På väg...

Idag letade jag upp ett foto på mig från förra sommaren. Hittade ett från början av september, när jag precis hade köpt ett träningskort och dragit ner på kolhydraterna.  Tog ett nytt foto idag och satte dem bredvid varandra. Lite skillnad var det allt.
Firade genom att köpa ett par jeggings i en mindre storlek än jag har nu, utan att prova, för att ha lite motivation.  Någon motivation blev de ju inte, de PASSADE ju!  Tjohoo!  Nu har jag gått från storlek 52 (XXL) till 44 (L). Helt underbart!

Ett stort delmål

Idag är det min namnsdag. ..men det är inte det som känns stort idag, utan det faktum att jag har nått ett av mina stora delmål idag. Det har tagit,  nästan på dagen, 11 månader att nå hit. Den sista tiden har varit extremt långsam och seg, men nu är jag på gång!
Det uppnådda delmålet? 
-20 kg!
Nu är det bara resten kvar!

En galnings upptåg

Ja, det är väl det man kan kalla det, antar jag. Någon annan skulle se det som en utmaning såklart. Jag har idag lovat att jag och några jobbarkompisar ska köra halvklassikern. Det ska vara klart inom 2 år. Jag känner att det är lika bra att sätta igång och träna direkt. Jag har inte simmat på flera år, hatar att cykla och har aldrig åkt skidor! En galnings upptåg! Nåja, envis är jag ju, och det är väl lagom att börja med att ha vårruset som mål för våren!

Pussen & Kramen /Ango

Symtom på stress?!

Den senaste tiden har jag varit så grymt trött. Måste ta mig i kragen för att orka göra något.
Fyllde nyss år, och var mest irriterad över att behöva få uppmärksamhet. Innan firandet stack jag ut i skogen. Det var jag, vårvärme och skog! Precis vad jag ville ha, joggade och lufsade genom 5:ans spår och njöööt av det! Så kom jag hem, och så var jag irriterad igen!
På kvällarna börjar jag känna redan vid 20-tiden att det är dags att gå och sova! Vid 21-tiden är jag däckad men biter ihop och härdar ut en halvtimme till. Vid 22 sover jag djupt och inget lyckas väcka mig!
Jag har aldrig haft svårt att koppla bort jobbet på fritiden, men nu blir det svårare och svårare. Arbetssituationen är skit rent ut sagt! Det är inte bara jag som har det tufft, alla har det. Man vet inte riktigt vilken ände man ska börja i när man inte räcker till hela vägen. Tyvärr är det familjen som blir lidande...
Igår började jag känna mer fysiska symtom. Antar att det är stressrelaterat i alla fall. Det känns som att hjärtat slår lite oregelbundet mest hela tiden. En konstig känsla är det, och den känns i bröstet och huvudet samtidigt när det händer (vilket är 1-2 ggr/minut mest hela tiden). Jag kan inte påstå att jag är oroad av det, mest irriterad över kroppen som tycker den ska få leva sitt egna liv. Nåja, det blir väl inte bättre, så det får kanske bli att ta ut några dagars ledighet för att vila kroppen och låta den komma ifatt!

När det gäller vikt och träning, så kör jag fortfarande på. Tyvärr har kroppen bestämt att nu går allt "som vanligt" och då gör den inget särskilt eller släpper ifrån sig några kilon. Har legat ganska konstant på en vikt i 2 månader nu, så det är dags att "röra om i grytan" och chocka kroppen lite så den reagerar lite. Tänkte göra det genom att antingen delta i Fitnessfighten i april, eller köra juicedetox i 3 dagar. Får se vilket det blir!

Pussen & Kramen /Ango

Nytt år, nya tag!

Gott nytt år alla! Hoppas ni hade en fin nyårsafton, och har börjat det nya året utan ångest och huvudvärk! Tyvärr är det varje år alldeles för många som avslutar året med en rejäl fylla som innefattar diverse snedsteg, övertramp, dumheter och löften om att det nya året ska bli året då de slutar röka, börjar träna, bantar, blir en bättre människa, you name it! Been there, done that! Det är bättre att avsluta året på topp, och börja det nya i samma anda! Alla löften som inte hålls, och som bidrar till att man känner sig misslyckad, är inget bra. Det är bättre att sluta röka, börja träna, banta, bli en bättre människa, en annan dag än den 1 januari! Detta är också konstaterat av "dem som vet". Nyårslöften är oftast dömda att misslyckas, tyvärr!

Jag började mitt nya liv i slutet av augusti förra året! I början av december fick min kropp fnatt, pga att jag inte ordnade mitt Levaxin i tid och jag därför stod utan det i 1½ vecka. Resultatet av det blev en snabb viktökning på 4 kg, på lika många dagar! Detta håller jag fortfarande på att försöka reparera! Viktökningen (trots bra kost och träning) gjorde att motivationen föll en hel del! Nu försöker jag ta tag i det igen, och jag är därför glad att helgerna är över så det blir lite lättare att inte äta för mycket onyttigheter!

Det här året tänkte jag ska bli mitt år! Året då jag sätter mig och mitt mående i centrum. Tyvärr är det lätt att man sätter sig själv långt ner på listan när man har barn och familj. Andra är alltid viktigare. Insikten jag har kommit till nu, är att jag måste fokusera på mig själv för att kunna vara en bra mamma och fru under lång tid framöver. Risken finns annars att jag/kroppen inte orkar vara mamma eller fru alls... Det handlar alltså om att jag ska kunna finnas till i många år till!

Planerna för året är:
- att jag ska vara med i Fitnessfighten under februari eller mars. Det är för att jag vill få en nystart och för att komma igång med ny träning och få lite idéer.
- att jag ska köra minst 200 träningspass under året (3,8 pass/vecka). Promenader kommer att räknas in till dessa för att jag ska hinna.
- att jag ska satsa på löpning. Andra kan, då kan jag också! Målet är att jag ska orka springa 5 km, utan att stanna, och utan att dö... Till min hjälp ska jag ta Röhnisch running school.
- att jag ska fortsätta hålla god kost. Äta 3 mål mat och 3 mellanmål/dag.
- att jag ska gå ner 35 kg i vikt, och därmed ha nått min målvikt!
- att jag ska tycka att det jag har som mål är rimligt och roligt! Det är liksom hela vitsen. Blir det tråkigt, då kommer det inte att funka!

Hur ser planerna för ditt år ut?

Pussen & Kramen /Ango

Hej och hå vad det går!

Den här veckan har jag inte tränat eller promenerat EN ENDA gång! Jisses vad frustrerande det känns! Tiden har verkligen inte funnits. Jag har haft massor att göra, och även maken, och den enda tiden som funnits har varit extremt tidigt på morgonen eller på natten. Då har jag prioriterat min sömn! Nu är det helg runt hörnet och då kommer det att finnas lite mer tid...observera LITE mer tid!
Eftersom jag visste att jag inte skulle hinna träna något speciellt den här veckan, har jag lagt om kosten lite. Jag har varit frustrerad över att jag har tränat och ätit bra, men ändå inte gått ner något speciellt i vikt. Jag kom snart fram till (när jag började registrera maten i en app) att jag åt för lite! Nu har jag lagt om till LCHF, och äter frukost, lunch och middag med två små mellanmål emellan! Vips så hände det något!

Jag började lägga om kosten den 17 november, och till idag, 5 dagar senare, har jag gått ner 2,5 kg...utan minsta gnutta träning och med stillasittande arbete! Imponerande!
5 dagar utan träning och min kropp är rastlös! Då får man se det goda i det onda; idag är det vab och det betyder att jag är hemma. Då kan jag antingen köra ett hemmapass eller också ta en promenad, för frisk luft gör bara gott för en liten sjukling!

Den här tiden på året betyder att kalas avbyter varandra. Jag har flera familjemedlemmar som fyller år, det är adventsfika och andra godsaker som dukas fram. I söndags var jag på födelsedagskalas, och då drack jag bara en kopp kaffe. Imorgon är det nytt födelsedagskalas, och då ska jag också bara dricka kaffe hade jag tänkt! Jag är inte ens sugen på att smaka tårta, kakor eller bullar.
När jag var på bio härom kvällen hade jag med mig två rutor mörk choklad att äta. Inget sliskigt biogodis heller! Nu kan jag klappa mig lite på axeln och tycka att jag faktiskt är bra!

Pussen & Kramen /Ango

Här och nu

I takt med att jobbet har blivit stressigare och det blir mer och mer att göra hemma i och med att barnen blir större och vill iväg och göra saker (vad enkelt det var när sandlådan var dagens mål), har jag insett hur viktigt det är att jag prioriterar MIG i MITT liv. Som heltidsarbetande, gift (med make som är heltidsarbetande lärare OCH egenföretagare) och fyrabarnsmor har JAG inte riktigt haft huvudrollen i mitt liv de senaste åren. Jag har inte känts så viktig för mig! Under det här året har jag (äntligen) insett att jag är den som måste leva med mig resten av mitt liv (har inte så mycket val, vilket alla andra har) och då är det lika bra att jag lever med ett mig som jag trivs med! Låter det flummigt? Jaja, det får det göra!
Folk tycker jag är lite knäpp som sticker ut på en Powerwalk klockan 22 en vardagskväll eller sticker till gymmet vid 6 en helgmorgon! Ja, det kanske jag är, men det är då, just då, som jag får vara bara mig, ingen annan. Då får jag ta ALL plats i mitt liv!  Ja, det får jag väl annars också, men just de här stunderna behöver jag inte få dåligt samvete för att jag inte gör något annat, jag kan slå bort det väldigt enkelt och fokusera på MIG! Riktig egotid helt enkelt! Jag trivs jättebra med att aktivera mig sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Det är jag och ingen annan i hela världen, känns det som! Helt underbart!
Nu när det är så mörkt ute på min egotid, känns det extra härligt när man kliver ut från gymmet, ser hur solen kämpar och kämpar med att ta sig upp och man ser hur världen sakta, sakta vaknar. Det är vackert, tyst, stilla, men ändå så hoppingivande. Man ser en och annan hundägare som har letat sig ut för morgonkisset, ja hunden ska kissa alltså, inte ägaren hoppas jag.
När jag sitter i bilen på väg hem från gymmet och upplever det här känns livet så bra. Kroppen är lagom trött efter ett pass och man upplever den här stillheten när allt vaknar till en ny dag; då känner jag att jag skulle kunna ge mig ut på en powerwalk direkt bara för att få vara nära den här stillheten!
Men, när jag kommer hem har även mitt hus börjat vakna. De vaknar i åldersordning, med den yngsta först, så det blir att ligga i soffan och mysa och titta på barnprogram istället...men det är också helt ok sätt att bara vara i nuet på!

Pussen & Kramen /Ango

Frustrerande

För knappt 3 månader sedan bestämde jag mig för att göra slag i saken och köpa mig ett träningskort! Nu är det verkligen hög tid att börja ta hand om kroppen och sluta komma med ursäkter om att jag inte har tid att träna och sånt, för det finns ju alltid en liten stund, bara man rannsakar sig själv.
Började samtidigt ändra kosten för att maximera resultaten. Tänkte att nu jäklar ska det bli resultat!

Nu sitter jag här, flera veckor senare och undrar vart tusan resultaten tagit vägen? Jag äter små portioner, genomtänkta måltider och håller mig till lite chips/godis på helgerna. Jag är på gymmet flera dagar i veckan. Känner jag inte för att gå på gymmet är jag ute på en PW (4 km ungefär) istället.
Var är resultaten?

Jag har inte märkt någon skillnad på kläderna! Vågen visar -5 kg! Andra säger att det syns, så jag får tro på det, men jag märker INGENTING! Oerhört frustrerande!
Märker jag verkligen ingenting? Jo, ok, konditionen är bättre såklart. Jag orkar gå längre och snabbare. Jag är smidigare. Det är ju inte av ondo! Ändå är jag så frustrerad över att jag inte märker mer!

Trots frustrationen är jag ändå målmedveten! Jag håller mig till min plan (det finns ju en långsiktig sådan) och målet finns där framme! Jag ger inte upp (och det är väl första gången någonsin)...men jag önskar ändå att resultaten kunde synas lite tydligare....


Pussen & Kramen /Ango

Fredag igen

Då var det fredag igen, och helgen står för dörren! Imorgon är det tänkt att jag och J ska göra färdigt de sista ändringarna på C-uppsatsen. Känner verkligen inte för det, men det måste ju bli gjort. På söndag ska Victor och maken gå på bio och titta på Draktränaren. Jag och tjejerna var ju iväg och tittade på Alice i underlandet. Victor var jättearg för att han inte fick följa med, så då bestämde vi att han och pappa skulle gå och kolla på en film tillsammans. Draktränaren är en film som jag tror är perfekt för Victor.
Innan det är lördag och söndag så ska vi ta oss igenom fredagen såklart. Som vanligt är båda mina småkillar hemma idag. Vi har inget bestämt som vi ska hitta på, så vi får se vad det blir så småningom. Jag var iväg och storhandlade igår, så det slipper vi göra idag. Vi kan bara vara hemma och ta det lugnt hela dagen!

Ikväll är det sedvanligt fredagsmys. Det där myset med chips och sånt är inget som tilltalar mig, jag äter inte chips. Eller ja, jag kan äta upp mot 5 chips sedan är det inget gott längre. Oftast sitter jag med mitt vattenglas och dricker medan restan av familjen moffar i sig chips, popcorn och jordnötsringar. Jag tar väl igen det med godiset på lördagen istället...men det får vara slut på det nu. Jag har ju startat om mitt GI-program, och tänker jobba på att få bort 30 kg under det här året. Det är ju inget omöjligt, det är bara att bita tag i det och sätta fart!
Jag har fixat batterier till min stegräknare igen, så nu kan jag även se hur långt jag gått. De senaste dagarna har jag sett till att jag inte gått färre än 10,000 steg. Det ska fortsätta vara så nu är det tänkt! Tänkte att jag skulle komma igång med träning också (framför TV:n), men Axel sover riktigt dåligt på dagarna just nu, så det är svårt att få en stund över till träningen. Därför blir det promenader istället. Inte fy skam det heller såklart!

Har kommit en bit framåt på patespottingen. Vet inte om jag skrivit om 041 och 042, men de hittade jag för en tid sedan. Igår när jag åkte och handlade hittade jag 043. När jag var hemma igen kom jag på att jag vet ju var 044 brukar stå, så när jag skulle åka och lämna bilen till maken så åkte jag en liten omväg för att få se 044 också. Nu är det 045 som står på tur, och det numret brukar finnas på VC:s parkering. Gick förbi där igår och såg den bilen jag är säker på har 045, men jag kunde inte se registreringsskylten pga snödrivorna. Det kändes lite väl desperat att gå in på parkeringen för att kolla ;). Eftersom jag ska till Apoteket idag så blir det mer naturligt att jag går förbi inne på parkeringen. Får bara hoppas att den där bilen står där idag också!

Pussen & Kramen
/Ango