På torsdag blir Axel hela 1 månad gammal, och trots att han har funnits hos oss så "länge" så känns det fortfarande overkligt att jag är 4-barnsmamma. Jag har så svårt att fatta att Axel är en del av min "klan". Det är svårt att förklara hur det känns, men det känns så "konstigt" att fundera på hur han kommer se ut, hur han kommer att vara, om 1 år, 4 år eller 7 år. Att minigrisen ska växa upp och kuta omkring och vara huligan tillsammans med de större gulliganerna. Det är bara en stor och märklig overklighetskänsla, som är oerhört svår att förklara. Känslan har absolut inget med kärlek eller att jag skulle ha svårt att ta till mig Axel, för så är det inte, utan det känns bara så märkligt att JAG har 4 barn, och att min älskade lilla minigris ska växa upp och bli en del av huliganerna (idag är han ju mest en egen enhet som inte gör så mycket väsen av sig).
Jaja, jag kommer vänja mig, och redan i sommar när Axel är mer mobil än han är idag så kommer jag få känna hur det är att få jaga reda på 4 barn istället för 3 ;-).
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jaha, då var höstlovet slut och idag var det dags för dagis och skola igen. Trots ett antal sovmornar nu, så hade barnen inte så svårt att g...
-
Jag och lillbus är de enda vakna, så vi sitter uppkrupna i soffan och tittar på Toon Disney på TV.
-
Beställ tapeter ( Borosan 8222 ) till Paulinas rum. Kolla upp p-platser Påpeka att städningen i köket är obefintlig Tala om att en låda i kö...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar