Idag har vi meddelat barnen att katterna ska säljas/ges bort! Simone sa inte så mycket om beslutet, medan Paulina är tröstlös. Hon vill inte veta av att katterna ska bo någon annanstans. Nu har hon gråtit en stund över det faktum att hon inte kan behålla katterna. Jag förstår henne till fullo! Jag minns så väl när jag var lika gammal som Paulina och jag var tvungen att lämna bort min älskade katt. Usch, vad ledsen jag var då! Det var efter pappa hade dött och vi skulle flytta in till stan. Vi var tvungna att lämna bort katten och jag var så arg på pappa. Hade inte han dött så hade jag ju inte behövt lämna bort min katt! Nu går mina barn igenom samma sak och jag har full förståelse för hur hon känner!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag har flera gånger skrivit inlägg om den här skitkommunen som envisas med att strunta i barnen och deras framtid. Nu har nästa grej kommit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar