Idag har Paulina och Simone den årliga friluftsdagen som förläggs till ett underbart friluftsområde här omkring. I vanlig ordning ska hela skolan (F-5, sammanlagt 11 klasser) GÅ till friluftsområdet. Det är en promenad, enkel, på runt 4 km. 4 km är VÄLDIGT långt när man är 6-7 år...
Förra året var Paulina där första gången, och hon var helt förstörd efteråt. Det var stekhett just den dagen dessutom. Hon grät när hon kom hem från skolan. Då är ändå mina barn vana vid att gå längre sträckor än mellan TV:n och köket.
Skolan har en regel att inga föräldrar får hämta barnen eller skjutsa dem dit. Alla barn ska gå, både dit och hem.
Nu på morgonen hade jag en dispyt med Paulina om det. Hon vrickade foten i måndags, när hon skulle provgå sina nya skor (återkommer till dem) och hon har fortfarande ont i foten. Igår kunde hon inte vara med på gympan i skolan eftersom hon inte kunde springa (hon var med på det hon kunde såklart), och hon hade varit hos skolsköterskan som kunde konstatera att Paulinas fot var lite blå och svullen på sidan. Givetvis tycker hon inte att det ska bli så kul att GÅ närmare 1 mil (dessutom är det fri lek när de är på plats och då är det mycket spring och lek). Jag bad henne att prata med sin fröken, som ju vet om att hon har ont i foten. Får se hur det löser sig. Jag vet att jag kommer få hem ett par riktigt trötta fröknar i eftermiddag i alla fall!
Pussen & Kramen
/Ango
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar