Idag var det dags för utvecklingssamtal för Paulina. Det har aldrig varit några problem tidigare, om man bortser från att hennes envishet varit på tapeten vid flertalet gånger.
Jag och Paulina hade fyllt i lappen vi fått hem, där vi ska skriva dels vad Paulina själv tycker om hennes prestationer och dels vad vi föräldrar tycker. Så på samtalet diskuterar vi och får veta vad "fröken" tycker också.
Fröken hade bara positivt att säga. Det glädjer mig att höra att hon alltid jobbar bra i skolan och har "lätt för sig". Hon är oerhört kreativ och fantasifull, vilket visar sig när det ska ritas, målas, pysslas och skrivas "böcker".
Fröken P berättade också att Paulina var ett av få barn i klassen som inte krävde total uppmärksamhet när P var upptagen i samtal med någon annan. Paulina visade bara att hon ville ha P:s uppmärksamhet och väntade sedan till P var färdig. Jag undrade såklart varför det inte är så hemma. Här kräver Paulina omedelbar uppmärksamhet. Får hon den inte gör hon allt för att få den!
P berättade också att Paulina är väldigt duktig på att jobba, trots att resten av klassen har fullt upp med att stöka runt och göra allt utom det de ska. Det gladde mig också att höra.
Det enda P hade att "anmärka" på var att Paulina är envis, på gott och ont, men att det har blivit mycket, mycket bättre under hösten.
Vi gick igenom kursplanen och jag fick berömma att det stod att målen på svenska och engelska bl a var att våga prata och delta aktivt. Detta var något som Paulina vågade.
Vi gick igenom läromål i Paulina individuella plan. När det gäller matte ligger hon före det hon ska. När hon frågade vad hon ville ha som mål att lära sig handlade det inte om någon mindre än att hon ville lära sig multiplikation, någon som inte finns med i 2:ans läroplan... P lovade i alla fall att fixa lite papper där Paulina kunde lära sig lite multiplikation.
När det gällde svenskan satte vi att hon ska kunna skiljetecknen till fullo (eller ja, så gott man kan när man är 8 år). Idag glöms det lite här och där, men det ska vi fokusera på nu.
P frågade också om det var ok att hon började gå in och "peta" i stavningen. Det är inget hon brukar göra i 2:an, men eftersom Paulina är så duktig på att skriva så kommer P nu att flytta upp det en nivå till och börja "peta" i stavningen. P (som är en underbar lärare) berättade att det finns ju flera barn som knappt kan skriva alls ännu, och där kan man ju inte gå in och peta på stavningen. Hur knäckande skulle det vara att få tillbaka ett papper som är helt rödmarkerat pga felstavning, när man redan är osäker på stavningen! Mycket bra resonerat!
Ja, i det stora hela var det bra samtal, där oerhört mycket positivt kom fram, och jag är så stolt, så stolt över min tjej.
Återigen kände jag mig som den grymt präktiga mamman ;-). P berättade att det märktes att Paulina har engagerade föräldrar. Föräldrar som alltid hjälper med läxor och som sitter med och hjälper. Jag växte ett steg till! Jag kanske inte är en så usel mamma ändå. Jag kanske är lite präktig i alla fall!
Pussen & Kramen
/Ango
2 kommentarer:
Klart du är präktig! Det är bara du som inte tror det, alla andra vet :).
Jag börjar baske mig tro att jag är präktig ;). Det känns som jag gör en del saker enligt "skolboken i föräldraskap" ;-).
Kram
/Ango
Skicka en kommentar