lördag 28 juni 2008

Bröllop

Idag var vi på bröllop. De lyckliga tu var Jessica (kurskompis) och Gabriel.

Det var jättekul att få dela deras stora dag, och jag önskar dem all lycka i framtiden!


Brudparet under ceremonin.


Paulina och Simone vid middagen.


Victor är rastlös...

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 18 juni 2008

Gratis godis!

Jag gör det IGEN: slår ett slag för sidan gratisgodis, där du samlar ihop en stor godispåse. Kika in på sidan och bli medlem (gratis). Du får två godisbitar direkt!

Igår fick jag betyget i Krispsykologin som jag läste under vårterminen. Jag hade, i vanlig ordning, stressat ihop en hemtenta, och det blev ett VG. När jag lägger ner mycket möda och energi får jag bara ett G, men när jag stressar ihop något på ett par timmar (den här tentan var 8 sidor lång, och mer omfångsrik än B-uppsatsen vi skrev) så har jag en tendens att få VG.
Nu väntar jag på betyg på B-uppsatsen i socialpsykologi och salstentan i metodkursen, de betygen ska ha kommit innan nästa vecka är slut. Förhoppningsvis är det minst ett G i de också.

Idag var vi och hämtade Paulina. Hon har varit med fritids på läger. De arrangerar det varje sommar, och det är lika omtyckt och populärt varje gång. Lägret är bara 2 dagar, och det är bara de som går i ettan och tvåan som får sova över. Förra året fick Paulina inte göra det, men i år fick hon det, och gissa om hon såg fram emot det.
De hade haft jätteroligt, badat, lekt och ätit godis. Eftersom vårt fritids flyttar och försämras något enormt efter sommaren, så är det inte helt säkert att det här lägrets 25-åriga tradition kommer leva vidare kommande år.

I måndags sålde jag min bil. Satte ut en annons på Blocket på söndagskvällen (vid 22-tiden) och klockan 8 på måndagsmorgonen hade jag sålt den...osedd till en kille som skulle köra 20 mil för att hämta den. Kan ju säga att bilen var en Golf (GTI), -87:a som fick massor av nedslag på besiktningen för 2 veckor sedan. Det som talade till bilens fördel var att under huven satt 140 hkr, vilket gjorde att den gick som ett skållat troll (och var gryyyymt rolig att köra). Däcken var extra breda, vilket gjorde att bilen gick som ett strykjärn på vägen. Kan säga att det var många intressenter på den trots att den såg ut som om den skulle rasa ihop vilket ögonblick som helst.

Imorgon ska vi åka och hämta en annan bil till mig, en Peugout 309. Det ska bli skoj att få stifta bekantskap med en ny liten "skönhet".

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 13 juni 2008

Djävla skit!

Olyckor kommer aldrig ensamma, det är ju allmänt känt. Det här året har inte varit roligt alls. Det har varit det ena efter det andra i en aldrig sinande följd.Makens farmor dog i början av året. Visserligen var hon gammal (95 år), men hon var en krutgumma. Något virrig på slutet, innan hjärnblödningen slog till.

Maken var med i en mindre olycka med MC:n för lite mer än 2 veckor sedan. Han syntes tydligen inte där han kom åkande så en bil körde ut framför honom så han fick bromsa stenhårt för att inte köra in i bilen. Det gjorde att framhjulet släppte markfästet och maken satte i foten i marken av någon anledning (självbevarelsedrift kanske). Resultatet blev avslitet korsband/ledband/minisk. Vi vet inte ännu. Han ska göra magnetröntgen någon gång under sommaren, och sedan blir det väl kanske en operation.

I onsdags drabbades han av en propp i benet pga blödningarna i knät, så han fick blodförtunnande medel, och igår gjorde han ett ultraljud för att se att proppen var borta, vilket den var.

Igår berättade maken att han hade pratat med sin pappa, min svärfar, som hade berättat att han fått prostatacancer. Jag vet inte ännu hur spridd den är eller så, men eftersom de skulle vänta till i höst med behandling så kan det inte vara så jätteallvarligt...hoppas jag i alla fall. Prostatacancer är ju inget som är positivt i vilket fall som helst! Djävla skit!

Min ena moster gjorde en hysterektomi i slutet av förra året pga livmodercancer... Det känns som det är för mycket cancer runt omkring nu!

Nu håller jag tummarna stenhårt för att svärfar ska bli fri från sin cancer, oavsett vilken metod som används!

Finns det inget positivt då? Jo, det gör det väl också, även om det överskuggas av det negativa just nu.

Idag är barnens sista dag på dagis/fritids, sedan är det sommarlov i 9 veckor för dem! Jätteskönt, även om både de och jag kommer att klättra på väggarna efter ett par veckor, så vi får verkligen hoppas på underbart väder så man kan vara ute mycket.

Min första vecka på första sommarkursen är snart till ända och jag ligger bra i fas för att hinna med det som ska göras. Jag har till och med funderat på vad jag ska skriva som examinationsuppgift. Det jag funderar på är en karaktärsanalys av Pippi Långstrump (kursen jag läser är Astrid Lindgrens författarskap). Eftersom jag är en blivande beteendevetare är jag intresserad av beteende och karaktärer, och därför funderar jag på om jag ska analysera hur Pippi hade setts som karaktär idag, om hon hade kommit som en helt ny barnboksfigur. Hade hon setts som en stark (fysiskt och psykiskt) flicka, eller hade hon setts som ett barn med allvarliga problem, och med dragning åt såväl ADHD, Damp och Asperger? Jag tror nog på det senare faktiskt. En intressant tanke är det i alla fall! Vad som också är intressant är hur olika barn och vuxna tolkar Astrid Lindgrens alster. När mina barn började vilja se Astrid Lindgrens filmer blev jag jätteglad. Jag hade inte sett dem sedan jag själv var liten, men jag mindes ju hur roliga, härliga och BRA de var. Nu såg jag alla karaktärer med en vuxens ögon, och jag kan inte tycka att filmerna och karaktärerna är speciellt pedagogiska eller ens eftersträvansvärda. Jag vill inte att mina barn ska ta efter Madicken, Lotta eller Pippis beteende precis. För att ingen ska tro att jag ratar filmerna eller inte tillåter mina barn att se dem så kan jag meddela att barnen får absolut se filmerna, så mycket de vill! Vi ser dem tillsammans, och pratar om det vi ser. Barnen har hittills kunnat skilja filmfigurerna och sig själva, så de har aldrig imiterat något beteende. Den enda som imiterat en barnboksfigur är Victor. Just nu vill han gärna göra samma saker som Alfons Åberg. Han ska bygga helikopter (kreativt) och så vill han knyta snören högt och lågt (tränar finmotoriken), och det är helt ok för mig. Hittills ofarliga saker!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 11 juni 2008

Pappa? Vem?

Idag fick Simone syn på ett gammalt körkort på köksbordet (ett sånt där "supergammalt" stort, körkort som man fick, i handen, på den "gamla goda" tiden). Körkortet tillhör maken/pappa, men eftersom det är ett 20 år gammal foto på det så har det hänt en del med utseendet. Håret har halkat från huvudet till hakan, och ett 40-tal kilon lagts till (han var VÄLDIGT och smal då). Han har även fått glasögon sedan dess. Det är knappt så jag kan se att det är han på fotot, så jag förstår att Simone kände sig frågande. Följande konversation utspelade sig mellan oss:

Simone: -Vem är det på kortet?
Jag: - Pappa
Simone: -Vad heter han?
Jag: - Pappa, Roger.
Simone: - Låtsaspappa?
Jag: - NEEEEJ, din pappa, han som bor här!
Simone: - Nähä, det är det ju inte.
Jag: - Jo, det är han.
Simone tittade på kortet igen, och gick sedan därifrån..fortfarande inte säker på om jag talade sanning eller ej.

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 9 juni 2008

Uppdatering

Nu har vi nästan sommarlov, bara 1 vecka kvar på fritids/dagis. I torsdags slutade Paulina 1:an, och jag kunde inte vara med eftersom jag hade en salstenta. Däremot var småsyskon, pappa och farmor med i kyrkan på den första "riktiga" skolavslutningen.

Kläderna inför dagen hade valts ut av tjejerna själva, och inhandlades för flera veckor sedan. Längtan efter den stora dagen har varit lång. Innan jag åkte på morgonen fick jag i alla fall en skymt av hur de såg ut i sina kläder:



Paulina iklädd vit klänning med svarta prickar (klänningen har halterneck, vilket var extra spännande enligt fröken själv), vit kofta och svarta skor i sammet med liten, liten klack.



Simone har en rosa klänning med paljetter både upptill och nertill, och så en matchande bolero och Paulinas glittriga skor med klack på...




Victor fick vita shorts och vit t-shirt med motorcykel på. Det är hans "finkläder" det.Gissa om det var en trio som kände sig riktigt, riktigt fina när de gick till kyrkan för avslutningen.
Efter avslutningen fick de följa med farmor hem en stund eftersom pappa skulle jobba. Jag hämtade barnen bara en liten stund efter att de kommit hem till farmor och farfar, till barnens förtret (de hade fått både godis, läsk och kakor hemma hos farmor och farfar).

Badat har vi också hunnit med. Trots att det var väldigt varmt i luften var det iskallt i vattnet (inte konstigt eftersom det är tidigt på sommaren ännu). Barnen sprang i vattnet och kom upp och sa att det var iskallt, innan de sprang ner i vattnet igen.



Paulina, Simone och en kompis från dagis/fritids som också var och badade.



Victor sitter och värmer sig en stund.

Victor har inspirerats av Alfons Åberg och hans byggkonster. Självklart ska Victor göra likadant som sin idol och bygger här en helikopter:


Så avslutar jag med några ord Paulina (7½ år) sa idag:

Hon sitter i fåtöljen, precis bredvid balkondörren som står på vid gavel, när hon hör "något" komma på gatan utanför. Det är ett ganska "puttrande" ljud så hon går ut för att se vad det är. Så skrattar hon och säger:

- Mamma det är en skitgammal bil. Från 1985 eller nåt. Flera hundra år gammal!!!


Ja, är man född under det här millenniet så är såklart 1985 rena stenåldern. Själv var jag ju tonåring då, men jag kände att jag inte hade lust att ge mig in i den diskussionen, utan log bara och konstaterade att det var en gammal bil .


Pussen & Kramen
/Ango

måndag 2 juni 2008

Föräldraskapets baksida

Jag har tre barn. De är "nästan-4-år", "nästan-6-år" och 7½ år. Dottern som är "nästan-6-år" skulle man kunna säga är "6 på väg att bli 16". Över bara en natt blev hon en uppkäftig och faktiskt ganska elak minitonåring . Storasyster har precis kommit ur den värsta "6-årstrotsen" och nu kommer lillasyster in i den (och när hon kommer ut ur den, har vi lillebror på tur). Jag vet ju att 6-åringar är minitonåringar så det är inget konstigt. Storasyster har varit skitjobbig, och jag var det också (och jag minns verkligen hur det kändes). Inget konstigt i min värld. Saken är bara den att Simone gick och lade sig som en lugn och harmonisk 5-åring och vaknade som ett "nästan-6-års-monster". Det gick verkligen över en enda natt.

Det allra värsta började när hon var med blivande förskoleklassen i skolan och på fritids två dagar förra veckan. Egot växte något enormt, men resten följde inte med så det blev bara pannkaka av alltihop.
Lilla fröken försökte förra helgen ta för sig lite smakprover i affären när vi skulle handla lördagsgodis. Vi hade öst i en påse lösgodis och skulle handla något mer, när jag såg att hon hade två godisbitar i handen. INTE OK! Gissa om jag var arg på henne.
Hon har gapat, skrikit och domderat på bästa tonårsmanér hela veckan, och gärna sparkat (ja, SPARKAT) på storasyrran när hon blivit förbannad.

I lördags morse såg jag att Simone hade ett sår, stort som en enkrona uppe i huvudet. Dessutom fattades det massor av hår runt såret. Jag frågade vad som hade hänt, och hon svarade diffust att en kompis hade knuffat henne. Jag försökte se framför mig hur det skulle ha gått till, men ställde följdfrågor eftersom det inte stämde.
Någon timme senare skulle jag ta ett bad. Tog fram min rakhyvel...och voíla...fullt med vita långa hårstrån. Det krävdes baske mig inget DNA-test för att lista ut vilket huvud det håret kom från. Ungen har alltså tagit min rakhyvel och försökt raka huvudet!!! Jag blir tokig på den här damen. Hon är klåfingrig som bara den, och varken storasyster eller lillebror är som henne.

Min stora tröst är att Simone har varit väldigt, väldigt lugn med trotset hittills, så det är faktiskt dags att hon testar rejält nu. Det jag inte kan acceptera är att systrarna är som Västbanken när det kommer till fredlighet dem emellan. I helgen fick de konsekvenser båda två eftersom de inte kunde vistas i samma rum samtidigt (och jag menar verkligen det). Ett tag i lördags fick den ena vara ute och den andra inne, och när den som var ute kom in, fick den andra gå ut.

Det här är verkligen föräldraskapets baksida! Det gäller bara att bita ihop och härda ut. Det BLIR bättre, även om det inte känns så just nu. Tids nog är de vuxna och utflugna och det enda man minns är allt mysigt och roligt... Det är knappt att jag minns Paulinas jobbiga perioder, trots att vi alldeles nyss gick igenom dem!

Idag har jag besiktat min lilla pluttbil. Trodde att det skulle bli en hel del 2:or på den, så vi har inte gjort ett dugg för att förbättra den eftersom vi ville se hur illa den var innan vi la ut tid och pengar på den. 7 stycken 2:or fick den. Massor på bromsrören (3 st)... Jag trodde det var riktigt illa, men min kära make sa att det inte alls var farligt. Han kunde fixa det och inte skulle det kosta mycket pengar heller. Min lilla bebis får leva ett år till alltså (den är ju redan 21 år gammal, så snart räknas den som veteranare, bara 4 år kvar).

Igår skulle vi grilla tänkte vi...synd bara att vi tänkte tanken sist av alla i den här kommunen.
Kom till lokala Konsum och konstaterade att det var folktomt på parkeringen (vid 15-tiden). Gick in, och kunde konstatera att det fann köttfärs och flintastek... Ja, någon Entrecôte också (men det går ju inte att äta). Tänkte att det får väl bli korv då... Ja, det fanns korvbrickor och 1 (!!!) paket hotdogs (ett enda paket av 4 eller 5 fabrikat som de annars har).
Fick åka till grannkommunen för att hitta lite kött. Sommaren har verkligen gjort entré! Men, det blir väl som vanligt; varmt och somrigt fram till midsommar och sedan är hösten här (ja, jag VET att jag är pesimistisk).

Pussen & Kramen
/Ango

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...