Ingen stress...

Sitter och läser nya numret av Hemmets journal som kom idag. I den tidningen finns det ett flertal frågespalter. Man kan fråga gynekologen, juristen, veterinären osv. Två frågor fångade mitt intresse idag, och jag förundras över hur folk tänker...egentligen alltså. I och för sig tänker de väl inte alls i de här fallen;

Fall 1: Fråga gynekologen. En kvinna, 60+, hade för 2 år sedan diagnostiserats med en sjukdom hon nämner vid namn. Mot denna åkomma hade hon fått en salva, men inga föreskrifter för användningen (det låter mycket märkligt för mig). Nu undrar hon bland annat hur den här salvan ska användas.
Ok, hon har alltså suttit i 2 års tid och funderat på det här och så kommer hon på det geniala. Hon skriver ett brev till en frågespalt i en veckotidning. En tidning som utkommer 1 gång i veckan, och tar med 1 brev i veckan i denna spalt... Undrar hur många månader det tog innan hennes brev kom med. Vilken tur att hon fick svar nu då...

Fall 2: Fråga veterinären. En person undrar vad de ska göra med några sår deras katt fått. Katten hade fått 2 små sår (som de först trodde kunde varit ormbett), som efter ett par dagar läks. De kommer tillbaka igen, men läker. Nu har de kommit tillbaka för tredje gången och är jättefula. Vad ska de göra nu då?
Återigen har det väl tagit ett antal månader innan brevet kom med i tidningen och vid det här laget har väl katten antingen a) dött eller b) blivit av med såren.

Hur tänker folk, och vilken typ av människor är det som skriver? Har de inga telefoner? I båda de här fallen hade problemen lösts snabbt genom ett telefonsamtal.
Jag funderar ofta på den här typen av rådgivning. Ok om det är ett generellt problem, eller om man undrar över något generellt (om arvsrätt, om genetik, om avling eller vad det nu är) så man kan vänta flera månader med ett svar, men i båda de här fallen var det ju ganska akut information som behövdes.
Intressant! Kanske något för mig som blivande beteendevetare att forska om...

Pussen & Kramen
/Ango