tisdag 26 juli 2011

Konstant katastroftänkande?

En del människor fascinerar mig, och utmanar verkligen mitt psykologitänkande.
Jag har en vän, som ständigt curlar sin familj...av den enkla anledningen att om någon annan skulle göra sakerna, så skulle de inte göras på rätt sätt. Jag försöker få henne att ändra sitt tänk, genom att berätta hur jag tänker, hur vi gör hemma hos oss (utan att hon vet att jag försöker ändra hennes tänk). Lite har hon ändrats under det år som vi har umgåtts, men det finns mycket jobb kvar.
Idag är hon oroad för hur morgondagen ska gå. Hur ska yngsta barnet (6 år) klara sig på ett nöjesfält med en äldre släkting hela dagen? Den äldre släktingen "kan ju ingenting" (eftersom denne har 3 egna barn så måste det väl finnas någon kunskap alls tycker jag). Min vän oroar sig för hur den äldre släktingen ska klara av att bära barnets väska. Hur ska det gå med toabesök? Och hur ska det gå med karusellerna? Den äldre åker inga karuseller... Jag kommenterade det första med att "varför inte packa i en liten ryggsäck, så kan barnet bära själv?", denne är ändå 6 år (och vi pratar om astmamedicin och ett par klädesplagg, inget tungt). Jo, det var ju en bra idé, men ändå...
Toabesöken sa jag att de löser sig väl. Barnet får väl följa med på motsatta könets toa (då de två är av olika kön). Inget som inte går att lösa. "Nej, det är klart"... Och karusellerna, det är ett av landets största nöjesfält så det finns massor av karuseller som barnet kan åka helt själv. "Jasså, gör det?"...
Ibland känns det som att vissa individer gärna målar upp sig själva om oumbärliga för att känna sig behövda. Det är sorgligt, men en del människor (och oftast kvinnor) har en tendens att göra allt, utan att släppa in omgivningen/familjen och låta dem lära sig att göra saker. Visst, jag tycker också att det går snabbare att göra saker själv, ofta, eftersom det blir precis som jag vill ha det (när andra i familjen plockar ur diskmaskinen blir det ju inte "rätt"), men verför ska jag inte ge de andra chansen att lära sig, och vem har sagt att just mitt sätt är det bästa och det som är rätt?

Pussen & Kramen/Ango
Skicka en kommentar

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...