Barnkalas

Läser på Aftonbladets hemsida om barnkalas och de presenter som ges till födelsedagsbarnet, och att det har gått prestige i att ge presenter. Jag tänkte exakt samma sak som Terri Herrera Eriksson om det här; att ungarna har noll koll på vad presenten kostat. Det är enbart föräldrarna som har prestigen, inte barnen. Det är upp till oss vuxna att bestämma vad en present får kosta. Sedan får man ju inte stirra sig blind på priset heller. Lite beror ju också på vem presenten är till. Är det till bästa kompisen eller någon barnet knappt har lekt med tidigare? Det kan också vara något man köpt på någon jätteutförsäljning och då kan man ju inte tycka att man måste handla så man kommer upp i 200:- eller så.

Jag brukar försöka få mina ungar att välja böcker istället för leksaker, men det är måttligt populärt. Jag tycker att det är perfekta presenter i alla lägen, men barnen, speciellt Paulina, vill ge leksaker. Som förälder blir jag också glad när man slipper få 20 nya Barbie-dockor att plocka reda på i tid och otid.
Simone fick underbara presenter förra året. Hon fick en sänglampa med dimmerfunktion (den var alldeles perfekt och används alltid), 2 porslinsmuggar (perfekta till O'boyen), pysselböcker, målarpennor och målarbok, tidningar (som hon tyvärr redan hade, men det gjorde inget), bokmärken och bokmärksalbum. Jättebra presenter. Inte en enda leksak var det! Helt underbart!

Det finns ju, tyvärr, barn som inte har fått lära sig att uppskatta presenterna de får. Paulina var på ett sådant för ett par år sedan (tror det var ett 6-årskalas). Jag hade köpt två böcker som Paulina fick ge i present. Först ville hon inte ge dem, men gav med sig eftersom hon själv gillade de böckerna.
När hon kom hem från kalaset var hon lite ledsen, och jag undrade varför. Hon berättade att kompisen som hade kalaset hade sagt till Paulina att om hon skulle ge böcker skulle hon inte bli bjuden på kalas någon mer gång... Hade mina barn sagt så, hade de inte fått chans att ha något mer kalas! Mamman till den här tjejen hade bara skrattat. Jag däremot, skrattade INTE!

Pussen & Kramen
/Ango