Jag har mått väldigt dåligt, psykiskt, sedan i somras. Tyvärr är jag så förbannat bra att dölja det och hela tiden säga att allt är så bra. Nu känns det som att botten är nådd. Jag tror inte att jag kan sjunka så mycket längre nu, och det är dags att få proffessionell hjälp!
Jag tvivlar på mig som person, på mig som mamma, på äktenskapet, på hela existensen.
Idag fick jag verkligen nog, men då var jag tydligen dum och barnslig. Aldrig att det kan kännas sympati för mig, eller ens finnas en liten gnutta empati. Jag ska ständigt gilla läget, tycka så synd om alla andra. Jag ska rätta mig efter de andras regler, inte säga vad jag tycker eller tänker. Om jag ändå skulle säga vad jag tycker och tänker så sägs det för döva öron. Varför lyssna på vad jag har att säga?
Nej, jag vet inte, jag pallar inte mer nu. Jag gråter varenda djävla dag och jag är så trött på det nu! Orkar inte mer nu! Jag tänker inte ens försöka mer. Bitterfittan är tillbaka och nu tänker jag bara tänka på mig själv (och mina barn såklart) i fortsättningen!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag har flera gånger skrivit inlägg om den här skitkommunen som envisas med att strunta i barnen och deras framtid. Nu har nästa grej kommit...
-
man här? Jag fick 2 par strumpbyxor av mormor. Var det rea på H&M? Alla fick strumpbyxor av mormor. Jag gissar att jag ändå var en av de... -
I lördags åkte vi ner till Linköping. Det var länge sedan sist nu! Jag blev grattad av mamma, i efterskott, och fick ett par nya orkidéer så...
7 kommentarer:
Jag håller på dig! Alla dagar i hela veckan håller jag på dig!
Stöttar dig helt och hållet. Gå iväg och få proficionell hjälp så kommer du också inse att de tankar du bär på att du har rätt att markera och sätta gränser har du helt rätt till. Sätt dig ner och fundera på hur du vill leva ditt liv och någonstans på vägen så når man dit genom lösningar. Jag vet hur det är att prata och protestera inför döva öron. Jag vet hur det känns att få höra att det är bara fel på mig och ingen annan. Jag vet hur det känns att folk tror att de kan behandla mig precis hur de vill. Har haft proficionell hjälp och en bunt bra vänner som stöttat mig. Massor av skrivande har jag kommit fram till det lugna liv jag har i dag vilket inte inkluderar de som trampa så hårt på mig och det var det bästa val jag gjort men också det svåraste. Kram
Känner igen mig...
Har haft stämningssvängningar i flera år nu...men börjat inse det först nu...
Så du är inte ensam.
Kram på dig Ango!
Jag säger precis som Mamma J....jag håller på dig!!! Du ska inte behöva må dåligt och gråta! Speciellt inte nu som nybliven mamma (även om det är för 4 ggn). Det är nu du ska njuta av din bebis ju....
Det är väl vad vi kvinnor är bäst på... att jämt vara starka och sällan sätta ner foten och bara tänka på oss själva. Tyvärr.
Gör det du föresatt dej nu så kommer du att må bättre.
kramis.
Men fy så tråkigt. Vet hur det är, hamnade där för några år sen och fick till slut be om hjälp. Hoppas du hittar bra hjälp och är du inte nöjd så byt. DU är värd att må bra!!!
Kramar Anna!
Du är värd att må bra, jag hoppas att du kan hitta hjälp så att du snart mår bättre.
Massor med styrkekramar till dig!
Skicka en kommentar