Idag när vi åt lunch började Paulina och Simone att prata om att bli mamma och pappa. De är väldigt intresserade av att höra vad de blir om den andre får barn och vad vi föräldrar blir till deras barn. De är också väldigt nyfikna på relationer mellan vuxna. Simone ligger fortfarande på den nivån att man blir mamma och pappa när man gifter sig, inte innan. Det har alltså enbart med giftemålet i sig att göra ;).
För ett par dagar sedan pratade Paulina och jag om det här med kärlek. Jag minns inte varför, men jag sa att en del tjejer blir kära i andra tjejer och en del killar blir kära i andra killar, och det är inget konstigt med det. Kärlek är något fint, oavsett om det är mellan samma eller olika kön. Hon såg lite förvånad ut när hon hörde att det fanns de som blev kära i samma kön, det var ju inget som hade slagit henne förut. Jag berättade att killen som bor bredvid oss (och som Paulina är väldigt förtjust i) bor med sin mamma och hennes flickvän. Paulina var helt chockad. Det hade hon ingen aaaaaning om, men hon tyckte inte att det var så speciellt märkvärdigt när hon väl tänkte på det. Hon blev mest nyfiken och frågade varför en del blev kära i samma kön, och jag sa att jag inte visste det. Jag vet inte varför någon blir kär i en speciell person. Jag vet inte varför jag blev kär i pappa. Jag frågade om hon visste varför hon är kär i A, men det visste hon ju inte. Så idag satt vi då och pratade om kärlek och relationer vid matbordet och Paulina skulle då upplysa Simone om den nyvunna kunskapen.
"Oh, vet du, Simone, en del är lesbistiska. Det är när tjejer blir kära i tjejer."
Jaha, det är det man är alltså: lesbistisk ;).
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
-
Japp, nu är 022 också klar! Hej vad det går undan nu! Pussen & Kramen /Ango
3 kommentarer:
Ett nytt ord! :)
Vi har det också så väl "förspänt" (får man verkligen säga så, vi får se vad du tycker) att mittemot oss bor det två tjejer och deras två barn. De har bott där i drygt 3 år redan och när de flyttade in hade de bara ett barn - som nu har utökats alltså. Jag tycker det är toppenbra att mina barn får en helt naturlig bild av det där med att man kan ha två mammor (likväl egentligen som två pappor - eller kanske bara en mamma o s v) - för för dem är det just inget konstigt att de där barnen har två mammor. Fast, häromdagen så undrade L var deras pappa är. Jag sa bara att barnen har två mammor istället och att deras pappa inte bor där. Och så var den saken ur världen.
T var inte så gammal (kanske 2,5 eller något ditåt) när vi var och fikade tillsammans med vinterbarnsgänget en gång (jag har för mig att det kan ha varit knattebio eller något sådant) och U & S med O var med. De hade nyligen fått lilla E också då - och T frågade lite så där om vem U var. "O:s mamma" svarade jag. Och då tittade hon på S och frågade vem HON var då - "Också O:s mamma" svarade jag då. Och innan hon hann tänka så himla mycket mer så flikade jag in "Visst ÄR det lyxigt för O som har TVÅ mammor!!". Då såg jag hur hon slutade fundera och svarade med ett leende att "Jaaa, det var det verkligen!"
Vilket härligt ord!
Mamma J:
Jag tycker nog att man får säga att man har det "förspänt". Genom att barnen redan tidigt får träffa individer som anses vara avvikande i vårt samhälle, kan de nå en högre förståelse för att det finns olikheter, även sådana man inte kan se rakt av.
Jag brukar tänka att mina barn är lyckligt lottade som har en handikappad och utvecklingsstörd storebror. Det avdramatiserar allt med rullstolar t ex. När de ser någon i rullstol ser de inte stolen (om den inte är likadan som brorsans, då) utan ser en person I stolen.
O och hans mammor var ju med i Enköping också, men då tänkte nog inte Paulina på det för vi har inte pratat om det, vad jag kan minnas i alla fall.
Det är så skönt med barn, för oftast kan de reagera på något (och läser såklart av den vuxnes reaktioner/känslor), men när de tänkt på det någon minut så är det bara en axelryckning och "Jaha". Inget konstigt alls i deras värld. Tänk om alla vuxna kunde vara lika öppna också!
Milla:
Ungar kan hitta på de mest roliga ord!
Kram
/Ango
Skicka en kommentar