Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag fick vi kattungar! Jag misstänkte imorse att det var på gång och fixade iordning en låda till Flisan. Hon hoppade i den direkt. Tyvärr ...
-
Flera gånger under året har jag skrivit att jag har fått vara med och "buzza" olika produkter. Det har varit anti-rynkkräm, duschk... -
Paulina är hemma från skolan idag för att vila huvudet lite. Eftersom det är måndag, brydde jag mig inte om att ringa och göra en sjukanmäla...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar