Glädje och sorg blandas

Idag har jag varit i skolan och slutfört hemtentan i SPSS, som vi ska lämna in senast på måndag nästa vecka. Jag och J har jobbat på bra, och idag lyckades vi fixa det sista på ett par timmar. Nu ska J renskriva det och jag ska skriva ut SPSS-outputen som ska bifogas i tentan, så vi kan lämna in den på torsdag när vi ska sitta och försöka träna till tentan vi har nästa fredag. Dubbeltentan i vetenskaplig metod. Det är såväl kvalitativ som kvantitativ metod vi tenterar samtidigt...en fredagseftermiddag (snacka om höjden av underhållning...).

När jag kom hem från skolan idag blev jag lite fundersam. Jag såg att disken på diskbänken var borta. Det första jag trodde var at det hade varit inbrott, det andra jag trodde var att vi hade fått hemhjälp. Eftersom inget annat var borta, och jag hittade disken i diskmaskinen (den rena var borta istället) så kunde det inte varit inbrott (den rena disken återfanns i skåpen). Då återstod det hemhjälp. Frågan var om hemhjälpen hade ätit en burk ravioli och lämnat burken på diskbänken (ursköljd), och det kändes inte som något som verkligen skulle vara realitet. Då insåg jag att min kära make hade varit hemma på lunchen och ätit raviolin. Att han skulle ha plockat ur diskmaskinen verkade heller inte som något speciellt troligt, speciellt inte att han skulle ha gjort det på en lunchrast. Jag var mycket förbryllad alltså.
Mysteriet fick sin lösning när maken kom hem och meddelade att han (oombedd) faktiskt hade plockat ur diskmaskinen när han var hemma och åt lunch. Jösses, vad är han ute efter nu?

Imorse när jag åkte till skolan blev jag invinkad i en poliskontroll. Mitt livs allra första. Jag har haft körkort i nästan 20 år och idag var första gången jag fick stanna i en kontroll. Helt otroligt.
Det var alkotest och körkortskoll, snabbvarianten alltså. Trots att jag inte druckit alkohol sedan april 2000 så blev jag nervös. Och trots att jag var och hämtade ut mitt sprillans nya (och nu giltiga) körkort så sent som förra veckan, så blev jag nervös. Tänk om det skulle ge utslag på alkotestet. Kaffet kanske? Eller tandkrämen, den är ju ändå blå med några glittergrejer i. Riktigt spejsat alltså. Nej, jag fick faktiskt åka iväg efter typ 2 minuter, med adrenalinet pumpande i kroppen. Varför känner man sig skyldig till något (vad tusan som helst) när polisen vill prata med en? Helt sjukt!

Ikväll kom svärföräldrarna över för att fika och lämna en blomma (de vågade inte köpa något eftersom de vet hur jag är). De ringde till och med igår och frågade om de fick komma och säga grattis idag. Så söta de är!
Svärmor gick upp och kollade på kattungarna. När hon kom ner sa hon att en av dem var livlös. Hon hade försökt få liv i den, men den var helt lealös. När jag gick upp en stund senare kunde jag konstatera att den var död, och helt likstel. Den var hängig imorse, och lite hostig, men inget allvarligt. Det var högst förvånande att den dog alltså. Tyvärr misstänker vi att ännu en kattunge kommer lämna oss. Den har inte vuxit som sina syskon (de är nästan dubbelt så stora nu) och den vägrar äta. Jag försöker att droppa vatten i munnen på den, men den fräser ut det mesta igen. Vi får se om den lever imorgon. Den ligger mest och sover nu...
Barnen tyckte det var sorgligt med kattungen såklart, men de tog det bättre än vi trott att de skulle göra faktiskt!

Pussen & Kramen
/Ango