När jag läser ett inlägg i MammanJ:s blogg om att tacka när busschauffören är snäll och stannar och väntar in en när man kommer springande till busshållplatsen, så känner jag mig så olidligt präktig.
I min värld är det så självklart att säga "Tack" när någon gör något för att underlätta för mitt liv. Det spelar ingen roll vad det är, eller om det är "deras jobb" att göra det, jag tackar ändå. Det tillhör vanligt hyfs liksom. Samma sak att be om ursäkt om man råkar trampa någon på foten t ex.
Tyvärr verkar det här vara väldigt omodernt. Folk bryr sig inte längre. Inte heller bryr de sig om att försöka hjälpa någon annan. Bry dig så lite som möjligt om dina medmänniskor, såvida det inte handlar om någon dokusåpa för då ska man bry sig maximalt... Är det så svårt att le, säga tack, hålla upp dörren, be om ursäkt eller hjälpa den gamla tanten lyfta upp rullatorn på bussen? Som jag redan skrivit så är det här så självklart för mig att göra, och det är också något jag försöker inpränta i mina barn. Man ska hjälpa varandra! Genom att hjäpa varandra sprider man glädje, och genom att sprida glädjen så blir man gladare själv. Enkelt, och en klyscha, men ack så sant!
Så; ut och bry er om era medmänniskor! Tacka för deras hjälp och hjälp någon annan tillbaka. Pay it forward!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
2 kommentarer:
Håller fullt och fast med dig till punkt och pricka.
Men, du vet - som jag har skrivit som en kommentar till din kommentar hos mig: Det är en väldigt förhärskande inställning hos ack så många föräldrar att barnet inte skall behöva göra en sak om de inte "känner det"... D v s om de inte känner sig tacksamma så skall de inte säga tack "bara för att"...
Det handlar så otroligt mycket om JAG JAG JAG och vad jag tycker och vad jag vill och inte vill o s v - så det är inte konstigt att folk inte fattar att de som jobbar i ett serviceyrke inte har betalt för att ta skit. Eller att den som går framför dem inte har till livsuppgift att hålla upp dörren för just MIG. Och inte heller måste man "skylla sig själv" när man skaffat barn och därför lyfta upp vagnen själv på bussen.
Jag tycker det är olidligt att det är på det sättet.
Jag gör som du - så mycket jag kan - gör jag som jag tycker att man skall och sedan berättar jag jättepräktigt för mina barn om varför, precis som du - så att de skall lära sig att man GÖR så. Att man mår bättre i sig själv om man gör det och att man gör världen liten bättre. Ett snällt ord, en vänlig gest. De blir bara mer och mer sällsynta. Tyvärr.
MammaJ: Visst är det hemskt att barn bara ska behöva göra sånt de själva känner för?! Inte ens vuxna slipper göra sånt de inte känner för.
Att säga tack eller be om ursäkt tillhört sunt förnuft och normal uppfostran i mitt tycke. Samma som att lära barn skillnaden mellan "ditt" och "mitt", rätt och fel.
Minns en gång när Paulina var 2 år, det var vinter och vi skulle in på lokala postkontoret. Där fanns en stol. Paulina klättrade upp på stolen, och jag såg att hon tänkte ställa sig upp på den. Jag tag hennes arm, för att hindra henne från att ställa sig upp, och sa att hon inte fick stå på stolen eftersom hon hade skor på sig. Det skulle säkert komma någon som ville sitta där, och som ville slippa bli blöt och smutsig i rumpan. Paulina satt då kvar, med fötterna utanför sitsen. Tanten i kassan såg helt chockad på mig och sa; "Det är första gången jag har hört någon säga till sitt barn att inte ställa sig upp på stolen." För mig är detta att visa hänsyn till andra. Det finns ingen anledning till att barn ska vara överallt och ingenstans bara för att de är just barn. De måste ju få lära sig från oss vuxna hur man bäst beter sig i samhället, och hur man visar varandra hänsyn.
Det är så tråkigt bara att vissa föräldrar envisas med att inte lära sina barn detta!
Skicka en kommentar