Sjukskrivningen blev oundviklig

Under flera månader hade jag haft en dialog med min chef angående min höga sjukfrånvaro. Hon var väldigt medveten om att det berodde på hemsituationen, och erbjöd att jag skulle få psykologsamtal via företagshälsovården. Jag har tackat nej till det, under lång tid, men valde att tacka ja när utredningen hade påbörjats. Vid det laget var jag så trött, så jag kunde oftast inte ha ögonen öppna vid 15-tiden på eftermiddagen. Om jag satt och försökte administrera på jobbet, vid den tiden, nickade jag till framför datorn!
Jag fick tid hos samordnaren hos företagshälsovården, som tyckte att jag också skulle träffa läkare för att prata mer och även ta prover för att utesluta medicinska orsaker till att jag var så galet trött.
När jag träffade läkaren sjukskrev hon mig på 25 % i tre veckor. Precis innan tröttheten slog till fick jag gå hem från jobbet. Jag fick också ta en hel del blodprover.
Efter tre veckors sjukskrivning hade jag uppföljning med läkaren, som förlängde sjukskrivningen i en månad till. Blodproverna visade på D-vitaminbrist, så jag fick D-vitamin utskrivet. Även sömnmedicin fick jag utskrivet för att få ordning på min sömn, då jag sov fruktansvärt dåligt, och vaknade varje timme för att titta på min mobiltelefon för att se om min dotter var i behov av mig.

Vid besök hos psykologen fick jag förhållningsorder gällande gränsdragning för dottern. Med eller utan diagnos behövs det regler, och då dottern närmar sig vuxen med stormsteg är det viktigt att jag hjälper henne att frigöra sig mer från mig, och får hjälp med strategier för att hantera sina känslor och sin ångest. Redan ett par dagar efter besöket hos psykologen sov jag betydligt bättre, utan sömnmedicin.

Jag började sakta med säkert hitta tillbaka till sådant jag tyckte var roligt och energin återvände sakta men säkert. Jag har fortfarande inte full energi, men jag känner mig mycket starkare idag än vad jag gjorde i slutet av förra året. Sömnen kan vara lite si och så, men det beror på många olika saker. Vi upptäckte ännu ett stort problem i familjen, som har krävt mycket energi och som har fått hjärnan att gå på högvarv igen. Det ska jag återkomma till i ett annat inlägg!

Trött, tröttare, Ango?

Jag har varit trött så länge att jag inte ens minns när jag kände mig pigg och utvilad senast. Det är bara olika grad av trötthet hela tiden. Att ständigt ha oro och trippa på tå, väntandes på att något ska hända, det tar verkligen på krafterna. Jag hoppades att jag skulle kunna sova hela nätter, utan att vakna stup i ett, när dottern spenderade nätter hemma hos pojkvännen och hans familj, men usch så fel jag hade! Jag vaknar minst varannan timme och kollar mobilen. Inte för att se om någon har publicerat något kul på Facebook, utan för att se så jag inte har missat ett meddelande från dottern, där hon meddelar att hon mår dåligt och vill bli hämtad! Pojkvännen är en fantastisk person! Det han har gjort under deras korta tid tillsammans har satt spår i mitt hjärta, och han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Jag vet att han gör allt för att dottern ska må bra, och jag lita fullständigt på honom. Jag litar fullständigt på deras kärlek till varandra. Jag lita fullständigt på att dottern inte skulle göra något dumt när han är med. Ändå kan jag inte sova utan att vakna och titta på mobilen!
Jag är så trött, så jag skulle bara vilja sova en vecka, ostört...men vet att jag skulle vakna efter kort tid och ha dåligt samvete för att jag sover så länge...för det är ett annat "problem" jag har. Sover jag till kl 8 en morgon när jag är ledig, mår jag rent dåligt över att jag har sovit så länge... Det spelar ingen roll att ingen annan är vaken, eller att jag inte gör något annat än sitter i soffan och fånglor på TV, jag mår rent dåligt av att spendera mer tid i sängen. Gissa om jag har lite att jobba med!

Den senaste tiden har det varit lite jobbigare än vanligt. Dottern har varit lugnare och mer harmonisk än på väldigt länge...tills igår då ångesten slog till igen.
Tyvärr kan ju inte lugnet bara vara, utan då har andra dottern (lillasyster, 14 år) mått väldigt dåligt. Hon har dödsångest...och livsångest. Hon är rädd för att dö, och rädd för att leva som hon beskriver det själv. Mycket bottnar i allt vi har gått igenom med storasyster, då lillasyster alltid försökt vara den som ser efter och tar hand om storasyster och har mått extremt dåligt när storasyster har mått dåligt. Vi har sökt hjälp för detta, och kommer ha en första samtalskontakt om två veckor.
Nu har yngsta dottern mått dåligt och jag har inte orkat spendera tid med henne. Jag har låtit henne vara själv på sitt rum. Inte okej alls, men jag känner bara att jag inte orkar ge mer av mig själv. Jag klarar inte mer, jag är på väg att gå under. Jag är så himla trött, mentalt och kroppsligt!
Idag fick jag bara en känsla av ensamhet som välde över mig på jobbet. Jag har underbara kollegor, jag har en underbar familj, jag har underbara vänner...men jag kände mig så ensam! Det är tröttheten som pratar! När jag är så här trött så kommer saknaden efter min älskade mormor! Det är 7½ år sedan hon dog, men saknaden är så total!

Trots trötthet finns det såklart saker som jag är innerligt tacksam för:
- våren är på väg! Fåglarna kvittrar och det är plusgrader
- mina kollegor, som alltid ställer upp när jag har lite extra jobbigt hemma
- Vänner som alltid finns där! Särskilt en vän! Där behövs inga ord!
- Min familj! Mina barn som jag är så sjukt stolt över!
- dotterns pojkvän som är en riktig ängel!

Semester

Första semesterveckan är gjord, och jag måste säga att det inte har varit mycket till en njutbar semester så långt! För mycket negativt har hänt!
Redan första dagen, fick jag ett telefonsamtal från min morbror att min moster, den äldsta, hade dött under natten.
Hon var utvecklingsstörd och bodde på ett gruppboende, dit vi ska idag för att städa ur hennes rum. Ett par dagar senare fick jag veta att en person som är nära familjen mått så dåligt att hen skurit sig själv. En händelse som påverkat familjen väldigt mycket, på olika sätt!
Psykisk ohälsa är hemsk, vidrig, och går inte att se eller förutspå. Jag lever mitt bland den dagligen, vilket påverkar min egen psykiska hälsa såklart!
Jag har aldrig varit så nära den där berömda väggen som jag varit under våren. Då hade jag knappt näsan över vattenytan, men har nu fått den över vattnet, men det är inte så mycket mer. Jag märker att min hjärna inte är kapabel att göra fler saker samtidigt. Tidigare har jag inte haft några problem med att hålla en konversation samtidigt som jag läser t ex. Det klarar jag definitivt inte av idag. Läser jag, stängs öronen och jag har inte en aning om vad någon har sagt. Jag har blivit som min man!


Det har ju hänt en del positivt också. Min äldsta dotter har kommit in på sitt förstahandsval på gymnasiet och hon har fått sommarjobb på McDonald's. Jag brukar ju säga att hon har ketchup i blodet och därför trivs bra där (vilket hon gör). Hon är schemalagd i princip 2 dagar/vecka, men de 2 veckor som har gått sedan hon fick sin köksutbildning, har hon jobbat 6 dagar/vecka, eftersom de har ringt eller att hon själv har tagit extrapass. Det är oftast korta pass, runt 4 timmar, men de gör henne gott! Hon blir tröttare i kroppen och hinner inte tänka så mycket, vilket gör att ångesten håller sig nere! Inte enbart negativa saker som händer alltså!


Pussen & Kramen /Ango

Länge sedan sist

Livet rullar på i 180 och det saktar aldrig ner. Vissa saker får stryka på foten, och bloggen är väl det första som ryker...
Livet med psykisk ohälsa fortsätter. Det är bättre, men långt ifrån bra. Mediciner har gjort mirakel och vi har har fått en öppnare och självständigare tjej. Den har inte hjälpt hela vägen, utan ångesten finns kvar och skolan är det som blir lidande. Den här terminen skulle hon gå i skolan 3 dagar/vecka, men inte ens det har hjälpt! Ny konferens imorgon för att titta på vad vi ska göra. Vilka ämnen som ska tas bort!

För drygt 1 vecka sedan fick jag veta att min mamma ligger på sjukhus. Troligen cancer på eller i urinblåsan och njurar som inte fungerade efter operationen. Riktigt dålig var hon då. Min första tanke var att åka och hälsa på henne, men så tänkte jag på hur hon har valt bort mig, oss. Valde att inte åka. Pratade länge med hennes gode man och fick en del svar på sjukdomsbilden. Valde att avvakta. Under hela tiden har det bara funnits en tanke; Vilket beslut kan jag leva med om hon dör imorgon? Att jag har svalt stoltheten och åkt? Att jag var fortsatt stolt och inte åkte? Det handlar helt och hållet om mig själv, inte om mamma. För någon som inte känner mig, låter det nog fruktansvärt, men hade ni växt upp med henne så hade ni med största sannolikhet tänkt likadant!
För att skydda mig själv, antar jag, har jag knappt ägnat henne en tanke de senaste 2 åren. Jag vet inte var hon bor, vet inte vem hon är gift med, har inte ens skickat ett grattiskort till henne på hennes födelsedag! Orkar inte ta in henne i mitt liv igen!

Mitt i allt det här, kämpar min egna kropp. Stressymptomen blir bara fler. Jobbet är ju heller ingen dans på rosor! Diffusa smärtor i armar och axlar är bara en del. Kronisk trötthet, trögtänkthet och en mage som skriker ut symptom på stressmage är andra. Måste stanna upp, lyssna inåt snart...NU! Väntar bara på semestern som väntar om 1 månad! Lång härlig semester, som ett jullov ungefär! Då ska jag bara vara...hoppas jag!

Pussen & Kramen /Ango

Första dagen på jobbet

Nu har jag klarat av den första dagen på jobbet. Jisses, vad det går runt i huvudet på mig. Det har varit så otroligt mycket information så jag minns inte ens hälften längre. Jag har fått en dator, en telefon, nycklar, tagg till dörrar osv, och jag vet knappt vad jag ska göra med hälften av det känns det som.
Redan idag fick jag veta att jag har en hel del kul att se fram emot. På torsdag ska jag med på ett studiebesök på Hästens sängar, nästa vecka är det en inspirationsträff/kväll med mat och gott och den 28 november är det julbord med uppträdanden av bl a Linda Bengtzing inplanerat. Himla skoj att det finns mycket tid även till roliga saker!


Pussen & Kramen /Ango

Snart dags!

Imorgon börjar min nya karriär! Imorgon börjar jag mitt nya jobb på Arbetsförmedlingen. Det ser jag verkligen fram emot. Jag ser fram emot att dels börja jobba igen och dels få lite ny stimulans på dagarna. Studerandet är jag ju galet trött på nu... Visst kommer det bli en del studier framöver också, speciellt som det är en hel del utbildning i och med det nya jobbet! Det blir ju annorlunda att studera och att använda det i praktiken också.
Det känns lite vagt bara inför starten imorgon. Jag skulle börja kl 13 hade jag meddelats, men i fredags ringde den som ska ta emot mig och frågade vilken tid jag hade fått. Jag sa att jag skulle komma vid 13-tiden. Problemet var att hon som ska ta emot mig skulle vara i en annan stad den tiden för att ta emot en annan nyanställd där. Jag skulle komma kl 10 istället.
Jag frågade hur länge jag skulle vara där första dagen, så jag kan meddela dagis när jag hämtar. Ja, eftersom den tjej som skulle ta hand om mig på eftermiddagen hade ett då okänt schema för hon jag pratade med, så visste hon inte hur det såg ut på eftermiddagen, men jag kunde nog gå hem vid 14:30-15-tiden trodde hon. Fast de jobbade ju normalt 8-16:30. Jag sa att jag hade inga problem att stanna till 16:30. Vi får väl se imorgon hur det blir. Jag har meddelat dagis att någon hämtar upp Axel senast kl 17 i alla fall.
Nu måste vi sätta oss och ta reda på vilka tider Axel ska vara på dagis. Jag tänker INTE låta honom gå 7:30-17 varje dag, inte en chans! Eftersom maken jobbar natt, än så länge, måste jag oftast lämna på dagis, men tanken är att tjejerna ska hämta Axel vid 15-tiden varsin dag i veckan. När maken inte har jobbat natt kan ju han lämna på dagis och då kan ju Axel stanna till kl 17 om det skulle behövas (eftersom Axel kommer komma lagom till lunch i så fall).
Att tjejerna ska hämta varsin dag i veckan har vi kommit överens med dem om, och de tycker att det ska bli roligt. Jag har också varit noga med att tala om att de kommer att tjäna pengar på det. Jag anser inte att barn ska få betalt för att göra saker som ingår i deras uppgifter (som att städa sitt rum eller plocka ur diskmaskinen t ex), men när de gör saker utöver det jag anser att de ska göra, då ska det ses som ett jobb och då ska de ha chansen att tjäna lite extra pengar. Eftersom mina barn inte har så hög månadspeng (eftersom de inte behöver betala så mycket själva) så tycker de såklart att det ska bli jättekul att tjäna ett par hundra extra varje månad. Jag har sagt att de får 50:- per dag som de hämtar Axel på dagis (och passar honom tills jag kommer hem vid 17-tiden). Det blir, för dem, en hel del extra pengar!

Pussen & Kramen /Ango

JAG FICK JOBBET!

I måndags, 10 dagar efter det där seminariet jag var på, ringde platschefen och meddelade att de ville göra "business" med mig! JAG FICK JOBBET!
Igår ringde han igen och vi gick igenom lite formalia, som lön (vilken han inte visste riktigt när han ringde i måndags, han ville bara ringa och berätta att jag fått jobbet då). Jag hade räknat på en ingångslön som jag hade googlat fram som en ingångslön som verkade vara vanlig. Jag hoppades såklart att den skulle vara något högre, även om jag tyckte att den jag googlat fram skulle vara ok (eftersom man har möjlighet till stor individuell löneutveckling). Nu visade det sig att lönen jag skulle få låg lite drygt 3000:- över det jag trott på! Det betyder att jag nu nästan fördubblar mina inkomster varje månad! Inte helt fel!
Jag har varit ganska orolig över det här med inkomsten eftersom jag inte får studiemedel längre (jag får nu i september också, sedan är det slut). Jobbet kunde alltså inte ha kommit mer lägligt! Detta betyder också att maken kommer få chansen att utveckla sitt företag mer och kan gå ner i arbetstid som undersköterska. Det känns riktigt bra att låta honom få utvecklas mer nu när jag har fått göra det under flera år!
Jag vet inte när jag ska börja jobba ännu, men jag får veta det när som helst. Det låter som att det är aktuellt att börja så fort som möjligt, vilket jag också har möjlighet till!
Det allra bästa med det här jobbet är att det är dagtid, aldrig några helger, slutar tidigare dagen före helgdag och fr.o.m nästa år (när jag blir 40 år) kommer jag att ha 35 semesterdagar! Inte helt fel för då kan jag vara ledig med barnen på skollov och så!
Jag ser verkligen fram emot att vända blad i boken och påbörja nästa kapitel i mitt liv!

Pussen & Kramen /Ango

Anställningsseminarie

Igår var jag på ett anställningsseminarie. Det avr otroligt intressant, för det var en rejäl procedur för att anställa någon.
Allt började med att jag var på en anställningsintervju för ett tag sedan. Det var en sk snabbintervju där man hade max 15 minuter på sig, och alla fick samma 6 frågor. Efter det plockade de ut några som gick vidare till detta seminarium. När jag fick kallelsen till seminariet stod det att det var jag och sju medsökande, men vi blev bara sex personer till slut.
Det började kl 8:30 med att vi fick göra en snabbpresentation av oss själva. Direkt efter fick vi en uppgift som skulle göras enskilt för att sedan sammanställas i grupp. Så där fortsatte det hela dagen. Gruppövningar varvat med enskilda övningar och lite utfrågningar av alla de personer som satt och bedömde oss. Vi bedömdes hela dagen, även när vi var på lunch osv.
Dagen var slut ca kl 16:20 och då var vi alla lagom möra kan jag lova! Vi var rörande eniga om att dagen hade varit jobbig, men otroligt lärorik.
Nu får vi sitta och vänta på att få besked om vi blir anställda (eller vem som blir det). Vi skulle bli uppringda inom två veckor av platschefen med feedback från dagen och besked om ev. anställning. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag var den som gjorde bäst ifrån mig och gjorde bäst intryck!

Pussen & Kramen/Ango

Ökänd?

Idag var jag på anställningsintervju i grannkommunen. När jag kommer in i rummet där 3, för mig okända, personer sitter, hälsar jag och sätter mig sedan på avsedd stol.
Mannen som ska hålla intervjun säger då; "Du har varit med på TV". Eh, ja, det har jag ju. "Ja, då vet vi vad du tittar på på TV, svarar jag skrattande, varpå han tittar ner i bordet och svarar "Nja, det är frugan som brukar titta". Jajaja, blev mitt svar ;). Efter att det har avhandlats sa han att han visste vem min "karl" är, eftersom han har träffat honom för många år sedan då han tjänstgjorde i vår håla. Nu är frågan om jag är "känd" eller "ökänd"? Ökade eller minskade mina jobbchanser?

Pussen & Kramen/Ango

Svårt att lägga livspusslet!

Ibland undrar jag om det inte är något fel på min hjärna. Fast när jag tänker efter så är det bara att jag har huvudet fullt mest hela tiden och att jag då glömmer både det ena och det andra är väl inte konstigt?! Trots det får jag så dåligt samvete när jag glömmer och det drabbar mina barn. Den senaste tiden har jag glömt 2 saker som båda har drabbat Victor. Torsdagen före höstlovet hade de halloweenfest i hans klass. Det glömde jag. I onsdags skulle de ha idrott för första gången och han skulle ha idrottskläder med sig, det glömde jag. Visst, han kan också komma ihåg, men det är inte så lätt när man är 6 år och inte ens kan veckodagarna liksom. Det känns så förbannat trist att det drabbar samma barn. Victor bryr sig inte nämnvärt som tur är. Han tar det hela med ro, eftersom det har löst sig ändå.
Med 3 barn i skola, där den ena har läxor 4 dagar/vecka, den andra 2 dagar/vecka, där idrott i skolan är på måndagar och onsdagar för den ena, onsdagar (udda veckor) för den andra och på fredagar för den tredje...där det dessutom är bad på måndagar (jämna veckor) för den ena, och fredagar (jämna veckor) för den andre. Lägg därtill min egen utbildning (jadå, jag pluggar på heltid fortfarande) och har fullt upp med att komma ihåg inlämningsuppgifter och deadlines. Så är det mitt café. Endast 2 veckor gammalt ännu, så jag har inte riktigt fått några fasta rutiner, och det är mycket att tänka på (bara att komma ihåg att beställa bröd före kl 10 t ex). Så tillkommer det ju andra saker också; BVC, tandläkare, fritidsaktiviteter och nu kör vi lite utvecklingssamtal här på höstkanten också. Jag skriver upp i min almanacka (min fickkalender glömmer jag bara att titta i), men jag missar saker ändå (speciellt sånt som drabbar barnen då). Beklagade mig för maken och han skakade bara på huvudet och sa: "Jag skulle aldrig klara av att hålla reda på det där". Nej, det är faktiskt inte konstigt att det känns tufft att få ihop ett livspussel ibland. Speciellt inte som jag går upp kl 5:30 varje vardag (7 på helgerna) och jobbar till kl 18. På morgonen och kvällen ska jag hinna planera och förbereda mitt liv, barnens skolsaker (påminna dem, för packning och sånt får de faktiskt fixa själva) och fundera på caféets morgondag!

Pussen & Kramen/Ango

1 november kör vi

I dag blev det klart: Den 1 november slår vi upp dörrarna för vårt café. Vi kommer öppna i liten skala för att se intresset. Kör året åt och ser hur det går. Funkar det bra kör vi vidare och utvecklar. Går det inte så bra så avvecklar vi utan några förluster!

Pussen & Kramen/Ango

En ny anställningsintervju

Imorse fick jag mail om att jag har en anställningsintervju den 27/10. Kruxet är bara att jag inte alls minns vad det är för tjänst...
Det är ett jobb jag sökte för säkert 1 månad sedan, och det är via ett bemanningsföretag. I mailet fanns det inga ledtrådar alls till vad det är för tjänst. Jag vet ju att det är något inom det jag är utbildad som, men mer än så vet jag inte. Det kan vara någon form av behandlingshem, för det tror jag att jag sökte i just den staden. Hm, jaja, det återstår att se. Får väl försöka luska lite på intervjun.

Pussen & Kramen/Ango

Anställningsintervju

Igår blev jag uppringd av en av enhetscheferna här i kommunen. Hon ville kalla mig till en anställningsintervju på torsdag. Tjänsten är som boendestödjare och som stöd till föräldrar. Det låter onekligen som något jag vill jobba med. Vi får se hur det går på torsdag! Får jag inte tjänsten så är det ingen panik. Jag hade tänkt plugga den här och nästa termin också, och söka jobb samtidigt. Får jag jobbet så är det såklart toppen och jag kommer plugga vid sidan om samtidigt.

Pussen & Kramen/Ango

Nästan helg

Trots att det bara är torsdag idag, så betyder det helg för mig. Barnen är lediga från skolan imorgon, så även tjejerna får en långhelg. För Victor innebär det ingen skillnad mot andra veckor eftersom han alltid är ledig på fredagar.
Planerna för fredagen är inte många. Vi ska väl plocka fram lite inför loppisen vi ska ha på söndag. Vi har arrangerat en gårdsloppis här på vår gård. Det är ju ett hyreshus (med 6 lägenheter), ett litet hus med 2 lägenheter och 4 radhus som "bor" på vår lilla gård och vi har gått ihop och ska fixa en loppis tillsammans. Lappar finns uppsatta om evenemanget, både här och där så förhoppningsvis kommer det lite folk.
Barnen är väldigt taggade och ska sälja en del leksaker. Själv har jag inte så mycket som ska säljas, men det blir väl kanske en del småskrot och lite böcker. Kanske hinner jag få ihop lite virkat tills dess också så jag kan sälja det med. Återstår att se.
Helgen har en del planer. Maken jobbar natt hela helgen, så jag och barnen kommer vara själva en hel del. På lördag ska jag och Paulina till Hallstahammar och ha en Partylite-visning. Skoj! Speciellt som jag inte träffat värdinnan på flera år (vi lärde känna varandra genom ett föräldraforum när vi väntade våra äldsta barn för 10 år sedan). Det ska bli kanonskoj! På söndag har vi som sagt loppis här på gården, men det är också familjedag i kommunens stora, fina lekpark. Det kommer vara hoppborg, karusell, ansiktsmålning, korv, kaffe, glass, clown m.m. Hoppas på kanonfint väder för båda evenemangen!

Pussen & Kramen/Ango

Vill haaaaaaa

Jag har precis blivit säljare för Partylite för att tjäna lite extrapengar till mitt studentmedel. Jag har innan det här aldrig kommit i kontakt med Partylite, men jag vet ju att de säljer ljus i alla former och färger (och dofter). Ljus är något jag äääälskar så när en tjej som maken känner lite, undrade om jag var intresserad av att bli säljkonsult (jag hade pratat om att börja sälja barnkläder) så nappade jag! Jag kan säga att jag är käääääär! Vilka fantastiska produkter de har. Jag vill ha ALLT! Det visade sig att en granne har MÄNGDER av Partylite-produkter och jag har varit inne hos henne och kollat. Jösses, vad kär jag är i det mesta de har! Tyvärr kostar det ju en del, så jag har inte råd att köpa hur mycket som helst precis, men jag SKA ta mig råd och köpa de saker jag vill ha mest av allt i alla fall!
Är det någon som är sugen på att vara värdinna på ett party (eller kanske bli säljkonsult själv); hojta så kanske vi kan ordna nåt (jag kan själv vara med som säljare om du inte bor alltför långt ifrån mig)!

Pussen & Kramen/Ango