Psykisk ohälsa

Jag har tidigare skrivit om dotterns psykiska ohälsa, och konsekvenserna av det.
Ohälsan finns med oss hela tiden, ibland mer och ibland mindre. Just nu känns det som mer, eftersom jag själv är så trött, så orkeslös. Förstår ibland inte hur jag ska orka mer. Hur jag ska orka vara mamma till alla barnen, orka vara fru, orka vara vän, orka arbeta, orka finnas.
Vi väntar på en utredning, som skulle varit i höstas, sedan i januari/februari och nu är det nya budet "om några månader". Utredningen är otroligt viktig för att se vad det är för problem i botten. De antideprissiva fungerar inte längre. Hon vill inte ha KBT-behandling, vill inte ta ångestdämpande för att de tar för lång tid att verka, vill inte justera antidepressiva. Vad finns kvar? Önskar jag kunde svinga med ett trollspö för att ta bort allt.
Hon är 16 år. Tillsammans med en fantastisk kille, går på gymnasiet. Borde ha den lyckligaste tiden i sitt liv nu. Så är det inte. Och jag kan inte ändra på det!

Alla föräldrar vill sina barns absolut bästa. Att stå bredvid och inte ha någon makt att göra något, är så fruktansvärt. Att alltid vara på spänn för hur måendet är idag, är jättejobbigt. Att aldrig våga planera något för att dagens mående kan slå ut allt, är hemskt. Att alltid väga sina ord på guldvåg, tär på egna psyket. Att ofta få höra "jag har inget att se fram emot", "jag orkar inte må så här" och "jag vill inte leva längre" kan få vilken förälder som helst att gå under.

Igår fick jag veta att hon skär sig igen. Det har varit uppehåll under en period, men nu är det tillbaka igen. Hon skär sig i armar och ben, och det var lillasyster som upptäckte det. Jag står som handfallen inför den vetskapen. Vad kan jag göra? Vad ska jag göra? Vad förväntas jag göra? Jag försöker att finnas, ge uppmärksamhet, bryta ensamhet, men det räcker inte. Hon får skrika på mig, hon får hata mig, hon får göra vad hon vill, jag ger mig inte, jag finns alltid vid hennes sida. Hur trött jag än är, hur ledsen jag än är, hur nära jag än är att bara falla ihop, så hittar kroppen alltid den där lilla extra energin som behövs för att orka lite, lite till.

Vi var i London i fyra dagar, jag och dottern. Inte ens där fick hon må bra, inte ens i fyra jävla dagar. Ångesten slog till med full kraft en kväll. Hon skulle dra iväg, på egen hand ut i Londonnatten. Det kunde jag självklart inte tillåta. Trots att fötterna värkte, trots att kroppen och huvudet skrek nej, var det bara att dra på sig jackan och skorna och ge sig iväg och promenera. Promenera bort ångesten. Promenera bort de jobbiga tankarna. Det gick...till slut. Det negativa byttes till något positivt. Eller i alla fall till något så positivt som gick just där och då.

Jag saknar ett nätverk för föräldrar som har barn med psykisk ohälsa. Ett nätverk där man kan dela med sig av tankar och känslor, få tips, råd och stöttning. Har sökt på nätet, men inte hittat något, men det kan ju inte stämma? Det måste ju finnas sådana nätverk. Det finns hur många ungdomar som helst med psykisk ohälsa, och jag kan ju inte vara den enda föräldern med behov av att tala med andra föräldrar. Jag hittar hur många olika forum som helst för barn till föräldrar med psykisk ohälsa, men inte det omvända. Känner du till något forum, får du gärna tipsa mig!

Att må dåligt när andra mår dåligt

Idag är en av två dagar på året som jag alltid mår dåligt. Jag blir orolig i kroppen flera dagar i förväg, och så kommer nedstämdheten som ett brev på posten den 5:e juli varje år. Jag vill bara vara själv, bara vara! Att detta skulle hända i en familj med 4 barn, är såklart omöjligt så jag försöker varje år att klara dagen så bra det bara går. Ibland går det lite bättre än andra år. I år går det lite sämre. Mycket beror på att jag har en "hen" som mår psykiskt dåligt, och som anser sig ha patent på dåligt mående. Hen vill gärna styra alla semesterplaner utifrån eget intresse. Att andra skulle ha andra åsikter är inte intressant, för hen mår ju dåligt...
Idag klarar jag inte av att hantera något av det här. Redan vid lunch fick jag nog av att bli ropad på. Jag försökte hålla mig undan familjen. På eftermiddagen tyckte hen att ingen brydde sig om hen, och gick upp på sitt rum och titta i taket. Jag blev ombedd, som vanligt, att gå upp och prata med hen. Jag försökte en stund, men kände bara ilska mot hen, och gick därför ner igen. Ingen idé att försöka prata när jag känner att jag inte kan ta det på en bra nivå.
För en gångs skull gick maken upp och pratade med hen. Hen sa att hen reagerade på att jag hade blivit irriterad på förmiddagen och sagt att jag inte ville ha semester längre. Han menade att det inte var ok. Jag kan förstå hur han menar, men jag vill inte riktigt ha semester. Att hela tiden gå på tå, för att hen inte ska flippa ur, det är ingen semester, varken för mig eller för de andra barnen. Idag känns dessutom allt som en börda. En dag då jag inte ens orkar med mig själv, utan bara vill lägga mig och sova, och vakna om nån vecka igen!
Nu har hen barrikarderat sig på sitt rum, och jag orkar inte riktigt ens bry mig om det!
En skitdag fortsätter...

Lek- och buslandet

Igår var det regnigt och skittrist väder. Vi hade tänkt åka iväg på en utflykt, men det fick bli en tur till Örebro och lek- och buslandet där. Barnen såg självklart väldigt mycket fram emot att få åka dit och leka.
När vi kom dit blev Paulina först ganska besviken. Hon hade inte alls roligt, och ville åka hem efter en halvtimme... Efter en timma kom hon igång och sprang iväg själv och lekte, medan Victor och Simone lekte och klättrade så de var alldeles svettiga.
Efter tre timmar var det dags att packa ihop och åka hem. Det verkade faktiskt som om det var jag som var tröttast av alla efter lekstunden (trots att jag inte lekte).
Just det...Jag "hittade" en jätteledsen liten kille (3 år typ) i en klätterställning. Paulina hjälpte till att ta ner honom och jag gick runt med honom för att hitta hans föräldrar. Efter en stund hittade vi hans mamma. Jag förklarade att han hade varit ledsen i klätterställningen eftersom han inte kunde se sina föräldrar. Mamman skrattade bara , tog killen och gick. Fan, vad svårt det är att säga tack! Det ordet verkar vara på väg att försvinna ur vårt språk. Jaja, lillkillen blev lycklig och det är det enda viktiga!

Pussen & Kramen/Ango

Falu koppargruva

Igår skulle vi göra en utflykt. Vi skulle åka till en gruva och hade velat mellan Sala silvergruva och Falu koppargruva. Valet föll på den senare eftersom den dels var mycket billigare (450:- för hela familjen mot Salas 700-800:- för hela familjen) och dels hade speciella barnturer. Dessutom är denna gruva med på Unescos världsarvslista.
Eftersom maken redan hade varit nere i gruvan tyckte han att han kunde stanna uppe med Axel medan jag och de andra barnen tog en tur nere i gruvan.

Vi gick på en särskild barntur, vilken tog ca 1 timme. Reglerna för turen var enkla, för oss vuxna; Var tysta! Vi fick inte ställa frågor eller något, utan allt var på barnens villkor. Det gillade jag!

Den stora stöten (det stora hålet).

Klädda i skyddskläder för en tur i gruvan.

Nere på 67 meters djup. Här ser man spår efter
kopparbrytningen. Stegar finns fortfarande kvar.

Efter gruvturen var det dags för lite experiment.
Paulina ska göra en teckning.

Simone kollar hur det skulle se ut om hon var
500-lappens ansikte utåt.

Efter en långpromenad i en sval gruva och en del lek och experiment kunde vi konstatera att vi hade varit borta ganska länge och magarna kurrade. Eftersom vi hade lite mer än 2 timmars bilresa hem valde vi att stanna i Hedemora och äta på McDonald's. Det var en hög med väldigt trötta barn som kom hem på kvällen.

Pussen & Kramen/Ango

Wadköping

Idag var det inte så varmt ute (på förmiddagen) så vi bestämde oss för att ta en tur till Wadköping i Örebro. Det finns en jättestor lekplats bredvid som barnen gillar så det tyckte vi passade bra.
Vi hann bara fram så var det sådär underbart hett igen! Lite jobbigt för Axel bara, men han klarade det bra!
Barnen hittade lekladan inne i Wadköping. Det var gammeldags butik och lantgård där barnen fick leka som de ville. Att sälja glass och tårtbitar var skoj såklart. Victor höll sig på "lagret" istället ;).

Tjejerna säljer för fullt. Victor skymtas i bakgrunden.

Efter en stund i lekladan tänkte vi käka glass. Maken var och handlade medan jag och Axel satt och väntade. Axel hade fullt upp med att kolla på folk och alla kråkor. Måste säga att han såg bra butter ut, men det ordnade sig när han fick smaka min glass!

En "butter" (eller koncentrerad?) Axel.

Efter glasspaus gick vi till lekplatsen så barnen fick bada (det finns en liten bassäng där) och leka av sig lite. Axel hade suttit rätt länge i vagnen så nu var han ganska uttråkad. Jag satte honom i en gunga istället så han fick gunga för första gången i sitt liv. Det var ju himla skoj, även om det inte syns på bilden:

Att gunga tyckte Axel var superkul, men det syns inte just här.

Vi var inne i en bokaffär för begagnade böcker. Jag hittade den av en slump då det stod ett bord utanför med böcker för 5:-/st. Där hittade jag två böcker av Carolyn Keene (den ena var en Kittybok) som var från -60-talet som jag köpte. Hittade också en psykologibok från -53 som jag bara var tvungen att köpa. Jag måste ju få läsa om dåtidens psykologi (vilken genomsyrades av Freud, vilket jag märkte redan de första sidorna när jag skummade i boken). Barnen hittade också ett par böcker som de ville ha (bland annat "Vem tar hand om Arran" som jag själv läste i 12-årsåldern) och jag hittade också en ungdomsbok av Mats Wahl.
Kikade in i resten av butiken och konstaterade att det fanns nytt och gammalt i en salig blandning. Jag förvånades dock av priset. 30:- för en begagnad pocketbok var väldigt saftigt måste jag säga. Det var inte så att böckerna var speciella och svåra att få tag på, utan hyfsat nya (Mons Kallentoft t ex) som inte ens kostar en tia mer om man köper den ny på t ex Bokus eller Adlibris. Inbundna böcker verkade kosta mellan 60:- och 90:-. Väldigt dyrt för att vara begagnat!

Pussen & Kramen/Ango

Hemma igen!

Nu har vi kommit hem efter ett par dagar i Linköping. Vi åkte ner i måndags så det har inte varit någon lång resa, men det är skönt att bara vara borta ett par dagar.
Vi bodde på samma vandrarhem som vi brukar bo på. Ungarna gillar det, och det är ofta ganska lugnt där.
I år kunde vi ju inte träffa mormor vilket vi alltid gör annars när vi är på semester. Det kändes lite jobbigt första dagen, men sedan gick det bra.
Vi åkte en tur till ett ställe jag bodde på tills jag var 9 år. Jag har massor av minnen från en plaskdamm bl a, och vi åkte för att kolla om den fanns kvar. Vi svängde in på en parkeringsruta och hoppade ur bilen. Bredvid vår bil stod en bil med en kille vid ratten. Tyckte han var lik min kusin, P, men tänkte att det var det ju inte.... Jo, det var det visst! Vad är oddsen för det? Snackade lite med honom och hans fru. Jättekul att träffa dem igen!
Vi gick till den lilla plaskdammen, och insåg att den var i bruk. De hade restaurerat den och höll den öppen! Blev lite förvånad över hur liten den var (10 x 10 m ungefär) eftersom jag mindes den som mycket större (vilket troligen beror på att jag var mycket mindre själv då), men jag ska ändå kolla på fotona, för jag tror faktiskt att den var större i alla fall ;).

Nu är vi hemma igen, och jag ser fram emot att sova i egen säng i natt!

Pussen & Kramen/Ango

Bloggar dåligt

Ja, det är bara att konstatera att jag bloggar alldeles för dåligt nu. Jag har inget att skylla på mer än att det är sommar och hela familjen är hemma.

Juni månad har redan övergått i juli, och vi har kommit in i andra halvåret i år. Innan vi vet ordet av har det blivit höst igen...men först ska vi såklart njuta av värmen som är nu.

På måndag åker vi till Linköping en sväng. Vi kommer hem igen på onsdag. Det kommer kännas jobbigt att åka ner. Vi har ju gjort tradition av att bo på vandrarhem och umgås med mormor. I år blir det inte så. Vi ska ju bo på vandrarhemmet såklart, men det blir annat att göra den här gången.

Idag sålde vi Volvon och imorgon säljer vi Audin och köper en minibuss istället. Då slipper vi åka i två bilar på semstern och kan åka alla tillsammans. Inför bilturerna har jag laddat min minilaptop med barnfilmer så barnen kan kolla på film i bilen medan vi åker och kan på så vis förhoppningsvis få en lugnare biltur ;).

Vår C-uppsats har äntligen betygsatts och jag har laddat upp den i den elektroniska databasen DiVA. Skönt att äntligen ha fått den ur världen! Nu ska jag bara få slutbetyget i kursen som helhet så jag kan begära ut min examen (fil. kand i psykologi). Underbart! Jag har också sökt mitt första jobb som utbildad beteendevetare. Ett jobb som arbetsmarknadskonsult här i kommunen. Sista anöskningsdag var den 5 augusti, men de tillsätter tydligen löpande så vi får väl se hur det går. Det var några dagar sedan jag skickade in ansökan och hittills har jag inte hört något. Jag har inga större förhoppningar om att få jobbet, men det gör inget. Det är inte något drömjobb i alla fall. Jag sökte det mest för att prova mina vingar!

Pussen & Kramen/Ango

Malmamarken

Igår var vi i Malmköping på deras Malmamarken. Det var tänkt att vi skulle besökt Sagostigen först, men barnen ville hellre åka karuseller på marknaden när de fick välja. Det får bli Sagostigen vid ett senare tillfälle.
Shoppade en del på marknaden. Barnen hittade t-shirts de ville ha (tjejerna med Hannah Montana och Victor med Blixten McQueen), till det hutlösa priset av 100:-/st... Hittade en hel del annat smått och gott också, och spenderade närmare 2000:- till slut.
Barnen skulle åka karuseller, och vi valde att bara köpa ett biljetthäfte med 10 biljetter (till det fascila priset av 250:-...). Tjejerna hittade någon virvelvindenvariant som de skulle åka. BIG mistake! Karusellen satte igång, och den visade sig snurra ganska häftigt runt sin egen axel och runt navets axel. Det tog inte mer än 2 minuter innan jag hade två likbleka och halvgråtande tjejer i karusellen... En gravid mamma klarar inte hur mycket som helst, så jag hade lite svårt att hålla tårarna borta när jag såg att de närmade sig paniken där i karusellen. Tack och lov märkte karusellskötaren att de inte var så roade, så han stannade karusellen för att släppa av dem, innan de andra fick åka vidare. Tack för det! Tjejerna var ledsna och likbleka när de kom ur, men som tur var så repade de sig ganska snabbt!
Victor fick genomföra något han tjatat om så länge; åka "kraschbilar", dvs radiobilar. Han åkte med pappa, och han var riktigt glad efteråt.
Dagen avslutades med besök på McDonald's till barnens lycka. Kan säga att barnen var VÄLDIGT hungriga. Paulina käkade en McFeast-meny (plusmeny), hon som knappt brukar käka upp en Happy Meal annars. Simone åt en Happy Meal med 6-pack nuggets, och Victor med 4-pack. Inte en smula var det kvar!
Även i torsdags åt de som hästar när vi var hemma hos mormor. Då hade vi besökt Linköpings badhus och badat innan vi åt lunch. Jag är glad, för två av mina barn är riktiga tunnisar och behöver lägga på sig lite.

Pussen & Kramen
/Ango

Ocharmigt hormonmonster

Det är väl en passande beskrivning på mig just nu! Min stubin är grymt mycket kortare än vad den normalt sett är, kanske man skulle säga. Dessutom har jag haft den grymt trista C-uppsatsen hängande över mig. Idag har vi skickat en ett sista utkast på den. Tyvärr blev jag förbannad även när jag skickade in skiten...
Min kurskompis hade pratat med handledaren, som sagt att vi skulle skicka in uppsatsen i så färdigt skick som möjligt senast v 29 (dvs den här veckan), för det var sista veckan hon jobbade innan semestern. Då skulle hon hinna läsa den och ta ställning till om vi kan gå upp med den den 20 augusti.
Jag mailade in uppsatsen till henne, och fick ett autoreplay där hon meddelade att hon hade semester och skulle komma tillbaka den 10 augusti igen... Hm, det var ju inte så hon sa för typ 2 veckor sedan.
Ja ja, skit samma, jag orkar inte bry mig om eländet mer just nu. Nu behöver jag tänka på en annan kurs som jag måste göra en dugga i senast den 24/7. Jag måste också komma på vad jag ska skriva 10 sidor om i Chick-lit-kursen. Jag har ett par uppslag, men inget som känns klockrent och som jag kan få ihop 10 sidor om...

Just nu är mitt tålamod väl prövat av hela familjen, och i princip hela världen, och givetvis är det alla andra som är problemet, inte jag ;). Jag är gravid, och då får jag vara sur och gnällig...speciellt när jag försöker skriva en uppsats med 3 barn hemma, make på jobbet och samtidigt som jag sköter all markservice. Varför skulle nån annan göra nåt? Jag är kvinna och van att ha många bollar i luften.
Just nu måste jag säga att jag LÄNGTAR tills vardagen är här igen, i slutet på augusti! Det är ju en hel evighet dit, men jag får överleva tills dess ;).
Så, nu ska jag rycka upp mig och surfa runt lite, eller spela lite meningslösa spel på datorn innan jag går och kliar vägglössen!

Pussen & Kramen
/Ango

Längtar efter sommar och ledighet

Just idag känner jag hur mycket jag längtar efter sommarledigheten! I år blir sista året som jag får vara hemma hela sommaren med barnen och njuta av sommaren, tyvärr. Nästa år ska jag ut i verkligheten igen och börja jobba. Det ska bli en sommar att njuta av i år alltså (hoppas jag).
Visserligen ska jag plugga hela sommaren, men jag vet ju hur distanskurserna är ;-). Det brukar inte vara så blodigt allvar, och jag har hittills aldrig känt att jag slitit ihjäl mig med dem.
Barnen ska vara lediga hela sommarlovet (ja, första veckan ska de vara på fritids), fr o m v 25 är de helt lediga och jag längtar verkligen! Det är tur att nästa vecka bjuder på en del ledigt så jag får rå om mina barn ordentligt på dagarna då.

Att det blir sommarlov betyder ju också att mina barn genast blir lite större... Efter sommarlovet börjar Paulina 3:an, Simone 1:an och Victor börjar sitt sista år på dagis. Jösses, var har mina bebisar tagit vägen? Efter nästa sommar har jag ju bara skolbarn, varav den ena dessutom börjar MELLANSTADIET! Ja, nu är det väl bäst att ta ett år i taget ;-), och inte förivra sig över att de snart är tonåringar också...

Pussen & Kramen
/Ango

Underbart väder, fredag och påsklov!

Kan det egentligen bli bättre än så? Ja, det kan det såklart, jag hade ju kunnat slippa ha en uppsats hängande över mig såklart... Men, men nu gör vi det bästa av saken, och njuter av fredagens vårväder, och det faktum att barnen ska vara lediga hela nästa vecka! Underbart!

Idag har jag haft lunchdejt med maken. Vi tog ett förfirande av vår bröllopsdag, som är imorgon. Vi firar i år "sockerbröllop", dvs 6 år. Det blir inget stort firande imorgon, utan vi tog en lunch på lokala Thairestaurangen idag istället. Imorgon ska R iväg och meka med hojen (det börjar klia i hans fingrar nu) och jag och barnen ska mysa själva (förhoppningsvis i härligt vårväder).
På söndag kommer min kära kurskompis J och hennes make på besök. Det blir fika och så skulle de (till Paulinas stora förtjusning) ta med sig Wii så ungarna kan få spela lite. Det blir en kanonhelg alltså!

Vad hittar ni andra på, i det underbara vårväder som vi såklart hoppas ska vara kvar hela helgen?

Pussen & Kramen
/Ango

Gry har ett plan

Som traditionen bjuder så fixar Gry ett plan. I mars någon gång fylls ett plan med tjejer och flyger ner till Gran Canaria för 5 dagars rekreation. Tänk om jag kunde få följa med? Jag skulle verkligen behöva åka iväg nu, bara vara, bara hitta mig själv igen. Efter den här mardrömsstarten på året så...
Tyvärr kan man ju inte anmäla sig själv, så jag får hoppas det finns någon vänlig själ där ute som anmäler mig ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Vardag

Jaha, då dök det upp en helt vanlig vardag mitt bland alla helger igen. Det känns så förvirrande när det blir så ;).
Maken har åkt till jobbet idag, för första gången på 2 veckor. Han skulle inte jobba så mycket, bara några timmar så han skulle slippa göra alla förberedelser på måndag.
Jag ska roa barnen, eller nej, det ska jag inte, de kan roa sig själva, men nåt ska vi väl hitta på och göra. Det är kallt ute, men inte så mycket snö, tyvärr, annars hade vi kunnat ta med matsäck och stuckit iväg och åkt pulka. Vi får se vad vi hittar på. En tur till bibblan ska det bli i alla fall, eftersom vi måste lämna tillbaka filmer vi lånat, och några böcker är utlästa.

Ha en skön fredag allihop!

Pussen & Kramen
/Ango

Höstlov

Idag är det första dagen på höstlovet för barnen och mig. Vi började dagen med en tur till tandläkaren för Simone. De ringde därifrån kl 18:40 i fredagskväll och försökte fylla upp alla återbudstider de fått idag. Jag nappade på en tid såklart och tog den, så därför bar det av till tandläkaren idag.
Jag visste att hon skulle plasta ett par 6-årständer, eftersom det var tal om att eventuellt ha gjort det redan förra året, men då var de inte helt framme ännu. Nu började de plasta och av bara farten plastades alla fyra så vi slipper komma tillbaka för att ta två senare. Dessutom kunde tandläkaren konstatera att Simones två framtänder i överkäken är lite lösa. Den ena är lösare än den andra. Simone hade nog inte märkt det själv, för hon är så fokuserad på den som hänger riktigt löst i underkäken (den tredje som ramlar bort där). Nu kommer hon bli som storasyster som tappade tänder var och varannan dag ;).

Till lunch idag blev det ärtsoppa och ostsmörgås, så sugen var jag på att laga mat efter 40 minuter hos tandis. Jaja, ungarna gillar ärtsoppa så det är ingen fara.

Har köpt en del nya tésorter den senaste tiden. Har köpt ett grönt té på lokala Konsum, "Grape - pear". Jättegott var det! Tog med Paulina till Änglastället som säljer en hel del olika tésorter för att Paulina själv skulle få välja ut ett té (hon vill så gärna dricka té, men hittar inget hon riktigt gillar). Det blev ett svart té som hette just "Änglastället", som är lite sötare med apelsin, cream och sockerhjärtan (det var mer i det, men jag minns tyvärr inte alla ingredienser). Själv köpte jag Chaité att värma mig med om kvällarna.

Idag med Posten kom H&M:s vårkatalog... Det känns inte riktigt som om det skulle vara dags för den ännu. Beställde man före 6/11 skulle man få 10% rabatt och kläderna levererade i början av JANUARI... Jag trodde att man skulle få vänta till åtminstone mars, april innan man fick kläderna. I januari är det ju inte dags för vårkläder direkt. Jaja, jag ska kika lite i katalogen i alla fall!

Pussen & Kramen
/Ango

Minisemester

I måndags åkte vi till Linköping på en minisemester. Vi kom ner vid 14-tiden på eftermiddagen, och började med lunch och fika hos mamma. Senare på eftermiddagen åkte vi till Ljungsbro och checkade in på vandrarhemmet.

Simone och jag tog en promenad i regnet innan vi alla tog bilen och åkte en sväng och avslutade med en glass på McDonald's.

På tisdagen åt vi lunch hemma hos mamma och begav oss sedan iväg hemåt. Innan vi åkte hem hann vi med besök på såväl flygvapensmuséet i Linköping som brandbilsmuséet i Simonstorp.

Bjuder på några bilder från muséerna:

Far och son beskådar ett krigsflygplan.

Simone poserar framför en av de mindre motorerna. Just den här har räddats från havets botten.

Det fanns en cockpit som barn kunde sitta i. Självklart fick de ha de rätta kläderna på sig...och hjälm!

Victor var i himmelriket när han dels fick gå in i en helikopter och så provsitta i en cockpit.

Simone passade riktigt bra i de gröna kläderna.

Intressant teknik. Inte riktigt dagens modell på den här brandbilen.

En ambulans som har passerat sitt bäst-före-datum för många år sedan.

Pussen & Kramen
/Ango