Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag vet inte vem, men någon har klättrat upp på vår balkong och vandaliserat fönstren. Balkongen förresten, personen har även vandaliserat k...
-
Paulina sa att jag var tvungen att virka mat nu, så de kan leka med det. Här är det en jordgubbe. Alltid en start! -
Jag fick möjligheten att buzza Zalve, en salva som är såläkande. Den skyddar såret och påskyndar läkningen. Den kan även hjälpa akneproble...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar