Maken skulle til sjukgymnasten i Köping kl 8:15. Köping är 1,5 mil bort, och fel håll för mig när jag ska till skolan, men jag hade lovat att skjutsa honom efter att jag lämnat barnen i skolan, på fritids och på dagis. Nu slapp jag åka till Köping eftersom svärmor skjutsade istället, och jag kunde åka direkt till skolan, vilken började kl 9:20.
I skolan var det den tristaste föreläsare och föreläsning jag någonsin varit med om. Usch vad tiden gick långsamt. Nåja, överlevde och snart fick jag lämna skolan.
Gick och hämtade bonussonens mobil som varit på reparation och åkte sedan och handlade lite till kvällen.
Väl hemma, vid 13:15 kunde jag konstatera att maken (som är sjukskriven) låg på soffan (precis som jag förväntat mig) och inte ens hade rört sig till brevlådan (han SKA vara uppe och röra på sig, men se det är han inte...). Jag tog in posten, packade upp det jag hade handlat och började göra mat.
Vid 14:00 har vi ätit och dukat undan och jag stack iväg till tobaksaffären för att hämta ut ett rekommenderat brev från Linköpings universitet med lite uppgifter jag behövde för att kunna utnyttja deras studentportal.
Kl 14:40 åkte jag för att hämta ungarna på dagis och fritids. Tog svängen förbi second handaffären på hemvägen, för att se om det fanns några skojiga böcker eller äldre glasburkar, men de hade stängt idag. Imorgon var det öppet igen så då ska jag dit och kika.
Kom hem vid 15:15, och genast börjar tjejerna tjata om att de vill ringa kompisar. Simone fick "napp" och vid 15:25 skjutsade jag henne till en kompis. Hemma igen vid 15:45 och satte mig en snabbis vid datorn. Kl 16:40 skulle jag åka iväg för att hämta Simone igen, men skulle ta svängen förbi återvinningsstationen först. Hemma igen vid 17:10. Tar det lugnt en liten stund och häller upp ett varmt bad.
Vid 18:40 börjar jag fixa iordning toasts och varma mackor (ungarna föredrar toasts).
Under hela den här tiden har R legat på soffan och spelat nätpoker eller halvsovit... SUCK!
Jaja, nu är dagen över, jag ska straxt hoppa i säng. Tänkte bara se vem som åker ur Let's dance, och så tänkte jag visa lite kreativa saker som jag "glömt" visa.
Jag stickade ju lite vantar till tjejerna och de ser ut så här:
Tjejerna tyckte jättemycket om dem så jag håller på med ett par till mig, men de verkar aldrig bli klara eftersom jag tröttnade på att sticka dem när jag stickat lite på ett par till mig.
För någon vecka sedan frågade Paulina om inte jag kunde sticka benvärmare till henne. Såklart jag kunde det. Jag frågade vad hon ville ha för färg, och det var svart som gällde. Av en slump gick jag förbi garnet på lokala Konsum och såg ett svart garn med glittertråd i. Det kunde ju inte bli bättre, så jag köpte det utan att berätta för fröken. När vi senare snodde runt på Konsum, jag och tjejerna, för att köpa något jag glömt så sprang vi förbi garnet igen och Paulina stannade upp och såg det svarta, glittriga garnet. Hon blev eld och lågor och ville att jag skulle köpa det och sticka benvärmare i det. Gissa om hon blev glad när jag berättade att just det garnet redan låg hemma och väntade. Även Simone ville ha ett par benvärmare, i samma garn såklart.
Nu är första paret benvärmare klara och så här blev de:
Nu är första paret benvärmare klara och så här blev de:
Det ska bli pulsvärmare att matcha till också så småningom.
I onsdags sa Paulina att hon måste ha ett par örhängen för det var så länge sedan hon hade några i öronen. Hon kom på att hon fick ju glaspärlor i julklapp så hon tog fram dem och gjorde egna örhängen.
Att hon är kreativ är inget nytt. Hon är otroligt kreativ och hittar på mängder av saker (det säger skolpersonalen också). Nu gjorde hon ett par örhängen, och jag tycker faktiskt att de blev riktigt fina. Inte bästa tråden för att göra örhängen, men jag ska hjälpa henne att fästa den så den inte syns så mycket. Så här ser de ut:
Att hon är kreativ är inget nytt. Hon är otroligt kreativ och hittar på mängder av saker (det säger skolpersonalen också). Nu gjorde hon ett par örhängen, och jag tycker faktiskt att de blev riktigt fina. Inte bästa tråden för att göra örhängen, men jag ska hjälpa henne att fästa den så den inte syns så mycket. Så här ser de ut:
De är ca 3 cm långa, men ser längre ut på bilden. Visst är de fina? Speciellt om man tänker på att det är en 8-åring som gjort dem helt själv?
Nu är det sängen som gäller. Jag och R ska kika på Most haunted live/ på DVD en stund, men det blir nog sova ganska snabbt ändå. Det blir inte bloggrunda hos mina vänner idag, jag orkar inte. Jag får ta igen det imorgon istället!
Pussen & Kramen
/Ango
/Ango
3 kommentarer:
Nej, men skojar du eller? ÄR DET DU?
Fick värsta andnöden när jag såg det. Det var ju evigheter sedan och internet verkar vara en liten sammanslutning trots allt.
Med mig är det bra! Lämnade Grekland för 12 år sedan. Längtar ofta tillbaka. Du då??
Blev verkligen skitglad att höra ifrån dig!
Vilken intensiv dag!:) Och det vet du väl att när mannen är sjuk då är han sjuk!! Även om det är lite synd om honom också. :) Vilka jättefina benvärmare du gjort. Sådana skulle jag vilja ha...Eller, jaha, är jag inte 14 år? *hihi* Trist med tråkig föreläsning, det är så seeegt och ger nada. Hoppas det blir en lite lugnare och roligare dag i dag. Jättfina örhängen hon gjort, imponerande! Kram Anna!
Katinka:
Men visst är världen otroligt liten!
Jag längtar också ofta tillbaka till Grekland, jag har ju inte varit där alls sedan jag kom hem -94, men samtidigt är jag glad att det är ett avslutat kapitel.
Numera är det livet som mamma, fru och student som gäller. Jag pluggar till beteendevetare (5:e terminen) i Eskilstuna och hoppas ha min kandidat klar i sommar.
Annars är det ungar för hela slanten. Två tjejer på 6½ resp. 8 år och en kille på 4½ har jag skrapat ihop. Full rulle för det mesta!
AnnaK:
Ja, det är sååå typiskt karlar. Jag blir bara så förbannad på honom när han kan ligga i soffan med datorn framför sig (i en ställning som INTE är bra för ryggen) och gnälla över att han har ont. Men gå UPP då. Man MÅSTE röra på sig, men nej inte han. Skulle min rygg paja skulle han säga att jag ska läggas in på sjukhus för jag kan ju inte vara hemma och ha ont, och skulle jag vara hemma så lär jag inte få en lugn stund ändå... Karlar!
Kram
/Ango
Skicka en kommentar