måndag 16 mars 2009

Rökning

Idag kan man läsa i DN:s nätupplaga att rökningen minskar. Det glädjer mig!
Uppgifterna baseras på en stor studie som SCB genomfört under 2004 och 2008 med ca 50,000 deltagare. Man fann att flera grupper hade minskat flera procentenheter.
Jag vet inte riktigt vad minskningen beror på. Sämre ekonomi har aldrig påverkat tidigare, så det tror jag inte är orsaken. Jag gissar på en större medvetenhet bland befolkningen. Allt fler inser vad rökningen gör med kroppen!
Jag rökte själv tidigare. Började när jag nyss fyllt 13 år. På sommarlovet mellan 6:an och 7:an köpte jag mitt första lilla paket med vit Prince som jag gömde längst in i garderoben. Sedan rullade det på. Jag försökte sluta vid flertalet tillfällen, men utan att lyckas speciellt bra. Under min första graviditet lyckades jag inte sluta. Jag höll upp i 1 vecka, men mådde psykiskt uruselt, och började röka igen. Jag höll mig på 4 cigaretter per dag. Skitlarvigt egentligen. De hade jag väl lika gärna kunnat vara utan, kan jag tycka idag!
När jag blev gravid andra gången lovade jag att jag skulle sluta röka så fort jag kände att jag började må illa när jag tände en cigg. Det tog 4 dagar efter det positiva graviditetstestet... Jag lämnade ciggen och tändaren på uteplatsen och kastade det någon månad senare... Den här gången lyckades jag. Det är nu 7 år, 3 månader och 24 dagar sedan (men vem håller räkningen?), och jag är så glad att jag inte är slav under den lasten mer.
Trots att det gått så lång tid (jag räknas numera som rökfri och återställd) så kommer det röksug ibland. Suget kommer jag alltid få leva med (mormor har varit rökfri i 25 år och känner fortfarande sug ibland), men det är inte värre än att jag kan leva med det. Jag vet att jag inte kommer tända en cigarett igen!

Pussen & Kramen
/Ango
Skicka en kommentar

Livets skörhet

Den senaste tiden har jag blivit påmind om hur skört och bräckligt livet är. Det började med att min faster dog pga blodförgiftning i april....