måndag 16 februari 2009

Snart helg igen...

Ja, med tanke på hur snabbt dagarna går så är det faktiskt snart fredag igen. Lite optimism så här på måndagskvällen.
Hade föreläsning idag. En riktigt urkig sådan. Ämnet var kvantitativ metod... Anova och varianser och F-värden och allt annat urtrist skulle avhandlas. Det här är verkligen det absolut tristaste med att plugga; att läsa dessa metodkurser.
Nåja, dagen avlöpte relativt fort, och jag fick snart komma hem igen.
Hämtade posten i brevlådan när jag var på väg in; ett vadderat kuvert...till mig, och en paketavi från Förlagsservice hade jag fått. Det var recensionsexemplar på böcker. Superkul! 5 böcker sammanlagt hade jag fått! Undrar om jag kan få ledigt från skolan för att läsa skönlitteratur? Inte troligt, eller?

Har fått en förfrågan i min bok- och filmblogg om jag vill delta i en magisteruppsatsstudie och såklart hjälper jag till. Det handlar om att skriva en läsdagbok i 2 månader (med papper och penna eller på nätet) och läsa minst 4 skönlitterära böcker per månad. Det är ju inget extraarbete om man säger så. Jag skriver ju redan på nätet och läser mer än 4 skönlitterära böcker varje månad.

Har fått examinationsuppgift 2 i den kliniska psykologin idag. Ett fall som vi ska diagnostisera utifrån alla kriterier som finns uppradade i en bok som är den lilla lathunden för psykologer och terapeuter.
När jag läste mitt fall började jag genast fundera på Tourettes syndrom och även OCD (tvångstankar). Det ska bli kul att se om jag fortfarande håller fast vid det när jag börjat kika på alla diagnoskriterier i boken.

Barnen har gått och lagt sig och tittar på film. Nya giv idag; Victor och Simone tittar på MrBean - den totala katastroffilmen (eller vad den nu heter) och Paulina tittar på Alvin och gänget. Inte samma filmer som det alltid är annars också. Blir ju helt förvirrad när ungarna byter sådär...
På tal om förvirrad så hade jag en förvirrad dotter imorse.
Simone kom till vår säng vid midnatt eller nåt sånt. Hon sa att hon var rädd. Jag sa att hon skulle gå in till sitt rum och hämta sin kudde, så kunde hon komma tillbaka och lägga sig hos oss sedan. Hon gick och hämtade sin kudde och kröp upp mellan mig och R och somnade ganska omgående. Vid 2-tiden kom Victor, så jag tog min kudde och följde med honom och la mig i hans säng.
När jag väckte Simone imorse så frågade hon: "Vem har burit hit mig?". Lätt förvirrad alltså!

På tal om Simone, så är hon verkligen inne i en jobbig (för henne) fas just nu (vilken är helt normal för 6-åringar). Hon tänker så jättemycket på död och monster och spöken, så ibland blir det lite för mycket. Igår var en sån dag. Hon lekte med sin kompis E och vi satt och åt lunch. Plötsligt sa Simone att hon var tvungen att gå på toa. Hon var borta i max 2 minuter och kom tillbaka med tårar rinnande ner för kinderna. Jag frågade vad som var fel och hon sa att hon hade börjat tänka på att hon skulle bli vuxen och att alla skulle dö och sånt. Lilla gumman!
Vi försöker att avdramatisera så mycket det går, men ändå vara realistiska. Jag kan inte lova henne att vi alla ska leva i många, många år till, men jag kan säga att vi förhoppningsvis ska leva i många, många år till, och att det faktiskt inte alls är så hemskt att vara vuxen (för det mesta i alla fall), och att det faktiskt dröjer många år till innan hon blir vuxen. Alla hennes tankar blir ju inte mindre jobbiga av att hon möter döden både nu och då. En av hennes kompisars pappa dog väldigt hastigt i slutet på hösten, hennes kusiners farmor dog för 2 veckor sedan, en katt som hon älskade (och som hon sett födas) fick avlivas när han var bara några månader gammal osv. Inte lätt att vara 6 år och grubbla på de här stora och väldigt jobbiga sakerna!

Pussen & Kramen
/Ango
Skicka en kommentar

Ödmjukhet till livet

Ibland får vi käftsmällar som gör oss lite mer ödmjuka till livet, och de runt omkring oss. Igår fick jag en sådan! Dotter och pojkvän var ...