Jag skrev ju för lite över en månad sedan att jag hade sökt upp ett gammalt ex på Facebook. Det var visserligen väldigt länge sedan jag sökte upp honom, men det tog lång tid innan jag faktiskt kontaktade honom. Jag fick svar från honom någon vecka efter mitt meddelande till honom. Sedan dess har vi skrivit till varandra ett fåtal gånger.
Jag är glad att jag sökte upp honom, för nu verkar det som att jag har lyckats få honom ur mitt system. Hur konstigt det än låter så känns det som att jag kan glömma honom, på riktigt nu. Eftersom han var min första riktiga kärlek (och det tog ett par år innan jag slutade jämföra alla andra killar med honom) så har han alltid haft ett litet hörn reserverat i mitt hjärta. Under alla år har mitt hjärta försvarat hans existens och hans plats i mitt hjärta, men nu är jag nog redo att ta bort honom helt.
Sedan tonåren har vi, kan jag lugnt konstatera, utvecklats en hel del, och vi är verkligen inte de individer vi var då. Han har vissa tankar och åsikter som jag inte alls delar, utan finner ganska märkliga ibland. Trots att vi hade så mycket att prata om då, så verkar det som att det idag inte finns många saker vi skulle kunna diskutera utan att ha vitt skilda åsikter (inte för att det gör mig något, tvärtom, men det innebär att platsen i mitt hjärta bara har uppehållits av en dröm, inget annat).
Pussen & Kramen/Ango
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar