Igår var det gradering och avslutning på Ju-jutsun för Paulina. Hon såg såklart fram emot det, och hoppades få ha med sig ett gult bälte hem.
Graderingen gick bra, och alla barnen visade vad de kunde. Tydligen brukade gruppen aldrig vara så tyst på träningarna. Kan det ha haft att göra med att det var 20-talet föräldrar med och tittade? ;-)
Innan de började graderingen fick jag veta av ena tränaren att de tyvärr inte hade bälten hemma. Hon hade beställt för 1 vecka sedan, och normalt så kommer de på 2 dagar, men givetvis inte den här gången! När bältena inte hade kommit igår åkte den andre tränaren till Västerås för att köpa i den Budosport-butiken som finns där. Där fick han höra att en annan klubb varit inne dagen innan och köpt alla deras gula bälten.
Då åtestod att se om någon av de andra klubbarna i dojon hade bälten hemma att sälja, men det fick de inte veta förrän på kvällen. Först frågades Judoklubben...de hade inga. Karateklubben kom först efter att graderingen var klar, och då fick vi veta att inte heller de hade några. Barnen fick gå hem i sina vita bälten, men med löften om att de gula skulle skickas så fort de kom hem till klubben!
Simone var med och tittade på graderingen och hon tyckte att det verkade jättekul så hon sa att hon också ville börja i höst. Får se om hon fortfarande vill det då, och om hon vill gå på både ju-jutsu och gympa eller om hon ska sluta på gympan. Jag är definitivt för att tjejerna går på någon form av kampsport! Jag hoppas att de fortsätter länge med det, och lär sig mycket för framtiden!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Den 4 april 2003 sade jag att jag skulle älska min man i nöd och lust. Mycket nöd och lust har det blivit genom åren, och som i alla förhå... -
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
2 kommentarer:
Synd på bältena - men åååh, vad jag blev sugen på att försöka introducera något sådant för mina barn också!
T dansar och rider ju - men kanske att man kunde få in detta också?!
Hursomhelst - mina små brottarkillar (de brottas JÄMT med varandra eller kompisarna!) - skulle detta ju passa. Undrar hur gamla de måste vara. Skall absolut kollas upp!!
Mamma J:
Jag tycker det är jättebra att Paulina började med Ju-jutsu. Hon testade karate vid något tillfälle också, men det gillade hon inte. Nu går hon med bästisen, och då är det såklart roligare.
Just kampsport som lär ut försvarsteknik ser jag som en investering för tjejernas säkerhet i framtiden, och därför hoppas jag att de stannar ett bra tag ;-).
Simone gick på brottning för något år sedan. Det kanske skulle vara något för killarna? Hon gick på "brottarlekis" vilket mest handlar om balans och motorik, men man får lära sig grepp och lite kast också.
Det fanns "brottardagis" också för mindre barn. Tror det var för 3-4-åringar och lekiset var 5-7 år.
När Simone gick fick varje barn ha med sig en förälder också för att göra övningarna på och med. Det var jättekul. Lite träning för en själv och kvalitetstid med barnet.
Skicka en kommentar