappa och kolla hur det passar för dem. Förhoppningsvis kan jag ringa och bekräfta datumet!

Pussen & Kramen
/Ango

November = högtryck hos landstinget?

Idag kom det ännu ett brev med en kallelse till sjukhuset. På vår anslagstavla sitter det nu hur många kallelser som helst känns det som.
Både Paulina och Simone har kallelse till tandläkaren nu i november. R har kallelse till sjukgymnast och röntgen. Simone fick idag kallelse till dietisten (i och med hennes celiaki), och själv har jag en kallelse till BM. Det verkar som om just november är en bra månad att bli kallad!

Pussen & Kramen
/Ango

Fredag ännu en gång!

Då var det fredag igen, och det känns faktiskt som om det bara var två dagar sedan jag skrev det senast! Den här fredagen innebär också att höstlovet står runt knuten. Jätteskönt att slippa gå upp tidigt varje morgon i några dagar!
Dagen idag betyder att jag ska skriva en hemtenta i kriminologi. Den ska inte vara inlämnad förrän den 2:e november, men eftersom det är höstlov nästa vecka så är det bra att få den gjord nu.
Ikväll är det Idol, och det kommer vi titta på i vanlig ordning såklart. Innan det ska hemmagjord pizza göras och avnjutas. Ska iväg och handla lite till det efter lunch tänkte jag.

På söndag är det dags att ställa om klockan till vintertid igen. Klockan ska ställas tillbaka 1 timme (tänk: "På våren ställs grillen FRAM, på hösten ställs grillen TILLBAKA, så kommer du ihåg vilket håll klockan ska ändras varje gång), så vi får en extra timme på söndagmorgonen. Efter det är det bara att konstatera att vintern står startredo. Förhoppningsvis kommer det lite snö så småningom också!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 22 oktober 2009

Vaccin vs influensa 2-2

Jaha, då var vi på det klara med att vi skiter i att vaccinera även make och son!
Läser att vaccinationen krävt 2 dödsfall i Sverige. Svårt sjuka, javisst, men de 2 döda i influensan i Sverige var inte heller hälsan själva. Har läst alltför mycket om alla biverkningar folk råkat ut för och jag vågar verkligen inte riskera att vaccinera min son.
Aftonbladet rapporterar om dödsfallen, liksom Läkemedelsverket.

Pussen & Kramen
/Ango

ÄNTLIGEN!!!

Åkte in till Eskilstuna idag för att köpa nya gympaskor åt Victor. Det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta några till honom. Det är ju inte riktigt säsong i vanliga skoaffärer, och i sportaffärerna fanns med Adidas, Nike och Reebook i hans storlek. Nu har jag ingen lust att lägga 500:- på ett par gympaskor som han kan ha ett par månader bara, så jag letade ett tag till i vanliga skoaffärer. Hittade till slut ett par som jag visste att han skulle gilla. Kruxet var att de fanns i stl 26 och 28, han har 27 (såklart). Enligt innermåttet skulle stl 26 funka, så jag köpte dem.
Direkt när Victor kom hem fick han prova dem, och de var såklart för små. In till Eskilstuna igen för att byta dem. Han ville ha samma modell, så det fick bli ett par i stl 28 (de var inte så stora på honom).
På väg hem från Eskilstuna mötte jag ÄNTLIGEN 023!!! Efter 2 veckors letande har jag till slut hittat den! 024 möter jag nästan varje dag, så den ska väl inte ta lika lång tid!

Pussen & Kramen
/Ango

Lycklig son!

Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A-lag, maken älskar sporten, vilket även Victor gör. Nu har Simone börjat spela i ett tjejlag också.
Igår var Simone på träning, och när jag hämtade upp henne, maken och Victor efter att ha skjutsat Paulina till ju-jutsun, berättade maken att Victor ska få börja spela i det killag som tränar på torsdagseftermiddagar. Det är killar födda -02/-03 som tränar då, och Victor (som är -04:a) ska få vara med där. Gissa om han är överlycklig! Direkt när han kom hem igår sa han att han skulle packa kläder och sånt som han ska ha på träningen ;-).
Nu måste jag sticka iväg idag och köpa gympaskor till honom, för han har inga som han kan ha och träna i inne. Det ska bli kul att se vad han säger efter kvällens träning!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 21 oktober 2009

Finns verkligen inte 023?

I 2 veckor har jag letat efter 023, men inte hittat den. Jag har kört X antal mil under dessa två veckor, men skyltskrället lyser med sin frånvaro. Alla andra skyltar med 23, som 123, 223 osv har jag sett, men just 023 verkar vara stört omöjligt...

Pussen & Kramen
/Ango

Victors sista dagisfoto

Idag kom de foton som Victor tog på dagis förra veckan. Det blev lite roligt med Victor och hans kläder. Han hade fått ta på sig skjorta och "finbyxor" dagen till ära, vilket gjorde att han muttrade en del på morgonen. Jag sa till honom att han fick byta kläder när de hade tagit korten, vilket de skulle göra direkt på morgonen.
När jag hämtade Victor kom en ur personalen och sa att hon precis kommit på att Victor nog inte hade haft skjortan på sig när han tog kortet. Jag frågade honom om det och han sa att han hade bytt när de hade tagit kort. Vi kom fram till att han hade bytt till sin älskade tröja efter att de varit ute och tagit gruppfotot. Då hade de ju tagit kort... Helt rätt av Victor. Jag hade ju inte sagt att de skulle ta kort två gånger. Jag hade ju bara sagt att han fick byta när han tagit kort. Smart kille, som gjorde som mamma sa! Nu spelar det ingen roll vad an hade på sig, det blir mest en rolig historia till korten.

Så här blev kortet i alla fall (och återigen orkade jag inte scanna utan tog kort med mobilkameran):



Fler goda nyheter!

Min yngsta moster fick förra hösten veta att hon hade cancer i magen. Hela våren och sommaren har hon behandlats med bland annat cellgifter, en behandling som varit aggressiv, men som enligt läkarna gett fantastiska resultat!
Igår skulle hon opereras efter all behandling, och tyvärr såg inte prognosen så jättebra ut, utan man trodde att det hade spridit sig trots att det inte syntes på röntgen.
Idag skickade jag SMS till min kusin för att höra hur operationen gått. Fick berättat att operationen hade gått bra. Det såg bättre ut än de hade befarat. De hade fått ta bort magsäcken och mjälten, men 80 % av tjocktarmen hade de kunnat rädda, vilket betyder att hon slipper stomipåse. Skönt att något är positivt mitt upp i allt elände!

Pussen & Kramen
/Ango

Ica-reklam

Jag älskar oftast Icas reklam, och deras reklambyrå måste också vara lyckliga över den framgång som reklamen rönt.
Den senaste omgången reklam är med praktikant-Jerry som jag verkligen ÄLSKAR! Jerry påminner mig så mycket om "vår" Kalle som var praktikant hos oss på McDonald's i Linköping när jag jobbade där. Kalle kallades också "Happy Meal-kungen" (det döpte han sig själv till) och han förgyllde alltid våra måndagar och fredagar när han var hos oss. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på honom, och hur lite kunde betyda så mycket. Minns efter ett sportlov när vi hade haft en massa aktiviteter för de sportlovslediga barnen. Vi hade bland annat haft en tävling där en massa LHC-prylar skulle lottas ut. Vi hade fixat en dublett av en hockeyklubba med alla i lagets autografer på. Den ena klubban lottades ut, den andra gav vi till Kalle bara för att han var Kalle, typ. Han blev så glad över den där klubban att han var tvungen att ringa till sin mamma och berätta omedelbums! Kalle var/är en underbar själ! Han hade också samma slags humor som Jerry visas ha i reklamen. Kalle kunde gärna driva rejält med oss normalstörda, och ibland undrade man var han fick allt ifrån!

Har du missat Ica-Jerry så kan du kika här:




Pussen & Kramen
/Ango

Goda nyheter!

Måste ju berätta de goda nyheterna! Det finns tydligen personer inom kommunen som kan tänka, och som inte skiter i barnen (även om det verkat så länge nu).
I fredags fick vi veta att den vikarien som finns i Simones klass och som skulle bort efter höstlovet (och ersättas med en speciallärare) får vara kvar!!! Våra protester hjälpte!
Nästa positiva sak är att kommunen har dragit tillbaka sitt förslag om en 15-timmarsavdelning. Det blir ingen sådan efter nyår. Man drar visserligen in på personal (vilket inte är positivt), men barnen får vara kvar på sina ordinarie avdelningar i alla fall.
Det finns visst hopp om kommunen, även om hoppet inte är så stort såklart! Det finns fortfarande mycket skit som planeras för skolan, men jag tänker inte dra upp det här, eftersom jag inte är direkt berörd...(men det handlar om hopslagningar av klasser, och att göra dem ålderintegrerade med upp till 30 elever/klass på lågstadiet).

Pussen & Kramen
/Ango

Onsdag!

Då var det onsdag igen! Jösses, vad fort veckorna går!
Igår var jag prao i ettan. Var med Simone i skolan från morgonen till lunch. Ville se med egna ögon hur klassen var och fungerade.
Det roliga var att jag var inte ensam om att välja just gårdagen att vara med på, utan 2 föräldrar till var där. Vi var alltså 2 lärare, 3 föräldrar och 26 barn i ett litet klassrum!
Det tog inte speciellt lång tid innan jag märkte att barnen är väldigt ofokuserade och pratiga. Inte alla såklart, men det var en grupp på 7-8 barn som gärna svävade iväg, och som drog igång resten.
Lärarna tjatade i munnen på varandra stundtals om att barnen var så pratiga, vilket såklart inte gjorde någon nytta.
Första lektionen var det svenska, och barnen skulle arbeta på sina arbetsscheman. Simone gjorde klart sitt första arbetsschema, och fick därför ett nytt, vilket hon var först i klassen med. Detta sensationella gjorde att halva klassen var tvungen att komma och titta på detta nya arbetsschema. Tidsödande och det blir extra snackigt såklart, men barn är nyfikna så det hör till! Trots allt så jobbade de flesta på väldigt bra, men jag fascinerades över att det fanns ett par barn som inte gjorde ett endaste dugg på 1 timma. De flöt omkring och rörde inte en bok eller penna på hela tiden...
När det började dra ihop sig till rast började det bli stökigare i klassrummet. Inte så ovanligt att det funkar så med barn. Som vuxen får man försöka göra det bästa av situationen i såna lägen.
Efter rasten skulle barnen byta böckerna de hade lånat i skolbiblioteket. När barnen bytt böckerna skulle de sätta sig och läsa i någon av de nya böckerna. Detta "fria arbete" skapade lite högre ljudvolym. Efter ett tags läsning var det dags för sångstund. I närmare 30 minuter skulle barnen sitta och sjunga...något som i kombination med den tidigare läsningen blev jobbigt för dem som har mycket spring i benen.
Här kan jag se att en förändring kan hjälpa på traven. Sitta på rumpan och sjunga i 30 minuter, stunden efter att de suttit på rumpan och läst lika länge det är jobbigt när man är 6-7 år. Kortare sångstund, eller fler rörelselekar så barnen får röra på sig skulle hjälpa till med att få bort lite överskottsenergi.
En annan sak som jag märkte var ett stort distraktionsmoment var att majoriteten av alla barn hade sin lilla låda med pennor, kritor, sudd och linjal uppe på bänken även när det inte skulle användas. Detta resulterade i att det åkte i golvet flertalet gånger, de satt och lekte med sakerna i lådan istället för att lyssna, det blev onödiga ljud av dessa lådor. Det bästa vore om alla barnen kunde ha dessa lådor i bänkarna när de inte ska användas.
Det fanns "grupperingar" som gjorde att det blev extra mycket prat. Dessa grupper behöver man flytta på och sätta så de inte kan hänga på varandras bänkar.
Nu är det lite svårt att sätta en ordentlig "handlingsplan" på hur man ska gå tillväga, men som jag såg på dessa 3 timmar så finns det i alla fall några småsaker som man kan göra.

När jag satt i klassrummet och iakttog barnen och lärarna märkte jag hur skadad jag är av min utbildning. Hela tiden satt jag och analyserade, och drog slutsatser utifrån det beteende jag såg... Kanske jag kan få nytta av min utbildning i alla fall ;-).

Vaccination?

Vi har ju bestämt att Victor ska vaccineras mot svininfluensan pga att han har såna problem med astma. Det räcker med en vanlig liten förkylning så är han jättedålig. Jag är rädd att han ska smittas av svininfluensan och bli extremt dålig av den. Så bestämde vi att han ska ta sprutan... (det var som att välja mellan pest och kolera såklart).
Den här veckan ska spruan tas...men nu när vaccinationerna har dragit igång har jag också fått höra från flera om de biverkningar de har fått, och jag känner mig ännu mer osäker nu. Kan jag verkligen utsätta honom för den där sprutan? Maken (som är den som varit ihärdigast i vaccinationsfrågan, och som också ska vaccinera sig) frågade igår hur vi ska göra? Ska vi strunta i den? Jag vet ju var jag står i frågan. För mig och för tjejerna finns det inga skäl alls att vaccinera sig (definitivt inte av solidaritet heller), men så har ju Victor sin astma... Hur sjutton ska man kunna bestämma? Jag är livrädd för vad vaccinet kommer göra med hans kropp, och jag är lika rädd för vad influensan kan göra med honom. Kan inte någon annan bestämma åt mig, eller åtminstone skicka lite garantier för att det ena är mycket bättre än det andra?

Pussen & Kramen
/Ango

"Du ser så fräsch ut",

fick jag höra av en annan mamma igår. Det värmer väldigt mycket, speciellt när man inte känner sig speciellt fräsch...
En av "fröknarna" på Victors dagis har flera gånger sagt: "Du är så vacker nu, det strålar verkligen om dig". Jag förstår inte vad de ser som jag inte ser ;). Jag känner mig varken fräsch eller vacker...nej, inte ens som om det skulle stråla om mig ;). Jag känner mig mest som en flåsande val.
Kanske är det för att min foglossning lyssnat på mina böner och inte plågar mig hela tiden? Kanske för att jag slipper känna av min ischias dagligen? Kanske för att min hy är ovanligt "normal" under den här graviditeten? Kanske för att jag känner mig ganska tillfreds med graviditeten just nu?
Det här är första graviditeten då krämporna finns, men oftast lyser med sin frånvaro. Jag är förvånad över hur sällan jag känner av dem (visst finns det dagar då de är hemska, men de dagarna är få). Jag känner mig ofta ganska "ogravid" kroppsmässigt, även om magen och bebisens signaler inifrån säger annorlunda (den är ganska livlig kan man säga). Kanske är det därför jag ser så "vacker" och "fräsch" ut? Glad blir jag av att få höra det i alla fall, speciellt de dagarna när jag känner att jag lever minst upp till komplimangerna!

Pussen & Kramen
/Ango

Livets skörhet

Den senaste tiden har jag blivit påmind om hur skört och bräckligt livet är. Det började med att min faster dog pga blodförgiftning i april....