Lik mig?

Jag har funderat på det där med "truliga" människor. Ni vet, såna där som finns runt omkring oss och som inte pratar med oss, inte verkar märka att vi finns, och som vi själva därför inte heller uppmärksammar riktigt. Det finns ett par såna på jobbet. Det är män, båda två. Den ena är 30+ år och den andra är 60+ år. De har verkar trumpna, svåra och har knappt ägnat mig en blick...har det känts som. Själv har jag ju heller inte engagerat mig nämnvärt i dem.
Nu har jag upptäckt att de är inte alls trumpna, truliga eller svåra. De verkar bara vara precis som mig! Jag pratar sällan med nya människor om jag inte blir tilltalad först. Det är först när jag etablerat kontakt som jag är mer social och öppen (vilket är det jag beskrivs som, men själv tycker jag att jag är introvert och blyg). Där här båda männen har jag spenderat lite mer tid med, just för att försöka komma närmare dem (inte för att det egentligen behövs, utan bara för att se om de verkligen är så som jag först uppfattat dem). Det började med den yngre av de två. Bara jag visat intresse för att skapa en kontakt med honom, har han öppnat sig och är mot mig som mot alla andra kollegor. När jag insåg det här gjorde jag detsamma med den äldre, och det är samma sak där. När jag tog initiativ till att skapa en kontakt har de visat sig vara väldigt villiga till att ha denne kontakt. De var alltså precis som jag brukar vara. Vill bli inbjuden till kontakt innan jag tar den (oftast i alla fall). Kanske är det likadant med såna här personer i din närhet? Testa att börja prata med dem varje dag. Fråga hur de mår osv, och se om de "blommar ut" de också!


Pussen & Kramen /Ango

God jul

Axel fick en alldeles EGEN dammsugare av tomten nu på morgonen och den här han inte lämnat många sekunder.
Jag önskar er alla en underbar jul!

Skickat från min HTC

Det viktigaste överst

Det gäller att ha en välfylld skrivbordslåda! Repair är perfekt till torra läppar i torr kontorsmiljö, Samarin för kaffemagen, Alvedon när man stirrat på dataskärmen för länge, plåster när man skurit sig på pappren och så den perfekta apelsinskalaren till den extra C-vitaminen.

Skickat från min HTC

IQ-test

En kompis hade gjort ett IQ-test på nätet, och självklart var jag tvungen att testa det jag också. Kanske kan man få bekräftat att man är så korkad som man känner sig, tänkte jag. Men, enligt det här testet ska jag ju vara riktigt smart, ju. Undrar hur sjutton det gick till? Kanske berodde det på att jag var halvt uppmärksam på testet och halvt på Axel. Av erfarenhet vet jag att det funkar bäst när jag inte tänker så mycket, utan bara handlar...
Vill du göra testet kan du hitta det här: IQ-test
Pussen & Kramen /Ango

Buzzar IGEN!

När Buzzador körde den här kampanjen första gången valde jag att inte hoppa på. Jag visste inget om produkterna, och kände inte för att lägga ut 1300:- (vilket man fick betala för 4 produkter) på något som kanske skulle vara värdelöst.
Nu kom den här kampanjen i repris och den här gången valde jag att hoppa på, och det ångrar jag verkligen inte. Alla produkterna är mina nya favoriter i köket. Man behöver inget extra fett för att steka, det går jättelätt att hälla av kokvatten när man har kokat något, och kniven är så vass att jag inte ens kände att jag skar mig rejält en dag (ja, vad fingret gjorde vid eggen det vet jag inte, men jag vet att det var förbaskat klantigt).
De kastruller jag har är den på 3 liter och den mindre på 1,5 liter. Kockkniven är den mindre i serien, den som är 15 cm. Jag kommer definitivt att köpa större kniv och större kastrull så snart som möjligt!


Pussen & Kramen /Ango

Buzzar tapas

Fick möjligheten att buzza Santa Marias nya tapas-serie.
Bjöd på lite härom kvällen, och det blev succé.
Gjorde gurkbitar med Tapas spice mix och Tostaditos med kallrökt skinka och Mango mojo. Båda anrättningarna blev succé men jag utfärdar en liten varning för Mango mojon: gillar man inte hetta ska man vara väldigt försiktig med den för den är rejält het (men det känns inte förrän i eftersmaken).
Vi har även använt Quesedilla-bröden och fyllt med feta- och goudaost, kallrökt skinka och en liten gnutta honung. Dem blev mycket omtyckta av alla, även barn, som ratat det andra då de tyckte att det var lite för starkt!

Jag kommer köpa många fler produkter ur denna serie för att bjuda på, då det känns omväxlande till tacosen...

Skickat från min HTC

Mysbad

Buzzar ju OBH Nordicas Wellness-produkter, och måste passa på och visa en bild på hur det ser ut när SPA-lampan är tänd. Mysigt, men det skulle behövas ett par lampor till.

Skickat från min HTC

Buzzardags igen!

Då var det dags att buzza via Buzzador igen, och den här gången är det OBH Nordicas wellnessprodukter.
4 olika produkter har jag fått förmånen att testa, och de är väl lite skiftande i kvalitet, funktion och vad vi tyckte om dem.
Jag väljer att gå efter bilden och börjar med spikmattan:
"OBH Nordica Kimaya Body & Soul spikmatta ökar ditt välbefinnande. Mattan är utrustad med 250 akupressurzoner med totalt 7250 verksamma akupressurpiggar som hjälper dig att slappna av och motverkar även stress.



När du ligger på mattan frigörs det endorfiner som ger kroppen bra återhämtning och vila. Du får även mer energi och spikmattan stimulerar blodcirkulationen samt kroppens syreupptagningsförmåga. Kan användas på hela kroppen och handtvättas i 30ºC".

Den här använder hela familjen och alla njuter av att ligga på den. Den lättar på spänningar och man känner sig skönt avslappnad efteråt.

Minimassagern;
"En härlig liten massagekompis för en behaglig massage. Är enkel att använda och lätt att ta med".

Den här är praktisk eftersom den är liten och man kan koncentrera sig på en punkt. Den stora nackdelen med den här är att den inte går att starta så den håller igång tills man väljer att stänga av den, utan man måste trycka mot överdelen så länge som man vill att den ska vibrera. Det blir lite svårt om man försöker använda den på vissa delar av ryggen...
En fördel är att den kan användas även i duschen då man kan få med värme från vattnet i kombination med massagen.

SPA light:
"Gör din egentid i badet ännu mysigare med en LED-lampa som ger ett behagligt och härligt sken i badet, eller bara som mysbeslysning i badrummet."

Den här lampan ger ett mysigt blått sken som skapar stämning vid badet. Tyvärr känner jag att en lampa är för lite, så nu måste jag köpa fler eftersom det här blev uppskattat!

Shiatsu massage:
"Kroppsmassage som är idealisk att använda hemma eller på kontoret. Ger behaglig och avslappnandeage där du kan välja mellan tre shiatsu program för ländrygg, övre rygg eller hela ryggen. Uppvärmningsfunktionen ger extra avkoppling för ryggen."


Det här blev den stora favoritprodukten! Den ger underbar massage och man kan välja till värme om man vill. Man kan välja att få massage över hela ryggen, bara övre eller bara undre ryggen om man vill. Den knådar underbart skönt och man slappnar av ordentligt.
Den här får bli julklappen till maken (hade bestämt mig för att köpa en massagedyna till honom några dagar innan det här Buzzadorerbjudandet dök upp) så han har inte fått testa den här.




Pussen & Kramen /Ango

Magsjuka...

Magsjukan härjar för fullt här hemma! Det var ju inte åksjuka Axek drabbats av i lördags, utan magsjuka. En dagiskompis till honom insjuknade också på lördagen (även han under en middag) så vi misstänker att smittan kommer från dagis från början.
Igår spydde Simone hela dagen. Inatt började maken och idag är det Victor och Paulina som spyr. Det är bara jag kvar då... Jag brukar faktiskt klara mig, även om alla andra i familjen är sjuka, så jag hoppas det blir så den här gången också. Eftersom maken blev sjuk fick jag vara hemma och vabba idag (för första gången i mitt liv). Även imorgon blir jag hemma och vabbar eftersom Axel inte får gå till dagis förrän på onsdag. Han är inte helt pigg heller. Eller jo, pigg är han. Han är sitt vanliga busiga igen, men han äter och dricker inget. Dricker lite, men inte mycket och har väl fått i sig sammanlagt 2 flaskor välling sedan i fredags (ingen mat).


Pussen & Kramen /Ango

Vilket dygn...

Det började redan natten till lördag, när maken jobbade natt. Jag skickade ett SMS till honom där jag skrev att det fanns en halv pizza i kylen om han ville ha när han kom hem (han brukar vara hemma vid 3-tiden). En halvtimme senare skickade jag ett nytt SMS där jag skrev att jag sett att hans hemmanyckel låg kvar hemma, men att jag hade lagt extranycklar där vi brukar lägga extranyckel.
När jag gick och la mig vid 23-tiden tyckte jag att det var konstigt att jag inte hade fått svar på mina SMS. Även om det inte fanns så mycket att svara på så brukar vi alltid bekräfta att vi fått meddelandena i alla fall, men inget hade jag hört. Jaja, han hade väl mycket och tittade väl inte på mobilen, tänkte jag.
Vaknade vid 2-tiden och konstaterade att maken inte hade kommit hem. Somnade om och vaknade igen vid 4:50 och konstaterade att maken fortfarande inte hade kommit hem. Det gjorde mig lite orolig eftersom han brukar vara hemma så dags. En timme senare knackade det på ytterdörren. Då var det maken som kom hem. Jag konstaterade att han inte hade läst SMS:en eftersom han inte använde extranyckeln.
När jag släppte in honom berättade han att han hade tappat sin mobil, vilken han måste ha då det är hans firmamobil också. Detta hade han gjort strax innan jag hade skickat mitt första SMS. Han hade råkat glömma den på ett ställe och när han kom tillbaka var den borta... En mobil han haft i 4 månader ungefär...

Vid 12:30 ungefär hade vi fixat i ordning oss för att åka på kalas i Linköping, mamma fyllde år. Vi åkte i 2 olika bilar eftersom vi nyss sålde minibussen. Maken skulle tanka och hämta en nyckel innan han påbörjade resan mot Linköping, medan jag åkte direkt! När jag kommit till Katrineholm slog det mig att vi hade glömt presenten hemma. Åtminstone misstänkte jag att ingen tagit med den. Simone fick ringa maken (som lånat Simones mobil tillfälligt) för att kolla att ingen tagit med sig presenten. Nej då, det var som jag misstänkte. Eftersom jag åkt 5 mil och vi var i tidsnöd ville jag inte vända.
Jag svängde in på Överskottsbolaget i Katrineholm och slängde ihop en ny present, liknande den vi hade köpt innan. Medan jag är inne och handlar ringer maken på min mobil, som Simone har kvar i bilen och säger att de vänder och åker och hämtar presenten eftersom de bara åkt ca 1½ mil. Detta får jag veta när jag kommer ut i bilen igen. Jaja, då får vi väl ha den nya presenten som julklapp, då...

Kommer ner till Linköping utan större missöden och kommer hem till mamma. Hinner vara där i 10 minuter innan Axel spyr ner sig och mig fullständigt. Självklart hde vi inga extrakläder med oss till nån av oss. Ringer maken igen för att se hur långt han har kommit, om han kan springa in i en affär och handla något till Axel, jag kunde saneras hjälpligt. Ja, han var ju redan framme så då tänkte jag att vi fick vänta med det, då.
Axel fortsatte spy och jag konstaterar efter någon timme att vi får nog ta och åka hem. Vi tackar för oss och lindar in Axel (som bara har blöja på sig) i min jacka och går till bilen. Vet att vi har 1,75 timmar i bil framför oss, där Axel förmodligen kommer kräkas fler gånger.
Jag har lovat att vi ska stanna på McDonald's i Klinga (Norrköping) och äta på hemvägen. Precis innan konstaterar jag att jag har glömt min mobil hemma hos mamma. Eftersom Axel åker i min bil och han spyr var 10:e minut, väljer maken att vända och hämta min mobil (3-4 mil tillbaka).

Jag stannar på McDonald's och handlar till oss i bilen. Vi försöker få Axel intresserad av hamburgare och pommes, men han vill inte alls ha.
Simone sitter bak med Axel och käkar mat och torkar spyor om vartannat. Gissa om hon var guld värd!
Väl hemma fortsätter Axel att kräkas, och slutade först vid 2-tiden inatt. Kl 7:30 vaknade han igen och var pigg och ville gå upp...
Idag är det visst Simones tur att må dåligt...


Pussen & Kramen /Ango

Det här paketet (som är upp- och ner på bilden) kan ni läsa mer om i min bok- och filmblogg.

Första dagen på jobbet

Nu har jag klarat av den första dagen på jobbet. Jisses, vad det går runt i huvudet på mig. Det har varit så otroligt mycket information så jag minns inte ens hälften längre. Jag har fått en dator, en telefon, nycklar, tagg till dörrar osv, och jag vet knappt vad jag ska göra med hälften av det känns det som.
Redan idag fick jag veta att jag har en hel del kul att se fram emot. På torsdag ska jag med på ett studiebesök på Hästens sängar, nästa vecka är det en inspirationsträff/kväll med mat och gott och den 28 november är det julbord med uppträdanden av bl a Linda Bengtzing inplanerat. Himla skoj att det finns mycket tid även till roliga saker!


Pussen & Kramen /Ango

Att få missfall

En varning: Är du gravid och rädd för missfall så ber jag dig att inte läsa, då det tidvis är väldigt detaljerat.

Under min första graviditet fanns det aldrig någon direkt rädsla för ett missfall. Visst, jag visste att risken fanns, men jag kände det som att det inte skulle vara någon fara. Det som hände det hände, och missfall fick man ju av en anledning, så var det ju...


Mitt första missfall

När jag var gravid för tredje gången, efter mina två döttrar fötts, så hade rädslan för missfall kommit att bli betydligt starkare. Rädslan blev starkare för varje gång jag var gravid. Kanske för att jag visste vad det var jag förlorade vid ett missfall...

Den här tredje gången började jag få bruna flytningar i v 5. Jag sökte på nätet och frågade vänner på nätet om det betydde missfall. Självklart kunde ingen säga varken bu eller bä. Det som var positivt var att det var bruna flytningar, inte färskt blod, och att jag inte hade ont.

Efter ett par veckor med de bruna flytningarna kontaktade jag min barnmorska som tyckte att jag skulle ringa gyn för att bli undersökt. Jag fick en tid ett par timmar tidigare.

Gynläkaren gjorde ett vaginalt ultraljud och kunde inte så något hjärta, inte ens ett embryo. Han kunde se en graviditet, men inte så långt framskriden som den skulle varit i så fall. Jag var i v 6+5, men läkaren sa att det kunde varit så att jag räknat fel, men det var inte troligt eftersom jag hade testat positivt i v 3+3...

Ett återbesök en vecka senare visade att livmodern sjunkit ihop lite och en missed abortion var ett faktum.

Den 15 september 2003 skrapades jag.


Sjukvårdens bemötande

Jag hade en enorm tur, och fick en underbar behandling av personalen på sjukhuset. De månade verkligen om mig och mitt välbefinnande.

En av de saker som gjorde störst intryck på mig var när jag var på det första läkarbesöket var när jag satt inne hos en sköterska (de skulle ta prover och sånt) och det knackade på dörren. Sköterskan ursäktade sig, och in kom en kvinna som bad om ursäkt att hon störde. Hon presenterade sig som kuratorn på avdelningen. Vi småpratade lite om allt och inget innan hon gick ut ur rummet (och jag hade fått hennes visitkort).

Det fantastiska med det här var att jag förstod aldrig att kuratorn hade kontaktats av personalen. Hon "råkade" inte bara komma förbi, men det var precis så det kändes. Allt kändes så naturligt och proffsigt.

Min historia, har jag lärt mig, är ganska unik. Vi är väldigt få som har fått positiva bemötanden inom vården vid ett missfall, eller vid misstanke om missfall!


En ny graviditet

Den 14 december 2003 testade jag på nytt positivt. Återigen fick jag bruna flytningar i v 5. Jag kände hur mattan rycktes undan under mina fötter.

Jag kontaktade gyn på nytt...och återigen blev jag lika positivt behandlad på samma gynavdelning.

Jag hade försökt i ett par dagars tid att komma fram på deras teltid, men det var konstant upptaget. Eftersom jag skulle till samma sjukhus med äldsta dottern gick jag till gynavdelningen för att prata med dem och försöka beställa en tid.

Jag förklarade mitt ärende och vips trollade de fram en tid. Den läkare som skrapat mig sa att hon kunde undersöka mig innan hon gick på lunch, om jag kunde vänta tills hon var klar med patienterna hon hade innan. Såklart jag kunde vänta de 40 minuter det skulle ta!

Den här gången var jag i v 7+1 när jag gjorde det vaginala ultraljudet, och blödningarna hade slutat efter ca 2 veckor. Läkaren visade mig på skärmen och vi såg ett embryo som var perfekt i storleken och ett litet hjärta som pickade. Den här gången såg allt perfekt ut.

Graviditeten fortskred och det gick bra den gången. Rädlsan under hela graviditeten var enorm. Jag var livrädd varje gång jag gick på toaletten. Jag var så rädd att jag skulle ha börjat blöda igen. Inte blev det bättre av att sonen var väldigt (för att inte säga extremt) lugn i magen. Det kunde gå flera dagar utan att jag knappt märkte av honom!

Ja, nu blev det en son den gången.



Mitt andra missfall

I april 2006 testade jag positivt igen. Jag mådde riktigt uselt och kände mig jättegravid.

Jag var orolig varje dag och bara väntade på att jag skulle få blödningar. För varje dag blödningarna uteblev vågade jag hoppas. Jag hade passerat v 5+0 utan blödningar. Jag hade passerat v 6+0 utan blödningar. Ett litet hopp började gro. Så kom v 6+6 och då kom det. Färskt, klarrött blod och molvärk i ryggen. Jag förstod direkt vad som skulle hända.

Kl 6 på morgonen den 8 juli 2006 var jag på toaletten och då kände jag hur embryot rann ur mig och rakt ner i toaletten med ett plums...

Testade positivt igen i mitten av november 2006. Nu kände jag att nu MÅSTE det väl ändå gå vägen. Det kändes som om det fanns mycket som talade till min fördel. Det var ett sommarbarn (båda tidigare missfallen var vårbarn, och sommarbarn hade jag ju redan två av), vår katt hade fått missfall samma dag som mig i juli, nu var hon dräktig och skulle föda vilken dag som helst igen. Dessutom hade jag redan haft två missfall så nu var väl ändå oddsen på min sida.



Mitt tredje missfall

Den 28 november, när jag var i v 5+3, började jag blöda igen och missfallet var ett faktum.

Den här gången hade jag bara vetat om graviditeten i 1½ vecka och jag började känna mig ganska luttrad, tyvärr.

Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag skulle bli gravid igen. Jag är inte säker på att jag skulle våga utsätta mig för det en gång till!


Vad säger omgivningen?

När man får ett missfall, oavsett hur tidigt eller hur sent det är, så är det ett trauma. Sjukvården har en tendens att bara försöka släta över, att komma med biologiska förklaringar (fel på ägg/spermier/celldelning etc), och visst är det så. Det är ofta naturens sätt att ta bort det som inte skulle vara livsdugligt, men det spelar ingen roll för kvinnan (och inte sällan reagerar mannen likadant). För oss är det inte ett embryo eller ett foster. För oss är det ett barn, vårt osynliga barn!

I våra tankar, drömmar och funderingar har embryot redan blivit ett barn. Vi har börjat fundera på vad det ska heta, vilket kön det blir, vem det blir likt, hur vi ska spendera föräldraledigheten med vårt nya underverk osv.

Att ständigt få höra "Det var bäst det som skedde", "Men det var ju så tidigt", "Nu vet ni ju att ni kan BLI gravida i alla fall" och alla andra fraser man får serverade känns som ett slag i magen. Det som skedde var INTE det bästa, att det var tidigt spelar ingen roll, i mina tankar var barnet redan fött, och ja, vi VET att vi kan bli gravida, men vad spelar det för roll om jag bara får missfall?

Ingen som inte fått missfall, kan förstå hur det känns.

Hur ska man som utomstående agera då? Personligen (och jag kan såklart bara utgå ifrån mig själv) vill jag bli bemött med respekt och utan tanklöshet. Jag vill inte höra någon av de fraser som jag skrev ovan. Jag är i sorg, och jag vill att andra ska respektera det. Fråga hur jag mår, och låt mig få älta. Låt mig få sörja mitt osynliga barn!



Vårdpersonalen

Sjukvården har långt kvar att gå för att komma till en human behandling av kvinnor och män som kommer in med missfall. Man måste sluta bagatellisera och tillåta paret få sörja.

Som jag skrev har jag haft tur att bli väldigt bra bemött inom vården. Jag har inte träffat många, jag kan räkna dem på mina båda händer, som har samma erfarenheter. Däremot har jag träffat många, alldeles för många, som fått ett dåligt (för att inte säga horribelt) bemötande.

Vårdpersonal behöver sätta sig in i hur det är för de som kommer med oro och sorg och får veta att deras barn inte längre finns. Att allt som de trodde och hoppades på plötsligt har försvunnit.

Här behöver man träna på etik och empati...


Männen, då?

Männen glöms ofta bort helt när man pratar om missfall. Man fokuserar på kvinnan, eftersom det är hennes kropp.

Många män sörjer precis lika mycket som kvinnan. De var ju trots allt två om att skapa ett liv, och två om att förlora det också. Mannen kanske också har gått och drömt, längtat och hoppats, och nu fått denna kalldusch.

Jag har märkt att det inte alls är ovanligt att mannen plötsligt inte alls vill ha barn längre, medan kvinnan känner att hon vill bli gravid så fort om möjligt igen för att fylla det tomrum hon känner.

En spricka uppstår (tillfälligt) inte sällan i förhållandet.

De jag har pratat med, där denna spricka uppstått, har ett par månader efter missfallet börja tala om barn och graviditet igen. Mannen har plötsligt börjat våga tro på ett barn igen, men han behövde lite tid att komma över det som hände.

Mitt råd är att man pratar med varandra och accepterar varandras känslor. Ge det lite tid (jag vet att det är enormt svårt) och fortsätt kommunicera om era känslor.

Snart dags!

Imorgon börjar min nya karriär! Imorgon börjar jag mitt nya jobb på Arbetsförmedlingen. Det ser jag verkligen fram emot. Jag ser fram emot att dels börja jobba igen och dels få lite ny stimulans på dagarna. Studerandet är jag ju galet trött på nu... Visst kommer det bli en del studier framöver också, speciellt som det är en hel del utbildning i och med det nya jobbet! Det blir ju annorlunda att studera och att använda det i praktiken också.
Det känns lite vagt bara inför starten imorgon. Jag skulle börja kl 13 hade jag meddelats, men i fredags ringde den som ska ta emot mig och frågade vilken tid jag hade fått. Jag sa att jag skulle komma vid 13-tiden. Problemet var att hon som ska ta emot mig skulle vara i en annan stad den tiden för att ta emot en annan nyanställd där. Jag skulle komma kl 10 istället.
Jag frågade hur länge jag skulle vara där första dagen, så jag kan meddela dagis när jag hämtar. Ja, eftersom den tjej som skulle ta hand om mig på eftermiddagen hade ett då okänt schema för hon jag pratade med, så visste hon inte hur det såg ut på eftermiddagen, men jag kunde nog gå hem vid 14:30-15-tiden trodde hon. Fast de jobbade ju normalt 8-16:30. Jag sa att jag hade inga problem att stanna till 16:30. Vi får väl se imorgon hur det blir. Jag har meddelat dagis att någon hämtar upp Axel senast kl 17 i alla fall.
Nu måste vi sätta oss och ta reda på vilka tider Axel ska vara på dagis. Jag tänker INTE låta honom gå 7:30-17 varje dag, inte en chans! Eftersom maken jobbar natt, än så länge, måste jag oftast lämna på dagis, men tanken är att tjejerna ska hämta Axel vid 15-tiden varsin dag i veckan. När maken inte har jobbat natt kan ju han lämna på dagis och då kan ju Axel stanna till kl 17 om det skulle behövas (eftersom Axel kommer komma lagom till lunch i så fall).
Att tjejerna ska hämta varsin dag i veckan har vi kommit överens med dem om, och de tycker att det ska bli roligt. Jag har också varit noga med att tala om att de kommer att tjäna pengar på det. Jag anser inte att barn ska få betalt för att göra saker som ingår i deras uppgifter (som att städa sitt rum eller plocka ur diskmaskinen t ex), men när de gör saker utöver det jag anser att de ska göra, då ska det ses som ett jobb och då ska de ha chansen att tjäna lite extra pengar. Eftersom mina barn inte har så hög månadspeng (eftersom de inte behöver betala så mycket själva) så tycker de såklart att det ska bli jättekul att tjäna ett par hundra extra varje månad. Jag har sagt att de får 50:- per dag som de hämtar Axel på dagis (och passar honom tills jag kommer hem vid 17-tiden). Det blir, för dem, en hel del extra pengar!

Pussen & Kramen /Ango

Alzheimers?

När jag flyttade hit till hålan för 11 år sedan, lärde jag tidigt känna en man, som då var hyfsat nybliven pensionär. Han var tidigare polis, och nu livsnjutare tillsammans med sin fru. Under de år jag har bott här, har jag träffat den här mannen ganska sporadiskt, vi gick om varandra fullständigt under ett par års tid...och under de två åren hände det något med den här mannen. När jag träffade honom på gatan för ett par månader sedan såg jag direkt att han drabbats av sjukdom. Hans händer och armar skakade och jag misstänkte Parkinson, vilket han själv också misstänkte och gick för utredning för. Vi växlade några ord, och han berättade att han just skrivit en bok om hans födelseort; Boxholm. Eftersom jag kommer från Linköping så växlade vi några ord om detta.
Idag träffade jag den här mannen igen. Han var ute och gick med ett par stavar. Vi hälsade på varandra och stannade och växlade några ord. När jag frågade honom hur det var sa han att det var jobbigt. Minnet var inte vad det borde, och han kunde tyvärr inte komma ihåg vad jag hette, men han kände igen mig i alla fall. Jag blir så ledsen när jag ser hur fort han är på väg utför. Den här mannen är en underbar människa och har alltid ett gott ord över till alla. Att se honom ha drabbats av både det ena och det andra känns inte alls kul. Kanske för att det också påminner mig själv om vad som kan vänta i framtiden! Jag hoppas att jag får fortsätta träffa den här mannen, och att hans minne inte blir ännu sämre (vilket det tyvärr kommer att bli, gissar jag)!

Pussen & Kramen /Ango

Vill du testa Arlafrukost?

Jag hoppas att jag blir en av de 2000 personer som får testa Arlas frukostpaket genom Smartson testpilot. Vill du också testa, klicka på länken och anmäl dig (senast den 16 september), luta dig tillbaka och hoppas att du blir en av dem som får chansen!



Pussen & Kramen /Ango

Testa Neutrogena

Jag har anmält mig till att få testa Neutrogena via Smartson testpilot. Anmäl dig du också!


Pussen & Kramen /Ango

Var sätter man gränsen?

Ja, det handlar såklart om föräldraskapets stora frågor. Vad är ok och vad är inte ok i olika åldrar? Jag vet var mina gränser går, och ibland kan jag känna att jag förmodligen är alldeles för hård. Idag kom Paulina hem och berättade att en klasskompis till henne hade piercat underläppen... VA? Ungarna är för sjutton bara 11 år och har nyss börjat 5:an! En annan kompis skulle få börja tänja ut örsnibbarna (lika gammal hon)! Jag skulle ALDRIG, på några villkor, tillåta något av detta. Skor med upp till 7 cm höga klackar har flertalet av kompisarna. VARFÖR? Ungarna kommer ha kopiösa problem med rygg, höfter och knän senare! Dessutom: Är man 11 är man fortfarande ett litet barn. Varför ha så bråttom att göra allt som unga vuxna/vuxna gör?
Jag har funderat på om det är jag som är för hård, är det så här det är idag? Får ungarna göra allt som faller dem in? Kanske är jag "förblindad" av den lilla hålan jag bor i och att det där jag nämnt är ok (eller rent av vanligt) i storstäderna? Jag tillåter inte ens Paulina att färga håret, trots att aaaaaaaaaallllllllaaaaaaaa andra gör det (jag vet flera som gjort det i hennes klass förvisso). Nu tjatar inte Paulina om att få göra något av detta, eftersom hon själv säger: "Jag skulle aldrig få göra så, eller hur?", och det är helt korrekt! Är jag för gammal kanske, som inte hänger med i svängarna. Har jag blivit min mamma? En sån där som "inte fattar nånting"? Vad tycker du? Vad tillåter du? Är det jag som är för hård, eller är det exemplens föräldrar som inte har lika strama tyglar?


Pussen & Kramen /Ango

Vanish

Jag buzzar just nu inte bara AntiLice, utan även Vanish genom Buzzador. Vanish är en produkt som kör stenhårt med sin reklam och därför vinner plats i folkets hem. Så måste det vara för enligt mig är det inte en produkt som håller måttet, men med mördande reklam kan ju allt säljas. Så här beskrivs produkten:
"Vissa av kompontenterna i Vanish arbetar för att tränga igenom fläcken så att den löses upp från grunden – andra delar upp fläcken mindre, mer lättupplösliga delar. Vanish innehåller dessutom aktivt syre. När syret i Vanish blandas med vatten sker en naturlig process där tusentals bubblor bildas. Bubblorna bubblar upp genom fibrerna i textilerna och tar med sig fläckresterna på sin väg upp till ytan."

Ja, några fläckar mindre blev det, men inte tusan har jag fått bort fläckarna! På bilden nedan kan man se en tröja Axel hade på sig när han åt pasta och köttfärsås, en vanlig rätt i en barnfamilj. Ganska vanligt är det då också att det blir tomatfläckar på kläderna. Dessa har jag tagit bort med Yes diskmedel tidigare, men nu skulle jag ju testa Vanish. Jag började med att spraya på förbehandlingsmedlet och gjorde som det stod på förpackningen. Kastade in tröjan i tvättmaskinen och tvättade den med såväl Grumme tvättmedel som Vanish pulver (en HEL skopa istället för den halva som rekommenderas). Tyvärr fanns det många synliga fläckar kvar efteråt... För att se att det inte var en engångshändelse så tvättade jag en annan tröja på samma sätt, men även där var tomatfläcken kvar efter tvätten.

Jag var inte imponerad av produkten innan, och jag är inte imponerad nu heller. Jag kan tyvärr inte rekommendera den här produkten. Den är vansinnigt dyr och håller verkligen inte måttet! Jag kommer inte att köpa produkten i framtiden, utan jag kommer att hålla mig till Yes diskmedel som fläckborttagare!

Pussen & Kramen /Ango

JAG FICK JOBBET!

I måndags, 10 dagar efter det där seminariet jag var på, ringde platschefen och meddelade att de ville göra "business" med mig! JAG FICK JOBBET!
Igår ringde han igen och vi gick igenom lite formalia, som lön (vilken han inte visste riktigt när han ringde i måndags, han ville bara ringa och berätta att jag fått jobbet då). Jag hade räknat på en ingångslön som jag hade googlat fram som en ingångslön som verkade vara vanlig. Jag hoppades såklart att den skulle vara något högre, även om jag tyckte att den jag googlat fram skulle vara ok (eftersom man har möjlighet till stor individuell löneutveckling). Nu visade det sig att lönen jag skulle få låg lite drygt 3000:- över det jag trott på! Det betyder att jag nu nästan fördubblar mina inkomster varje månad! Inte helt fel!
Jag har varit ganska orolig över det här med inkomsten eftersom jag inte får studiemedel längre (jag får nu i september också, sedan är det slut). Jobbet kunde alltså inte ha kommit mer lägligt! Detta betyder också att maken kommer få chansen att utveckla sitt företag mer och kan gå ner i arbetstid som undersköterska. Det känns riktigt bra att låta honom få utvecklas mer nu när jag har fått göra det under flera år!
Jag vet inte när jag ska börja jobba ännu, men jag får veta det när som helst. Det låter som att det är aktuellt att börja så fort som möjligt, vilket jag också har möjlighet till!
Det allra bästa med det här jobbet är att det är dagtid, aldrig några helger, slutar tidigare dagen före helgdag och fr.o.m nästa år (när jag blir 40 år) kommer jag att ha 35 semesterdagar! Inte helt fel för då kan jag vara ledig med barnen på skollov och så!
Jag ser verkligen fram emot att vända blad i boken och påbörja nästa kapitel i mitt liv!

Pussen & Kramen /Ango

Testa Kelda exotic sauces

Det här vill jag testa. Vill du också testa det genom Smartson testpiloter? Gör det genom att anmäla dig här: Kelda exotic sauces. Sedan är det bara att hålla tummarna att man blir utvald.


Pussen & Kramen /Ango

Jag vill testa Findus lättpanerad fisk

Via Smartson testpiloter kan man nu få chansen att testa Findus lättpanerd fisk


Vill du också testa, anmäl dig på länken ovan!

Pussen & Kramen /Ango

AntiLice

Jag har fått möjligheten att buzza produkten AntiLice via Buzzador . Så här beskrivs produkten:
"Kliniska studier visar att AntiLice är den enda engångsbehandlingen som dödar huvudlössen och deras ägg till 100 %. Alla andra lusmedel som säljs på den svenska marknaden kräver minst två behandlingar med 7–10 dagars mellanrum.

Styrkan med AntiLice är att lösningen tränger in och torkar i lössens och äggens andningsvägar och dödar lössen genom kvävning. AntiLice ska sitta kvar i håret i minst 8 timmar för att garantera en effektiv behandling. Medlet kan användas från sex månaders ålder."

Redan dagen efter att jag hade fått hem paketet och hade gett en av de tre flaskorna till en vän, fick hon användning för den. Hon hade hittat ett par löss på sin dotter. Hon provade medlet och var nöjd med det. Det enda negativa var att hon tyckte att det var lite svårare att applicera än Paranix (som är oljebaserat och därför lättare flyter ut). Hon tyckte också att det här luktade lite illa, men inte så farligt att det blev jobbigt!
Det var enkelt att tvätta ur, till skillnad mot Paranix, och det allra allra bästa var att det bara krävs en enda behandling!

Själv har jag inte provat produkten ännu då jag inte haft användning för den ännu, men jag har en flaska här hemma utifall att det skulle behövas!

Pussen & Kramen /Ango

Anställningsseminarie

Igår var jag på ett anställningsseminarie. Det avr otroligt intressant, för det var en rejäl procedur för att anställa någon.
Allt började med att jag var på en anställningsintervju för ett tag sedan. Det var en sk snabbintervju där man hade max 15 minuter på sig, och alla fick samma 6 frågor. Efter det plockade de ut några som gick vidare till detta seminarium. När jag fick kallelsen till seminariet stod det att det var jag och sju medsökande, men vi blev bara sex personer till slut.
Det började kl 8:30 med att vi fick göra en snabbpresentation av oss själva. Direkt efter fick vi en uppgift som skulle göras enskilt för att sedan sammanställas i grupp. Så där fortsatte det hela dagen. Gruppövningar varvat med enskilda övningar och lite utfrågningar av alla de personer som satt och bedömde oss. Vi bedömdes hela dagen, även när vi var på lunch osv.
Dagen var slut ca kl 16:20 och då var vi alla lagom möra kan jag lova! Vi var rörande eniga om att dagen hade varit jobbig, men otroligt lärorik.
Nu får vi sitta och vänta på att få besked om vi blir anställda (eller vem som blir det). Vi skulle bli uppringda inom två veckor av platschefen med feedback från dagen och besked om ev. anställning. Det är bara att hålla tummarna och hoppas att jag var den som gjorde bäst ifrån mig och gjorde bäst intryck!

Pussen & Kramen/Ango

Ökänd?

Idag var jag på anställningsintervju i grannkommunen. När jag kommer in i rummet där 3, för mig okända, personer sitter, hälsar jag och sätter mig sedan på avsedd stol.
Mannen som ska hålla intervjun säger då; "Du har varit med på TV". Eh, ja, det har jag ju. "Ja, då vet vi vad du tittar på på TV, svarar jag skrattande, varpå han tittar ner i bordet och svarar "Nja, det är frugan som brukar titta". Jajaja, blev mitt svar ;). Efter att det har avhandlats sa han att han visste vem min "karl" är, eftersom han har träffat honom för många år sedan då han tjänstgjorde i vår håla. Nu är frågan om jag är "känd" eller "ökänd"? Ökade eller minskade mina jobbchanser?

Pussen & Kramen/Ango

Regnmössa?

Det regnar ute idag, och då kan man behöva något på huvudet.

Skickat från min HTC

Biblioteksfynd

Victor ville låna en film på bibblan så jag passade på att botanisera bland alla utrangerade böcker (det är mååååånga i alla kategorier just nu). Plockade snabbt på mig 5 böcker till mig och en inbunden Knasen till maken. Alla 6 böckerna gick på 12:-. Japp, de säljer ALLA böcker för 2:-/st. De flesta böcker är ju gamla utlåningsexemplar, men det finns också en hel del nya olästa böcker i smalare genrer som biblioteket fått från t ex Kulturrådet. Har ni vägarna förbi så kika in på bibblan och FYNDA!

Skickat från min HTC

Naturhistoriska museet

I söndags besökte Hufvudstaden och de äldre invånarna. Ett besök hela familjen gillade.

Skickat från min HTC

Markoolio

Vi var ju på Markoolio förra helgen. Himla rolig konsert. Jag och maken diggade lika mycket som barnen!

Skickat från min HTC

Konstant katastroftänkande?

En del människor fascinerar mig, och utmanar verkligen mitt psykologitänkande.
Jag har en vän, som ständigt curlar sin familj...av den enkla anledningen att om någon annan skulle göra sakerna, så skulle de inte göras på rätt sätt. Jag försöker få henne att ändra sitt tänk, genom att berätta hur jag tänker, hur vi gör hemma hos oss (utan att hon vet att jag försöker ändra hennes tänk). Lite har hon ändrats under det år som vi har umgåtts, men det finns mycket jobb kvar.
Idag är hon oroad för hur morgondagen ska gå. Hur ska yngsta barnet (6 år) klara sig på ett nöjesfält med en äldre släkting hela dagen? Den äldre släktingen "kan ju ingenting" (eftersom denne har 3 egna barn så måste det väl finnas någon kunskap alls tycker jag). Min vän oroar sig för hur den äldre släktingen ska klara av att bära barnets väska. Hur ska det gå med toabesök? Och hur ska det gå med karusellerna? Den äldre åker inga karuseller... Jag kommenterade det första med att "varför inte packa i en liten ryggsäck, så kan barnet bära själv?", denne är ändå 6 år (och vi pratar om astmamedicin och ett par klädesplagg, inget tungt). Jo, det var ju en bra idé, men ändå...
Toabesöken sa jag att de löser sig väl. Barnet får väl följa med på motsatta könets toa (då de två är av olika kön). Inget som inte går att lösa. "Nej, det är klart"... Och karusellerna, det är ett av landets största nöjesfält så det finns massor av karuseller som barnet kan åka helt själv. "Jasså, gör det?"...
Ibland känns det som att vissa individer gärna målar upp sig själva om oumbärliga för att känna sig behövda. Det är sorgligt, men en del människor (och oftast kvinnor) har en tendens att göra allt, utan att släppa in omgivningen/familjen och låta dem lära sig att göra saker. Visst, jag tycker också att det går snabbare att göra saker själv, ofta, eftersom det blir precis som jag vill ha det (när andra i familjen plockar ur diskmaskinen blir det ju inte "rätt"), men verför ska jag inte ge de andra chansen att lära sig, och vem har sagt att just mitt sätt är det bästa och det som är rätt?

Pussen & Kramen/Ango

Familjen Sten

Paulina har pysslat lite och gjort en härlig stenfamilj.

Skickat från min HTC

Ango goes fredagsmys

Skickat från min HTC

Ny TV

Maken åkte och köpte ny TV och en ny Blueray-spelare idag. Eftersom vårt hus består av gipsväggar måste vi ha tvn på en bänk. Hittade tv-bänken i second hand-butiken för 100:-. En helt ok affär måste jag säga.

Skickat från min HTC

Blåbär

Paulina följde med grannen till åsen och plockade lite blåbär. De blir perfekta på glassen ikväll.

Skickat från min HTC

Skitdagar

Det är konstigt att det är likadant varje år. Varje år är de första dagarna i juli en pina. Jag känner mig nere och så fort jag är ensam kommer tankarna och tårarna. I år är det 30 år som det har varit så här. 30 år utan pappa. 30 år sedan den där söndagen när det där förbannade telefonsamtalet kom. 30 år av sorg. 30 år av saknad.
Jag älskar dig, pappa!

Skickat från min HTC

Kaffekonsumtion

Nu har den Tassimo T 20 jag fick erbjudande om att köpa genom Buzzador utsatts för ett riktigt prov. 15 personer ville ha kaffe, té och choklad på midsommaraftonskvällen! Alla kaffesorterna testades, och det var barnen (8-10 år) som stod för fixandet av kaffet. Ni förstår hur enkelt det är att fixa capucchino, espresso, Latte Macchiato, varm choklad, vanligt kaffe och té då? Enda nackdelen med att servera så många är ju att den sista har väntat närmare 20 minuter innan den serverats, men det kunde vi ju ta, allt för att få smakrikt kaffe.

När jag registrerade min maskin fick jag 200:- att handla kapslar för, och för dem beställde jag choklad från Milka, Carte D'ôr och Marabou. Jag beställde vanligt kaffe samt Twinings fruktté. Detta beställde jag i torsdags, och sent igår kväll fick jag ett mail om att det var på packning och skulle skickas!

När det gäller att handla kapslar så har jag kunnat konstatera att båda våra lokala butiker säljer kaffe och choklad (jag bor på en ort med drygt 8000 invånare), för ungefär samma pris som de stora matbutikerna. Vill vi köpa andra sorter (espresso, mörkrost och té) får vi göra det i de stora butikerna, men det är helt ok. Går det dessutom smidigt att köpa det på nätet så är det ju utmärkt (då kostar frakten 50:-, om man beställer under 400:-, över blir det fraktfritt).

Tassimo

Paulina dricker varm choklad från Tassimon och äter Ballerina-kex!

Idag kom äntligen min Tassimo T20, som jag har väntat och längtat efter! Barnen har också väntat och längtat efter att jag har berättat om den varma chokladen man kunde göra i den! Gissa om de stod på kö för att få göra choklad när maskinen var uppackad!

Med maskinen följde kapslar till Marabou choklad, Latte Macchiato, Mörkrost, vanligt kaffe, Espresso och Capuccino. Jag hade köpt Earl Grey-té för att komplettera med redan innan maskinen dök upp.

Nu har vi testat lite kaffe och lite choklad och jag kan verkligen tala mig varm för den här maskinen! Imorgon räknar jag med att den kommer att gå för högtryck när det är midsommarafton och allt.

Just det; man fick ju 200:- att handla extra kapslar för om man registrerade sin Tassimo på deras hemsida. Jag passade på att beställa lite mer té, kaffe och choklad (Marabou, Milka och Carte D'or). Jag gissar att det kommer nästa vecka och då ska det testas ännu mer!

Smartson-testare

Via Smartson kan man nu få testa Bobs nya naturliga produkter (saft, sylt och marmelad). 3000 testpersoner ska utses och jag vill vara med och få testa en av dessa produkter (man får välja vilken man vill testa). Jag har valt att få testa Jordgubb/kiwi-saften, och hoppas såklart att jag kommer med bland de utvalda! Klicka på länken ovan om du också vill få chansen.

Pussen & Kramen/Ango

Lite uppdatering

Jag skrev ju för lite över en månad sedan att jag hade sökt upp ett gammalt ex på Facebook. Det var visserligen väldigt länge sedan jag sökte upp honom, men det tog lång tid innan jag faktiskt kontaktade honom. Jag fick svar från honom någon vecka efter mitt meddelande till honom. Sedan dess har vi skrivit till varandra ett fåtal gånger.
Jag är glad att jag sökte upp honom, för nu verkar det som att jag har lyckats få honom ur mitt system. Hur konstigt det än låter så känns det som att jag kan glömma honom, på riktigt nu. Eftersom han var min första riktiga kärlek (och det tog ett par år innan jag slutade jämföra alla andra killar med honom) så har han alltid haft ett litet hörn reserverat i mitt hjärta. Under alla år har mitt hjärta försvarat hans existens och hans plats i mitt hjärta, men nu är jag nog redo att ta bort honom helt.
Sedan tonåren har vi, kan jag lugnt konstatera, utvecklats en hel del, och vi är verkligen inte de individer vi var då. Han har vissa tankar och åsikter som jag inte alls delar, utan finner ganska märkliga ibland. Trots att vi hade så mycket att prata om då, så verkar det som att det idag inte finns många saker vi skulle kunna diskutera utan att ha vitt skilda åsikter (inte för att det gör mig något, tvärtom, men det innebär att platsen i mitt hjärta bara har uppehållits av en dröm, inget annat).

Pussen & Kramen/Ango

Dags att buzza igen

Har fått hem grejer till en Knorrkampanj, Bag of taste. Den löste ju dagens matproblem. Återkommer med rapport när vi har smakat alla tre smakerna.



Skickat från min HTC

Värmepåverkan

Det har ju varit rejält varmt några dagar, och den utlovade åskan och regnet fortsätter lysa med sin frånvaro (även om det finns hopp om regn idag).
Igår mådde Paulina väldigt dåligt, var skakig och mådde illa och hade extrem huvudvärk. Alla tecken på värmepåverkan. Jag frågade henne hur mycket hon hade druckit och det var ju inte mycket. Försökte få i henne mer vätska, och kroppen reagerade med att skicka upp allt igen! Efter att hon lyckats få i sig lite vätska och salta pommes frites mådde hon bättre, men jag valde att ha henne hemma från skolan idag. De har nämligen friluftsdag då de ska gå till ett friluftsområde, leka och gå hem igen. Barnen är alltid jättetrötta när de kommer hem. Det är 3-4 km att gå enkel väg, och i värmen tar det rejält på krafterna. Därför tyckte jag att Paulina skulle vara hemma istället för att utsätta kroppen för större påfrestningar. Det är något svalare idag, men det är fortfarande varmt och kroppen kräver en del vätska, så jag har tjatat på Victor och Simone att de MÅSTE dricka både medan de går och medan de leker! Får hoppas att de gör det också!

Idag är Axels sista dag på dagis. imorgon börjar hans sommarlov. Imorgon har Victor avslutning och tjejerna på fredag. Sedan är det sommarlov för dem alla! Helt otroligt vad snabbt det här året har gått, och helt otroligt när jag tänker på att ungarna i höst ska börja 1:an, 3:an och 5:an. Herregud, var har tiden tagit vägen?

Pussen & Kramen/Ango

Tävlar och hoppas på tur!

Carola (från Familjen Annorlunda, säsong 2) tävlar ut ett paket med Liberos nya tunna blöjor, våtservetter och en necessär med "bra-att-ha-saker" (även de sista från Libero), och jag vill ju gärna testa de där blöjorna. Därför är jag med och tävlar! Tävlingen pågår till lördagen den 14 juni kl 24:00!

Pussen & Kramen/Ango

Buzzador

Jag är ju med i Buzzador sedan några år tillbaka. Jag har fått förmånen att testa allt möjligt spännande gratis, vilket har varit jättekul. Ibland har det varit väldigt snålt med kampanjer, men i år (och förra året) har jag fått erbjudande om väldigt många kampanjer. Tyvärr har jag inte kommit med i så himla många, men några i alla fall, vilket såklart är jätteskoj! Jag brukar anmäla mig till de flesta kampanjer jag blir inbjuden till, men några har jag faktiskt tackat nej till. Det har varit kampanjer som byte av elbolag, pensionsförsäkringsrådgivning, SMS-guld, Mastercard och köp av eltandborstar (till ett kraftigt rabatterat pris). En kampanj, där man fick betala en del, är den senaste jag kom med i. Det gäller en Tassimo T20. Jag har ingen kaffemaskin, och har väl varit lite anti mot dem, men efter att jag var hemma hos en kompis och fikade och hon hade en kaffemaskin, så är jag SÅLD! Eftersom Gevalia är det kaffe jag dricker så var Tassimo riktad till mig...
Vi får köpa en Tassimo T 20 för 849:- (inkl. frakt) och i det ingår det kapslar till ett värde av 300:- samt den vanliga rabattchecken på 200:- när man registerar maskinen. Ett helt ok pris tycker jag och slog såklart till. Har kikat lite och sett att det är choklad från Marabou och té från Twinings också! Kan det bli bättre?
Chokladen lockar ju barnen och de LÄNGTAR till maskinen kommer hem! Och det gör ju såklart jag också!

En sån här blir snart min!

Pussen & Kramen/Ango

Barnvakt

Idag är vi barnvakt till bonusbarnbarnet Joel, 6 månader. Det är första gången vi är barnvakt till honom, så gissa om det har varit halvt slagsmål om vem som är bästa fastern till honom... Det har varit ett evinnerligt tävlande tjejerna emellan om vems tur det är att hålla, att klappa och att titta på honom. Det har varit betydligt mycket jobbigare att ha tjejerna här, än att ha Joel här...

Pussen & Kramen/Ango

Oj då!

Pappa klämmer lite för hårt om kinderna.

Skickat från min HTC

Testar med bild

Skickat från min HTC

Testar lite

Har köpt en ny mobil idag och måste testa att blogga med den.

Nalle

En glittrig nalle har just sett dagens ljus.

Parken Zoo

Idag är vi i Parken Zoo i Eskilstuna. Axel premiäråker karusell tillsammans med Victor och Simone. Eftersom vi var 4 familjer som åkte tillsammans så fanns det alltid en åkkompis till alla.

Sköna skor?

På Facebook kan man ju hitta annonser för både det ena och det andra, som sköna sommarskor till exempel. Jag vet inte om jag skulle hålla med om att skorna i annonsen är några som kvalar in under sköna skor. Sköna skor för mig är platta skor som man kan gå långpromenader i, inte skor med hög klack. Fast...jag är väl bara hopplöst gammal och omodern förstås!

Pussen & Kramen/Ango

Goodiebag

Idag fick jag min första Goodiebag från goodiebag.nu. Jag hade valt produkter från Barnängen i form av body lotion och duschkräm.

Fotografering

Igår var det en tjej här och fotograferade barnen. Vi var ute i en härlig hagmiljö där barnen fick springa fritt och leka medan Sandra fotograferade. Det blev en hel hög med jättefina foton på barnen. Här kan du se ett litet urval (några fler finns på Sandras hemsida, om du klickar på Portfolio).

Paulina och Victor diskuterar.

Victor, Simone och Paulina i lekhuset.

Victor och Simone åker rutschkana.

Axel funderar.

Vill du ha en duktig fotograf så rekommenderar jag Sandra. Hur du får kontakt med henne står på hennes hemsida.

Pussen & Kramen/Ango

Jag vill vinna

TLC har en tävling just nu där man kan vinna sin drömtatuering gjord av Kat von D. Vem vill inte vinna det?
Tatueringen görs på Inkbash i Stockholm i slutet på augusti!
Tävla här.

Pussen & Kramen/Ango

Schackfyran

Igår var vi ju i Globen för att se Paulina och hennes klass spela riksfinalen i schackfyran! Det var 117 anmälda lag, men 115 som kom (2 lag från Örebro uteblev tydligen pga strul med bussen som de skulle ha åkt).
De räknade med att det var ungefär 2500 barn, och räkna på 4000-5000 vuxna till det också så förstår ni att det var ganska stort.
Innan första ronden drog igång spelade svenska nationalsången på trumpet av ett par tjejer. Pampigt värre var det alltså!

Här ser ni drygt 1/3-del av alla borden med schackspelare.

Ännu en överblicksbild.

I mitten av bilden sitter två tjejeri orange t-shirt.
Tjejen med glasögon och ansiktet framåt är Paulina.

Paulinas klass kom på 50:e plats (av 115), vilket är ett mycket bra resultat. Förra året kom skolans 4:a på 49:e plats (av 95 lag) så det är helt klart en bra insats av våra barn. "Tyvärr" slog vi inte den andra skolan här från hålan som också tagit sig till Globen. De kom på 45:e plats, 5 poäng bättre än oss. Jag kan ju säga att 5 poäng motsvarar 1 seger och 1 remi, så hade vi bytt 3 förluster mot segrar så hade vi slagit dem med 1 poäng istället. Så tajt var det! Nåja, vi får bjuda på att de var bättre än oss igår. Vi slog dem i regionsfinalen i alla fall!

Det var en upplevelse att vara på plats i Globen och se detta evenemang, på flera sätt. Ingen av oss i familjen som åkte (vi tjejer åkte, och killarna stannade hemma) hade varit i Globen innan. Bara det var ett äventyr för tjejerna.
Eftersom det var ett tajt spelschema utan inlagd lunch, fick vi äta vad som bjöds i Globen. Det fanns flera kiosker öppna, så det var väl bara att handla där då tänkte jag! Big mistake! Vi skulle försöka få i oss lite lunch så jag köpte 2 små hamburgare, 2 kokta korvar (utan bröd eftersom det inte fanns något glutenfritt alternativ) och 3 läsk (½-liters) och det kostade nätta 155:-... Det var varmt och syrefattigt inne i Globen så på eftermiddagen ville tjejerna ha glass. Visst tänkte jag, de kan ju inte ta några överpriser på GB-glassen. FEL!!! Jag köpte 2 Magnum mandel och en Daimstrut...för 90:-.... Hutlöst!!! Nåja, det blir ju ingen shopping i Globen varje dag som tur är, och det var ju en speciell dag.

Pussen & Kramen/Ango

Final i schackfyran

Idag är vi i Globen för att kolla på finalen av schackfyran. Vi är ju inte ensamma precis.

God works in mysterious ways...

Idag åkte jag och småkillarna iväg för att storhandla. Vi skulle till Eskilstuna, och jag hade siktet inställt på Coop Forum. När jag åkte på motorvägen närmade jag mig avfarten till Folkesta och jag började vela om jag kanske skulle svänga av till Willys istället. Precis i höjd med avfarten bestämde jag mig för att svänga av och skippa Coop Forum. Det beslutet var början på en märklig händelse!
Vi storhandlade som sagt, så vagnen var rejält full när vi närmade oss kassorna. Axel började bli lite uttråkad där han satt och dessutom hade han sett att jag hade stoppat ner lite godis i vagnen...
Eftersom vi kom till Willys redan vid 8-tiden så var det inte speciellt mycket folk och handlade. Det gjorde att när jag höll på att packa upp mina varor på bandet i kassan, var det ingen bakom oss. När jag packat upp 2/3 av varorna kom det en tjej och ställde sig bakom oss. Hon såg att det låg en deo på golvet vid vagnen och hon tog upp den och frågade om det var min. Jag tackade och sa att det var det ju. Axel hade haft den i handen, men tappat den, men jag hade inte märkt det. Så pratade vi några meningar om småbarn som blir uttråkade i vagnen, innan jag betalade och gick för att packa ner i kassar.
När jag hade packat ner det mesta i kassar såg jag att tjejen som stått bakom oss i kassan kom gående från utgången igen. Jag tänkte inte på det, mer än att jag registrerade att hon kom där. Så kom hon fram till mig, tog mina händer och sa: "Jag känner inte dig, men min Gud älskar dig, han vill att du ska ha det här" och så stoppade hon något papper i min hand. Jag hann se att det var en 500-lapp...
Jag var alldeles chockad och fick knappt fram ett ord. Hon fortsatte säga att Gud såg att jag hade en fantastisk själ och därför skulle jag ha det där. Så försvann hon iväg igen.... Där stod jag helt chockad och konstaterade att en vilt främmande människa just gett mig 1000:-...
Jag tror på karma och jag tror att det goda man gör (liksom det onda) slår tillbaka förr eller senare, och det är väl bara att konstatera att idag var en sån dag!

Pussen & Kramen/Ango

Vaknade på fel sida?

Den här killen har vaknat på del sida idag och är riktigt grinig. Tänk om fotot kunde ha speglat hans humör istället.

Bokshopping

Victor ville gå in på bibblan idag när vi var på väg hem efter att ha hämtat Axel på dagis. Genom fönstret på bibblan såg jag bordet med utrangerade böcker och hittade något som intresserade. Jag gick dit medan Victor lånade bok. Fick med mig 5 böcker hem, varav 2 visade det sig att jag hade (som pocket, oläst) eller att jag redan hade läst. Jaja, spela roll. Jag spenderade en hel guldpeng på böckerna så det känns som att det kvittar att jag redan läst eller har köpt dubbelt av en bok!

Böckerna jag köpte var:
Jenny Dahlberg - Tjock! (redan läst)
Corinne Hoffmann - Den vita massajen
Waris Dirie - Ökenblomman återvänder (har den i bokhyllan som pocket)
Zana Mahusen - Såld
Miriam Ali - Systern som blev kvar (fortsättningen på Såld).

Vårt bibliotek säljer barn-, ungdoms-, och vuxenböcker hela tiden. De flesta är utrangerade ur deras sortiment, men en del är helt nya och lite smalare böcker som de fått från t ex Kulturrådet. Gemensamt med alla böcker är att de kostar 2:- styck! Barnen har köpt massor av böcker på bibblan. Det bästa med att köpa på bibblan är ju att det inte gör något om böckerna slits, vilket de gör när barn håller på med dem!

Nytt bokpaket

Idag kom ett nytt paket från en hemlig bokvän. Vem, hur och varför får ni läsa om i min bok- och filmblogg.

Nya familjemedlemmar

Nu har akvariet befolkats av ett gäng fiskar.

Kontaktperson

Jag känner att det är dags att börja beta av den där listan med saker som jag vill göra/prova på, och nu kan jag pricka av "anmäla intresse som kontaktperson". Nu har jag skickat iväg ett mail till den som utser kontaktpersoner här i kommunen, så får vi se vart det bär hän efter det!

Pussen & Kramen/Ango

Hockey-VM

Igår var ju finalen i hockey-VM mellan Sverige och Finland (om nu någon skulle ha missat det). Jag var av samma åsikt som tidigare, att när Sverige och Finland möts i en final av något slag är det oftare som Finland går som vinnare ur striden än att Sverige gör det. Min man har alltid ansett att jag har fel. Han påstår också att han har kollat upp statistik på det och att Sverige vunnit över Finland flest gånger. Ändå är min känsla att Sverige inte orkar med de finska lejonen när det verkligen gäller.
Så: blev jag förvånad igår när Sveriges 1-0-ledning i 3:e perioden blev total utklassning och förlust med 1-6? Nej, inte alls! Det är det här jag alltid har menat. Nu är det andra gången jag fått det "serverat" och kunnat visa min käre make vad det är jag menar. Undrar om han kommer inse att jag har rätt snart?
Jättetråkigt såklart att Sverige förlorade, men de föll igenom och orkade inte spela mer än 2 perioder. Sånt händer ibland, och det är bara att bita ihop och försöka glädja sig åt silvret och inte gräma sig över förlusten av guldet! Bra jobbat Tre kronor! Ni är trots allt näst bästa laget i världen!

Pussen & Kramen/Ango

Det där med Facebook

Det har ju visat sig att många har sökt upp sina gamla ex på Facebook. Det finns ju någon studie på det, och jag tyckte det var lite intressant. Alla har väl sina skäl till att söka upp dem. Nu har jag gjort likadant.
Det handlar om en kille som jag var tillsammans med när jag var 17 år (22 år sedan alltså), och han var 19 år. Han var min första riktigt stora kärlek och det tog lång tid att komma över vårt förhållande när det tog slut.
Vi träffades på ett disco och det var kärlek vid första ögonkastet för min del. Vi kunde prata om precis allt och vi gillade att umgås. Första kvällen dansade vi och stod sedan och pratade ute tills solen gick upp (det var i mars/april så solen gick inte upp så tidigt precis). Han sov över hos mig, i min säng, utan att något hände. Han var verkligen speciell den killen!
Nu nosade jag upp honom på fejjan, då och innan jag hann ångra mig skickade jag ett meddelande till honom. Bara ett hej, minns du mig?, typ.
Den här killen har ju vandrat runt i min hjärna genom alla år, och jag har ju (relativt nyligen) drömt att han är pappa till mina döttrar. Helt sjuka, men återkommande, drömmar där R inte alls är pappa till tjejerna, bara killarna. Däremot är M, gamla exet, pappa till tjejerna men jag har inte en aning om var han bor. Ja, ni hör: helt sjuka drömmar. I drömmarna ska jag skiljas från R, eftersom han alltid har hittat någon ny ung och yppig blondin. Jag tror att de här drömmarna har kommit när jag inte mått helt bra ;).
Det ska bli spännande att se om M minns mig, eller om han har glömt bort!

Pussen & Kramen/Ango

Seans

Igår var jag på seans. Det var min första, faktiskt. Jag hade hört mycket om mediet som skulle vara där och hålla i seansen, och att han skulle vara väldigt duktig, trots att han bara är 20 år.
Vi var 18 förväntansfulla kvinnor (ja, det verkar inte tilltala män med seanser) som såg fram emot en session på 3 timmar.
Mediet, A, drog igång och ett par kvinnor fick påhälsningar av avlidna nära. Så har han tackat för sig till en kvinna och han ska ta kontakt med en ny ande. Då fick jag en märklig känsla i hela kroppen. Det var svårt att förklara, men det kändes varmt och det pirrade i hela kroppen, och jag bara visste att han skulle börja prata med mig härnäst. Han sa att han hade besök av en kvinna, och började titta sig omkring för att se vem han skulle vända sig till...och givetvis var det mig han vände sig till.
Han började med att säga att jag är som en svamp som suger åt mig av andevärlden och att jag måste stänga ner och bara få vara mig själv ibland, måste landa för att orka. Han sa också att det fortfarande inte är lugnt hemma hos oss, vilket det inte är heller. Han sa också att jag har levt flera indianliv tidigare...
Så började han beskriva kvinnan han hade med sig, och jag förstod snabbt att det var mormor.
Man kan tycka vad man vill om seanser, andevärlden och övernaturligt, men vissa saker KAN de bara inte veta om, eller ens gissa sig till. När A sa att kvinnan (mormor) gratulerade till att jag hade blivit farmor/mormor kände jag att det är ju ingeting han kan veta, så det måste verkligen vara mormor han hade kontakt med. Visst, man kan gissa sig till att någon fått barnbarn, men eftersom jag trots allt bara är 39 år, så vill jag tro att det är svårt att gissa det.
A frågade om han fick bli pinsam, och visst, sa jag det kan han väl få. Han sa att mormor blev trött ibland när hon är hemma hos oss, och då brukar hon krypa ner och lägga sig mellan mig och R i vår säng...
Vidare berättade han att det var mormor som fipplade med vårt TV. Hon tyckte att TV:n stod på för mycket och då stängde hon av den. Hon tyckte att vi skulle tänka på elräkningen. Det är mormor i ett nötskal. Hon stängde av allt som inte behövde stå på, och då framför allt TV:n. Saken är ju också den att TV:n så sent som igår morse stängde av sig själv när jag satt och tittade. Imorse var jag i badrummet och bytte blöja på Axel (det var bara vi på undervåningen, de andra sov fortfarande) när jag plötsligt hörde musik. Då hade TV:n satts igång av sig självt!

Ja, det var mycket som sas, och det var helt klart väldigt intressant. Han var väldigt duktig som medium, och det fanns chans att boka honom för privat sittning i början av juli, vilket jag faktiskt tänkte göra! Jag vill gärna se om jag kan få kontakt med pappa också!

Pussen & Kramen/Ango

Paket från hemlig bokvän

Det här paketet låg i brevlådan igår. Vill du veta varför och vem det kom ifrån kan du göra det i min bok- och filmblogg

Oturskille

Victor är just nu otursförföljd. Igår fick han en gren i ögat (på ögat) i skolan, vilket resulterade i ett väldigt ömt öga med ett litet sår på ögonlocket. Som tur var så skadades inte själva ögat.

Idag var vi hos en klasskompis till Victor och lekte. Killarna hoppade studsmatta och där någonstans hände det något. Något som ingen vet, inte ens Victor. Trots att vi mammor stod ett par meter ifrån studsmattan så lyckades olyckan vara framme. Victor säger själv att han inte vet vad som hände, klasskompisen, O, har heller inte sett något och inte vi mammor heller. Det enda vi vet är att Victor har väldigt ont i nacken! Efter 2½ timme har han fortfarande så ont att han börjar gråta och håller sig om nacken (vänstra sidan av nacken).
Det fick bli en tur till akuten...

Nu är kl 22:50 och jag har precis fått det här fotot från maken! De väntar nu på röntgen, för säkerhets skull. Jag tror inte att det är något allvarligt, jag tror bara att det är någon mjukdelsskada, men eftersom Victor inte är den som klagar annars, så utgår jag från att han hade väldigt ont, och nacken kan man ju aldrig vara nog försiktig med!

Första tanden borta

Badbomber

Paulina är ju väldigt pysslig av sig och gillar just nu att göra ansiktsmasker och såna saker. Därför ville hon även göra badbomber. Vi letade efter recept på såna och testade ett par olika innan vi hittade det perfekta: Det här:

1 tsk olivolja
1 tsk vatten
2,25 dl bikarbonat
1,1 dl citronsyra
Torkade rosenblad (om man vill)
Parfym
Små muffinsformar

Blanda alla ingredienser
Det skall vara ganska torrt, men håller inte badbomben ihop så blanda i aningens mer vatten. Krama massan till bollar.
Lägg bollarna i muffisformarna.
Låt torka.
Klart!

Vi hade inga blad eller annat i våra badbomber. Som doft tog vi ett litet provrör med parfym och blandade i. Det var precis lagom mycket parfym. Har man eteriska oljor kan man såklart blanda i det istället.

Modell för en dag

Idag blev jag uppringd av en tjej från The Studio som sa att jag hade blivit rekommenderad av en kompis som varit där och fotograferats nyligen. Nu ville hon boka in en tid för styling och fotografering. Javisst, varför inte.
Det roliga är att Paulina berättade att en klasskompis till henne skulle iväg och fotas i helgen. Paulina ville också göra det, och nu får hon det. Jag bokade nämligen in mig och båda tjejerna. Lämnade en brasklapp för att kanske någon mer ville följa med. Om det var så tyckte hon att jag bara skulle ringa och säga till. Jag funderar nämligen på att släpa med mig en vän som förtjänar att bli lite ompysslad just nu! Jag vet att hon visserligen inte har råd att köpa några foton, men vad fasen jag kan väl köpa nåt åt henne (det är svindyrt, men jag tänkte köpa något 10-tal foton, vilket kostar ca 1700:-).
Jag berättade för Paulina att vi ska iväg och fotas vi också, och hon blev överlycklig! Hon älskar ju att apa sig framför kameran och älskar att sminka sig (duktig är hon också) och vill gärna bli stylist när hon blir stor. Det blir ett riktigt äventyr för henne med andra ord.

Pussen & Kramen/Ango

Nya brillor

Jag vann ju ett par glasögon på Lensway. Trivs väldigt bra med dem måste jag säga.

Pappas kille

Axel längtar efter pappa. Han sitter i fönstret och ropar "Paaappaaa".

Äventyrare

Maken tyckte det var lite otäckt att Axel klättrade upp i fönstret och ställde sig hela tiden, så han tog bort den lilla bänken som Axel klättrade på och ställde den på ena skrivbordet istället. Och det ser vi ju att det funkade bra.