fredag 22 november 2013

Hej och hå vad det går!

Den här veckan har jag inte tränat eller promenerat EN ENDA gång! Jisses vad frustrerande det känns! Tiden har verkligen inte funnits. Jag har haft massor att göra, och även maken, och den enda tiden som funnits har varit extremt tidigt på morgonen eller på natten. Då har jag prioriterat min sömn! Nu är det helg runt hörnet och då kommer det att finnas lite mer tid...observera LITE mer tid!
Eftersom jag visste att jag inte skulle hinna träna något speciellt den här veckan, har jag lagt om kosten lite. Jag har varit frustrerad över att jag har tränat och ätit bra, men ändå inte gått ner något speciellt i vikt. Jag kom snart fram till (när jag började registrera maten i en app) att jag åt för lite! Nu har jag lagt om till LCHF, och äter frukost, lunch och middag med två små mellanmål emellan! Vips så hände det något!


Jag började lägga om kosten den 17 november, och till idag, 5 dagar senare, har jag gått ner 2,5 kg...utan minsta gnutta träning och med stillasittande arbete! Imponerande!
5 dagar utan träning och min kropp är rastlös! Då får man se det goda i det onda; idag är det vab och det betyder att jag är hemma. Då kan jag antingen köra ett hemmapass eller också ta en promenad, för frisk luft gör bara gott för en liten sjukling!

Den här tiden på året betyder att kalas avbyter varandra. Jag har flera familjemedlemmar som fyller år, det är adventsfika och andra godsaker som dukas fram. I söndags var jag på födelsedagskalas, och då drack jag bara en kopp kaffe. Imorgon är det nytt födelsedagskalas, och då ska jag också bara dricka kaffe hade jag tänkt! Jag är inte ens sugen på att smaka tårta, kakor eller bullar.
När jag var på bio härom kvällen hade jag med mig två rutor mörk choklad att äta. Inget sliskigt biogodis heller! Nu kan jag klappa mig lite på axeln och tycka att jag faktiskt är bra!

Pussen & Kramen /Ango

lördag 9 november 2013

Här och nu

I takt med att jobbet har blivit stressigare och det blir mer och mer att göra hemma i och med att barnen blir större och vill iväg och göra saker (vad enkelt det var när sandlådan var dagens mål), har jag insett hur viktigt det är att jag prioriterar MIG i MITT liv. Som heltidsarbetande, gift (med make som är heltidsarbetande lärare OCH egenföretagare) och fyrabarnsmor har JAG inte riktigt haft huvudrollen i mitt liv de senaste åren. Jag har inte känts så viktig för mig! Under det här året har jag (äntligen) insett att jag är den som måste leva med mig resten av mitt liv (har inte så mycket val, vilket alla andra har) och då är det lika bra att jag lever med ett mig som jag trivs med! Låter det flummigt? Jaja, det får det göra!
Folk tycker jag är lite knäpp som sticker ut på en Powerwalk klockan 22 en vardagskväll eller sticker till gymmet vid 6 en helgmorgon! Ja, det kanske jag är, men det är då, just då, som jag får vara bara mig, ingen annan. Då får jag ta ALL plats i mitt liv!  Ja, det får jag väl annars också, men just de här stunderna behöver jag inte få dåligt samvete för att jag inte gör något annat, jag kan slå bort det väldigt enkelt och fokusera på MIG! Riktig egotid helt enkelt! Jag trivs jättebra med att aktivera mig sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Det är jag och ingen annan i hela världen, känns det som! Helt underbart!
Nu när det är så mörkt ute på min egotid, känns det extra härligt när man kliver ut från gymmet, ser hur solen kämpar och kämpar med att ta sig upp och man ser hur världen sakta, sakta vaknar. Det är vackert, tyst, stilla, men ändå så hoppingivande. Man ser en och annan hundägare som har letat sig ut för morgonkisset, ja hunden ska kissa alltså, inte ägaren hoppas jag.
När jag sitter i bilen på väg hem från gymmet och upplever det här känns livet så bra. Kroppen är lagom trött efter ett pass och man upplever den här stillheten när allt vaknar till en ny dag; då känner jag att jag skulle kunna ge mig ut på en powerwalk direkt bara för att få vara nära den här stillheten!
Men, när jag kommer hem har även mitt hus börjat vakna. De vaknar i åldersordning, med den yngsta först, så det blir att ligga i soffan och mysa och titta på barnprogram istället...men det är också helt ok sätt att bara vara i nuet på!

Pussen & Kramen /Ango

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...