Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!
Skickat från min HTC
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Smoothie för bebisar ska Axel få prova och även bjuda andra bebisar på. Axel har sedan testat och blev glatt överraskad av hur gott det var....
-
Genom Buzzador testar jag just nu Marabou Ministars och Marabou chocowild. Det här är riktiga barnkakor/kex, som inte riktigt tilltalar ... -
Bebis har lagt sig i en ställning som den tycker är alldeles ypperlig, men jag kan inte alls hålla med. Jag tycker att bebis genast ska lägg...
1 kommentar:
Vet inte riktigt vad jag skall säga mer än beklagar... Sorgen går aldrig över, man bara lär sig att leva med den - sägs det. Men, att det inte alltid är lika "lätt".
Kram
J
Skicka en kommentar