Imorgon börjar tjejerna skolan igen. Simone går bara torsdag och är sedan ledig på fredag igen. Eftersom hon går i förskoleklass har hon bara skola måndag till torsdag och endast fritids på fredagar. Paulina går båda dagarna. Victor börjar dagis på måndag istället. Eftersom jag inte börjar skolan förrän på måndag ska tjejerna inte till fritids förrän nästa vecka vilket gör att Simone får vara ledig på fredag. Dagis har stängt för planering på fredag så det kändes inte som någon mening att skicka iväg Victor ett par timmar bara imorgon. Han får gå hemma och skrota ett tag till.
Jag börjar skolan på måndag igen. Idag kom besked från studera.nu om andra urvalet och jag har kommit in på den kurs jag var reserv på (jag trodde att jag skulle komma in på den). Nu har jag alltså 150% studier den här terminen också. Fixar jag alla poängen så har jag min kandidat klar till sommaren. Fattar ni? JAG har en kandidat! Fan vad duktig och smart jag måste vara!
Jag vet att jag tjatar om det, men för mig är det faktiskt skitstort att jag över huvudtaget pluggar! Ingen endaste i min familj har studerat på högre nivå än gymnasiet (det gäller även mina kusiner som är i åldrarna 22-35 år). Jag är den första! Jag är den enda akademikern i hela min släkt!!! Det känns så himla stort!
Nu börjar jag alltså min 5:e termin på programmet och det är dags för C-uppsats. Samtidigt ska jag läsa en B-kurs i klinisk psykologi. Tror att det kommer att gå bra att läsa dem tillsammans. Det är ju inte så att jag behöver skriva någon B-uppsats igen på B-kursen, utan den är uppdelad i mindre delar som tur är. Kul ska det bli i alla fall!
Nu när min kandidat är klar kan jag alltså med gott samvete säga att jag är klar och ge mig ut i stora världen och söka jobb, men JÖSSES vad det skrämmer mig! Vad sjutton ska jag jobba med? Hur tusan ska lilla jag klara av ett kvalificerat yrke? Tror jag verkligen att jag kan jobba som kurator? Jag har ju inte en aning om hur man gör, ju? Kanske får söka jobb på Konsum istället, för det jobbet kan jag ju sedan tidigare. Det känns verkligen skrämmande att jag ska ge mig ut och hitta ett jobb som jag har pluggat till. Pluggat till, ja. Herregud, jag kan ju inte ett dugg. Jag har bara lurats hela tiden, känns det som. Nu vet jag ju att jag kan en hel del, men det känns ju som om jag inte har lärt mig någonting alls på de år jag pluggat. Men det är klart; hade jag inte kunnat något alls så hade jag nog inte klarat mig hit...
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
-
Japp, nu är 022 också klar! Hej vad det går undan nu! Pussen & Kramen /Ango
1 kommentar:
Det är stort! Och du är duktig och smart! Och det är ju faktiskt så att om du inte hade tagit till dig infon hade du inte klarat tentorna för det handlar inte om tur när det kommer till att skriva sals- och hemtentor. Och du kommer ha en massa kunskap när du är klar och även om du inte kan allt utantill vet du hur/var du ska ta reda på det. Det häftiga med att plugga är att man hela tiden utvecklar sitt tänkande tycker jag. Man hittar nya synsätt och möjligheter där man kanske snöat in lite. Kram!
Skicka en kommentar