Jag såg en omröstning på Allt om barn om vad som gav mest dåligt samvete. I topp var, som vanligt, att man skäller för mycket på barnen, med 43 % av rösterna. På andra plats (och det gör mig lite ledsen) kom "Att jag inte är lika duktig som andra", med 15 %.
I vårt samhälle jämför vi oss med andra till höger och vänster så till den grad att vi får dåligt samvete för att vi inte presterar lika mycket som någon annan alltså?! Vad vet vi om den andres förutsättningar? Har vi tänkt på vad vi har gjort utifrån våra förutsättningar? Det som verkar vara en liten sak för oss, kanske är en stor sak för någon annan, eftersom vi har olika förutsättningar, intressen och kunskaper. För mig är det stort att någon syr superfina maskeradkläder till sitt barn, medan den inte tycker att det är något att tala om alls eftersom den tycker det är lätt och roligt. Någon annan tycker att det jag gör är något stort, och jag har inte ens reflekterat över det jag gjort.
Jag får ofta hejarop från min omgivning som tycker att jag är så duktig som orkar plugga och rodda runt familjen med allt vad det innebär. Självklart blir jag superglad av att höra hejaropen, men samtidigt så känner jag att det här är mitt liv, och det är inte så svårt att leva det (fast jag gnäller jättemycket med jämna mellanrum). Jag är istället jätteimponerad av alla heltidsarbetande föräldrar, framför allt ensamstående som orkar och hinner driva allt på egen hand. En ensamstående kanske inte heller tycker att dens liv är så jobbigt att leva (mer än ibland), men det är ju för att vi relaterar utifrån vår egen verklighet. Skulle jag vara ensamstående skulle jag inte ha några problem att orka och hinna med det jag ska heller. Man anpassar sig, så är det.
Att ständigt snegla på grannen och önska att man var lika duktig/smal/rik/populär eller vad det nu är, har inte gjort någon lycklig. Jag önskar att fler sanningsenligt kunde säga till sig själva att de duger precis som de är, och att de är duktiga som de är. Som förälder har man konstant dålig samvete över än det ena, än det andra, så att ha dåligt samvete för att man inte är lika duktig som andra (de andra har ju också dåligt samvete för att de inte känner sig lika duktiga som någon tredje) det hoppas jag alla slutar ha! Ni duger precis som ni är!!!
Pussen & Kramen
/Ango
3 kommentarer:
Underbart inlägg!!
Jag håller med dig till 100%.
Detta är det viktigaste för mig att förmedla till mina barn; att de duger precis som de är.
Jag jämför mig sällan med andra, och gör jag det så kommer jag inte till korta ;)jag är nöjd med mig själv.
Däremot gillar jag att berömma andra för det jag tycker de gör bra och jag önskade att fler människor kunde ta åt sig av det man sa, inte bara vifta bort det.
Kramar
Åh, vad du har rätt. Men ack, vad det är svårt att ta till sig.
Jag kan väl säga som så att jag är nöjd med mig själv inom vissa områden - men inom andra, nej. Inte.
Du har så rätt.
Jag jämför mig inte med andra tycker jag och jag försöker lära barnen att alla människor duger som de är.
Jag hoppas att jag lyckas.
Kram!
Skicka en kommentar