Dags för ett avslöjande, kanske

I fredags fick jag veta att jag är gravid. Hade verkligen inte anat den komma... Mina framtidsplaner rymde definitivt inte en graviditet, men trots det är det såklart otroligt välkommet.
Jag började misstänka för någon vecka sedan att det kanske kunde finnas något där. Jag har varit fumlig, vilket är ett av de första tecknen för mig, jag har blivit kittlig, vilket jag bara är när jag är gravid, och i måndags morse kunde jag inte dricka mitt morgonkaffe. När jag inte kan dricka mitt kaffe, då är det dags att dra åt sig öronen. Inte heller på tisdagen funkade det med kaffe, och illamåendet kom. Började få mina misstankar såklart! Testade i fredags och det var inga tveksamheter där inte!

Jag har haft väldigt oregelbunden mens, vilket gör att jag inte har en aning om hur långt jag gått, men enligt graviditetsuträknaren på Kanalen skulle jag blivit gravid den 30 april (och det stämmer bra med mina anteckningar över mitt sexliv...ja, jag vet, hemska människa som för protokoll över sitt sexliv). Då är jag i typ v 6+4 idag, och bf skulle alltså vara 20 januari 2010.
Plötsligt blev det ju ett perfekt planerat barn. Mina studier är ju slut lagom tills bebis ska göra entré. Jag antar att om 20:e står sig, så kommer bebisen någon gång mellan 6:e och 13:e. Att jag vet att bebisen kommer då, beror ju på att det blir ett planerat snitt och att de läggs 1-2 veckor före planerat datum.

Nu är det ju inte bara rosaskimmer i min värld. Jag har en historik med missfall, vilket gör att jag känner efter minsta lilla tecken på att något är fel. Tyvärr har jag inte alltid känt att något varit fel innan ett missfall förut. Jag vågar inte hoppas och tro för mycket ännu. Just nu väntar jag väl mest på missfall, tyvärr! Jag har haft lite bruna flytningar, men de har avtagit (precis likadant var det med Victor). Vi får väl se hur det går framöver!

Pussen & Kramen
/Ango