Då var det onsdag igen! Jösses, vad fort veckorna går!
Igår var jag prao i ettan. Var med Simone i skolan från morgonen till lunch. Ville se med egna ögon hur klassen var och fungerade.
Det roliga var att jag var inte ensam om att välja just gårdagen att vara med på, utan 2 föräldrar till var där. Vi var alltså 2 lärare, 3 föräldrar och 26 barn i ett litet klassrum!
Det tog inte speciellt lång tid innan jag märkte att barnen är väldigt ofokuserade och pratiga. Inte alla såklart, men det var en grupp på 7-8 barn som gärna svävade iväg, och som drog igång resten.
Lärarna tjatade i munnen på varandra stundtals om att barnen var så pratiga, vilket såklart inte gjorde någon nytta.
Första lektionen var det svenska, och barnen skulle arbeta på sina arbetsscheman. Simone gjorde klart sitt första arbetsschema, och fick därför ett nytt, vilket hon var först i klassen med. Detta sensationella gjorde att halva klassen var tvungen att komma och titta på detta nya arbetsschema. Tidsödande och det blir extra snackigt såklart, men barn är nyfikna så det hör till! Trots allt så jobbade de flesta på väldigt bra, men jag fascinerades över att det fanns ett par barn som inte gjorde ett endaste dugg på 1 timma. De flöt omkring och rörde inte en bok eller penna på hela tiden...
När det började dra ihop sig till rast började det bli stökigare i klassrummet. Inte så ovanligt att det funkar så med barn. Som vuxen får man försöka göra det bästa av situationen i såna lägen.
Efter rasten skulle barnen byta böckerna de hade lånat i skolbiblioteket. När barnen bytt böckerna skulle de sätta sig och läsa i någon av de nya böckerna. Detta "fria arbete" skapade lite högre ljudvolym. Efter ett tags läsning var det dags för sångstund. I närmare 30 minuter skulle barnen sitta och sjunga...något som i kombination med den tidigare läsningen blev jobbigt för dem som har mycket spring i benen.
Här kan jag se att en förändring kan hjälpa på traven. Sitta på rumpan och sjunga i 30 minuter, stunden efter att de suttit på rumpan och läst lika länge det är jobbigt när man är 6-7 år. Kortare sångstund, eller fler rörelselekar så barnen får röra på sig skulle hjälpa till med att få bort lite överskottsenergi.
En annan sak som jag märkte var ett stort distraktionsmoment var att majoriteten av alla barn hade sin lilla låda med pennor, kritor, sudd och linjal uppe på bänken även när det inte skulle användas. Detta resulterade i att det åkte i golvet flertalet gånger, de satt och lekte med sakerna i lådan istället för att lyssna, det blev onödiga ljud av dessa lådor. Det bästa vore om alla barnen kunde ha dessa lådor i bänkarna när de inte ska användas.
Det fanns "grupperingar" som gjorde att det blev extra mycket prat. Dessa grupper behöver man flytta på och sätta så de inte kan hänga på varandras bänkar.
Nu är det lite svårt att sätta en ordentlig "handlingsplan" på hur man ska gå tillväga, men som jag såg på dessa 3 timmar så finns det i alla fall några småsaker som man kan göra.
När jag satt i klassrummet och iakttog barnen och lärarna märkte jag hur skadad jag är av min utbildning. Hela tiden satt jag och analyserade, och drog slutsatser utifrån det beteende jag såg... Kanske jag kan få nytta av min utbildning i alla fall ;-).
2 kommentarer:
Jag hoppas att lärarna nu tar till sig dina reflektioner. De måste ju helt klart få stopp på detta.
Sedan känns det ju också som att de måste få stopp på sitt eget tjatande om det dåliga beteendet och försöka vända på det så att det positiva förstärks istället och så där. Inte så lätt, men oftast ju väldigt effektivt.
Om de är så många pedagoger, varför kan de inte dela upp barnen i mindre grupper som de hanterar för sig? Man behöver ju inte lämna rummet - men om man gör öar i klassrummet som de delar upp sinsemellan, så finns det ju en ärligare chans att de också ser vilka av "sina" ansvarsbarn för dagen som bara glider runt, kanske bättre kan tillgodose dessa barns behov också. Som det är nu så verkar ju ingen SE dem, utan de försvinner i den allmänna röran och bidrar bara till att det blir ännu rörigare för samtliga.
Lite kul att du använder dig av dina kunskaper så där - nästan omedvetet :-). Det lär ju betyda att det sitter bra!
Fel av mig - så många pedagoger var de ju inte - jag vände på det... Fick för mig att de var tre och inte två... Men, det borde ändå funka att de delar klassrummet med en osynlig linje eller så. Eller?
Skicka en kommentar