Jag vet att jag är grymt envis, vilket straffar mig rejält ibland! Idag är en sån dag!
För några dagar sedan bestämde jag att två TV-apparater skulle byta plats med varandra. Den ena; en 28", skulle från ett sovrum på bottenvåningen till ett sovrum på övervåningen, och den 25" som fanns i sovrummet på övervåningen skulle ner till sovrummet på bottenvåningen. Detta var ett projekt som jag tänkte ta mig an själv, eftersom jag vet att ska det bli gjort inom en snar framtid så måste jag göra det själv.
Sagt och gjort baxade jag upp 28":s TV:n på magen och påbörjade resan upp till övervåningen. Lyckades ta mig upp efter mycket möda och stort besvär. En TV är ju varken lätt eller smidig, och detsamma gäller mig som är gravid i 7:e månaden.
Att bära lilla TV:n nerför var betydligt enklare (ner kommer man ju alltid liksom). När jag kommer nersläpande, pustande och stönande, med TV:n säger maken "Men jag sa ju att jag skulle ta den imorgon". Ja, han sa ju det. Imorgon är ju alltid en bättre dag för att göra saker. Tyvärr finns det alltid en ny morgondag, så det där imorgon är lagom diffust i vår familj (åtminstone för den manliga delen). Han har t ex ett gäng saker som ska till soptippen "imorgon". De har stått här några veckor nu...
Pussen & Kramen
/Ango
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar