Usch, vad det är trist att börja dagen med en massa gnäll. Paulina är verkligen inne i förpubertet med ALLT vad det innebär. Varje morgon är det en kamp att få upp henne ur sängen. Idag tog det 30 minuter...
Jag väckte henne, som vanligt, kl 7. Hon bad mig ta fram byxor åt henne, och det gjorde jag. Sedan jag gick ner. När klockan var 7:30 hade hon fortfarande inte klätt på sig mer än byxorna, och definitivt inte kommit ner. Hon har tydligen någon vision om att ha en egen påkläderska, dvs mamma som tar fram alla kläder och helst också placerar dem på hennes kropp...men så funkar inte mamman i det här huset. Mamman (som är en ovanligt dum mamma) i det här huset kräver att även halvfigurerna (dvs barnen) ska klara av sånt själv. Om 4½-åringen klarar det, och 6½-åringen klarar det, då borde väl nästan 8-åringen också klara det. Tycker mamman i alla fall.
Återstår att se vilket skick damen är i när hon kommer hem från skolan i eftermiddag. Förhoppningsvis inser hon att hennes attityd inte gagnar hennes möjligheter att få åka på ju-jutsu (med bästa kompisen och hennes pappa) ikväll, och beter sig mycket bättre.
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
3 kommentarer:
Ååå, har en snart 6-åring här som är likadan! Hur många sådana faser finns det egentligen??! :) Hoppas hon är på bättre humör i em, kram!
T:s fas började i 6-årsåldern och pågår fortfarande. Men, nu är det värre än någonsin. Hon blir svart i ögonen mest hela tiden - det spelar liksom ingen roll vad man än säger. Om man inte kallas pappa då - där är det ett annat ljud i skällan, ska ni veta!
T har faktiskt börjat be mig väcka henne en halvtimme före alla de andra, så hinner hon jobba så där långsamt utan stress :). Det tycker jag var bra!
AnnaK:
Hon var på bättre humör när hon kom hem från skolan. Vi pratade om varför det hade blivit som det blev, och försökte hitta bättre lösningar.
Det finns tydligen hur många faser som helst. Paulina har varit i varenda en, medan Simone först nu börjat visa på egen vilja (nu är hon 6½ år). Väldigt variation på dem!
Mamma J:
Paulinas faser började i 1-årsåldern, och har sedan tydligt kunnat beskådas i flera år. Hennes utvecklingsfaser märks så otroligt tydligt, men det märks också så otroligt mycket hur mycket utvecklingen springer iväg med henne under de här faserna.
Simone och Victor däremot, de har inga gränser mellan sina faser. De märks inte alls. De är lika enkla hela tiden. Ja, Simone är väl lite mer nu, då. 6 på väg att bli 16 är hon ju såklart. Mycket attityd ibland, men ändå sällan ändå.
Jag har frågat Paulina om jag ska väcka henne tidigare, men det vill hon inte heller. Jag ska nog börja väcka henne 10 minuter tidigare ändå. 10 minuter märks ju inte så mycket...
Kram
/Ango
Skicka en kommentar