Idag var det Simones premiärbesök hos skolsköterskan. Det visade sig att fröken (ja, Simone alltså, sköterskan kollade vi inte syn ochhörsel på) både kunde se och höra (inte alltid det märks här hemma). Det var ju trevligt. Vidare skulle det ritas och klippas, och Simone började rita innan hon ens fått instruktionerna så det var inga svårigheter heller. Hoppas på ett ben och gå på hälar funkade också alldeles utmärkt. Hon är ett bra exemplar från -02 med andra ord.
Hon var 122 cm lång och vägde 24 kg.
Så nu är det väl inget mer med ungarna på ett tag. Det har varit BVC för Victor, ögonläkare för Paulina, skolsköterska för Simone, utvecklingssamtal för Paulina, tandläkare för Simone. Allt bara de senaste 2 veckorna...
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag har det varit skola och dagis igen, dvs vardag... Ungarna fick gå upp tidigt imorse och så höll dagen på fram till klockan 15 för deras...
-
Idag är det bara 12 dagar kvar tills bebis ska komma. 12 futtiga dagar och paniken kryper allt närmare. Jag kan inte låta bli att fundera på...
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
3 kommentarer:
*asg* ja, det var ju trevligt att hon kunde det! Tänk att här är det likadant, varken syn eller hörsel verkar fungera i bland. :) Ha en bra tisdag! Kram Anna!
Ibland funderar jag på om det är fel på utrustningen på BVC och hos skolsköterskan. Inte sjutton ser eller hör ungarna något hemma. Det var precis som när maken gjorde en skiktröntgen av huvudet och fick meddelandet att de inte hade hittat något... Hehe, det hade de kunnat fråga mig och fått samma svar ;-).
Kram
/Ango
Puh! Ja, då var det avklarat iallafall :).
Hehe, det där är så typiskt, men det var som fröken i skolan sa på T:s utvecklingssamtal när jag fällde en kommentar om att det var ju skönt att hon lyssnade bra i skolan - att det inte var samma sak hemma så svarade fröken (som har en 6-åring hemma) "Men du är ju mamma!" :)
Så, det ligger nog en hel del i det där. Syrrans 3-åring har en helt enastående förmåga (som han direkt-plagierat från sin far) att fullständigt ignorera sin mamma när hon pratar med honom. D v s mina killar gör också det, men på dem så SER jag att de hör, men med O är det så att han är totalt nollställd - och total-dissar liksom. Men, man vet att han hör för efter några tjat-omgångar så fräser han att han visst hör!! Så liten och så utstuderad!
Skicka en kommentar