På torsdag blir Axel hela 1 månad gammal, och trots att han har funnits hos oss så "länge" så känns det fortfarande overkligt att jag är 4-barnsmamma. Jag har så svårt att fatta att Axel är en del av min "klan". Det är svårt att förklara hur det känns, men det känns så "konstigt" att fundera på hur han kommer se ut, hur han kommer att vara, om 1 år, 4 år eller 7 år. Att minigrisen ska växa upp och kuta omkring och vara huligan tillsammans med de större gulliganerna. Det är bara en stor och märklig overklighetskänsla, som är oerhört svår att förklara. Känslan har absolut inget med kärlek eller att jag skulle ha svårt att ta till mig Axel, för så är det inte, utan det känns bara så märkligt att JAG har 4 barn, och att min älskade lilla minigris ska växa upp och bli en del av huliganerna (idag är han ju mest en egen enhet som inte gör så mycket väsen av sig).
Jaja, jag kommer vänja mig, och redan i sommar när Axel är mer mobil än han är idag så kommer jag få känna hur det är att få jaga reda på 4 barn istället för 3 ;-).
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Nu har Axel varit vaken sina 2 timmar och börjar äntligen bli trött igen. För några minuter sedan kom Victor upp till oss och sa "God m...
-
På torsdag blir Axel hela 1 månad gammal, och trots att han har funnits hos oss så "länge" så känns det fortfarande overkligt att ...
-
Idag är det 6 månader sedan den där söndagsmorgonen när jag fick det där samtalet från mamma, där hon meddelade att mormor hade dött! Helt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar