fredag 13 februari 2009

Missbruk

Hur gör man när någon man älskar använder lite för mycket av sådant som får den personen att "slappna av"? Konfronterar? Ja, såklart, men när personen säger att den har slutat, men man VET att personen inte har gjort det? Man ser tecken som tyder på att missbruket fortfarande finns, men är bara något lindrigare. Vad gör man då? Konfronterar igen? Javisst, men om inget händer ändå? Om ett missbruk förnekas? Ska man lita på orden, eller ska man lita på sin egna magkänsla?
Jag vet vad man "ska" göra, det vet alla med någon som är missbrukare i sin närhet, men det är så förbannat svårt. Det är så djävla svårt när missbruket inte syns, när ingen annan märker det, det är bara man själv. Man märker de där små, små skillnaderna i språket, rörelserna och beteendet. Man känner hur det tär på en själv och man känner hur man själv sakta, sakta bryts ner rent psykiskt. Man mår själv skitdåligt, men ingen annan kan förstå varför. Jag är en medberoende och det är djävligt jobbigt! Jag har varit en medberoende i hela mitt förbannade liv. Redan som barn var jag det, och livet rullar sin gilla gång så jag fortsätter i samma spår som vuxen.
Jag vill inte släppa taget, jag vill kämpa, men jag kan ju inte ändra någon annan, bara mig själv, men jag kan aldrig någonsin acceptera ett missbruk, alltså kan jag inte ändra mig själv heller.
Någonstans någon gång tar det stopp! Frågan är bara var och när?!

Pussen & Kramen
/Ango
Skicka en kommentar

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...