Igår lovade maken att han skulle ta Axel hela natten i natt så jag skulle få sova. Vad skönt att han gjorde det...eller nej just det, det var ju jag som fick ta hand om Axel som vanligt! Maken gick upp och lade sig efter Melodifestivalen och kvar här nere var jag...och Axel såklart!
Mycket snack och lite verkstad i vanlig ordning med andra ord! Ändå tycker han att det är konstigt att jag reagerar som jag gör, och att jag mår förbannat dåligt! Inte kan jag heller vara "tydlig" nog när jag pratar. När jag säger "Jag orkar verkligen inte med några nattgäster för tillfället" så lämnar det ett enormt tolkningsutrymme enligt honom!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Igår var jag inne på Blackboard (en plattform) och kollade den ena kursen jag läser. Det var ett tag sedan jag var inne och kikade på den mä...
3 kommentarer:
Men det är inte så konstigt att du mår dåligt ni är två i erat äktenskap och två föräldrar.Jag tycker ni ska sätta er ner och försöka prata för för jag tycker om du ursäktar att han beter sig barnsligt.Försök vara övertydlig om han inte fattar!!!Professionell hjälp är väl jättebra för att bena ut lite
Vad säjs om en rejäl spark därbak?! på mannen alltså.
Så otroligt irriterande!
Det är som när jag vill ha sovmorgon en dag i veckan. EN dag i veckan. Jag kliver upp mellan 2 och 3 timmar tidigare än honom varje veckodag. Visst han lämnar på dagis/skola efter att jag har åkt - men sedan när han kommer hem, senare än jag förstås då - så är "allt" klart och det som inte är klart, det förväntas jag göra. Han har ju "precis kommit innanför dörren"...
Och så har vi kommit överens om att vi skall ha varsin dag på helgen då vi skall få sovmorgon. I mitt fall betyder det inte alltid att jag vill ligga och SOVA - bara slippa kliva upp. Jag vill ligga och dra mig bara, läsa kanske, komma till dukat frukostbord.
Men, nej - eftersom jag ju är VAKEN kan jag väl ta hand om barnen?! Och vaddå - måste vi ha frukost innan 11?!
Så, om du sparkar din man ordentligt där bak så skall jag göra ett försök med detsamma här!
Jag skriver min skildring för att kanske kanske ge dig lite stöd i att du inte är ensam!
Skicka en kommentar