I min familj (och i sisådär ett par miljoner till i vårt land) är det bara mamman som vet var hon lägger sina saker, och bara hon som vet var sakerna ska "bo". Alla saker "bor" någonstans, och det är det som gör att man hittar dem nästa gång man ska ha dem...just för att man vet EXAKT var man ska titta.
Tyvärr har inte det här gått fram till resten av min familj. Därför funderar jag på om jag ska följa deras exempel. Majoriteten borde ju sätta normen, liksom...
Nästa gång jag plockar ur diskmaskinen kanske jag skulle ta och lägga gafflarna i torktumlaren, djupa tallrikar utspridda under sofforna och glasen under sängen. När någon frågar efter en gaffel kan jag säga som de andra "Jag vet inte var de är!" och se jättefrågande ut.
Ja, jag kanske skulle....
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Den 4 april 2003 sade jag att jag skulle älska min man i nöd och lust. Mycket nöd och lust har det blivit genom åren, och som i alla förhå... -
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
3 kommentarer:
Roligt skulle det vara :)
Kan du inte prova?! Det vore otroligt roligt att läsa om iallafall :).
Jo, på tal om att prova så kom jag på att jag ett tag fick för mig att jag inte skulle vara en sådan "Hitler" och påpeka så fort D hade plockat ur ex diskmaskinen att saker och ting låg på fel plats, utan jag tänkte att OM han nu ville ha grejerna där, så OK då... Så, jag började också att lägga äggskivaren på en hylla i skåpet trots att jag anser att den skall ligga i en låda och plastmuggar skulle visst stå tillsammans med glasen istället för i "plastskåpet" och lite annat...
Det slutade med att ingen av oss hittade någonting - för jag sökte efter hans modell och han hade försökt söka efter min och allt var borta ;).
Så, nu är det min "ordning" som är den som gäller, haha!
Skicka en kommentar