Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag är TRÖTT. Jag känner mig helt dränerad på all energi, både psykiskt och fysiskt.
Idag har jag suttit i nästan 7 timmar och skrivit på en hemtenta. Efter det var det dags att hämta ungarna, och komma hem och inse att min kära make ligger på soffan och vilar... Han kunde tydligen INTE hämta upp ungarna (han åker förbi deras dagis och skola). Det var ju mycket bättre att jag fick avsluta tentan och traska iväg (15 minuters promenad) och hämta dem... Jag blir såååå trött!!!
Det känns som om jag förväntas göra precis allt, och jag känner att jag är på väg in i väggen. Maken tycker att han gör jättemycket...jovisst, står och tjatar på mig och undrar om jag har ringt hit och skickat papper dit. Usch, det finns stunder när jag bara vill sätta mig ner och gråta, för jag är så förbannat trött!
Jag har bestämt att jag ska sluta curla på min familj. Jag måste göra det, och jag inser att jag har gjort det länge. Nu får det vara nog! Jag måste prioritera mig själv, jag måste välja mig själv!
Idag kom ena bonussonen (17 år) hit. Han är osams med sin mamma och ska bo här ett tag. Jag såg att han hade lagt en massa tvätt i tvättkorgen, och jag meddelade min kära make att jag inte tvättat åt bonussonen på flera år (det fick han börja göra själv när han var typ 13 år), och jag tänker inte göra det nu heller. Då sa maken att både han och bonussonen hade tänkt börja tvätta oftare (jo, allt mer än 1 gång per år är oftare). HA, säger jag! Jag tänker nu bara tvätta mina och de minsta ungarnas kläder, så måste faktiskt de andra tvätta...eller köpa nya kläder, för nu får det faktiskt vara nog! Det får vara så här ett tag framöver i alla fall, så de åtminstone kommer igång med det de förutsatt sig att göra! Jag vägrar vara ett hembiträde mer!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
4 kommentarer:
Jag håller på dig Ango!
Är också in till döden trött på att vara projektledare hela hela tiden. D är för all del rätt så bra på att göra en del saker, men andra.. Ja, allt skall liksom planeras av projektledaren först. Allt.
Jag for till Ullared och när jag kommer HEM klämmer han ur sig att T visst får lite ont på insidan av knäna när hon rider (han är betydligt mer hästvan än jag, så han roddar det) - så hon kanske skulle behöva riktiga ridbyxor. Alltså... Jag hade köpt en hjälm redan, för att hon skulle slippa låna nästa säsong - men byxor?! Hur skall jag, som aldrig ridit, veta att det är nödvändigt om ingen säger det?
Så, nu är det HANS uppgift att fixa DEN julklappen iallafall!
Och, förresten - pyjamasparty med pizza och popcorn gick hon med på! :) Du får berätta allt kul ni har gjort sedan, så vi får plagiera. OK?
Håller också på dig. Stå på dig och visa vart skåpet ska stå. Det är allt för lätt att ta saker för givet. Ha med dig också att det tar ett bra tag att få in en vana, en månad sa min personliga effektivitetslärare, fast det tar nog längre tid med tvätten. För egen del slipper jag sådant även fast jag känner mig som en projektledare ändå mellan varven (läs bloggen)Lycka till och skickar en stor kram Ullis
Mamma J:
Fick hon inte ont innan du åkte också? Karlar tänker så sällan längre än näsan räcker.
Pyjamasparty har jag propagerat för här hemma sedan i våras, typ ;). Hon har fått bjuda 6 kompisar (jag vet att en inte kan komma) och de som vill får sova över.
Vi kommer köra på "minipizza-variant", dvs de får polarkakor eller liknande och så olika tillbehör och får göra sina egna. Läsk och snacks till det och så blir det lite Idol. De som inte sover över åker hem kl 21 (det börjar kl 18). Jag återkommer på lördag och berättar hur det gick.
Ullis:
När det gäller barn tar det ca 10 dagar att få in en ny vana, men det är svårt att lära gamla hundar att sitta ;). Barnen har lärt sig nya rutiner rekordsnabbt. Vi får väl se hur långt tid det tar att få R att lära sig. Visst; bara för att visa var han tvungen att sätta igång en maskin tvätt sent igår kväll (men han kund einte plocka ur torktumlaren som stod klar när han kom hem från jobbet igår).
Jag känner mig också väldigt trött efter flytten, som han har stressat på. Vi skulle inte flyttat förrän till 1/1 egentligen, men så blev det redan i slutet av november. Jag har packat allt, packat upp allt, städat allt, samtidigt som jag försökt hålla vardagen med min egna skola, med barnen, med barnens aktiviteter osv, flytande. Han har burit mycket, visst, det håller jag med om, men den psykiska påfrestningen är allt runt omkring. Allt som ska fixas och ordnas, och det har ju legat på min lott!
Nu tänker jag strejka ett tag, och hoppas att de förändringar han plötsligt gjort (han blev chockad över att JAG kunde må dåligt av allt) blir varaktiga också!
Kram
/Ango
Bra rutet Ango!!!
Du kan inte bränna ut dig och fortsätta curla för allt och alla. Du måste orka med dig själv oxå.
Och maken måste du nå fram till, på något sätt...även fast jag vet precis hur svårt det är, själv skiljde jag mig ju - och det är ju knappast överst på önskelistan för någon.
DU VET ALLTID VAR JAG FINNS!!!
Själv känner jag lika som du, trött och orkeslös så det skrivker om det. Jag börjar inse att december inte är en bra månad för mig, trots att jag älskar jul och advent. Det blir alldeles för mycket att göra och dessutom gör jag ju alltid bokslut på året. De två senaste har varit jobbiga...det blir alldeles för mycket tankar och grubbel och för lite sömn. Livet är inte lätt just nu, tyvärr...
Många Kramar
Skicka en kommentar