Det där med Facebook

Det har ju visat sig att många har sökt upp sina gamla ex på Facebook. Det finns ju någon studie på det, och jag tyckte det var lite intressant. Alla har väl sina skäl till att söka upp dem. Nu har jag gjort likadant.
Det handlar om en kille som jag var tillsammans med när jag var 17 år (22 år sedan alltså), och han var 19 år. Han var min första riktigt stora kärlek och det tog lång tid att komma över vårt förhållande när det tog slut.
Vi träffades på ett disco och det var kärlek vid första ögonkastet för min del. Vi kunde prata om precis allt och vi gillade att umgås. Första kvällen dansade vi och stod sedan och pratade ute tills solen gick upp (det var i mars/april så solen gick inte upp så tidigt precis). Han sov över hos mig, i min säng, utan att något hände. Han var verkligen speciell den killen!
Nu nosade jag upp honom på fejjan, då och innan jag hann ångra mig skickade jag ett meddelande till honom. Bara ett hej, minns du mig?, typ.
Den här killen har ju vandrat runt i min hjärna genom alla år, och jag har ju (relativt nyligen) drömt att han är pappa till mina döttrar. Helt sjuka, men återkommande, drömmar där R inte alls är pappa till tjejerna, bara killarna. Däremot är M, gamla exet, pappa till tjejerna men jag har inte en aning om var han bor. Ja, ni hör: helt sjuka drömmar. I drömmarna ska jag skiljas från R, eftersom han alltid har hittat någon ny ung och yppig blondin. Jag tror att de här drömmarna har kommit när jag inte mått helt bra ;).
Det ska bli spännande att se om M minns mig, eller om han har glömt bort!

Pussen & Kramen/Ango