Down the memory lane

När vi var nere i Linköping i söndags fick vi med oss barnens julklappar hem. Det var även en julklapp till mig, från mormor där i. Den julklappen visste jag ju att jag skulle få, och det känns lite fel att få den, även om det var den bästa gåvan jag kunde få. Det jag fick var en DVD-film med mina gamla super-8-filmer inlagda. Så här var det:
Min pappa filmade och fotograferade hela tiden i princip. Jag har de senaste 15-20 åren inte haft någon sladd till min gamla (men fungerande) filmprojektor och har därför inte kunnat titta på filmerna. Filmerna har legat i en påse hela tiden, och tanken har varit att jag ska göra något åt dem...någon gång. Så i somras pratade min mormor och morbror om de här filmerna som jag har och frågade om jag hade kvar dem. Mormor ville lägga över dem på DVD för att kunna få titta på dem själv (hon är med på flera av dem själv nämligen).
Jag tog med mig alla filmer jag hade hemma, och vi valde ut alla de små filmerna, vilka min morbror lämnade in för att lägga över på DVD. Mormor tyckte att det skulle bli jättespännande att få se dessa gamla filmer igen. Filmer som alla är från början av -70-talet. Hon hann aldrig få se dem! DVD:n blev klar veckan efter att hon dött!
Mormor hade sagt till min morbror att han skulle göra 2 ex av DVD:n för att jag skulle få ett eget ex i julklapp (jag hade sagt att vi kunde rippa filmen och lägga den på datorn). Nu fick jag ju med filmen hem, så jag var "otäck" och öppnade paketet i förväg för jag ville få chans att titta på filmen i min ensamhet först (måååånga minnen).
Nu satte jag på filmen igår morse, när Simone var hemma eftersom vi skulle till tandläkaren. Jag tittade på den själv först, men hon kom och satte sig och tittade tillsammans med mig. Det var så underbart att få se pappa (som dog 1981), farmor (som dog 1984), min farbror och faster (som jag inte träffat sedan 1984), mormor, mamma, min moster, vår gamla hund som vi avlivade när jag var 6 år (1978). Det var även en snutt på mig, tagen när jag var några månader gammal (sommaren 1972).
Vilka otroliga minnen det var! Vilken fantastisk julklapp det var!
Nu har jag planer på att ta alla gamla diabilder jag har och lägga över dem också på DVD. Hittade en firma som tar 75:-/DVD, och 5:-/diabild. Jag har väl 100-talet diabilder och det skulle vara så fantastiskt roligt att få dem så jag kan titta på dem. Det finns nämligen bara ett fåtal foton på mig som liten, alla är borta, eller finns endast som diabild!

Pussen & Kramen
/Ango

030 upphittat

I fredags hittade jag ju 030. Det var lite kul för jag hade varit i affären, stod och pratade med en tjej jag känner, och när vi sagt hej då gick jag fram till övergångsstället för att gå över gatan. Det kommer en bil, som stannar för att släppa över oss, och jag ser att just den bilen är nummer 030. Tjohoo, ännu ett tiotal är avklarat!

Pussen & Kramen
/Ango

Dimmigt värre

Igår åkte vi ner till Linköping. Det var väl sista turen innan jul nu som vi åkte ner.
Det var hemskt dimmigt ute, men vi trodde att det skulle lätta på vägen.
Vi hade väl kommit 2-3 mil när vi blev stoppade och stående pga att det hade hänt en bilolycka nyligen (bara brandkåren på plats). Maken frågade om det fanns något han kunde hjälpa till med, eftersom han är sjukvårdsutbildad. Brandmannen han pratade med sa att han kunde gå fram och kolla. Maken fick ett par plasthandskar och gick bort till olycksplatsen. Ett par minuter senare kom ambulanserna, så maken valde att lämna platsen då i och med att han inte kunde göra så mycket mer (han hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen ännu). Bättre att låta "proffsen" göra jobbet.
Hela vägen var avstängd i båda riktningarna och ingen visste hur länge det skulle fortsätta vara avstängt, så vi valde att åka en annan väg, en kringelikrokig väg som blev längre, men vi kom iväg i alla fall.

Dimman fortsatte vara ganska tät hela vägen ner till Linköping...

Innan vi åkte hem igen tog vi vägen om kyrkogården för jag ville se mormors gravsten, som kommit på plats nu. Jättefin var stenen!
Började åka hem och det var ruskigt dimmigt, och nu även mörkt. Maken var jättetrött så jag tyckte vi skulle byta så kunde jag köra hem istället. Vi bytte straxt innan Norrköping. Började köra och när vi kom till Norrköping var dimman helt borta, men några kilometer senare var den tillbaka igen. Tätare än tidigare. Tidvis såg jag inte mer än 20 meter framför bilen... Kände lite lätt panik ett tag. Lyckades i alla fall komma till Katrineholm där jag stannade på en mack för att tvätta lyktorna för att få lite bättre ljus i dimman. Maken hade vid det laget piggnat till och tyckte att han kunde köra de sista 5 milen hem. Det fick han gärna göra för jag var jättetrött av att ha suttit så jättefokuserad på vägen hela tiden...
När vi kom hem var det bara att stuva undan de julklappar vi hade med oss till barnen och sedan var det i princip bara att fixa kvällsmat och lägga barnen.

Pussen & Kramen
/Ango

Nu är de på väg!

I detta nu är 8 stycken 9-åriga tjejer på väg till sitt livs första SPA.
Idag var det äntligen dags för Paulina och bästisens SPA-kalas som det har pratats och tjatats om en hel del den senaste tiden! Det var 8 väldigt förväntansfulla tjejer som tog sin packning och gick ut till bilarna för att bege sig till SPA:t.
De kommer att få välkomstdrink när de kommer dit, så får de bubbla. Efter det blir det fruktbuffé och ansiktsmask. En dusch och ombyte till vanliga kläder innan det är dags för sminkning och nagelmålning! Tror det kommer komma hem en lycklig Paulina i eftermiddag!

Pussen & Kramen
/Ango

När jag kom upp till

min säng ikväll, hittade jag ett kort vid sängen där det står "jag älskar dej". Det är från Simone. Barnen vet hur de ska få ett mammahjärta att smälta ibland.

Lennart är borta!

Jag har läst många artiklar om AIK-supportrarna Erik och Lennart, tvillingar, som följt sitt älskade lag genom åren.
Lennart fick cancer i höstas och det såg först ut som om han inte skulle kunna följa sitt lag till Göteborg för att se SM-finalen. Nu gick det att ordna och Erik och Lennart fick se AIK ta guld! Det måste varit en otrolig upplevelse för dessa män. Dessutom fick de vara med på guldfesten efteråt!
Idag läste jag att Lennarts cancer vunnit matchen, och jag kan inte låta bli att fälla några tårar, trots att jag inte alls känner dessa män på annat sätt än genom de tidningsartiklar jag läst. Samtidigt blir jag så glad när jag läser om det som sport verkligen borde handla om; att känna gemenskap och tillhörighet, och att många lämnat blommor och kondoleanser vid AIK-shoppen!
Vila i frid Lennart!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjuka igen?

Inatt vaknade jag av att Simone gick på toa. Hörde när hon satt där att hon sa "Aj, aj, aj" och sedan hostade hon och jag förstod att hon hade kräkts.
Jaha, bara att gå upp och fixa i ordning, då. Efter ett par minuter gick hon och lade sig i sängen, och jag gick till min säng. Så hörde jag att hon började kräkas igen...
Efter andra kräkningen somnade hon om, vilket jag inte gjorde. Somnade någon timme senare eller så.
Nu har hon inte kräkts mer, men har fortfarande ont i magen, och själv känner jag mig "orolig" i magen och höll på att kräkas när jag hostade tidigare. Är det dags för magsjuka nu då kanske?
Plockade vi (som vanligt) upp någon smitta när vi var på sjukhuset igår? Även när jag är på rutinbesök på sjukhuset med barnen så lyckas jag plocka med mig något hem. Sjukhus är ju väldigt sjuka ställen, liksom. Får se hur det utvecklar sig under dagen. Förhoppningsvis blir det inget värre än det här... Magsjuka kan jag klara mig väldigt bra utan!

Pussen & Kramen
/Ango

Efterlängtat brev!

Idag kom brevet som meddelade vilken födelsedag bebisen ska få! Gissa om jag slet upp kuvertet. Tittade på datumet och konstaterade att det var det datumet som jag hela tiden varit inställd på; 11 januari! I och med att vi nu vet datumet definitivt så vet jag också att det bara är 48 dagar kvar tills det är dags! 48 dagar! Ni fattar hur lite det är, va? Jag kommer ju inte hinna med något alls känns det som!

Pussen & Kramen
/Ango

Ingen barnmorska

Det blev inget besök hos barnmorskan idag. När jag stod på dagis och skulle lämna sonen ringde min mobil. Det var barnmorskan som meddelade att hon var sjuk, med förmodad svininfluensa. Hon hade bara åkt till jobbet för att fixa Tamiflu och avboka patienter. Eftersom jag inte var vaccinerad tyckte hon inte att jag skulle komma ner. Jag berättade att vi med största sannolikhet har haft svininfluensan redan, men jag tyckte inte att hon skulle vara kvar på jobbet så vi kunde stryka min tid hos henne ändå.

Pussen & Kramen
/Ango

Ny vecka, nya tag!

Det sjuka börjar bli bättre, men jag funderar på hur länge det ska gå runt i familjen.
I fredags kom äldsta bonussonen till oss. Han skulle vara på kortis över helgen så vi andra skulle ha en chans att bli friska (-re) så han inte skulle bli smittad. På lördagen ringde de från kortis och sa att bonussonen var sjuk. Han hade blivit smittad ändå.
Igår började Simone klaga på att hon hade ont i halsen och hon började bli hostig igen. Senare eftermiddag verkade hon bli mycket bättre så vi gick iväg på hennes innebandyträning. Efter uppvärmningen hade hon jobbigt att djupandas och hon hostade väldigt mycket. Ändå ville hon inte gå hem. Hon fick sitta och vila en stund istället. Få se hur hon mår nu på morgonen. Resten av familjen verkar ha kryat på sig ordentligt i alla fall. Visserligen har jag också fått ont i halsen igen, men jag tror och hoppas att det bara är tillfälligt och att det går över snabbt!

Idag är det dags för ny koll hos barnmorskan. Tycker jag springer där hela tiden. Tydligen ska jag gå till henne varje vecka, vet inte riktigt varför, för det känns lite överdrivet ofta ;-). Nåja, jag ska dit igen i alla fall, och det är klart: det är ju ganska mysigt att få lyssna på bebishjärtat!
Idag är det bara 59 dagar kvar enligt "baby ticker" här ute på sidan. 59 dagar är ju i överkant eftersom det kommer gå bort ca 10 dagar, så då är vi alltså nere på 49 dagar. Det är ju ingenting!

Pussen & Kramen
/Ango