lördag 31 oktober 2009

Curlingföräldrar

Det finns ännu en sak som retar gallfeber på mig, och det är när föräldrar envisas med att curla sina barn!
Vi har ett rejält exempel i min egna familj.
Yngsta bonussonen fyller 18 år om 1 månad. Om 1 månad är han VUXEN! Mentalt är han som en 13-åring som anser att alla ska göra som han vill, annars får det vara. Han behöver inte göra ett jäkla dugg själv, vilket orsakar en hel del konflikter i vår familj. Han behöver inte ens ställa en väckarklocka och ta ansvar för att han kommer upp på morgonen. Han har ju en pappa som fixar det.
Han behöver aldrig hjälpa till med städning eller så. Han får tvätta sina kläder själv, men det beror på att det är jag som är "tvättansvarig" i familjen och vägrar tvätta bonussonens kläder. Annars brukar han plocka ur diskmaskinen 1 gång/vecka. Det är allt!
Även hemma hos hans mamma är det så här. Hon gör ALLT för honom. Han förväntar sig att någon ska ställa sig och laga mat åt honom kl 22 på kvällen. Eh, va? Hans mamma gör det, hans pappa skulle säkert också göra det om inte jag hindrade honom.
Den här veckan har det ju varit höstlov, och bonussonen har varit på LAN. Eftersom han skulle spela match igår behövde han sova, och han gjorde det, men hans mamma lät honom sova läääänge igår (han skulle ju spela match på kvällen) och gick iväg för att hjälpa till att städa istället för bonussonen i lokalen där de hade lanat. Maken åkte med en matlåda till bonussonen för att denna skulle äta lunch!!!
Herregud, sluta behandla honom som en 5-åring! Jag hade krävt av honom att skulle han lana skulle han göra det på ett sätt så han hann sova, äta (laga egen mat om han inte kunde passa de mattider resten av familjen har) och vara med och städa. Han är för sjutton VUXEN!

Jag kräver mer av min 5-åring än vad dessa curlingföräldrar kräver av denna kille! Jag blir verkligen mörkrädd!

Pussen & Kramen
/Ango

Överreagerar jag?

De senaste veckorna har min "kära" make varit på innebandymatcher mellan 2 och 3 gånger varje vecka. Vanligtvis ligger dessa matcher fördelade på helgen.
Det spelar ingen roll om det har varit hemma- eller bortamatcher. Han har varit där. Victor har också varit med, medan tjejerna stannat hemma.
Nu är jag så förbannat trött på det här. Varenda helg ska styras av denna sport från helvetet. Nu har jag tröttnat fullständigt och anser att det också är en kostnadsfråga. Att åka till Linköping (33 mil t o r) för att kolla på en match kostar pengar! Även om det bara är i grannkommunen så kostar det att åka 3 mil en dag, och kanske 7 mil nästa dag...VARJE helg!
Dessutom är det så att vi bara har en bil för tillfället, vilket innebär att jag och tjejerna blir förpassade att spendera dagen på hemmaplan, och det finns liksom inget som vi kan hitta på i den här lilla hålan. Jo, vi kan gå til lekparken, men det är inte så himla intressant för tjejerna när de är 7 & 9 år gamla.
Till och med Paulina fick nog för några veckor sedan. Då tyckte R att han hade ju faktiskt varit med och badat i badhuset en dag... Ja EN dag, innebandyn kräver mer än så! Dessutom så är han med på Simones innebandyträningar 2 ggr/vecka och Victors träning 1 gång/vecka. Det är i princip innebandy alla dagar utom 2 VARJE vecka!
Är det för mycket att kräva att han drar ner på det? Att han väljer vilka matcher som ska besökas? Att man får prioritera? Han yrkar på att det är viktigt att man har intressen. Visst är det så, men hur ska vi andra kunna odla våra intressen när hans hela tiden ska gå först? Visst, hans ena son spelar i laget, men han är tredjemålvakt och står sällan i A-laget. Han spelar i reservserien istället.
Usch, jag är så förbannat trött på det här nu, men funderar verkligen på om det är så att jag överreagerar!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 30 oktober 2009

Fredagsmys på två

Ikväll är jag och Simone ensamma hemma. Åtminstone till 22-tiden eller så. Anledningen till det är att resten av familjen åkt till Linköping för att titta på innebandy. A-laget spelar match, bonussonen får stå i mål, så då var maken såklart tvungen att åka. Paulina och hennes bästis, och Victor är också med. De åkte tidigt till Linköping för att hinna med lite annat kul också. Det skulle bli bowling ett par timmar innan matchen (som börjar kl 20).
Jag och Simone ska passa på att mysa ensamma. Jag ska visserligen försöka få lite av min hemtenta gjord. Den ska vara inlämnad på måndag, senast kl 8:00, och jag har knappt börjat på den. Jaja, det blir väl bra tror jag. Hur som helst så ska jag och Simone beställa pizza, käka lite godis (fuskar lite med godiset idag) och kolla på Idol så småningom. Det ska bli himla mysigt.
Vid 22-tiden dräller de andra hem. Paulinas bästis ska sova över här, så det kommer vara en hop med väldigt trötta barn som kommer hem antar jag!

Imorgon är det halloween. I år krockar den med Alla helgons dag. Jättetråkigt, eftersom det är två helt skilda händelser. Att halloween står för dörren märks på att ungarna på gården har varit här och ropat "bus eller godis". Mina egna barn har blivit förbjudna av mig att gå runt och tigga godis. Jag gillar inte evenemanget (speciellt inte som det verkar firas lite när familjerna själva tycker att det ska firas). Enda gången de får gå runt och "tigga" är på skärtorsdagen när de klär ut sig till påskkärringar. Kravet för att de ska få gå runt då är att de har ritat påskkort att dela ut till dem som de ringer på hos! Snacka om att jag är en "elak" mamma ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 28 oktober 2009

Nu börjar jag faktiskt tveka

Svärfar har ju sagt att det är en liten kille som huserar i min mage. Han har aldrig haft fel, så varför skulle jag inte tro på honom nu? Ändå börjar jag tvivla. Jag börjar luta (igen) mer och mer åt att det faktiskt är en tjej trots allt.
Varför börjar jag tvivla? Jo, för att magformen börjar breda ut sig ganska bra nu. Med Victor hade jag en riktigt typisk killmage, men med tjejerna har det varit en simring istället för basketboll. Samma som det börjar bli nu. Såg det ordentligt idag när jag gick ner för trappen här hemma. Numera ser jag ju inte fötterna, utan bara en jättemage, så ska jag kolla var jag sätter fötterna får jag snällt titta åt sidan. Konstaterade att magen verkligen brett ut sig de senaste dagarna. Nu är det ju riktigt spännande att vänta in ankomsten i januari och se vem det verkligen är. Kanske slipper vi i och för sig vänta så länge. Har jag "tur" kommer jag få ett tillväxtultraljud om några veckor och då ska jag be dem kolla om det går att se vilket kön det är.

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 27 oktober 2009

När är imorgon?

Jag vet att jag är grymt envis, vilket straffar mig rejält ibland! Idag är en sån dag!
För några dagar sedan bestämde jag att två TV-apparater skulle byta plats med varandra. Den ena; en 28", skulle från ett sovrum på bottenvåningen till ett sovrum på övervåningen, och den 25" som fanns i sovrummet på övervåningen skulle ner till sovrummet på bottenvåningen. Detta var ett projekt som jag tänkte ta mig an själv, eftersom jag vet att ska det bli gjort inom en snar framtid så måste jag göra det själv.
Sagt och gjort baxade jag upp 28":s TV:n på magen och påbörjade resan upp till övervåningen. Lyckades ta mig upp efter mycket möda och stort besvär. En TV är ju varken lätt eller smidig, och detsamma gäller mig som är gravid i 7:e månaden.
Att bära lilla TV:n nerför var betydligt enklare (ner kommer man ju alltid liksom). När jag kommer nersläpande, pustande och stönande, med TV:n säger maken "Men jag sa ju att jag skulle ta den imorgon". Ja, han sa ju det. Imorgon är ju alltid en bättre dag för att göra saker. Tyvärr finns det alltid en ny morgondag, så det där imorgon är lagom diffust i vår familj (åtminstone för den manliga delen). Han har t ex ett gäng saker som ska till soptippen "imorgon". De har stått här några veckor nu...
Pussen & Kramen
/Ango

måndag 26 oktober 2009

Vissa dagar är inte roliga!

Idag är en sån där dag då ungarna verkar ha vaknat enbart för att reta gallfeber på varandra!
De hade fått klart för sig att deras rum skulle städas. Ingen dator, inga kompisar förrän detta var gjort (ni skulle sett hur deras rum såg ut...).
Det funkade att städa i 20 minuter, sedan brakade helvetet ut, i vanlig ordning! Nu har jag fått nog av ungarnas bråk, så de har totalt kompis- och datorförbud hela dagen!!!
Jag kämpar på med mitt mantra "Imorgon är en ny och en bättre dag!".

Pussen & Kramen
/Ango

Ny vecka igen!

Det är konstigt att det är lika jobbigt att ställa om klockan till vintertid som till sommartid. Det var länge sedan den här extra timmen gav någon "vällust". Numera vaknar jag samma tid som vanligt...fast 1 timme tidigare då.
Vi glömde ställa om klockradion igår, men det gjorde ju inget eftersom vi inte använder den vid väckning i alla fall. Vaknade imorse och såg att klockradion var 7:23, och R låg och sov för fullt. Funderade på om han började jobba senare idag i och med att det är höstlov för eleverna. Tänkte först väcka honom eftersom han försovit sig, men tänkte först kolla om han ställt väckning på sin mobil. När jag tog upp hans mobil (som låg på laddning vid min säng) såg jag att klockan bara var 6:23. Just det, vi hade ju inte ställt om klockan, var det ju!

Igår var det premiärbakning av pepparkakor. Tjejerna har tjatat sedan midsommar ungefär, att de vill baka pepparkakor. Igår fick de göra det, men jag hade verkligen ingen lust att göra pepparkaksdegar, utan de fick nöja sig med "köpedeg". Visste att Ica hade tagit hem deg.
Det är många, många år sedan jag använde mig av köpedeg senast så jag har glömt bort hur den smakar och är i konsistensen.
Det tog inte många sekunder innan Paulina högljutt började klaga på att degen var smulig och inte var bra att kavla. Nåja, de lyckades få ihop lite pepparkakor i alla fall. Tyvärr fanns det ju ingen glutenfri deg till Simone så hon fick baka av samma som Paulina bakade av, men fick sedan äta färdiga som vi köpt. Nu har jag lovat att göra pepparkaksdegar i veckan så de får baka pepparkakor igen, men med riktig deg som smakar riktigt bra istället!

Gjorde äppelpaj igår. Blev så grymt sugen på det i lördags. Hade härliga vinteräpplen hemma som passade perfekt till paj. Smulpaj fick det bli, vilken avnjöts med vaniljsås igår kväll (R var uppe inatt vid 2-tiden och åt det som blev över ;)).

Idag ska tjejerna på teater på biblioteket. Det är Snövit som visas. Får se vad jag och Victor hittar på under tiden. I eftermiddag ska vi åka och handla vinterskor till barnen. Det ska bli jättekallt till helgen så det är dags att fixa varmare skor nu.

Pussen & Kramen
/Ango

lördag 24 oktober 2009

Påminnelse!

Inatt är det dags att ställa om till vintertid. Klockan dras tillbaka (grillen ställs tillbaka på hösten) en timme. Sista söndagen i mars blir det sommartid igen, men det är ju en bra bit kvar dit...



Pussen & Kramen
/Ango

024 också avklarad

Idag skulle jag handla en snabbis, och när jag svängde in på parkeringen, svängde en bil med 024 precis ut! Perfekt. Ännu ett nummer att lägga bakom sig!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 23 oktober 2009

SPA-kalas

Paulina fyller 9 år på Lucia, och redan för ett par månader sedan började hon prata om att hon ville ha ett temakalas. Vi pratade om de olika alternativen som finns här runtom hålan. Inget tilltalade henne, förutom möjligen bowlingkalaset då, men hon vill ha med discolampor och discomusik i så fall, och det skulle det inte vara i bowlinghallen. Så säger hon plötsligt att hon skulle vilja ha ett SPA-kalas. Jag log lite och tänkte att det lär ju inte finnas här omkring. Det är väl bara typiskt amerikanskt och har väl inte kommit hit ännu.
Paulina är väldigt envis och satte sig därför och Googlade på SPA-kalas och hittade en sida där det stod om det. Jag tänkte att det var väl i Stockholm i så fall, men se det var det inte. Det var i Eskilstuna. Eskilstuna är bara 3 mil bort från oss, så det passade ju alldeles förträffligt!
Har ringt och kollat lite nu, och det låter hur mysigt som helst. De får bubbla och basta. Får ansiktsmask med gurka på ögonen, efter det duscha och avslutar med att få alla naglar (tår och fingrar) målade och bli sminkade av en make-up-artist. Låter inte det som rena drömmen för en hop 9-åriga tjejer?
Paulina och hennes bästis (som fyller år samma dag som Paulina) vill ha kalaset tillsammans och båda är lika sålda på idén. Nu har jag gjort en preliminärbokning till den 5 december. Ska bara prata med den andra tjejens pappa och kolla hur det passar för dem. Förhoppningsvis kan jag ringa och bekräfta datumet!

Pussen & Kramen
/Ango

November = högtryck hos landstinget?

Idag kom det ännu ett brev med en kallelse till sjukhuset. På vår anslagstavla sitter det nu hur många kallelser som helst känns det som.
Både Paulina och Simone har kallelse till tandläkaren nu i november. R har kallelse till sjukgymnast och röntgen. Simone fick idag kallelse till dietisten (i och med hennes celiaki), och själv har jag en kallelse till BM. Det verkar som om just november är en bra månad att bli kallad!

Pussen & Kramen
/Ango

Fredag ännu en gång!

Då var det fredag igen, och det känns faktiskt som om det bara var två dagar sedan jag skrev det senast! Den här fredagen innebär också att höstlovet står runt knuten. Jätteskönt att slippa gå upp tidigt varje morgon i några dagar!
Dagen idag betyder att jag ska skriva en hemtenta i kriminologi. Den ska inte vara inlämnad förrän den 2:e november, men eftersom det är höstlov nästa vecka så är det bra att få den gjord nu.
Ikväll är det Idol, och det kommer vi titta på i vanlig ordning såklart. Innan det ska hemmagjord pizza göras och avnjutas. Ska iväg och handla lite till det efter lunch tänkte jag.

På söndag är det dags att ställa om klockan till vintertid igen. Klockan ska ställas tillbaka 1 timme (tänk: "På våren ställs grillen FRAM, på hösten ställs grillen TILLBAKA, så kommer du ihåg vilket håll klockan ska ändras varje gång), så vi får en extra timme på söndagmorgonen. Efter det är det bara att konstatera att vintern står startredo. Förhoppningsvis kommer det lite snö så småningom också!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 22 oktober 2009

Vaccin vs influensa 2-2

Jaha, då var vi på det klara med att vi skiter i att vaccinera även make och son!
Läser att vaccinationen krävt 2 dödsfall i Sverige. Svårt sjuka, javisst, men de 2 döda i influensan i Sverige var inte heller hälsan själva. Har läst alltför mycket om alla biverkningar folk råkat ut för och jag vågar verkligen inte riskera att vaccinera min son.
Aftonbladet rapporterar om dödsfallen, liksom Läkemedelsverket.

Pussen & Kramen
/Ango

ÄNTLIGEN!!!

Åkte in till Eskilstuna idag för att köpa nya gympaskor åt Victor. Det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta några till honom. Det är ju inte riktigt säsong i vanliga skoaffärer, och i sportaffärerna fanns med Adidas, Nike och Reebook i hans storlek. Nu har jag ingen lust att lägga 500:- på ett par gympaskor som han kan ha ett par månader bara, så jag letade ett tag till i vanliga skoaffärer. Hittade till slut ett par som jag visste att han skulle gilla. Kruxet var att de fanns i stl 26 och 28, han har 27 (såklart). Enligt innermåttet skulle stl 26 funka, så jag köpte dem.
Direkt när Victor kom hem fick han prova dem, och de var såklart för små. In till Eskilstuna igen för att byta dem. Han ville ha samma modell, så det fick bli ett par i stl 28 (de var inte så stora på honom).
På väg hem från Eskilstuna mötte jag ÄNTLIGEN 023!!! Efter 2 veckors letande har jag till slut hittat den! 024 möter jag nästan varje dag, så den ska väl inte ta lika lång tid!

Pussen & Kramen
/Ango

Lycklig son!

Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A-lag, maken älskar sporten, vilket även Victor gör. Nu har Simone börjat spela i ett tjejlag också.
Igår var Simone på träning, och när jag hämtade upp henne, maken och Victor efter att ha skjutsat Paulina till ju-jutsun, berättade maken att Victor ska få börja spela i det killag som tränar på torsdagseftermiddagar. Det är killar födda -02/-03 som tränar då, och Victor (som är -04:a) ska få vara med där. Gissa om han är överlycklig! Direkt när han kom hem igår sa han att han skulle packa kläder och sånt som han ska ha på träningen ;-).
Nu måste jag sticka iväg idag och köpa gympaskor till honom, för han har inga som han kan ha och träna i inne. Det ska bli kul att se vad han säger efter kvällens träning!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 21 oktober 2009

Finns verkligen inte 023?

I 2 veckor har jag letat efter 023, men inte hittat den. Jag har kört X antal mil under dessa två veckor, men skyltskrället lyser med sin frånvaro. Alla andra skyltar med 23, som 123, 223 osv har jag sett, men just 023 verkar vara stört omöjligt...

Pussen & Kramen
/Ango

Victors sista dagisfoto

Idag kom de foton som Victor tog på dagis förra veckan. Det blev lite roligt med Victor och hans kläder. Han hade fått ta på sig skjorta och "finbyxor" dagen till ära, vilket gjorde att han muttrade en del på morgonen. Jag sa till honom att han fick byta kläder när de hade tagit korten, vilket de skulle göra direkt på morgonen.
När jag hämtade Victor kom en ur personalen och sa att hon precis kommit på att Victor nog inte hade haft skjortan på sig när han tog kortet. Jag frågade honom om det och han sa att han hade bytt när de hade tagit kort. Vi kom fram till att han hade bytt till sin älskade tröja efter att de varit ute och tagit gruppfotot. Då hade de ju tagit kort... Helt rätt av Victor. Jag hade ju inte sagt att de skulle ta kort två gånger. Jag hade ju bara sagt att han fick byta när han tagit kort. Smart kille, som gjorde som mamma sa! Nu spelar det ingen roll vad an hade på sig, det blir mest en rolig historia till korten.

Så här blev kortet i alla fall (och återigen orkade jag inte scanna utan tog kort med mobilkameran):



Fler goda nyheter!

Min yngsta moster fick förra hösten veta att hon hade cancer i magen. Hela våren och sommaren har hon behandlats med bland annat cellgifter, en behandling som varit aggressiv, men som enligt läkarna gett fantastiska resultat!
Igår skulle hon opereras efter all behandling, och tyvärr såg inte prognosen så jättebra ut, utan man trodde att det hade spridit sig trots att det inte syntes på röntgen.
Idag skickade jag SMS till min kusin för att höra hur operationen gått. Fick berättat att operationen hade gått bra. Det såg bättre ut än de hade befarat. De hade fått ta bort magsäcken och mjälten, men 80 % av tjocktarmen hade de kunnat rädda, vilket betyder att hon slipper stomipåse. Skönt att något är positivt mitt upp i allt elände!

Pussen & Kramen
/Ango

Ica-reklam

Jag älskar oftast Icas reklam, och deras reklambyrå måste också vara lyckliga över den framgång som reklamen rönt.
Den senaste omgången reklam är med praktikant-Jerry som jag verkligen ÄLSKAR! Jerry påminner mig så mycket om "vår" Kalle som var praktikant hos oss på McDonald's i Linköping när jag jobbade där. Kalle kallades också "Happy Meal-kungen" (det döpte han sig själv till) och han förgyllde alltid våra måndagar och fredagar när han var hos oss. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på honom, och hur lite kunde betyda så mycket. Minns efter ett sportlov när vi hade haft en massa aktiviteter för de sportlovslediga barnen. Vi hade bland annat haft en tävling där en massa LHC-prylar skulle lottas ut. Vi hade fixat en dublett av en hockeyklubba med alla i lagets autografer på. Den ena klubban lottades ut, den andra gav vi till Kalle bara för att han var Kalle, typ. Han blev så glad över den där klubban att han var tvungen att ringa till sin mamma och berätta omedelbums! Kalle var/är en underbar själ! Han hade också samma slags humor som Jerry visas ha i reklamen. Kalle kunde gärna driva rejält med oss normalstörda, och ibland undrade man var han fick allt ifrån!

Har du missat Ica-Jerry så kan du kika här:




Pussen & Kramen
/Ango

Goda nyheter!

Måste ju berätta de goda nyheterna! Det finns tydligen personer inom kommunen som kan tänka, och som inte skiter i barnen (även om det verkat så länge nu).
I fredags fick vi veta att den vikarien som finns i Simones klass och som skulle bort efter höstlovet (och ersättas med en speciallärare) får vara kvar!!! Våra protester hjälpte!
Nästa positiva sak är att kommunen har dragit tillbaka sitt förslag om en 15-timmarsavdelning. Det blir ingen sådan efter nyår. Man drar visserligen in på personal (vilket inte är positivt), men barnen får vara kvar på sina ordinarie avdelningar i alla fall.
Det finns visst hopp om kommunen, även om hoppet inte är så stort såklart! Det finns fortfarande mycket skit som planeras för skolan, men jag tänker inte dra upp det här, eftersom jag inte är direkt berörd...(men det handlar om hopslagningar av klasser, och att göra dem ålderintegrerade med upp till 30 elever/klass på lågstadiet).

Pussen & Kramen
/Ango

Onsdag!

Då var det onsdag igen! Jösses, vad fort veckorna går!
Igår var jag prao i ettan. Var med Simone i skolan från morgonen till lunch. Ville se med egna ögon hur klassen var och fungerade.
Det roliga var att jag var inte ensam om att välja just gårdagen att vara med på, utan 2 föräldrar till var där. Vi var alltså 2 lärare, 3 föräldrar och 26 barn i ett litet klassrum!
Det tog inte speciellt lång tid innan jag märkte att barnen är väldigt ofokuserade och pratiga. Inte alla såklart, men det var en grupp på 7-8 barn som gärna svävade iväg, och som drog igång resten.
Lärarna tjatade i munnen på varandra stundtals om att barnen var så pratiga, vilket såklart inte gjorde någon nytta.
Första lektionen var det svenska, och barnen skulle arbeta på sina arbetsscheman. Simone gjorde klart sitt första arbetsschema, och fick därför ett nytt, vilket hon var först i klassen med. Detta sensationella gjorde att halva klassen var tvungen att komma och titta på detta nya arbetsschema. Tidsödande och det blir extra snackigt såklart, men barn är nyfikna så det hör till! Trots allt så jobbade de flesta på väldigt bra, men jag fascinerades över att det fanns ett par barn som inte gjorde ett endaste dugg på 1 timma. De flöt omkring och rörde inte en bok eller penna på hela tiden...
När det började dra ihop sig till rast började det bli stökigare i klassrummet. Inte så ovanligt att det funkar så med barn. Som vuxen får man försöka göra det bästa av situationen i såna lägen.
Efter rasten skulle barnen byta böckerna de hade lånat i skolbiblioteket. När barnen bytt böckerna skulle de sätta sig och läsa i någon av de nya böckerna. Detta "fria arbete" skapade lite högre ljudvolym. Efter ett tags läsning var det dags för sångstund. I närmare 30 minuter skulle barnen sitta och sjunga...något som i kombination med den tidigare läsningen blev jobbigt för dem som har mycket spring i benen.
Här kan jag se att en förändring kan hjälpa på traven. Sitta på rumpan och sjunga i 30 minuter, stunden efter att de suttit på rumpan och läst lika länge det är jobbigt när man är 6-7 år. Kortare sångstund, eller fler rörelselekar så barnen får röra på sig skulle hjälpa till med att få bort lite överskottsenergi.
En annan sak som jag märkte var ett stort distraktionsmoment var att majoriteten av alla barn hade sin lilla låda med pennor, kritor, sudd och linjal uppe på bänken även när det inte skulle användas. Detta resulterade i att det åkte i golvet flertalet gånger, de satt och lekte med sakerna i lådan istället för att lyssna, det blev onödiga ljud av dessa lådor. Det bästa vore om alla barnen kunde ha dessa lådor i bänkarna när de inte ska användas.
Det fanns "grupperingar" som gjorde att det blev extra mycket prat. Dessa grupper behöver man flytta på och sätta så de inte kan hänga på varandras bänkar.
Nu är det lite svårt att sätta en ordentlig "handlingsplan" på hur man ska gå tillväga, men som jag såg på dessa 3 timmar så finns det i alla fall några småsaker som man kan göra.

När jag satt i klassrummet och iakttog barnen och lärarna märkte jag hur skadad jag är av min utbildning. Hela tiden satt jag och analyserade, och drog slutsatser utifrån det beteende jag såg... Kanske jag kan få nytta av min utbildning i alla fall ;-).

Vaccination?

Vi har ju bestämt att Victor ska vaccineras mot svininfluensan pga att han har såna problem med astma. Det räcker med en vanlig liten förkylning så är han jättedålig. Jag är rädd att han ska smittas av svininfluensan och bli extremt dålig av den. Så bestämde vi att han ska ta sprutan... (det var som att välja mellan pest och kolera såklart).
Den här veckan ska spruan tas...men nu när vaccinationerna har dragit igång har jag också fått höra från flera om de biverkningar de har fått, och jag känner mig ännu mer osäker nu. Kan jag verkligen utsätta honom för den där sprutan? Maken (som är den som varit ihärdigast i vaccinationsfrågan, och som också ska vaccinera sig) frågade igår hur vi ska göra? Ska vi strunta i den? Jag vet ju var jag står i frågan. För mig och för tjejerna finns det inga skäl alls att vaccinera sig (definitivt inte av solidaritet heller), men så har ju Victor sin astma... Hur sjutton ska man kunna bestämma? Jag är livrädd för vad vaccinet kommer göra med hans kropp, och jag är lika rädd för vad influensan kan göra med honom. Kan inte någon annan bestämma åt mig, eller åtminstone skicka lite garantier för att det ena är mycket bättre än det andra?

Pussen & Kramen
/Ango

"Du ser så fräsch ut",

fick jag höra av en annan mamma igår. Det värmer väldigt mycket, speciellt när man inte känner sig speciellt fräsch...
En av "fröknarna" på Victors dagis har flera gånger sagt: "Du är så vacker nu, det strålar verkligen om dig". Jag förstår inte vad de ser som jag inte ser ;). Jag känner mig varken fräsch eller vacker...nej, inte ens som om det skulle stråla om mig ;). Jag känner mig mest som en flåsande val.
Kanske är det för att min foglossning lyssnat på mina böner och inte plågar mig hela tiden? Kanske för att jag slipper känna av min ischias dagligen? Kanske för att min hy är ovanligt "normal" under den här graviditeten? Kanske för att jag känner mig ganska tillfreds med graviditeten just nu?
Det här är första graviditeten då krämporna finns, men oftast lyser med sin frånvaro. Jag är förvånad över hur sällan jag känner av dem (visst finns det dagar då de är hemska, men de dagarna är få). Jag känner mig ofta ganska "ogravid" kroppsmässigt, även om magen och bebisens signaler inifrån säger annorlunda (den är ganska livlig kan man säga). Kanske är det därför jag ser så "vacker" och "fräsch" ut? Glad blir jag av att få höra det i alla fall, speciellt de dagarna när jag känner att jag lever minst upp till komplimangerna!

Pussen & Kramen
/Ango

måndag 19 oktober 2009

Måndag igen

Du har ännu en vecka tagit slut och nästa har börjat!
Har inte gjort många knop i helgen, mest varit hemma och slappat. Himla skönt måste jag säga.
I lördags var R och Victor i sporthallen hela dagen och kollade på innebandy. Det var 2 matcher som spelades och som de ville se. Jag och tjejerna var själva hemma och slappade och gjorde ingenting!
Simone har bestämt sig för att hon vill börja spela innebandy igen (hon spelade 1 termin för 2-3 år sedan). De har startat ett tjejlag för tjejer födda -02/-03, så Simone bestämde sig för att prova på det igen. Hon visste inte om det var någon hon kände som spelade, men när hon kom hem igen berättade hon att 3 gamla dagiskompisar (som är -03:or) var med i laget. Jättekul att det var några tjejer hon kände, för då är risken mindre att hon ger upp det om en vecka igen!

Idag var det då måndag igen, och idag ska jag, Simone och Victor ner till Linköping på eftermiddagen. Det är dags för urnsättningen idag. I eftermiddag ska mormors aska sänkas ner i jorden! Jag som inte ens har fattat att hon är död...

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 15 oktober 2009

Dålig start på dagen!

Imorse var jag som vanligt uppe först av alla. När jag skulle gå ut och hämta morgontidningen kom ena katten in, den andra syntes inte till. Så hör jag hur det jamar innifrån vardagsrummet, eller rättare sagt så jamar det från bonussönernas sovrum som ligger bakom vardagsrummet. Inser att Sixten spenderat natten instängd i det sovrummet. Går för att släppa ut honom, och så fort jag öppnar dörren slår stanken av kattskit emot mig. När jag inte är gravid, har jag inga problem att ta hand om det, men nu... Jag spyr av bara tanken på att ta hand om det. Jag satte upp handen för munnen och näsan och slutade andas. Stängde dörren igen, och tänkte att det får maken ta hand om. Så ångrade jag mig och tänkte att det kommer ju bara stinka ännu mer. Ju fortare jag får bort det, desto bättre är det ju.
Gjorde ett nytt försök. Stålsatte mig, drog ner tröjan över handen och satte över näsa och mun och försökte att andas genom enbart munnen. In i rummet och tände lampan. Försökte hitta bajset, men såg inget. Ner på knä och kolla under sängarna. Inget där heller. En kudde låg på golvet. Jag tog den och la upp den på ena sängen...och SPLASCH så flög det ner en halvlös kattskit på golvet. Jösses, jag höll på att spy på golvet. Jag flög upp och rusade ut till badrummet för att jag höll på att kräkas. Stod och hulkade över toan ett tag innan jag insåg att det där funkade inte för mig. Bara jag tänkte på att gå in och ta bort bajset så krampade magen igen...
När maken vaknade fick han ta hand om det. Nu ska jag försöka klara av att slänga in lakan och sånt i tvättmaskinen (jag hade såklart redan satt igång en maskin tvätt innan jag upptäckte bajset). Wish me luck!

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 14 oktober 2009

Nu får det vara nog!

Idag när Simone kom hem från skolan var hon först jätteglad för att hon hade fått en ny läsebok, en med lite mer text i. Det är bara Simone och en tjej till i klassen som avancerat upp till den boken, vilket såklart gjorde Simone jättestolt (hon har på eget bevåg haft 20-30 sidor läsläxa varje vecka för att visa att hon klarar en svårare bok...). Hon gjorde läsläxan som är till nästa vecka, och så skulle hon göra matteläxan.
Matteläxan var inte svår på något sätt, hon skulle räkna hur många fönster, dörrar, lampor etc vi har hemma och skriva på ett papper. Någonstans gick något fel och hon började skrika och gråta och säga att läxan var dum och tramsig. Jag förstod att det inte var läxan som var dum, utan att det var någo annat som låg bakom. Jag frågade henne om det hade hänt något i skolan idag som gjorde henne ledsen. Hon sa att det var det inte, förutom att fröknarna hade skällt på dem igen.
Varenda jävla dag kommer hon hem och berättar att fröknarna skäller på dem. Ja, det ÄR en stökig klass. De är 26 ungar i ett klassrum avsett för betydligt färre barn (Paulina har haft samma klassrum, de är 20 st och det var trångt då). De har 3 lärare, ingen på heltid, utan varje dag har de 2-3 olika lärare. Vad märkligt att barnen blir som de blir...
Simone säger att lärarna skäller för att det är så pratigti klassen, men bedyrar att hon inte pratar (vilket lärarna också sagt till mig). Hon tar däremot åt sig av att det skälls ut över hela klassen. Idag sa hon "De säger inte ens förlåt för att de skäller på oss som inte pratar".
Jag börjar nu starkt misstänka att det är det här som är anledningen till att Simone förändrats något fruktansvärt sedan skolan började igen. Hon har gått från att vara en glad och framåt tjej, som inte var blyg, vågade ta för sig, och vågade vara sig själv, till en ängslig tjej som inte kan släppa mig, inte kan leka hemma hos kompisar och som tycker att skolan är det värsta som finns! Ok, det är inte bara skolan, självklart reagerar hon också på att hennes gammelmormor dog väldigt hastigt för 2 månader sedan, och att det är en bebis på gång, men att bli skälld på varenda dag, det lindrar inte själen precis!
Det här funkar inte längre. Jag började skriva ett långt brev till lärarna, men det är så svårt att skriva ner tankar och låta objektiv. Ett enda felinläst ord gör att det blir anklagande. Jag la ner brevet och tänkte att jag måste prata direkt med lärarna istället. Jag ska försöka hinna vara med Simone i skolan på fredag, eller om jag hinner vara med på förmiddagen imorgon för att få en blick av kaoset själv. Jag kan ju inte bara luta mig tillbaka och acceptera att det händer.
Jag har såklart full förståelse för lärarna. De har ingen lätt situation de heller, men det ursäktar inte att de ständigt skäller på barnen. Barnen har ingen möjlighet själva att påverka situationen, något som de vuxna däremot har större möjlighet till. Man får faktiskt sålla i vilket "skit" man bemöter och vilket man tiger ihjäl. Man kan inte skrika och gorma över allt som händer, det är ohållbart för alla, inte minst en själv!

Jag är så trött på all skit som är med skola och barnomsorg hela tiden. Just nu är det ju skolan som är värst. Ett privat alternativ ter sig alltmer lockande faktiskt!
Pussen & Kramen
/Ango

Egen vilja!

Idag har Victor fått data- och innebandyförbud för första gången. Aldrig har han betett sig så illa som han gjorde idag...
Det märktes att han var trött, men det brukar inte vara några problem att "lirka" med honom för det. Så bestämde han sig för att han ville spela ett speciellt spel på datorn. Eftersom jag nyss har formaterat min laptop hade jag inga spel kvar på den. Jag sa till honom att jag kunde installera spelet om en liten stund, eftersom jag var tvungen att flytta över det från stationära datorn, den som Paulina satt och spelade Sims på. Jag tyckte att Victor kunde spela något annat så länge, men det tyckte inte han. Efter lite tjat blev jag arg på honom och förklarade att nu fick det räcka med tjat och om han inte slutade skulle han få dataförbud. Då låste han sig fullständigt! Han började skrika och bete sig väldigt dumt. Jag har inga problem att handskas med det, men när han skriker "Jag hatar dig" och "Jag hoppas du dör" då är gränsen nådd. Sånt tar jag inte från någon, speciellt inte en 5-åring som definitivt inte ska säga så till någon alls (jag fattar inte var han har snappat upp sånt från, för inte ens tjejerna säger så i stridens hetta, men visst, jag har mina små aningar).
Jag förklarade att nu blev det definitivt ingen dator, och det enda ställe han kunde vara och bete sig illa på var faktiskt hans rum. Han fortsatte och till slut så satte jag innebandyförbud på honom också. Han får inte kolla på någon innebandy den här veckan!!! DET känns för honom kan jag lova. Han hade säkert tyckt att det varit snällare av mig att ställa honom naken i en myrstack...
Så här har han aldrig varit förut, så det är bara att inse att liten också börjar bli stor nu!
Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 13 oktober 2009

Operation

Skjutsade maken till sjukhuset för en stund sedan eftersom hans knä skulle opereras idag igen. Han opererade det i våras också, men resultatet blev inte så bra. Nu skulle de in igen och titta. Förra gången fick de ta lite av ett ledband från baksidan på låret för att laga ledbandet i knät med, och så mycket ska de ju inte behöva göra den här gången. Nu ska de kolla om ledbandet är för tajt/glappt eller om det är minisken som behöver åtgärdas också.
Efter förra operationen hade maken väldigt ont, vilket gjorde att jag inte fick så mycket sömn och så... Nu sover jag uselt som det är ändå, men jag räknar med att inte få mycket sömn de närmsta nätterna heller. Maken måste det passas upp på...
Undrar om jag ska "ge igen" lite i januari? Jag har aldrig haft speciellt ont efter mina kejsarsnitt, utan är uppe och sköter mig själv och bebisen efter ett halvt dygn. Visst gör det ont första dagen, men herregud det är bara att bita ihop. Det kan ju bara bli bättre! Kanske skulle vara lite mer handikappad än vad jag brukar vara så maken får passa upp på mig istället ;-)?

Pussen & Kramen
/Ango

Nedräkningen börjar!

Idag är det 100 dagar kvar tills bebis är beräknad!
Förstår ni; 100 dagar... I realiteten är det mindre än så, någonstans mellan 85 och 90 gissar jag eftersom bebis inte kommer få stanna tiden ut.
Vi ska snart få bebis.... Undrar när jag ska fatta det? Än har jag inte gjort det. Tycker inte ens att jag är speciellt gravid. Visst; ont i fogar och rygg, kissar heeeela tiden, har tarmar som bubblar så det rör sig utanpå magen och får det att göra ont när de bubblar till t o m, men bebis, nej det tror jag inte! Att det ska vara så svårt att inse att det kommer en bebis snart ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 9 oktober 2009

Blir så arg på kommunen!

Jag har flera gånger skrivit inlägg om den här skitkommunen som envisas med att strunta i barnen och deras framtid.
Nu har nästa grej kommit!
Förra veckan fick vi veta att den vikarie som är i Simones klass på halvtid, inte kommer få vara kvar efter höstlovet! Istället för denna vikarie ska en av de två specialpedagogerna sättas in som klasslärare på halvtid! Helt idiotiskt sparförslag!

Ok, vi tar det från början: Simone började ettan i augusti. Hon fick med sig en lärare från f-klassen och fick en ny lärare, som samma dag som uppropet var, fick veta att hon blir sjukskriven på halvtid hela denna termin. Samma dag fixades en vikarie som också var med på uppropet.
26 elever + 3 lärare (ingen som är på heltid) = KAOS!!!

Varje dag kommer Simone hem och berättar att fröken har varit arg för att det är så stökigt i klassen. Simone själv (och läraren) bedyrar att hon är lugn och jobbar bra, men hur kul är det att få ha en arg lärare varje dag?
Läraren (vikarien, som är den som fått dra det tunga lasset) säger själv att hon inte hinner med klassen. Hon hinner inte ge läxor eller kontrollera läxor, utan specialpedagogen kommer in i klassen och hjälper till med läsningen t ex, ett par dagar i veckan. Nu ska detta försvinna och man ska sätta en otroligt viktig extraresurs som klasslärare på halvtid, och barnen ska få ännu en lärare att lära känna (för denne har säkerligen ett helt annat arbetssätt än de övriga lärarna). Den fjärde läraren på 3 månader...
I onsdags var det ett extrainsatt föräldramöte angående detta. Vi kunde inte delta, men jag fick igår ta del av vad en annan mamma gjort. Hon har satt ihop ett öppet brev till kommunfullmäktige och satt ihop lite som ska ut i massmedia för att få ett öppet svar. Det handlar om konsekvenserna av att ta bort värdefulla resurser. Man skjuter problemen på framtiden, och får allvarliga problem högre upp i åldrarna när man inte tar tag i problemen nu.
Det ironiska är att under kvalitetsredovisningen förra året kom man fram till att de flesta barnen känner sig trygga på skolan, men att man ser barn som är oroliga och otrygga ibland. Som förslag på åtgärder kan man läsa att det behövs mindre barngrupper och stabila lärarlag...
Även när de tittat på studiero så är analysen att barnen mår bättre i mindre grupper, mår bra av struktur och behöver lugn och ro i klassrummet... Varför arbetar de då helt emot sina egna (och alla andras) konstateranden?

Ja, så har vi ju förskolan, då. Vår kommun har inte fattat att andra kommuner redan har begått misstaget (och rättat till dem) med 15-timmarsavdelningar. Vår kommun kan inte dra lärdom av andras misstag utan envisas med att de måste göra om misstagen själva (och inte ens då lär de sig). Som ett exempel så infördes sk studios på högstadiet. Detta fenomen hade avskaffats av majoriteten av alla kommuner som tidigare haft det, men här skulle det inskaffas. Resultatet blev att IV-elevernas antal ökade med 100-150 %... Först efter sportlovet i år insåg man hur galet detta var och tog bort studios (och vips sjönk antalet IV-elever med 75 %).
Förskolan, då? Jo, från 1/1-10 kommer vår kommun införa 15-timmarsavdelningar för de barn som har föräldrar som är arbetslösa, föräldralediga, eller som går under allmänna förskolan (dvs är 4-5 år). Då ska alla dessa barn slitas upp från sina ordinarie avdelningar och placeras i nya lokaler i nya grupper med ny personal. Jag har ju valt att inte acceptera detta, utan kommer därför studera på halvtid nästa termin så detta inte drabbar Victor!
Jag satt och tittade lite på skolverkets hemsida och sökte på detta fenomen. Det jag kunde hitta var att år 2004 hade 36 kommuner denna form av förskola. Året efter hade det sjunkit till 27 kommuner, och det har sjunkit sedan dess. Varför? Jo, förmodligen för att kommunerna insett att det är värdelöst. Det skapar oro hos barnen. Men vår kommun, de ska ju inte lära sig av andras misstag så nu ska det införas här också. Är det konstigt att barnfamiljer flyttar ut ur vår kommun?


Pussen & Kramen
/Ango

Tomater

I april köpte jag tomatfrön som jag sådde direkt, och lät växa i drivhus tills jag planterade ut plantorna i juni. Det tog väldigt lång tid innan det blev några tomater på plantorna, men nr det väl började komma så kom det rejält (jag har inte plockat bort några blommor heller, så det har blivit många tomater).
Nu som först börjar det egentligen bli dags att plocka dessa tomater. Var orolig när frosten kom att mina tomater skulle stryka med, men inte. De hänger med. Plantorna har inte klarat frosten riktigt, men tomaterna själva är perfekta (konstigt nog eftersom tomater är så känsliga för kyla). Det hänger väl 5-6 kg tomater på de 3 plantorna, men det är inte riktigt dags att plocka dem ännu. Förhoppningsvis klarar vi oss utan frost så jag får chans att plocka tomaterna om några dagar (plockar ju 3-5 tomater om dagen) istället.

Pussen & Kramen
/Ango

Fredag igen

Veckorna går så grymt fort nu! Det märks inte minst på att hösten verkligen slagit fäste hos oss.
De senaste dagarna har det trots allt varit härligt höstväder med regn på natten och sol på dagen, och idag verkar inte vara något undantag.

Att dagarna går snabbt märks även på graviditeten. Idag har jag ungefär 3 månader kvar tills det planerade snittet. Kollar man ute till höger här i bloggen kan man se att det idag är 104 dagar kvar. Snart är de bara tvåsiffrigt!!! Nedräkningen har definitivt börjat! Det tycker säkert inte bebis som fortsätter leva rövare i magen (en ganska livlig bebis är det numera). Det är i princip bara lugnt så länge jag är uppe och rör mig. Så fort jag sätter mig så studsar den igång igen!

Jag är arg idag...också! Det kommer jag skriva ett eget inlägg om. Det gäller skola och barnomsorg...som vanligt!

Fredag är det (jag väääägrar titulera dagen som fredagsmys, eftersom jag kräks på den reklamen nu, speciellt efter att maken fått den låten på mobilen och gärna spelar, och sjunger, i tid och otid), och det är en väldigt splittrad familj hos oss ikväll.
Maken och Victor ska på innebandymatch, Paulina ska på disco och jag och Simone ska vara ensamma hemma och mysa! Det är härligt med lite kvalitetstid med bara ett barn ibland också!
Paulinas disco börjar kl 19:30 och håller på till kl 21:30... Fattar ni vad stor hon blivit nu som ska vara ute och rumla runt så sent!? Discot är för år 3-5, så det kommer vara full rulle gissar jag! Igår höll Paulina på att prova kläder som hon skulle ha på sig ikväll. Det är viktigt att det blir helt rätt outfit. Hon är dessutom väldigt medveten om kläder så hon styr och fixar så det står härliga till! Hon bestämde sig för en klänning, men det finns nog risk att det kommer att ändras flera gånger innan kvällen ;).

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 8 oktober 2009

022 också klar

Japp, nu är 022 också klar! Hej vad det går undan nu!

Pussen & Kramen
/Ango

Det märks att jag är gravid

Kroppen lever sitt egna liv nu. Var ju hos barnmorskan förra veckan och tog en massa prover. Direkt fick jag veta att järntabletter var ett måste.
Nu ringde barnmorskan och meddelade att mitt strumaprov inte varit så bra heller, så jag måste höja min Levaxindos...
Jaja, bara att göra det och se glad ut ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Köttsoppa

Jag gjorde ju köttsoppa häromdagen av den där entrécôte-biten i frysen. Soppan fick mycket beröm av hela familjen. Maken meddelade att han aldrig hade ätit så mör entrécôte, Victor åt soppan till frukost dagen efter (det gick inte att få honom att vilja ha något annat) och Simone (som är väldigt kinkig på grönsaker, och i princip bara äter babymorötter) åt soppan med glädje (soppan innehöll definitivt inte babymorötter, men väl vanliga morötter, palsternacka, rotselleri, lök, paprika och chili).
Nu vet ni att det går jättebra att koka köttsoppa av entrécôte!

Pussen & Kramen
/Ango

022 nästa

Igår skulle MC:n köras till Västerås för vinterförvaring. I stormen åkte maken MC:n och jag körde bilen, för att kunna få med maken hem.
Paulina tränar ju-jutsu på onsdagskvällar, så vi skulle plocka upp henne på hemvägen (hon åkte med sin bästis in till träningen). När vi lämnat MC:n och handlat visade det sig att vi var lite tidiga. Paulina slutade kl 19, och vi tänkte kolla på träningen, men de hade inte ens börjat träna ännu, så istället för att stå och vänta utanför dojon, åkte vi omkring på parkeringar och kollade reg.nummer (kan se framför mig hur tanterna började bli nervösa och fippla med telefonerna för att meddela polisen att en mystisk blå minibuss åkte omkring på parkeringarna i den lilla staden, och tittade på reg.nummer). Hittade då 021, så nu är det 022 som gäller!
Maken skulle ha 040, men den hittade han inte. Däremot hittade jag den imorse. Maken insåg att han inte skulle hinna skjutsa barnen eftersom de drog ut på tiden. Han frågade då om jag kunde skjutsa allihop. Visst, sa jag. Vi sa då att jag skulle få se 040 eftersom den ofta står parkerad utanför dagis, vid det äldreboende som ligger mittemot...och självklart gjorde den det idag också!

Pussen & Kramen
/Ango

Dyr kurslitteratur

Läste på Aftonbladets hemsida om Lunds universitets dyraste kurser (tror inte det skiljer sig så mycket mellan de olika universiteten). Psykologi, som jag läser, ligger på 2:a plats. Bara historia är dyrare.
Att det var dyrt att läsa psykologi har jag nog märkt! Majoriteten av alla böcker är på engelska (ytterst få finns översatta, eller i samma kvalitet som de från USA) och man behöver dem en hel termin så det är svårt att låna dem på biblioteket (om man har tur att hitta ett ex av just den boken på något av landets bibliotek). Undrar hur många tusenlappar jag lagt på basicböckerna?
Nu har jag läst en hel del pedagogik också, och där måste det vara tvärtom tror jag. De böckerna kostar sällan många kronor, behöver inte beställas från England eller USA, finns på svenska och översvämmar våra bibliotek. Tror jag köpte någon eller ett par böcker i början, sedan har jag lånat alla.

Pussen & Kramen
/Ango

onsdag 7 oktober 2009

ÄNTLIGEN

Jag har letat och letat och letat lite till efter nummer 019 (nu är det platespotting det gäller). Har hittat både 018 och 020 flera gånger om i flera dagar, men inte 019.
Så idag när jag skulle hämta barnen gick jag över skolans parkering. Så ser jag 020... Typiskt, tänker jag. Tittar en bil bort åt andra hållet och vad står där? Jo; 019. Äntligen! När jag hade sett 019 var det bara att vända huvudet igen och så såg jag 020.
021 är det jag ska ha nu, alltså!

Pussen & Kramen
/Ango

tisdag 6 oktober 2009

Underbart!

Jag läser på Aftonbladets hemsida om en skolklass som anmält Toys 'r us för diskriminerande reklam. Detta var en skolklass 12-åringar, dvs 6:or som anmälde (förra året), och nu har de fått rätt. Jag blir så glad när barn reagerar på denna hemska reklam. Det bevisar återigen att dessa märkliga könsroller är ett påhitt av vuxna och som vi lär våra barn...tyvärr!

Pussen & Kramen
/Ango

Skolfoton

Paulina och Simone tog skolfoton för 2 veckor sedan och idag damp de ner i brevlådan. Ja, för Simones del så kom det ju bara ett klassfoto. Av någon anledning (vilken vet jag inte) fick de inte ta några individuella foton, bara klassfoto. Urtrist!
Jaja, Paulinas foto kom idag, och hon ser så ledsen ut på fotot. Ögonen ler inte ens. Hon ser bara ut som om hon sålt smöret och tappat pengarna...
Nu är det en dålig bild här på bloggen, men jag pallar inte att scanna bilden så ni får stå ut med att bilden är dåligt tagen.

Hädelse?

Jag har länge funderat på hur jag ska göra med den där entrécôte-biten som legat i frysen. Ingen i familjen gillar köttet, men det känns ju inte kul att skicka en köttbit på nästan 1,4 kilo i soporna... Anledningen till att varken jag eller maken gillar det är att det är så mycket fett och senor på köttet (och det är extremt sällan bortputsat när man äter det). Efter att jag gått loss med kniven och putsat köttet var det väl 1 kg kvar, men det var fint och senfritt kött!
Idag bestämde jag mig för att koka soppa på det. Är det hädelse? Jag kan inte tänka mig att äta köttet stekt/grillat "så som det ska" ätas. Dessutom behöver jag ha det genomstekt nu när jag är gravid. Det fick alltså bli en köttsoppa som får bli min lunch och resten av familjens middag (ja, min middag också). Har slängt ner en massa rotfrukter och andra grönsaker och kryddat, och nu står det och puttrar för fullt på spisen.

Pussen & Kramen
/Ango

Jag är så präktig...

När jag läser ett inlägg i MammanJ:s blogg om att tacka när busschauffören är snäll och stannar och väntar in en när man kommer springande till busshållplatsen, så känner jag mig så olidligt präktig.
I min värld är det så självklart att säga "Tack" när någon gör något för att underlätta för mitt liv. Det spelar ingen roll vad det är, eller om det är "deras jobb" att göra det, jag tackar ändå. Det tillhör vanligt hyfs liksom. Samma sak att be om ursäkt om man råkar trampa någon på foten t ex.
Tyvärr verkar det här vara väldigt omodernt. Folk bryr sig inte längre. Inte heller bryr de sig om att försöka hjälpa någon annan. Bry dig så lite som möjligt om dina medmänniskor, såvida det inte handlar om någon dokusåpa för då ska man bry sig maximalt... Är det så svårt att le, säga tack, hålla upp dörren, be om ursäkt eller hjälpa den gamla tanten lyfta upp rullatorn på bussen? Som jag redan skrivit så är det här så självklart för mig att göra, och det är också något jag försöker inpränta i mina barn. Man ska hjälpa varandra! Genom att hjäpa varandra sprider man glädje, och genom att sprida glädjen så blir man gladare själv. Enkelt, och en klyscha, men ack så sant!
Så; ut och bry er om era medmänniskor! Tacka för deras hjälp och hjälp någon annan tillbaka. Pay it forward!

Pussen & Kramen
/Ango

Fri sök?

Jag brukar lyssna på Mixmegapols webradio varje morgon, och de senaste dagarna har jag retat mig på en reklambanner som de har på sidan. Reklamen kommer från Vasaskolan i Gävle, vilket gör det lite extra kul. De berättar i reklamen att de har spetsutbildning för den som vill nå längre...kanske kan den personen rent av ta över på reklambyrån då, för "fri sök" heter det ju inte. Än så länge heter det faktiskt frisök!


Pussen & Kramen
/Ango

måndag 5 oktober 2009

Pyssel

För en tid sedan köpte jag boken Virka amigurami: små glädjespridare av Mia Bengtsson.
Jag hade sett massor av bilder på dessa små virkade figurer och tänkte att jag nångång kanske skulle ta mig tid att göra några själv.
Nu har jag gjort ett gäng, och har även fått en förfrågan från en "fröken" på dagis om jag kanske skulle kunna göra några figurer till dem. Tänkte göra ett gäng matfigurer och ge i julklapp till dem. Lite bakelser, muffins, svampar och annat till "dockis" ska det bli.
Här syns några av de figurer jag gjort. Smågubbarna tycker Simone att det är jättekul att leka med, och båda tjejerna är involverade i iordningställandet av dem också. Sy ögon och fläta halsdukar är deras jobb;).

Nu kom de!

Har varit och hämtat hem barnen. Tjejerna hade med sig papper om svininfluensavaccinet.
Är jag en dålig förälder som inte vill vaccinera mina barn? Victor kommer nog få vaccinet eftersom han har såna problem med astman när han blir sjuk (även om jag inte känner mig trygg med att vaccinera honom). Maken kommer också ta vaccinet, eftersom han också har astma. Själv kommer jag att avstå, trots att jag är gravid. Tjejerna har heller inga problem med något som gör att de tillhör riskgrupperna.

Jag kan inte köpa argumentet att massvaccineringen är för att "skydda varandra". Vem sjutton skyddar mina barn om det blir taskiga biverkningar av vaccinet? Vem skyddar mitt foster om det blir något galet efter vaccinet? Nej, jag skyddar nog mina genom att inte vaccinera!

Pussen & Kramen
/Ango

Dålig tajming

Varje dag hämtar jag barnen i skolan/på dagis kl 13:30. Varje dag blir jag supertrött kl 12:45... Varför är det alltid så? Kunde jag bli jättetrött någon timme tidigare skulle jag ju hinna vila, men inte nu. Riktigt usel tajming av kroppen måste jag säga!

Pussen & Kramen
/Ango

En tanke...stannade det vid

När jag kom hem efter att ha lämnat man på jobb, dotter i sporthallen, dotter i skola, son på dagis, bonusson på busshållplats (det är tur att det mesta ligger åt samma håll...), fick jag en "konstig" tanke; "Jag kanske skulle ta mig en kopp kaffe". Bara för att bekräfta för mig själv att jag verkligen ville ha kaffe, tänkte jag tanken ett varv till. Nej, inget kaffe för mig! Kände hur det började vända sig lite i magen...
Konstigt hur kroppen kan reagera. Jag har inte druckit kaffe sedan i början av juni, och jag kan fortfarande inte med det. Jag som kunde dricka hur mycket kaffe som helst helst förut.
Jaja, bara drygt 3 månader kvar, sedan kan jag dricka kaffe igen (om det inte går tidigare)!

Pussen & Kramen
/Ango

fredag 2 oktober 2009

Operation

I maj förra året höll maken på att krocka när han åkte på sin MC. Det var en tant som körde ut rakt framför honom (hon hade väjningsplikt). Resultatet av det blev avslitna korsband i makens ena knä. I våras (som först) opererades detta, men reultatet blev inte bra.
I måndags var maken hos en ortopedläkare för att kolla upp knät igen, och läkaren höll med om att det inte är bra (tyvärr blir det sällan riktigt bra efter operationer heller). En ny operation skulle göras under hösten. I onsdags kom det en operationstid!!! Den 13:e ska hans knä opereras igen. Det var riktigt snabba bud. Den första operationen lät vänta på sig (typ 9 månader eller så), men nu gick det undan.
Ni kan ju tänka på mig där efter den 13:e när jag får ännu en bebis här hemma!


Pussen & Kramen
/Ango

Första frostnatten

Inatt hade varit frost. Det är fortfarande lite minusgrader (-0,4), så det är definitivt kallt! Luften är ändå hög så det är skön, kall luft!
Eftersom frosten är här (ska bli frost kommande natt också) så kanske det är bäst att få ner vårlökarna nu... Eller vad säger ni? Dumt att vänta längre.
Löknedsättning blir det för min del idag alltså!

Pussen & Kramen
/Ango

torsdag 1 oktober 2009

Besiktningen klar

Har varit hos barnmorskan idag. Har tagit alla behövliga prover, och alla utom ett var bra. Det som var dåligt var såklart hb:t. Med ett hb på 98 så är järntabletter ett absolut måste.
I övrigt så hade jag ett sf-mått på 26, vilket är stort... Blodtrycket var 105/68, inga konstigheter i urin och blodsockret låg på 4,1, vilket är perfekt.
Hjärtljuden på bebisen lyssnade vi också på. De låg på 135 slag i minuten (och enligt skrocken så är det precis vad en kille ska ligga på ;)).

Pussen & Kramen
/Ango

Sjuklingen

Victor är fortfarande hemma och är sjuk. Han verkade ganska bra igår kväll, men så fort kvällen kommer så blir han riktigt dålig. Igår kväll var inget undantag alltså.
Vid 18-tiden började han bli väldigt, väldigt tungandad igen, och Ventolinen och Pulmicorten hjälpte vldigt dåligt! Kände inte för ännu en kväll på barnakuten, så jag tog till nödlösningen; cortisontabletterna. De ska ju inte användas i onödan, men igår kände jag att det var det enda som skulle hjälpa honom. Även om vi inhalerar på akuten så blir han ju inte mycket bättre, utan blir sämre på natten och ingen av oss sover.
Han tog sina tabletter och blev ganska snabbt betydligt mycket bättre. Han har sovit lugnt i natt som tur är!
Nu låter han lite rossligare och han har jobbig hosta. Tyvärr funkar bara hostmedicinen Lepheton på hans hosta, men den medicinen ger jag honom inte längre eftersom han hallicunerar av den...*suck*. Förhoppningsvis blir han bättre snart, för återigen går han ner i vikt (eftersom han tycker det känns som att han ska kräkas när han äter)...vikt han absolut inte har råd att förlora!

Pussen & Kramen
/Ango

Kallt

Idag (också) var det bara ett fåtal plusgrader (3,3) på morgonen och nu åkte barnens tjockare jackor definitivt fram. Simone är en sån som helst skulle gå klädd i kjol och foppatofflor året runt, men till och med hon tyckte att det var ok med en lite tjockare jacka idag.
Paulina började med tjockare jacka för flera dagar sedan, men hon är en liten "frysskit" också (som sin mor, medan Simone är som sin far). Paulina har sett till att mössa och vantar är med också (duktig tjej)!

Igår var Paulina och hennes klass och fiskade. Först var Paulina helt anti till det (för det är ju sååååå tråkigt att fiska, sa hon), och hon gnällde över att hon bara skulle frysa, och allt vad det var.
När jag hämtade henne efter skolan var hon helt lyrisk och ville åka och fiska igen. Hon hade fått upp 5 små fiskar medan hon höll på i skolan.
Lunch hade de ätit ute vid vattnet; korv med bröd, och de hade haft jättemysigt. Jättekul att de får den typen av avbrott i vardagen också.

Fick mail från en av klassmammorna i Paulinas klass att alla kläder som barnen sålt hade kommit.
De har för första gången sålt något för att få pengar till klasskassan. Newbody hade valts ut som försäljningsobjekt. Vi har inte direkt ansträngt oss för att sälja, utan har köpt själva i familjen och sålt till släkten. Den här försäljningen kom samtidigt som jultidningarna så det blev lite mycket av det goda. Hur som helst sålde Paulina 7 paket, vilket jag tyckte var helt ok. För varje paket de säljer får de 37:- till klasskassan.
Igår kom mailet att varorna hade kommit, så de ska hämtas och lämnas ut till köparna. Det visade sig att klassen hade fått ihop över 10,000:- till klasskassan. Jätteroligt, verkligen! De går ju bara i 3:an så de har chans att kunna få ihop massor av pengar innan de ska användas!

Idag ska jag göra ett nytt försök med barnmorskan. Ska vara där innan lunch, så jag hoppas att det inte blir en massa strul igen...

Pussen & Kramen
/Ango

Populära inlägg