onsdag 30 september 2009

Barnakuten

Victor hade sagt på dagis i måndags att han var täppt i näsan och ville att personalen skulle berätta det för mig. En av "fröknarna" valde att ringa och berätta det, för att Victor skulle veta att det talades om direkt. Eftersom det bara var 1½ timme kvar tills Victor skulle gå hem, så tyckte man inte att jag behövde komma och hämta honom tidigare, eftersom han inte var hängig eller så.
Köpte med mig nässpray och hade med till dagis så han fick ta det direkt.
Igår vaknade Victor och hostade ganska mycket. Han sa att det kändes som om han skulle kräkas, något han alltid gör när han är förkyld. Han fick vara hemma från dagis, såklart.
Han var ganska pigg, men hostig hela dan, och först vid 19-tiden när det började bli dags att gå och sova blev han riktigt dålig. Han hostade, kräktes och hade svårt att andas, trots att vi satt in en "aggressiv" Pulmicort- och Ventolinedos på honom. Det var bara att konstatera att han behövde effektivare inhalation än den vi kunde erbjuda hemma.
Ringde Hälso- och sjukvårdsupplysningen och fick remiss till barnakuten. Jag hade hoppats att jag skulle slippa åka ända dit, eftersom vi har en akutmottagning 1½ mil bort (barnakuten är 5 mil), men eftersom klockan var 19, så var det "för sent" på dygnet för att klara oss med det närmsta stället (det här med länssjukhus är ju bra om man bor i den staden sjukhuset finns i, inte annars). Det var bara att åka till barnakuten.
Givetvis var Victor ganska pigg och inte speciellt tungandad bara vi kom fram (varför är det alltid så?). Han fick i alla fall inhalera Ventoline där innan vi fick åka hem.
Kom hem vid 23:20 ungefär, och gick och lade oss direkt. Det tog inte lång tid förrän Victor somnat och snart var han tungandad igen... *suck*. Bara att försöka ge honom medicin i sömnen.

Läkaren vi hamnade hos igår var väldigt bra, och hade läst Victors journal innan (inte alla som kollar i den), och i den finns många besök på barnakuten, VC och jourläkaren i kommunen bredvid. Läkaren tyckte det började bli dags att kolla upp Victors astma och även kolla ev. allergier (speciellt mot pälsdjur eftersom vi har det hemma). Nu var vi i fredags på VC just för att få en remiss till allergi- och astmautredning (jag begärde det när vi var på 5-årskontrollen för någon månad sedan). Remissen är skickad, men det skulle ta ett tag innan kallelsen skulle komma eftersom det var högt tryck på allergimottagningen.

Idag är Victor lite bättre, hostig och snorig, men lite bättre i andningen. Han får fortfarande en "aggressiv" behandling med astmamedicinerna för att han inte ska bli sämre igen. Han är såklart hemma från dagis även idag (förmodligen hela veckan) och det får bli TV och dataspel för honom idag (lite kul kan man ju få ha när man är sjuk ;)).

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 28 september 2009

Namn

Vi har haft lite namndiskussioner här hemma, och maken kom med ett helt otippat förslag; Egon. Jag tycker det är jättetufft, och helt perfekt. Egon är det hetaste förslaget hemma just nu alltså!

Bara för skojs skull kikade jag också på hur många det finns med Egon som tilltalsnamn i vår kommun. Det var bara 4 stycken. Paulina och Simone har varsin namne i kommunen medan Victor såklart har ett helt gäng. Nu är vi visserligen en yttepyttekommun, men ändå.



Pussen & Kramen
/Ango

Strul hos barnmorskan i vanlig ordning

Idag skulle jag till barnmorskan på första riktiga besöket efter inskrivningen. Kl 9:30 var tiden, och den har varit inbokad länge nu.
Jag klev ur bilen kl 9:15 på parkeringen hos barnmorskan, och just då fick jag ett meddelande på mobilen. Det var ett röstmeddelande (hade inga missade samtal konstigt nog). Det var från barnmorskan som undrade var jag var någonstans. Jag hade tid kl 9:00 sa hon. Men det stämmer faktiskt inte. Jag upprepade 9:30 flera gånger när jag pratade med henne i telefon när jag bokade tiden, och det stämde sa hon (det var samma sak förra gången när jag skulle dit och ta blodprover).
Nåja, 9:00 var jag inbokad enligt henne, och jag var även inbokad på onsdag... Eh, va? Varför skulle jag till henne 2 gånger samma vecka?
Nu blev det tajt med tiden idag, så vi bokade om till på torsdag istället. Får hoppas att det inte blir en massa strul då också!

Pussen & Kramen
/Ango

Tripp till Biltema och studier

Igår träffade jag min kära gamla kursare Jessica och plitade lite på C-uppsatsen. Det är en del finlir kvar på den som vi skulle fixa, och förhoppningsvis kan vi gå upp med den nu i oktober så vi blir klara någon gång.
Det var jättekul att träffa Jessica igen, det var ett tag sedan sist. Inte minst var det skönt att få gnälla av sig lite kring allt osm händer runt omkring! Hon förstår nämligen så väl när man gnäller! Hon kommer inte heller från ett perfekt hem, tvärtom, och hon är gift... Det var så skönt att få sitta och prata om roliga och tråkiga saker igen! Tyvärr träffas vi inte så ofta nu eftersom hon börjat jobba och pluggar bara deltid. Jag pluggar ju bara på distans så det blir som sagt inte så många träffar inbokade nu, men vi får råda bot på det!

När jag kom hem var maken och alla barnen i vår nyinvigda superfina lekpark som genom stort engagemang från 3 mammor har rustats upp något enormt under 1½ år. Igår var det officiell invigning och familjedag.
När de kom hem hade de fått figurballonger, blivit ansiktsmålade, fått korv med bröd, R hade fått kaffe och de hade fått massor av godis. Alltihop var alldeles gratis! Trots stormen så var barnen supernöjda med dagen!
Käkade lunch och begav oss sedan i nya bilen (en Chrysler transporter tror jag den hette...) till Biltema för att fixa en ny antenn till bilen.
Victor är överlycklig för nya bilen och tycker den är det bästa som hänt på länge ;). Han tycker det är så kul att det finns 2 baksäten och att man kan gå i bilen ;).
Jag premiärkörde bilen till skolan igår, och först blev jag förvirrad eftersom det är en automat (det var ett tag sedan jag körde en automat) och med handväxel (och det har jag aldrig kört med förut). Vande mig snabbt dock och insåg att bilen är grymt skön att köra. Det är bara ovant att köra nya bilar, innan man har lärt sig deras egenheter. Den här har bromsar som räcker att man tittar på dem så tar de och den är otroligt lättstyrd (vänder på en femöring känns det som).

På hemvägen från skolan hittade jag min efterlängtade 017. När vi skulle åka till Biltema hittade jag 018. En bra dag!
Hittade makens 031 på hemvägen från svärföräldrarna, där vi hade stannat för en liten pratstund.

Idag, om 1 timme, ska jag till barnmorskan för mitt första riktiga besök sedan inskrivningen! Ska bli spännande att se om mitt hb ligger lågt (vilket jag misstänker tyvärr).
Pussen & Kramen
/Ango

lördag 26 september 2009

Klädbytardagar

Idag var jag och barnen i grannkommunen på den klädbytardag som några tjejer arrangerar två gånger per år (varje vår och höst). Jag har inte varit där på 5 år, och jösses vad det hade hänt grejer sedan jag var där sist.
Vi kom dit 30 minuter efter att de hade öppnat, och det var bilar ÖVERALLT. Det var hur mycket folk som helst!
Vi lyckades ta oss in och började kika på kläder. Hittade en del till Victor och tjejerna hittade massor till sig själva.
Jag hittade också en barnvagn som jag hade köpt ögonaböj om det inte vore för att jag redan hade köpt en vagn. Det var en Emmaljunga Edge, mörkgrön och svart med svart mjuklift för 250:- !!!!!!! Snacka om fynd! Funderade först på att köpa den och sälja brion eftersom Emmaljungan är mindre och smidigare, men jag gillar ju min Brio så den får stanna ;).
Hittade en jättefin overall i till 56 till bebisen. Jag har ju 2 overaller i stl 62, men känner att en i 56 kan vara bra att ha första veckorna i alla fall.
Handlade hur mycket kläder som helst (inklusive extrajackor och termosar) och betalade endast 560:-. Riktigt fynd!

När jag kom hem var maken ute och provkörde ny bil! En 7-sitsig Chrystler nånting (jag har knappt sett bilen så jag har ingen koll på vad det är). Bestämde att vi skulle köpa den. Vi kommer ju definitivt att behöva en 7-sitsig när bebisen kommer så det var lika bra att passa på nu!
Imorgon kommer vi troligen få motorcykeln såld och då ska vi leta efter en mindre extrabil också. Vi behöver 2 bilar i vinter när Roger inte kommer kunna åka hoj till jobbet! Får se om vi hittar nåt imorgon (om vi blir av med mc:n förstås).

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 25 september 2009

Mysdag

Idag har jag och Victor varit hemma och myst bara vi två. Anledningen till det var att han hade en tid till läkaren kl 10:30 och jag tyckte det var lite väl meningslöst att han skulle vara på dagis före (från kl 8) eller efter (till kl 13:15), så vi tog ledigt!
Läkarbesöket gjordes med anledning av att jag vil få remiss till barnkliniken och få Victors astma utredd och på papper. Jag vill även att man gör allergitester på honom.
Läkaren vi hade var ny för oss (och på VC), men ung och ambitiös fick jag förklarat av vår BVC-sköterska som bokade tiden. Jag kan hålla med henne. Han kollade lungor, näsa, hals, öron etc på Victor och sa att han skulle skicka en remiss till barnkliniken. Inga problem alls. Han tyckte att det lät som ett bra "förslag" istället.

Efter VC-besöket åkte vi till Eskilstuna där vi käkade på McDonald's (IGEN) och sedan handlade lite mat och annat "bra att ha".
Hämtade också bebisens blivande bilstol. Känns lite mer verkligt nu när vagn, bilstol och en massa kläder står och väntar på bebis! Stolen vi köpte ser ut så här:

Är väldigt nöjd med den efter att ha klämt och känt lite på den!

Just det; 016 hittade jag idag också! Hittade den när vi kom in till Eskilstuna. Tyvärr har jag inte hittat någon mer...017 som stått vid dagis lös med sin frånvaro även idag!

Pussen & Kramen
/Ango

Blötdjur!

Igår åkte vi till grannkommunens badhus (vårt badhus har en bassäng...som är 7 x 16 m...det går liksom inte att bada i den ;)). Grannkommunens badhus är också ganska litet, men de har en härligt uppvärmd barnbassäng och en bassäng med grotta och vattenrutschkana och sånt. Lagom stort för barnen (och vi vuxna får ju bara hänga på liksom).
Kom på tidigare på dan att jag kanske inte kunde ha min bikini längre, och var tvungen att snabbt prova den. Som tur var så passade den fortfarande så jag kunde vara med och bada *pust*.
Vi kom ner i bassängen vid 16:30 och gick upp igen vid 18:30... Ja, vi var uppe en snabbis och käkade glass, men sedan var det snabbt ner i bassängen igen. Gissa om barnen såg ut som russin efteråt (ja vi vuxna också såklart). Victor hittade en egen simstil. Med simdyna på ryggen tog han sig fram genom att "springa" i vattnet. Såg rätt kul ut, men det funkade. Några kallsupar blev det i början, men sedan vågade han lita på simdynan lite mer, och hålla upp huvudet. Efter ett tag blev han övermodig och slängde simdynan (som tur var i barnbassängen) och skulle testa att simma utan... Det gick inte så bra såklart! Han sjönk ner under vattnet ;). Jag stod precis bredvid så jag tog upp honom direkt, men han tyckte det var lite läskigt att få huvudet under vatten. Han valde att ha simdynan på sig i fortsättningen ;).
Efter badet blev det en tur till McDonald's, vilket också var uppskattat såklart.
På hemvägen var det tre mycket trötta barn som satt i baksätet...

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 24 september 2009

Bada i badhus

ska vi göra i eftermiddag.
Vi lovade barnen tidigare i veckan att vi skulle göra det idag, så när maken kommer hem från jobbet ska vi åka.
Under dagen kom jag plötsligt på att jag kanske stod helt utan badkläder. Har inte haft min bikini sedan i somras, och magen har ju vuxit en del sedan dess liksom. Sprang upp och testade bikinin och som tur är så funkar den utmärkt fortfarande *pust*.
Det ska bli skönt att åka iväg och bada lite, men som vanligt hamnar väl jag i stora bassängen med tjejerna medan maken lullar runt i barnbassängen (som är så underbart varm) med Victor. Jaja, det får gå det också. Nu kan ju Paulina simma själv så det är inte lika jobbigt att bära runt på bara Simone i bassängen, som att bära runt på båda tjejerna.

Pussen & Kramen
/Ango

015 klart

Igår skjutsade jag Paulina och hennes kompis till ju-jutsun, och då hittade jag 015 stående på parkeringen utanför. Lite typiskt så mötte jag 016 när vi åkte dit...
Nu ska jag då ha 016, och inte sällan står den på parkeringen utanför dagis. Såklart hoppades jag på det idag då jag lämnade Victor. Nej, inte stod 016 där idag, utan istället 017... TYYYYYPISKT, som Victor skulle ha sagt!

Pussen & Kramen
/Ango

Vi ska få en bebis!

Ja, jag har väl börjat inse nu att vi faktiskt ska få en bebis. Jag har väl mest gått och väntat på att det ska gå åt fanders den här gången också, men nu börjar jag så smått våga hoppas och tro att det faktiskt kommer att gå vägen!
Idag går jag in i v 24, och nu är det faktiskt så att om bebisen skulle födas idag så finns det ganska stora chanser att den kommer att överleva. Idag överlever lite mer än 50% av bebisarna födda i v 24, men redan nästa vecka har överlevnadschansen för bebisar födda i v 25 ökat till 90%! (källa: http://www.tryggabarn.nu/barn/Page6312.html) Helt otroligt egentligen med tanke på att bebisen idag beräknas väga ca 600 g och vara ca 30 cm lång. En yttepytte bebis!

Det känns som om jag är gravid för första gången, för jag känner mig alldeles villrådig över vad man behöver till en bebis ;). Vagn är inköpt (med åkpåse och skötväska), liksom babyskydd. Det är det mest viktiga känns det som. Även kläder finns i och med att jag fick MASSOR av kläder av en underbar vän! Jag tänker bara köpa de kläder som bebisen ska få ha när vi åker hem från BB, annars kommer jag nog inte att köpa något. Jo, mössa ska jag köpa en också. Jag har bara tunna bomullshjälmar och en lite tjockare bomullsmössa behöver vi. Så ska jag sticka raggisar i ett härligt ullgarn, och en filt av mormorsrutor ska virkas!
Vad behöver man mer då? Spjälsäng köper vi så småningom. Bebisen kommer sova i min säng i början i alla fall så det är ingen panik med en sån. Babysitter har jag tänkt införskaffa en också tills bebisen kommer. Även om bebisen är liten så är det skönt att kunna "lägga ner" den där man är. En uppblåsbar skötbädd att ha i badrummet nere ska köpas. Funderar på om vi verkligen ska ha ett skötbord uppe. Man är ju bara på övervåningen när man sover, annars är man på undervåningen, men bebis behöver ju ny blöja på natten också. Vill inte börja tända lampor och sånt i sovrummet och väcka bebis ännu mer eller maken heller för den delen. Inte har jag någon lust att springa ner för att byta blöja på natten heller. Kanske en skötbädd vid sängen och en nattlampa är en bra lösning!
En byrå till bebisens kläder ska fixas. Sedan är jag väl klar...eller? Babygym och skallror och sånt är ju inte intressant förrän bebisen blir ett par månader gammal så det hinns med att köpa.
Har jag missat nåt? Är det nåt viktigt vi behöver innan bebis kommer?

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 23 september 2009

Skolmat

Jag var alltid nöjd med maten i vår skola när jag var liten. Variationen var bra, maten var vällagad (lagades på plats på vår skola) och man fick äta sig mätt. Även nu när jag är vuxen och har varit med barnen i skolan så har jag tyckt att maten varit bra...tills nu. Något har hänt! Maten är under all kritik. Variationen är värdelös! Det är samma mat varenda dag i princip. Allt är hel- eller halvfabrikat och processat kött eller fisk. Inget som ger barnen näring. Dessutom när det är mat som barnen verkligen tycker om (som när det är tacobuffé en gång per termin) får barnen ta väldigt lite mat för att det ska räcka till alla. Inte ens Paulina (som äter som en sparv) blir mätt!
Den senaste tiden har även Victor (som äter ALLT utan att knussla) sagt att det varit äcklig mat på dagis och kommit hem och velat ha mat så fort han kommit innanför dörren. Hur kul är det att ställa sig och laga mat till barnen kl 14, när de egentligen ska äta mellis? Visst, barn kan vara kinkiga på mat, men när även jag reagerat när jag bara läst på matsedeln, och maken som jobbar som lärare har reagerat på hur mycket sämre maten blivit, då är det något de missat. Något de definitivt har missat är delen om nutritionslära!!!
Tänk om man kunde anställa kunnig personal och bara handla BRA råvaror istället för skit som ska värmas upp i kantiner av personal som är helt oengagerade, vad mycket pengar kommunen skulle spara då! Varför kan de inte själva se att de idag förlorar mer och mer pengar på att köpa den usla mat de köper?

Här kommer 2 veckors matsedel från barnens skola och dagis som exempel på hur illa det är:
Vecka 36.
Måndag: Ost- och skinksås, pasta.
Tisdag: Thaifiskgryta med kokos och lime, potatis
Onsdag: Falukorv med senapssås, potatis
Torsdag: Potatisbullar/blodpudding med keso, lingon
Fredag: Köttbullar, pasta

Vecka 37.
Måndag: Falukorv med makaroner
Tisdag: Tacobuffé (barnomsorgen fick köttbullar och potatsmos)
Onsdag: Grillburgare med potatismos
Torsdag: Potatisgratäng med skinka
Fredag: Kebabgryta med ris.

Pasta serveras till allt helst. Korv i alla former är populärt och man lägger gärna planeringen så barnen får äta samma mat ett par dagar i rad. Hemskt illa!
Kolla fredag v 36; köttbullar och pasta, och måndag v. 37; falukorv och pasta.
Victor åt köttbullar och potatismos på tisdagen v. 37 och grillburgare och potatismos dagen efter (det är ju för sjutton samma mat).
Potatisgratängen var vattnig och knappt ätbar, kebabgrytan saknade kryddor, det var någon sås på vatten och mjöl som de slängt ner kebabkött i.
Thaifiskgrytan var tydligen stark, och nästan inga barn åt den.

Hur ser maten ut i era skolor? Har ni märkt någon förändring på kvaliteten det senaste året?
Om maten är så här usel, är det då verkligen konstigt att våra barn inte orkar koncentrera sig i skolan?

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 22 september 2009

014 upphittad!

Som jag trodde hittade jag 014 i min platespotting igår. Paulinas nya lärares bil hade nämligen det numret, så bilen stod på skolparkeringen när jag hämtade barnen...precis som jag var säker på att den skulle göra.
Senare på eftermiddagen hittades 028 till maken. Det var jag som såg den och tjoade till honom, för vi hjälps ju åt såklart!
015 står på tur!

Pussen & Kramen
/Ango

Hallonbusken borta

Jag började i söndags med att fixa rabatten på framsidan, men kom inte så långt som jag hade önskat. Foglossningen och det faktum att den hallonbuske inte kan grävas upp med en liten planteringsspade satte käppar i hjulet.
Var hemma hos svärföräldrarna och lånade en spade på kvällen och idag har jag nu grävt upp den där sketna busken. Usch, vilka rötter den hade. Har ju definitivt inte fått upp alla rötter, det är omöjligt, men mycket har jag grävt upp.
Har jätteont i rygg och fogar nu, så lökplanteringen får vänta tills imorgon istället. Nu är ju busken uppe i alla fall, och allt ogräs är borta!
Nu ligger funderingen på vad jag ska göra med alla mina tomater... Har tre tomatplantor som rasat ihop under tyngden av tomater! Funderar på att krossa tomater och spara, men det går ju inte att spara så himla länge precis. Har väl 10-talet kilon tomater att ta hand om...

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 21 september 2009

Jag har aldrig


sett en så stark regnbåge som vi såg alldeles nyss i Örebro. Dessutom är den "dubbel". Kolla till höger om den starka regnbågen så ser ni en svag regnbåge till (den syns precis vid vindrutetorkaren).

Underbart!

Han är så snygg! Han är så sexig! Han sjunger som en gud, och låtarna är alltid bra!





Pussen & Kramen
/Ango

Platespotting

Det finns många i vårt land som roar sig med detta nu, och givcetvis var jag tvungen att haka på det för några månader sedan (började i juli i år). Även maken hakade på, och nu är det lite "tävling" mellan oss, även om han dragit ifrån en del nu (han är ute och åker bil mer än jag är, som oftast rör mig mest här i byhåla).
Vad handlar det om då? Jo, man ska hitta bilar med registreringsnummer (endast siffrorna) från 001 till 999. Man måste hitta dem i rätt ordning. Man börjar alltså med 001, går vidare till 002 osv. Jag ska just nu ha nummer 014 (maken ska ha 028), vilken jag hoppas kunna se idag.
När jag skulle ha 011 hittade jag numren 012, 013 och 014 i rätt ordning, samma dag, men de räknas ju inte eftersom jag saknade 011...
Det är en väldigt beroendeframkallande "hobby", som gör att man har svårt att inte vända huvudet efter alla bilar man ser ;).
Kul är det i alla fall, och gör att bilresorna känns lite kortare än vad de egentligen är! Prova du också!

Pussen & Kramen
/Ango

Tråkigt i skolan...

Barnen har varit lediga i 4 dagar, något som såklart har varit härligt för dem. Anledningen till de många lediga dagarna var för att de var lediga i torsdags eftersom vi skulle på bouppteckning och bodelning i Linköping. I fredags var det studiedag så då var de lediga ändå.
Imorse var det dags att gå upp tidigt igen och bege sig till dagis och skola.
Simone sa att hon mådde illa. Mina barn har ofta ont i magen och mår illa. Tyvärr brukar det ligga psykiska orsaker bakom det. Simone började till slut gråta och sa att hon inte ville gå till skolan.
När Roger skulle skjutsa dem kom Simone inspringande igen och ville inte åka. Jag frågade varför hon inte ville åka till skolan och fick till svar att hon tycker att det är så jobbigt att sitta still...
Jag vet att hon tycker det är tråkigt och jobbigt att inte få röra på sig så mycket eftersom hon är en väldigt aktiv tjej. Det var precis det här som gjorde att jag inte ville att hon skulle börjat ettan redan förra året (vilket maken tyckte att hon skulle göra).
Nu är skolan upplagd som den är, och jag kan inte ändra inlärningsformerna för att passa just mitt barn, även om jag tycker att deras klass är en hemskt tråkig historia. De är 26 barn ihopträngda i ett pytteklassrum. Det är 3 lärare, varav 2 delar på en heltidstjänst eftersom en av dem är sjukskriven på halvtid. Lärarna tycker att det är en jobbig klass då det är väldigt busigt och mycket hög ljudvolym... Var finns de positiva delarna? Var finns förutsättningarna? De har ju inte fått en bra start precis!
Jag hoppas att Simone kan ta till sig skolan för vad den är, och klarar av att släppa mig...för det är det det handlar om trots allt. Hon har ett enormt kontrollbehov på mig. Är jag iväg någonstans måste hon ringa på min mobil, även om pappa är hemma med henne. Måste jobba hårdare på hennes självkänsla, för med höjd sådan kommer kontrollbehovet att ge med sig. Hennes självförtroende är det inga problem med, utan just självkänslan!

Pussen & Kramen
/Ango

söndag 20 september 2009

Namnförslag?

Har funderat och funderat på det där med namn till en eventuell liten kille. Eller eventuell, det är en kille. Svärfar har ju sagt det, och han har aldrig fel...
Tjejnamn hade vi klart, men killnamn är så grymt svårt. Jag har Vilmer, Max, Elmer och Sander som förslag. Vilmer är extra favorit av de tre, men tyvärr är det MÅNGA Vilmer som föds just nu.
Lillkillen ska ju ha 3 förnamn, precis som sina syskon, och vi har inte ett enda på förslag. Ett släktnamn ska han ha, men jag vet inte om det kanske kan bli efter min farfar; Henning. Då är det två namn kvar.
Vad tycker ni? Strunta i vad syskonen heter, för det är inget som måste passa ihop (det passar ihop när man vant sig ändå, och barnen är unika individer som jag inte vill ska klumpas ihop ens med namnstil eller så). Skriv en massa namnförslag...snääällla!

Pussen & Kramen
/Ango

Foglossning

Jaha, då har foglossningen börjat kännas av varje dag istället för någon gång då och då som det hittills varit. Det känns ändå ok att det dröjt ända till v 23 innan den dök upp på allvar. Det har kommit mycket tidigare med de andra barnen.

Idag har jag trädgårdsarbete på schemat, och det blir till att göra lite i taget och sedan gå och vila lite. Har en rabatt på ca 2 m som ska rensas från ogräs, hallonbusken ska klippas ner och grävas upp och vårlökar ska sättas ner. Inte så avancerat eller jättemycket alltså.
Jag klippte ner hallonbusken, och fick vila fogarna efteråt. Ut igen och rensa ogräs, för att sedan gå in och vila fogarna igen.
Har ingen stor spade så jag kan gräva upp hallonbusken, så den får vänta tills maken kommer hem med bilen så får jag åka och låna svärföräldrarnas spade.
Har tagit en tur med dammsugaren också, men bara på nedervåningen. Orkar inte släpa upp den till övervåningen idag. Får ta det en annan dag.
Ska snart till affären och handla lite till dagens kombinerade lunch/middag (det blir alltid så sent på helgerna). Det skulle bli helstekt benfri fläskkotlett med potatiskroketter och bea till det idag. Paulinas val... Får väl fixa det då ;).

Maken och Victor är på rally. Makens syskonbarn (och tillika våra barns kusiner) kör rally-SM i helgen. Idag skulle de ut och kolla på en sträcka när de kör. Tror det var i Gnesta det var... De lär väl inte komma hem på några timmar ännu, så jag och tjejerna får roa oss själva så länge.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 19 september 2009

Skev bild

Fick en märklig upplevelse häromdagen när jag besökte min morbror. Hans matlagningskunskaper sträcker sig till att värma pommes i ugn eller koka makaroner och servera korv till.Det var vad han skulle bjuda på, men min man skulle fixa maten eftersom jag och min morbror skulle på en bouppteckning. Min man bad mig köpa salt eftersom det tydligen var slut, vilket jag sa till min morbror. Han reagerade väldigt kraftigt, och sa att salt var bannlyst hemma hos honom, eftersom saltet är roten till allt ont i världen...typ... Jag ifrågasatte det eftersom salt är en livsnödvändighet för våra kroppar. Visst äter vi för mycket salt, men när man använder bra råvaror bestämmer man själv salthalten i det mesta. Han sa att han hade t.o.m slutat snusa pga saltet. Vidare sa han att han istället hade börjat använda Piffi allkrydda...vars huvudingrediens är just salt, men det verkade han inte ha koll på.Han säger också att han slutat med allt "onyttigt". Jag vet inte vad han menar med det riktigt eftersom han lever på helfabrikat (och i det finns det väl inget som är nyttigt?).
Måste säga att jag tycker att det är skrämmande med en så skev bild av kosten. När jag frågade var han hade fått sina "fakta" ifrån så hade han hört det av en läkare... Jaja, kritisk granskning av råden man får har aldrig skadat. Inte heller att se över att man lever som man lär innan man propagerar för sin tro (för det gick knappt att prata med honom om saltets viktighet i våra kroppar). Enligt den här läkaren var det saltets fel att så många barn idag är överviktiga. Enligt mig är det för att det finns föräldrar som min morbror som inte kan laga mat, utan kör helfabrikat/snabbmat istället!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 16 september 2009

Utvald

Idag kom det ett brev med SR-loggan på. Förstod inte riktigt vad de ville mig, men tänkte att det säkert bara var någon reklam för något.
Öppnade brevet och hittade ett kort där det stod att jag var utvald att vara med i Svensktoppsjuryn kommande 4 veckor. Jag visste inte ens att det radioprogrammet fanns kvar längre...
Jaja, bara att göra sin "plikt" och rösta då!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 14 september 2009

Nackspärr

Idag är Paulina hemma från skolan. Hon klagade i lördagskväll på att hon hade ont i nacken, och igår eftermiddag smällde nackspärren till.
Det värsta med Paulina när hon har ont är att hon bara skriker, men vägrar använda smärtlindring. Man måste bli skitförbannad på henne och inte ge henne några alternativ. Bara hon får i sig smärtlindring så märker hon ju själv att det blir bättre.
Hittade både Panodil och Voltaren hemma som hon fick (vi brukar bara ha Alvedon hemma, och de är svårare att svälja), och efter några timmar var det bättre.
Idag skulle de ha friluftsdag, men Paulina kan ju inte vara med... Tyckte inte att det var någon idé att hon gick över huvudtaget då. Sitta och titta på när de andra är med kändes rätt meningslöst.
Förhoppningsvis är det bättre imorgon så hon kan gå till skolan då!

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 12 september 2009

Idag har vi kalas.


Det är Simone som har kalas för en drös killar och tjejer och det är rejält livat. Längtar efter lugnet...

fredag 11 september 2009

Nu har jag hängt upp den!


Den har tavlan bad jag att få efter mormor. Jag har alltid älskat den, men hade lite svårt att hänga upp den direkt när jag fick den. Nu har det gått 1 månad sedan mormor dog, så idag kände jag att jag kunde hänga upp den i vardagsrummet. Den blev jättefin där!

Teknikberoende

Kom att tänka på hur otroligt teknikberoende man är egentligen. Idag har "alla" mobiltelefon och dator t ex. "Alla" hänger dessutom med i teknikutvecklingen och uppgraderar hårdvaran varefter ny kommer ut på marknaden. Blev så förvånad, och lite handfallen då när jag efter Mojjekonserten hade tagit ett foto på en granntjej och Mojje med min mobil eftersom de inte hade någon kamera med sig. Jag frågade mamman efter hennes mobilnummer så jag kune MMS:a över bilden till hennes telefon. Hon svarade då "Men...eh...går det?". "Javisst", sa jag, och fick mobilnumret. Så pep det till i hennes mobil...och det visade sig att hon hade en "gammal" Nokiamodell som inte kunde ta emot bilder... (med gammal snackar vi ju ändå inte stenålder i andra sammanhang än i tekniksammanhang, modellen var väl 7-8 år gammal).
Frågade då om hon hade en mailadress som jag kunde maila bilden till. "Nej", sa hon, "jag har ingen dator". Oj, då blev jag alldeles konfunderad. Hur sjutton gör man då, då? ;). Jaja, jag har sparat den på min telefon, så jag kan skriva ut den sedan, när vi köpt ny färgpatron.
Hur är du när det gäller teknik? Tar du också "för givet" att "alla" har dator och mobil med kamera?

Pussen & Kramen
/Ango

Utvecklingsskillnader

Har flera gånger tänkt på vilka skillnader det är i utvecklingen mellan killar och tjejer. Visst, alla är olika, men många killar ligger faktiskt långt efter tjejerna.
Kollar jag bara i vår familj och ser den snart 18-åriga bonussonen så är han långt efter jämnåriga i mognadsgrad. Jämför jag med mig själv i samma ålder så är skillnaden milsvid. Visserligen beror det på curlande föräldrar här, vilket jag skriker högt över både nu och då, men tyvärr för döva öron. Jag anser att någon som fyller 18 om 3 månader ska klara betydligt mycket mer än vad den här gossen behöver göra. Skulle han flytta hemifrån imorgon skulle ingenting fungera. Han skulle inte klara av att betala räkningar (han vet inte hur man gör), han skulle bo vid datorn, käka pizza i 1 vecka när han fått pengar och inte ha någon mat alls de sista 3 veckorna osv osv. Tragiskt, men sant! Önskar att de biologiska föräldrarna (min man och hans ex) kunde se att de gör en björntjänst genom att inte ställa högre krav.

Så kollar jag på skillnaden mellan mina egna barn. Victor är ju nu 5 år, och han ligger verkligen långt efter tjejerna när de var i samma ålder. Tjejerna kunde skriva sina namn, kunde telefonnumret hem, visste vad alla färger heter osv. Victor har verkligen ingen koll alls. Visst, han är tekniskt lagd och mekar gärna med både det ena och det andra. När det gäller färger har jag funderat på om han är färgblind, men det kan han inte vara. Han kan färger som rosa och lila t ex. Men när det kommer till blått, rött och gult (t ex) har han absolut ingen koll alls.
Skriva...Ja, det kan han inte. Han kör sina egna "hitte-på-bokstäver", likaså med siffrorna.
Intressant att se att intresset gör att de utvecklas så otroligt olika!

Pussen & Kramen
/Ango

Igår beställde jag gravstenen

som ska stå vid mormors grav. Hittade till slut ett företag som inte tog lika hutlöst mycket som alla andra. Det är galet vad gravstenar kostar. Den jag valde är i röd granit och kostar totalt 10160:- med foto och gravyr.
När jag pratade med kvinnan på företaget så ställde hon frågor som jag/vi inte alls tänkt på, men som jag nu fick fatta beslut om själv. Det var frågor som: "Ska det lämnas plats för flera namn på stenen?" Ja, det har vi ju inte tänkt på. Jag har ju en moster som är utvecklingsstörd. Tänkte att det kanske skulle vara lämpligt att begrava henne tillsammans med mormor. Jag beslutade alltså att det skulle bli så när den dagen kommer, så vi diskuterade oss fram till en lösning för stenen.
Efteråt ringde jag min morbror för att berätta vad jag beslutat och han tyckte att det lät mycket bra. Ingen av oss har ju tänkt så långt, men det var en väldigt bra fråga av kvinnan jag pratade med (hon är ju rutinerad, och som hon själv sa så tänker man ju inte på att andra också ska dö så småningom).
Nu när jag tänker på det så tänker jag på min morbror också. Han har ingen partner, barn visserligen, men han ska ju också begravas någon gång. Jaja, får se hur det blir då. Förhoppningsvis behöver inte jag tänka på allt då. Med min moster är det ju annorlunda. Hon har ju inga anhöriga annat än syskon och syskonbarn!

Pussen & Kramen
/Ango

Känner mig


fortfarande inte helt pigg. Kan ögat ha något med det att göra tro?

torsdag 10 september 2009

Varför blir jag inte förvånad?

Knorrsjukan har skrämt folk från vettet i vårt land, och varje gång jag öppnat munnen och hävdat; "Jag tror inte för ett ögonblick att det blir så illa som alla 'förstå-sig-påare' hävdat", så har jag stött på motargument! Visst nu har jag inte läst allt som skrivits från vartenda land om flunsan, men varför skulle just 50 % av svenskarna insjukna när inget annat land uppvisar samma siffror? På Aftonbladets hemsida kan vi nu läsa att färre än väntat kommer smittas... Nehej, verkligen? Nu pratar vi om ca 11 % av befolkningen varav 35 personer kommer dö och ca 90 behöva intensivsjukvård. Snacka om otäckt...eller? Njae, vanliga flunsor är fortfarande mycket, mycket allvarligare än det här!
En sak som jag inte riktigt förstår är hur en andra våg av knorrsjukan till våren skulle kunna slå til och bli värre. Om vi utsätts för smittan nu har våra kroppar en chans att bygga upp ett immunförsvar mot det (under förutsättning att alla inte vaccinerar sig alltså). Hur kan det då bli värre nästa gång? Nu är inte jag så hemma på immunologi, men det låter inte speciellt logiskt i mina öron!
En sak är säker i alla fall; Jag är helt tvärsäker på att någon vaccination blir det definitivt inte för mig (fortfarande), trots att jag är gravid. Jag är riktigt orolig för vad vaccinet kan göra med min och fostrets kropp, inte vad viruset kan göra med oss!

Pussen & Kramen
/Ango

Telefonkö

Det är alltid lika kul att sitta i telefonkö, speciellt hos Telia. Först ska man spendera flera minuter åt att knappa och säga sitt ärende. Eftersom det är digital-TV-boxen jag ska felanmäla så ska de först kolla om det finns några problem med kontakten och ger mig alla möjliga tips om hur jag kan avhjälpa felet... Problemet är ju bara att det inte är DET som är felet. Det är BOXEN som är felet.
Efter ett antal minuters tryckande hit och dit ska jag enligt den elektroniska rösten bli kopplad till supporten (det var ju det jag ville från början, liksom). Så börjar det: "Ditt samtal är placerat i kö. Vi besvarar samtalet så fort vi kan". "Du har plats 86 i kön. Väntetiden beräknas uppgå till 46 minuter". Jamen, tack för den då, Telia. Så får jag fortsatt tips om att jag kan gå in på deras hemsida och försöka hitta svaret på min fråga. Suck, nej, svaret finns inte där. Det är en ny box vi behöver.
Så; nu har jag plats 73...efter 19 minuter. Spännande värre!!!

Pussen & Kramen
/Ango

Ögat som lever ett eget liv

För drygt 2 veckor sedan fick jag en vagel i högerögat. Jag behandlade det som jag brukar göra, och efter knappt 2 dagar gick den ner. Var fortfarande öm och det kliade i ögonlocket i flera dagar, trots att inget syntes. Så kom allt tillbaka igen. För 2 dagar sedan kände jag att ömheten hade ökat och dagen efter var det dags igen. Nu är hela ögonlocket rött och svullet och jag kan knappt nudda det för det gör så ont. Blir tokig på det här. Det värsta är att det lär väl inte gå över så länge jag snorar och hostar heller...

Pussen & Kramen
/Ango

Jag kan verkligen inte förstå...

Att ha idoler eller gilla att göra något väldigt mycket är det inget fel på, men så fort det kommer till religion är det risk för att denna "dyrkan" går över i fanatism. Varför är det alltid så med religion? Ännu en gång kan man konstatera att det gått över styr för någon när man läser om mannen som fick en uppenbarelse och valde just datumet 090909 då detta är djävulens datum upp-och-ner. Ok, jag förstår vad han menar med att 090909 är djävulens siffror upp-och-ner, men fortfarande har han inte rätt. Djävulens (påstådda) siffor är fortfarande inte mer än 3 siffror och inte sjutton är det några nollor med där...
Jaja, världen är sjuk!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 9 september 2009

Fästingar...

Vad gör fästingar för nytta? Fyller de verkligen en funktion i naturen eller är de bara hemska, äckliga och vidriga utan någon som helst funktion?
Vi har varit förskonade från fästingar den här sommaren. Kan bero på att vi har flyttat och inte bor nära vatten längre (tidigare hade vi en bäck väldigt nära, och katterna sprang gärna där). Inte ens katterna har haft speciellt många fästingar i år, tack och lov.
Så i söndags morse såg jag att Victor hade en liten prick, 1 cm från mungipan. Trodde det var något smuts, men när jag rörde det såg jag att det stack ut och anade genast oråd. Såklart var det en liten, liten fästing (de är ju mikroskopiska så här års) som bitit sig fast. Bara att ta bort!
I natt var jag upp och kissade. När jag satt där kliade det lite på baksidan av ena låret. Satte handen där och kände att det var något där...gissa om håret ställde sig rakt ut direkt. Behövde knappt titta, jag visste ändå. Klart det var en liten fästing...
Jag antar att de här är sviter från vår skogstur i lördags! Det blev inte bara mumsigheter från skogen, utan små äckligheter också!

Pussen & Kramen
/Ango

1 månad

Idag har det gått 1 månad sedan det där telefonsamtalet från mamma där hon berättade att mormor dött!
Tiden har gått fort, väldigt fort. Då kändes det som om jag aldrig skulle komma hit och kunna se tillbaka utan att gråta. Idag kan jag det, men det är svårt. Det är tungt!
Igår satt jag och letade foton på mormor. Jag är den enda som har mycket foton, och som kanske möjligen skulle ha ett foto som skulle passa att ha på gravstenen. Jag var tvungen att bläddra snabbt bland bilderna, jag orkade inte att titta noga.
Hittade ett foto till slut. Ett foto taget när Paulina var 3 månader gammal. Vi sitter tillsammans, 4 generationer kvinnor tillsammans. Paulina i mormors knä, och mormor ser så stolt och fin ut!
Som tur är så är fotot taget så det lätt kan beskäras. Ska kolla med stenhuggeriet också, väntar på offert från ett företag som verkar lovande. Bara jag har fått offerten och den är som jag tror så ska jag beställa stenen (jag har fått fria händer att fixa stenen)!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 7 september 2009

Hej och hå...

Måndag igen, och jag har insett att det är dags att ta tag i livet igen! Förra veckan skuggades av mormors begravning, och jag orkade inte riktigt ta tag i något alls.
Nu är det ny vecka och jag har gjort mitt bästa att komma igång igen.

I fredags knackade det på dörren här hemma, och en målare stod utanför och meddelade att han skulle komma på måndag morgon... Eh, jaha...och varför? Tydligen skulle fönstren målas. Detta har vi inte fått någon som helst information om. Visst har jag sett att de har hållt på i huset på gården, men jag trodde att det kanske bara var där. Vi har ju som sagt inte fått någon information.
Jaja, jag är ju hemma och vaken så det är skit samma. Han kom idag i alla fall, och det visade sig att det bara var på utsidan han skulle göra. Han kommer hålla på tisdag och onsdag morgon också...

Igår kväll började jag få ont i halsen och väldigt ont i luftrören (det får jag alltid när jag blir förkyld). Tyckte inte alls att det var roligt! Fick springa och köpa halstabletter och lite Varma Koppen för att fixa min hals. Efter ett par timmar började det kännas bättre. När jag hade gått och lagt mig låg maken och jag och tittade på TV ett tag. Då kom hesheten...och varade i ca 15 minuter. Imorse när jag vaknade kändes det mycket bättre. Har fortfarande lite ont i halsen, men inte alls så farligt mycket som jag hade igår. Lite huvudvärk också, men annars känns det bra.
Det är ovanligt att jag blir sjuk. Blir jag förkyld går det ruskigt snabbt över också. Räknar med att vara frisk imorgon igen. Maken har däremot gått och varit halvdålig (ja, i hans värld har han stått med ena foten i graven och den andra på ett bananskal) i 1½ vecka. Tur att man är av det starkare könet så man tar sånt här bättre ;).

Insåg idag att det var dags att ta tag i de kurser som jag läser. Jag läser 3 stycken samtidigt, och det är MYCKET att ta tag i. Lyckades fixa en inlämningsuppgift som skulle varit inne i onsdags, och skickade in den. Har också skrivit ut en del material som jag ska läsa under dagen som hör till en annan kurs...som är galet mastig (men den är juridik så det är inte så konstigt kanske).

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 4 september 2009

Fler ledsna barn

Nu har Victor anpassat sig till dagis igen. Ganska bra i alla fall. Han är inte ledsen lika mycket längre, utan kan leka och roa sig på dagis. Det är jag glad över.
Nu är det Simone istället. Hon har ju varit hemma sjuk den här veckan, och igår kväll gjorde hon allt för att slippa gå till skolan idag. Jag vet att hon inte är sjuk längre, utan att det är något annat som ligger bakom. Igår kväll fick vi chansen att prata om det. Hon berättade att hon känner sig ensam på rasterna, men det verkar som att hon själv "släpper" kompisarna och går därifrån snarare än att hon försöker delta i leken. Det här är en helt ny Simone. Hon har aldrig stått utanför i leken. Hon har alltid deltagit i den oavsett vem eller vilka som lekt.
Hon säger att hon ibland leker med några tjejer i 4:an, eller med Paulina och hennes kompisar istället för sina klasskompisar.
Hon säger också att ett par killar i hennes klass envisas med att kalla henne för "måne" och hon gillar inte det. Hon har bett dem sluta, men de fortsätter i alla fall. När hon sagt till fröken om det har fröken sagt att nästa gång de säger så ska fröken komma, men hon gör aldrig det enligt Simone.
Simone var också orolig för att hon inte skulle få gå på toa om hon behövde, för enligt henne får de bara gå på toa på rasterna. Nu har hon problem med magen pga den allergiska reaktionen, och behöver få gå på toa oavsett om det är rast eller inte. Detta oroade henne väldigt mycket, och jag skrev därför en lapp till fröknarna om det orimliga i att inte låta barnen få gå på toa när de behöver, och att Simone måste få gå när hon behöver.
Det sista som grämer Simone är att hon har extrem separationsångets! Den börjar bli ett problem, som jag inte vet riktigt hur vi ska ta tag i, men vi måste göra något. Hon säger själv att hon inte vill gå i skolan för att hon saknar mamma och pappa så mycket. Hon kan känna sig ledsen för det i skolan, även om hon inget visar. Jag försökte förklara att det är ok att känna så, men att det inte är en anledning att inte gå i skolan. Även jag saknar ju mina barn när de är borta, men det är sånt som är helt normalt.
Hon grät mycket igår kväll, och även idag på morgonen. Jag måste prata med hennes lärare och kolla hur hon är i skolan och vad som egentligen händer. Jag ska försöka vara med henne en dag i skolan nästa vecka för att se själv vad som händer.
Det är jättejobbigt att se att hon som längtat så mycket efter att börja skolan, plötsligt har ångest för att vara där. Det här visar också att jag hade rätt som stod på mig och inte ville låta henne börja ettan redan förra året, vilket min kära make ville att hon skulle göra! Hon var inte mogen för det då, och hon behöver nu tid till att anpassa sig till en lite "striktare" vardag i skolan!

Pussen & Kramen
/Ango

Begravningen är över!

Igår var det dags för begravning av mormor, eller begravning, men minnesgudstjänst var det eftersom hon ska kremeras.
Träffade min moster som jag inte träffat på flera år (av ingen speciell anledning egentligen). Hon har just genomgått en cellgiftsbehandling för den magcancer hon haft. Hon var så tunn, men såg ändå "pigg" ut.
Även mina kusiner som jag inte träffat på evigheter träffade jag. Jättekul att se mina bebiskusiner som har vuxit upp och blivit vuxna nu (de är 24, 29 och 34 år...).

Minnesgudstjänsten blev fin, väldigt fin. Vi hade önskat att få Elvis Presley-låtar eftersom mormor var ett stort fan av just Elvis Presley. Inledningsvis spelade Elvis, och hela ceremonin avslutades med Love me tender, på kyrkorgel. Det var väldigt pampigt, men satte såklart känslorna i gungning.
Barnen var med i kyrkan, och de klarade det väldigt bra. De tyckte inte att det var så jobbigt, trots många tårar från oss vuxna!
Nu är det värsta över och sorgen kan få börja bearbetas igen. Idag känns det lika tungt som det gjorde när jag precis fått veta att hon hade dött. men jag vet att härifrån blir det ljusare. Det här steget tillbaka i sorgen kommer alltid, speciellt som begravningen drar ut på tiden (det har gått 3½ vecka sedan hon dog).
Om ett par veckor eller så blir urnsättningen, och den kommer vi sköta själva. Får se hur lång tid det tar innan kremeringen är klar.

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 2 september 2009

Sjukling


Efter en stadig lunch bestående av 2 tuggor pasta, somnade hon sittandes i en soffa.

Sista BVC-besöket

för Victor gjorde vi idag.
Allt gick jättebra, och han fick klart godkänt på allt.
Vikten har han dippat en kurva till på. Han väger mindre nu än för 1 år sedan. Bara 15,8 kg och han är 5 år... Han vägde 16,3 kg på 4-årskontrollen.
Vuxit på längden har han gjort i alla fall. 108 cm lång var han nu.

Spruta fick han också, vilket gjorde lite ont såklart, men han tog det bra. Får hoppas att han inte får någon reaktion av den.
Gjorde om hörselprovet (för tredje gången). Han klarade inte det förra året. Första gången var det ett katastrofresultat, men några månder senare var det bättre, men inte bra. Idag var det tipp-topp-resultat, trots att han är förkyld igen!

Simone mår fortfarande inte bra. Hon är hemma idag igen. Hon har fortfarande ont i magen och har svårt att äta och så. Hon springer runt med sin vattenflaska och dricker vatten i alla fall. Jag hoppas att hon ska må mycket bättre imorgon när det är dags för begravning!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 1 september 2009

Nu är det ingen tvekan...

det är ingen nöffsjuka i huset, utan Simone har fått i sig gluten och reagerar på det nu.
Hon har haft jätteont i magen hela dagen, diarré och har knappt ätit något alls. Inte ens chokladpudding med vispgrädde fick hon i sig...
Det måste vara maten i skolan igår. Det var pasta med ost- och skinksås. Hon sa själv att hon fick gå ut i köket och hämta pastan, men fick ta samma sås som alla andra. De brukar reda den...och då med vetemjöl antar jag. Även om det inte är några större mängder i en portion så reagerar hon på det just nu. För jag hoppas att det inte blev något knas med pastan också (att de missat att ta ut glutenfri pasta och råkat lägga i vanlig pasta i deras förpackningar).
Det blir nog ingen skola för henne imorgon heller...

Pussen & Kramen
/Ango

Jaha, då var det dags igen!

Hit men inte längre hann vi innan det var dags för sjuka barn! Det blev dock inte Victor som blev "först ut", utan Simone. Hon började må illa igår och hade jätteont i magen. Vi kunde inte hitta någon anledning till det, men det kan vara så att det blev något knas med maten i skolan så hon fick något som inte var glutenfritt. Hon sa själv att hon fick egen pasta, men fick ta samma sås som resten av skolan. Såsen är redd med vetemjöl gissar vi, så det kan vara det!
Imorse när jag väckte henne satte hon sig upp och sa "Oj, vad snurrig i huvudet jag är". Hon mår fortfarande illa och har ont i magen, så det vara bara att ringa och sjukanmäla henne.
Det "roliga" var att Roger satt och läste på Aftonbladets hemsida nu på morgonen och läste att magont, illamående och diaréer kan vara symptom på svininfluensa... Nu är det knappast risk att det är det (eller jag tror verkligen inte det i alla fall). Visserligen hade Paulina också väldigt ont i magen igår kväll, men tjejerna har också känsliga magar (som sin far).

Läste också om svininfluensan igår (på Aftonbladets hemsida, så det är väl si och så med förtroligheten). Det stod att "man" räknar med att smittan nått sin kulmen i början av oktober. Jamen så bra då, då är det ju onödigt att massvaccinera alla. Det är ju först då som vaccineringen kan starta, och det krävs 2 vaccinationer för att man ska få ett 80-90%-igt skydd. Det är ingen som hinner med det då, ju.
Nu kanske det lyser igenom att jag är lite emot den här vaccineringen... Jag anser inte att den är nödvändig, eftersom det bara skapar mer problem längre fram. Influensor går inte att vaccinera bort, som man kan göra med många andra sjukdomar (som Röda hund t ex).
DN har under 2 lördagar haft väldigt intressanta artiklar om svininfluensan, vilka varit mer vetenskapliga än sensationslystna (som de gärna blir i Aftonbladet). I lördags hade de även en intressant artikel om hur vaccinet tillverkas, och vad som är skillnaden mellan ägg- och cellodlat vaccin. Mycket intressant!

Pussen & Kramen
/Ango

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...