Överreagerar jag?

De senaste veckorna har min "kära" make varit på innebandymatcher mellan 2 och 3 gånger varje vecka. Vanligtvis ligger dessa matcher fördelade på helgen.
Det spelar ingen roll om det har varit hemma- eller bortamatcher. Han har varit där. Victor har också varit med, medan tjejerna stannat hemma.
Nu är jag så förbannat trött på det här. Varenda helg ska styras av denna sport från helvetet. Nu har jag tröttnat fullständigt och anser att det också är en kostnadsfråga. Att åka till Linköping (33 mil t o r) för att kolla på en match kostar pengar! Även om det bara är i grannkommunen så kostar det att åka 3 mil en dag, och kanske 7 mil nästa dag...VARJE helg!
Dessutom är det så att vi bara har en bil för tillfället, vilket innebär att jag och tjejerna blir förpassade att spendera dagen på hemmaplan, och det finns liksom inget som vi kan hitta på i den här lilla hålan. Jo, vi kan gå til lekparken, men det är inte så himla intressant för tjejerna när de är 7 & 9 år gamla.
Till och med Paulina fick nog för några veckor sedan. Då tyckte R att han hade ju faktiskt varit med och badat i badhuset en dag... Ja EN dag, innebandyn kräver mer än så! Dessutom så är han med på Simones innebandyträningar 2 ggr/vecka och Victors träning 1 gång/vecka. Det är i princip innebandy alla dagar utom 2 VARJE vecka!
Är det för mycket att kräva att han drar ner på det? Att han väljer vilka matcher som ska besökas? Att man får prioritera? Han yrkar på att det är viktigt att man har intressen. Visst är det så, men hur ska vi andra kunna odla våra intressen när hans hela tiden ska gå först? Visst, hans ena son spelar i laget, men han är tredjemålvakt och står sällan i A-laget. Han spelar i reservserien istället.
Usch, jag är så förbannat trött på det här nu, men funderar verkligen på om det är så att jag överreagerar!

Pussen & Kramen
/Ango