torsdag 29 januari 2009

"Skolan ska vara gratis"

Eftersom jag läste Mamman J:s inlägg om avgiftsfri skola och alla dessa skrik så fort föräldrarna förväntas att "ställa upp" med något som kostar några kronor, så tänkte jag också lägga in lite åsikter i debatten.
Jag har redan konstaterat att jag till fullo håller med Mamman J i hennes åsikter, och jag kan inte för mitt liv förstå problemet med att skicka med matsäck och liknande. Det handlar ju ändå om våra egna barn, eller hur? Jag gissar att de som raljerar om avgiftsfri skola (den är faktiskt avgiftsfri då kommunala skolor inte tar ut terminsavgifter eller avgifter för läroböcker, men ordet "avgiftsfri" ska dras så långt som bara går) är samma personer som kommer gnälla över att skolan inte klarar av att uppfostra barnen. De åsikterna går liksom i samma anda i mitt tycke.

Jag som förälder är ytterst ansvarig för mina barn och deras välbefinnande. Jag är också skyldig att förse dem med mat och tak över huvudet. Inget konstigt med det!
Jag har själv VALT att ha barn, flera barn till och med, och givetvis kostar de pengar, hela jäkla tiden! Inget konstigt i det...återigen så är det i mitt tycke.

Det finns de som drar det här med "gratis skola" till absurdum och anser att skridskor ska vi inte köpa, det får skolan stå för om barnen ska åka. "Skolan ska vara gratis". Visst, de åker inte skridskor speciellt mycket, men är skridskor verkligen något att skrika om?
Jag köpte ett gäng skridskor i vår second hand-butik för 2 år sedan. Jag köpte 3 par skridskor i olika storlekar och en lila Jofa-hjälm (till Paulinas stora lycka) och gav HELA 50:- för alltihop. Det har räckt i 2 år till och de skridskor som var i största storleken kommer inte Paulina kunna ha förrän nästa år. Och nu ska Simone åka skridskor i skolan och då räcker skridskorna till henne också.
Inser inte folk att man kan köpa begagnat? Till ingen kostnad alls. Jag vill inte heller lägga ut en massa pengar på nya skridskor som är urvuxna nästa år, men när ungarna slutar växa som om de käkat gödsel, ja, då ska jag köpa nya till dem. Tills dess är begagnat ett underbart alternativ!

När nu många anser att man inte ska behöva betala skridskor eftersom skolan ska vara gratis, undrar jag var ska man dra gränsen? Varför stanna vid skridskorna? Varför måste vi köpa gympakläder ("vi har aldrig gympa hemma, och skolan ska vara gratis")? Varför måste vi köpa badkläder ("vi badar aldrig hemma, och skolan ska vara gratis")? Varför måste vi köpa inne-/uteskor till gympan ("vi är aldrig bara inne eller ute hemma, vi är båda samtidigt, och skolan ska vara gratis")? Varför måste barnen ha gummistövlar ("vi är aldrig ute när det regnar när vi är hemma, och skolan ska vara gratis")? Ni fattar vart jag vill komma va? Är det så förbannat svårt att se det ur barnens perspektiv? "Nej, jag får inte åka skridskor för mamma (ja, det är faktiskt mest kvinnor som gnäller om detta) säger att skolan ska köpa mina skridskor om jag ska åka, eftersom skolan ska vara gratis." Hur kul skulle det vara? Hur kul skulle det vara att stå bredvid och inte få vara med på det roliga som kompisara är med på?
När ska föräldrarna inse att det bara är barnen som hamnar i kläm?

När det gäller klassresor är jag ännu mer emot detta "skolan ska vara gratis"-gnället. Vanligtvis sker dessa under lov/helger och det är inte något obligatoriskt moment. Det är inte en del av undervisningen att åka till Alperna eller Mallis. Skolan är inte ens arrangör. Här måste föräldrarna delta aktivt i sponsringen av resekassa. Således måste föräldrarna också aktivt delta i att styra resan mot ett mål som funkar för alla. Det här är ju faktiskt sådant som ligger utanför skolan och därför ska det inte ingå i "skolan ska vara gratis"-gnället.


Pussen & Kramen
/Ango

2 kommentarer:

Anonym sa...

Skriver samma här som hos MammaJ! :)
Jag håller med i stort, vi har det väldigt bra i Sverige vad gäller skola, förskola, föräldrapenning, sjukvård osv. Och de som gnäller bara för gnällandets skull kan ju ta till sig detta. Men sen tänker jag på den där andra delen av föräldrar. Som också valt att få barn men inte valt sjukdom, arbetslöshet, dödsfall, handikapp osv. De vill ju såklart sina barn lika väl som vi men kanske faktiskt inte har 50 kronor över i månaden. Hur ska skolan göra då? Livet tar inte alltid vägar man själv skulle valt och då borde det finnas någon sorts "kriskassa" att ta till i stället för att de barnen ska stå utanför. Tycker jag.
/ Kram kram!

Mamma J sa...

Jag håller helt med. Och visst är det så som Anna skriver - att det finns de som helt utan egen förskyllan hamnat i tråkiga omständigheter. Men, det är oftast inte de som skriker så här. Faktiskt.

Populära inlägg