Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Hade ett underbart mjukt och härligt garn som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med. Så kom en granne med en stickbilaga som fanns... -
Jag har en knöl på min vänstra underarm som jag har haft i flera år. Jag har aldrig funderat på om den kan vara farlig, utan bara utgått frå...
-
Vissa dagar lever ungarna ENBART för att göra livet surt för varandra, och för mig såklart! Idag är en sån dag! De har tjafsat och bråkat i ...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar