Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Kl 10:18, efter ett tufft snitt, var lilla Axel född. 50 cm lång och 3350 g tung var han. -
Det finns ännu en sak som retar gallfeber på mig, och det är när föräldrar envisas med att curla sina barn! Vi har ett rejält exempel i min ...
-
Den har tavlan bad jag att få efter mormor. Jag har alltid älskat den, men hade lite svårt att hänga upp den direkt när jag fick den. Nu har...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar