030 upphittat

I fredags hittade jag ju 030. Det var lite kul för jag hade varit i affären, stod och pratade med en tjej jag känner, och när vi sagt hej då gick jag fram till övergångsstället för att gå över gatan. Det kommer en bil, som stannar för att släppa över oss, och jag ser att just den bilen är nummer 030. Tjohoo, ännu ett tiotal är avklarat!

Pussen & Kramen
/Ango

Dimmigt värre

Igår åkte vi ner till Linköping. Det var väl sista turen innan jul nu som vi åkte ner.
Det var hemskt dimmigt ute, men vi trodde att det skulle lätta på vägen.
Vi hade väl kommit 2-3 mil när vi blev stoppade och stående pga att det hade hänt en bilolycka nyligen (bara brandkåren på plats). Maken frågade om det fanns något han kunde hjälpa till med, eftersom han är sjukvårdsutbildad. Brandmannen han pratade med sa att han kunde gå fram och kolla. Maken fick ett par plasthandskar och gick bort till olycksplatsen. Ett par minuter senare kom ambulanserna, så maken valde att lämna platsen då i och med att han inte kunde göra så mycket mer (han hade inte ens hunnit fram till olycksplatsen ännu). Bättre att låta "proffsen" göra jobbet.
Hela vägen var avstängd i båda riktningarna och ingen visste hur länge det skulle fortsätta vara avstängt, så vi valde att åka en annan väg, en kringelikrokig väg som blev längre, men vi kom iväg i alla fall.

Dimman fortsatte vara ganska tät hela vägen ner till Linköping...

Innan vi åkte hem igen tog vi vägen om kyrkogården för jag ville se mormors gravsten, som kommit på plats nu. Jättefin var stenen!
Började åka hem och det var ruskigt dimmigt, och nu även mörkt. Maken var jättetrött så jag tyckte vi skulle byta så kunde jag köra hem istället. Vi bytte straxt innan Norrköping. Började köra och när vi kom till Norrköping var dimman helt borta, men några kilometer senare var den tillbaka igen. Tätare än tidigare. Tidvis såg jag inte mer än 20 meter framför bilen... Kände lite lätt panik ett tag. Lyckades i alla fall komma till Katrineholm där jag stannade på en mack för att tvätta lyktorna för att få lite bättre ljus i dimman. Maken hade vid det laget piggnat till och tyckte att han kunde köra de sista 5 milen hem. Det fick han gärna göra för jag var jättetrött av att ha suttit så jättefokuserad på vägen hela tiden...
När vi kom hem var det bara att stuva undan de julklappar vi hade med oss till barnen och sedan var det i princip bara att fixa kvällsmat och lägga barnen.

Pussen & Kramen
/Ango

Nu är de på väg!

I detta nu är 8 stycken 9-åriga tjejer på väg till sitt livs första SPA.
Idag var det äntligen dags för Paulina och bästisens SPA-kalas som det har pratats och tjatats om en hel del den senaste tiden! Det var 8 väldigt förväntansfulla tjejer som tog sin packning och gick ut till bilarna för att bege sig till SPA:t.
De kommer att få välkomstdrink när de kommer dit, så får de bubbla. Efter det blir det fruktbuffé och ansiktsmask. En dusch och ombyte till vanliga kläder innan det är dags för sminkning och nagelmålning! Tror det kommer komma hem en lycklig Paulina i eftermiddag!

Pussen & Kramen
/Ango

När jag kom upp till

min säng ikväll, hittade jag ett kort vid sängen där det står "jag älskar dej". Det är från Simone. Barnen vet hur de ska få ett mammahjärta att smälta ibland.

Lennart är borta!

Jag har läst många artiklar om AIK-supportrarna Erik och Lennart, tvillingar, som följt sitt älskade lag genom åren.
Lennart fick cancer i höstas och det såg först ut som om han inte skulle kunna följa sitt lag till Göteborg för att se SM-finalen. Nu gick det att ordna och Erik och Lennart fick se AIK ta guld! Det måste varit en otrolig upplevelse för dessa män. Dessutom fick de vara med på guldfesten efteråt!
Idag läste jag att Lennarts cancer vunnit matchen, och jag kan inte låta bli att fälla några tårar, trots att jag inte alls känner dessa män på annat sätt än genom de tidningsartiklar jag läst. Samtidigt blir jag så glad när jag läser om det som sport verkligen borde handla om; att känna gemenskap och tillhörighet, och att många lämnat blommor och kondoleanser vid AIK-shoppen!
Vila i frid Lennart!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjuka igen?

Inatt vaknade jag av att Simone gick på toa. Hörde när hon satt där att hon sa "Aj, aj, aj" och sedan hostade hon och jag förstod att hon hade kräkts.
Jaha, bara att gå upp och fixa i ordning, då. Efter ett par minuter gick hon och lade sig i sängen, och jag gick till min säng. Så hörde jag att hon började kräkas igen...
Efter andra kräkningen somnade hon om, vilket jag inte gjorde. Somnade någon timme senare eller så.
Nu har hon inte kräkts mer, men har fortfarande ont i magen, och själv känner jag mig "orolig" i magen och höll på att kräkas när jag hostade tidigare. Är det dags för magsjuka nu då kanske?
Plockade vi (som vanligt) upp någon smitta när vi var på sjukhuset igår? Även när jag är på rutinbesök på sjukhuset med barnen så lyckas jag plocka med mig något hem. Sjukhus är ju väldigt sjuka ställen, liksom. Får se hur det utvecklar sig under dagen. Förhoppningsvis blir det inget värre än det här... Magsjuka kan jag klara mig väldigt bra utan!

Pussen & Kramen
/Ango

Efterlängtat brev!

Idag kom brevet som meddelade vilken födelsedag bebisen ska få! Gissa om jag slet upp kuvertet. Tittade på datumet och konstaterade att det var det datumet som jag hela tiden varit inställd på; 11 januari! I och med att vi nu vet datumet definitivt så vet jag också att det bara är 48 dagar kvar tills det är dags! 48 dagar! Ni fattar hur lite det är, va? Jag kommer ju inte hinna med något alls känns det som!

Pussen & Kramen
/Ango

Ingen barnmorska

Det blev inget besök hos barnmorskan idag. När jag stod på dagis och skulle lämna sonen ringde min mobil. Det var barnmorskan som meddelade att hon var sjuk, med förmodad svininfluensa. Hon hade bara åkt till jobbet för att fixa Tamiflu och avboka patienter. Eftersom jag inte var vaccinerad tyckte hon inte att jag skulle komma ner. Jag berättade att vi med största sannolikhet har haft svininfluensan redan, men jag tyckte inte att hon skulle vara kvar på jobbet så vi kunde stryka min tid hos henne ändå.

Pussen & Kramen
/Ango

Ny vecka, nya tag!

Det sjuka börjar bli bättre, men jag funderar på hur länge det ska gå runt i familjen.
I fredags kom äldsta bonussonen till oss. Han skulle vara på kortis över helgen så vi andra skulle ha en chans att bli friska (-re) så han inte skulle bli smittad. På lördagen ringde de från kortis och sa att bonussonen var sjuk. Han hade blivit smittad ändå.
Igår började Simone klaga på att hon hade ont i halsen och hon började bli hostig igen. Senare eftermiddag verkade hon bli mycket bättre så vi gick iväg på hennes innebandyträning. Efter uppvärmningen hade hon jobbigt att djupandas och hon hostade väldigt mycket. Ändå ville hon inte gå hem. Hon fick sitta och vila en stund istället. Få se hur hon mår nu på morgonen. Resten av familjen verkar ha kryat på sig ordentligt i alla fall. Visserligen har jag också fått ont i halsen igen, men jag tror och hoppas att det bara är tillfälligt och att det går över snabbt!

Idag är det dags för ny koll hos barnmorskan. Tycker jag springer där hela tiden. Tydligen ska jag gå till henne varje vecka, vet inte riktigt varför, för det känns lite överdrivet ofta ;-). Nåja, jag ska dit igen i alla fall, och det är klart: det är ju ganska mysigt att få lyssna på bebishjärtat!
Idag är det bara 59 dagar kvar enligt "baby ticker" här ute på sidan. 59 dagar är ju i överkant eftersom det kommer gå bort ca 10 dagar, så då är vi alltså nere på 49 dagar. Det är ju ingenting!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjukt igen!

Sjukdomarna fortsätter!
Igår mådde maken ganska bra (som jag gör idag antar jag), men imorse kom han hem från jobbet efter ett par timmar. Han hade fått feber och blivit väldigt yr i huvudet. Nu i kväll har han blivit sämre igen och har svårt att djupandas och har ont i bröstet (han kan inte säga om det är hjärtat eller lungorna). Han ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid till jourläkare i grannkommunen nu direkt, så han är iväg nu. Gissar att lunginflammation är en orsak till smärtan i bröstet!

När jag hämtade Victor på dagis idag berättade de att det hade varit "hela" 4 barn på dagis idag (de är väl 26-28 barn)... I Paulinas klass hade det varit 11 av 20 barn idag... Värsta epidemin som pågår här alltså! På dagis härjar visserligen även vattkoppor så alla är inte hemma av samma anledning, men majoriteten var hemma pga influensaliknande symtom!

Pussen & Kramen
/Ango

Nästan normalt igen!

Idag mår jag ganska bra, och det verkar resten av familjen också göra. Barnen är på plats i skola och på dagis och jag är laddad för att plugga en del idag.

Igår skulle det ha varit föräldrarmöte på dagis. Vid lunch ringde de från dagis och berättade att de hade valt att ställa in mötet eftersom det nästan inte var några barn alls på dagis, de flesta var hemma sjuka... De kände att de inte ville "tvinga" iväg föräldrar till ett möte och byta baciller med varandra.
De senaste två veckorna har det i skolorna och på dagisen här i vår kommun varit ett bortfall på 30-50 % varje dag. Helt otroligt vilken epidemi det har varit nu! En smittskyddsläkare uttalade sig om att det med största sannolikhet är svininfluensan som slagit till. När så många insjuknar samtidigt, med samma symtom och den "nya" influensan står för dörren så trodde han inte att det fanns något annat alternativ. Jag vet inte, jag vet bara att "alla" har varit sjuka nu, och att alla haft samma symtom!

Drömde i natt att mormor levde. Hennes död hade bara varit ett missförstånd! Hon levde och mådde hur bra som helst. Underbart att få "träffa" henne igen, men mindre roligt att vakna och inse att det inte alls var något missförstånd, utan att hennes död i allra högsta grad är verklighet!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjukt sjukt!

Ja, nu har vi väl varit sjuka hela bunten ett tag. Simone är den som är friskast, och har inte "nyinsjuknat" sedan hon var sjuk förra veckan. Maken börjar bli bättre i sin influensa, jag känner mig också något bättre, men långt ifrån bra. Paulina är hemma för tredje dagen idag, men idag är den där "extradagen" som hon är hemma, så imorgon ska hon till skolan igen. Victor är hemma igen. Han var hemma i måndags eftersom han var sjuk lördag och söndag. Igår var han dålig igen och var hemma. Inatt har han hostat och rosslat en del så han får vara hemma idag också (han har ingen feber eller så, utan är hemma för att slippa astmabesvär).
Jag är hostig, matt i kroppen och har väldigt ont i halsen. Har varit väldigt illamående, dassig i magen, febrig till och från och min foglossning och ryggvärk har spelat upp väldigt medan jag mått dåligt.
Är det svininfluensan jag haft så är jag väldigt glad att jag inte har vaccinerat mig, utan har tagit eländet istället (maken säger likadant). Det här har inte varit värre än en vanlig "bonnförkylning" (jag drabbas ju aldrig av något annat, och är tämligen säker på att jag aldrig haft en influensa i hela mitt liv) och jag går stärkt ur detta också. Visst är det jobbigt med hostan när lungorna är ihopknölade i brösthöjd, för jag har grymt ont i alla muskler som är runt om bröstkorgen, men det kan jag leva med ett par dagar till!
Nu ska jag försöka läsa lite kurslitteratur! Har inte blivit mycket pluggande av de senaste dagarna av någon konstig anledning ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Bristningar

Såna här bristningar kan man tydligen få när man kräks. Ser inte speciellt kul ut!

Svinet på besök?

Eftersom hela familjen är sjuka, mer eller mindre, och alla har samma symtom, ringde maken ner till VC nu på morgonen (speciellt som han tillhör riskgrupp, och inte vaccinerat sig ännu).
Han beskrev symtomen som vi alla delar här hemma, och de hade sagt att det mycket väl kunde vara svinet som var och hälsade på hos oss. Enligt den han pratade med var risken att bli svårt sjuk mindre om man aldrig tagit vaccin mot säsongsinfluensa (det har jag läst förut också) eller om man aldrig haft någon influensa (och mig veterligen har jag aldrig ens varit i närheten av att ha någon sådan). Kanske är det så, jag vet inte, och eftersom de inte tar prover så får vi inget svar heller. Jaja, blir det inte värre än så här kan vi alla leva med det! Känner mig mest väldigt matt i kroppen och väldigt illamående idag. Har svårt att framför allt dricka något (och det är ju inte bra). Illamåendet blir 10 resor värre om jag dricker, men äta funkar lite bättre!

Pussen & Kramen
/Ango

Vilken natt...och morgon!

Började bli lite hostig och känna lite halsont igår kväll. Kände också att det gjorde lite ont över lungorna. Det gjorde inte ont i lungorna, utan bara på, runt dem så att säga.
Somnade vid 22:30 ungefär och vaknade kl 1:20 och har inte sovit mycket efter det. Hade jätteont över lungorna (fortfarande inte ont när jag andades) och jätteont i fogarna. Låg och vände och vred på mig och höll på att bli galen på att jag inte fick sova.
Vid 5:20 gav jag helt upp tankarna på att få sova mer och gick upp. Gick ut i badrummet för att borsta tänderna. När jag nästan borstat färdigt började jag må galet illa. Normalt sett går det över snabbt, men inte idag. Det tilltog i styrka och det var bara att kräkas... Tyvärr fanns det ju inget att kräkas upp. Upptäckte efteråt att jag hade fått bristningar i tinningarna efter kräkningen. Går nu omkring med lila märken i tinningarna. Jättefint...NOT!
Nu har jag städat lite i köket (klockan är nu 7:08) och känner mig grymt matt och trött. Det blir nog inte många knop gjorda idag!

När jag hade kräkts ropade Paulina på mig. Hon mådde dåligt sa hon och hade också sovit dåligt i natt. Hon blir hemma från skolan idag. Nu har alla tre barnen varit sjuka i omgångar. Hoppas det stannar här nu!
Läste att ca 100 av 230 elever på en skola i Köping var sjuka igår. Det går någon skum sjuka med huvudvärk, hög feber och magont. Det är ju det som alla mina barn också har haft. Även här i kommunen ligger halva högstadieskolan däckad i samma sjuka.

Pussen & Kramen
/Ango

Det här var ju intressant

I dagens Aftonbladet (nätupplaga i alla fall) står det om precis det som jag funderade på i ett inlägg längre ner; Om män drabbas hårdare av svininfluensan än kvinnor. Jag har sökt och sökt, men inte kunnat hitta några siffror som varken bekräftar eller dementerar mina funderingar. I den här artikeln står det ju att det bara är en slump att det bara är män som dött, men jag undrar det jag...
Jag hittade en artikel från en skånsk tidning, som var tryckt i juli, som sa att det var fler män än kvinnor som insjuknat i svininfluensan (det var 40-nånting män och 20-nånting kvinnor). Tyvärr hittar jag inte den länken igen!

Pussen & Kramen
/Ango

Två nya nummer

Idag när jag åkte hem från ultraljudet mötte jag nummer 027. Ännu ett nummer upp alltså! Himla skoj. Började leta efter 028, men hittade inget. Så kom jag på att på en gata väldigt nära där vi bor, så bor en bil med nummer 028. Bara att ta vägen förbi den alltså. Som vanligt så stod bilen parkerad där den brukar stå, så även 028 får jag nu alltså räkna in! En helt ok dag idag alltså!

Pussen & Kramen
/Ango

Ultraljudet är avklarat

Med andan i halsen kom jag inspringande på specialistmödravården kl 10:02. Hade tid kl 10:00 så jag kände mig något lätt stressad ;).
Fick komma in till läkaren kl 10:30...
Ultraljudet blev noggrant utfört och visade en bebis med tjock mage. Alla mätningar av fostervatten och flöde i navelsträngen var perfekta. Bebisen beräknades väga ungefär 1800 g nu. Det är ungefär 200 g mer än vad som är beräknat för den graviditetsvecka jag är i (+8,7 %) så det är ingen liten elefant i magen trots allt.

Läkaren gjorde en snittbeställning, så tiden kommer i brevlådan så småningom. Himla spännande. Har för mig att det tog 1-2 veckor att få tiden förra gången.
Även papper för sterilisering skrev under, så nu är det också beställt i samband med snittet.

Vi pratade lite om min glukosbelastning och min struma. Jag ska höja min Levaxindos ytterligare eftersom värdet inte är helt bra. Dessutom tyckte läkaren att jag ska göra om glukosbelastningen om 3 veckor för att verkligen säkerställa att jag inte fått graviditetsdiabetes. Som hon sa så är det bara för att vara på den säkra sidan. Skulle jag ha fått graviditetsdiabetes (den kanske är under utveckling nu i och med de dåliga proverna jag haft) så är det ju bra att känna till det innan förlossningen.
Ett bra och givande möte med läkaren (som var väldigt trevlig och sympatisk). Det enda "tråkiga" var att det inte gick att se om det var en Egon eller Elsa som härjade runt i magen. Fick perfekt bild på rumpan och så, men mer ville den inte visa upp. Jag får väl helt enkelt fortsätta lita på att svärfar har rätt, och att det är en liten Egon som ligger där på tillväxt!

Pussen & Kramen
/Ango

Ultraljud idag

Idag är det dags för ultraljud igen. Ska göra ett tillväxtultraljud och ska samtidigt få mitt snittsamtal. Även pappren för sterilisering ska fixas.
Tänk om jag får ett snittdatum idag? När jag skulle snittas med Victor kom nog ett brev med datum någon vecka efter snittsamtalet, men då var samtalet några veckor tidigare än vad det är den här gången. Jag tror inte jag får något datum idag, men tänk om?
Det ska bli spännande att få tjuvkika lite på bebisen igen. Det är ju stor skillnad på storleken från förra gången. Nu är jag ju i v 31 och bebis bör ha närmat sig 2 kg i alla fall.

Igår sålde vi äntligen MC:n. Har haft den ute på Blocket ganska länge, men trägen vinner. Efter att ha sålt den så hittade maken en bil på Blocket (vi skulle ju köpa en extrabil) som de bara skulle ha 8000:- för. Det är en Volvo 855, jättefin i lacken och med sommar- och vinterdäck (sprillans nya vinterdäck) och skinnklädsel. Han ringde på annonsen och en halvtimme senare var köpet klart (bilen fanns i vår lilla håla till och med). Nu är vi alltså ägare av 2 bilar igen. Skönt!

Victor är hemma från dagis idag. Han mår bättre, men eftersom han inte har varit feberfri i 1 dygn ännu så får han vara hemma. Jag ska lämna honom hos maken på jobbet medan jag är på ultraljudet, och så hämtar jag honom när jag kommer tillbaka. Maken har bara 1 lektion idag, och Victor får vara med på de sista 20 minuterna av den, sedan är det bara kontorsjobb för maken, så då gör det inget att Victor är med. Dessutom tycker Victor att det är lite spännande att få vara med pappa på jobbet!

Pussen & Kramen
/Ango

Svininfluensa farligare för män?

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med svininfluensan och om det är så att män drabbas hårdare av den. Jag har inte läst något om att det skulle vara så, och det kanske bara är en slump, men alla dödsfallen i Sverige är män/killar. De man läst om i tidningarna som ligger i respirator/ECMO är majoriteten män. Det skulle vara väldigt intressant att få se statistik på dödsfall i andra länder och även vårdhistoria över de som vårdats på sjukhus.
I Norge, som är det land som drabbats hårdast av svininfluensan på våra breddgrader, har det dött några tjejer (jag vet att det är 2 i alla fall). Skulle vara intressant att se hur könsfördelningen ser ut där också.
Kanske är det så att män drabbas hårdare? Eller att fler män är i riskgrupperna? Eller att män helt enkelt inte är lika motståndskraftiga som kvinnor (vi vet ju att de är döende i vanliga förkylningar, medan kvinnor inte ens ser sig som sjuka t ex).
Jag ska försöka hitta lite siffror från andra länder kring hur det ser ut med könsfördelningen, för i Sverige är det tydligen värre att vara man och få svininfluensan än att vara kvinna och få den i alla fall. Slump eller ej...

Pussen & Kramen
/Ango

Fortfarande sjuk

Victor är fortfarande sjuk. En konstig sjuka som jag förstått är väldigt vanlig just nu. Tydligen är det många i vår lilla kommun som är sjuka med samma symtom. Han har hög feber (över 39 grader, jag vet inte exakt då vår febertemp är trasig, men genom att känna hur långt ner på kroppen feberhettan känns får man en bra bild). Han får febernedsättande var 4:e timme, men det märks knappt alls.
Han är trött, såklart, och somnar och sover 15-30 minuter 2-3 ggr på dagen. Han äter helt ok och dricker ganska bra trots allt. Han har lite hosta, men inget anmärkningsvärt, och hans astma har inte spelat upp. Det är i princip bara febern alltså. Det verkar som om majoriteten har hög feber i 3 dagar, sedan vänder det (det är inte någon tredagarsfeber). Himla konstigt, men det är ju den årstiden som alla konstiga sjukor härjar också!

Pussen & Kramen
/Ango

Då var det lördag, då!

Lördag igen och idag visar vädret sig från sin sämsta sida. Regnet står som spön i backen och det är riktigt urtrist novemberväder!

Victor är familjens nya sjukling. Igår fick han feber, klagade på ont i benen och illamående. Idag har han hosta och lite feber. Får se vart det tar vägen.

Jag tänkte försöka plugga lite idag. Känner att jag behöver det efter att ha slappat mycket nu i veckan. Lika bäst att se till att jag inte hamnar efter i kurserna eftersom jag vill få examinationsuppgifterna gjorda innan det är tänkt att de ska göras (eftersom de krockar med bebis ankomst).
På tal om studier; kände mig lite dum när jag var på biblioteket tidigare i veckan för att hämta en bok jag hade fjärrlånat. När de plockade fram boken visade det sig att jag faktiskt har den boken hemma. Det är en bok bi hade första året på programmet, så jag har ju förträngt den. Jag kände igen titeln när jag läste den på litteraturlistan, men inte kunde jag dra mig till minnes att jag redan hade den. Jaja, nu slapp jag ju låna den, och nu kanske den kan bli läst, då ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Glukosbelastningen klar

Imorse var det dags att göra glukosbelastningen. Såg inte direkt fram emot den, såklart, men det var inte så farligt trots allt. Ca 3 dl glukosblandning skulle drickas, och det var bara att svepa eländet så jag blev av med det så fort som möjligt. Fick åka hem efteråt och ta det lugnt. Det var ju lättare sagt än gjort med allt det där sockret i kroppen.
Efter knappt 2 timmar var det dags att bege sig tillbaka till bm för att ta ett nytt prov. Var lite orolig för att det skulle visa sig att jag hade graviditetsdiabetes, såklart. Tog blodprovet, som visade ett alldeles normalt värde. Jag hade b-glukos på 5,4 innan belastningen och 8,1 efteråt, så det var helt normala värden.
Varför jag haft 7,5 och 8,4 vid de senaste två mätningarna är oklart. Det kunde ha att göra med min struma, och att det provet visade lite tveksamheter. Tydligen går diabetes och struma lite hand i hand berättade bm. Ska prata med dem om mitt strumaprov på måndag på specialist-mvc när jag ska dit på tillväxtultraljudet.

Jag bad maken att få ha bilen idag (vågade inte chansa att gå fram och tillbaka till bm efter belastningen eftersom jag hört så många säga att de mått fruktansvärt illa efteråt), och skjutsade då maken och barnen till de olika ställena imorse. När vi skulle svänga in vid makens jobb kom en bil med 026 utkörande! Ännu ett nummer att lägga till handlingarna i platespottingen alltså!

Fick mail idag om att våra jultidningar gått till packning. Härligt! De kommer i början av nästa vecka! Helt perfekt! Har handlat en del julklappar till barnen, så jag får passa på och hämta medan barnen är i skolan/på dagis. Paulina har också köpt julklappar till Victor och Simone där (de brukar få köpa till varandra eftersom de tycker att det är roligt). När tidningarna kommer så kommer jobbet med att dela upp och lämna ut allt också. De har sålt ur två kataloger så det är en del som ska delas ut. Som tur är så har de mest sålt till släkt och vänner, så vi behöver inte springa runt hela byn för att lämna ut allt!

Pussen & Kramen
/Ango

Jaha, ja...

Har varit på besök hos min bm idag. När jag kom dit kl 9:30 sa hon "Sena?". Nej, sa jag, jag skulle komma kl 9:45. Hos henne stod det 9:15. Saken är den att hon skrev ut tiden på papper förra gången, då blev det kl 9:00. Hon ändrade den i datorn till 9:45 (jag såg när hon gjorde det) och ändrade på mitt papper till 9:45. Ingen av oss fattade något alls. Det enda hon visste var att de i receptionen hade ändrat i hennes tidlogg så att telefontiderna stod med nu (det gjorde de inte förut). Kanske blev det någon förskjutning då. Nåja, vi hann vad vi skulle i alla fall.
Mitt blodglukos låg förra veckan på 7,5 och idag på 8,4 så det var ju inte bra. Bakterier i urinen fanns inte, däremot ketoner, vilket betyder att jag måste dricka mer vätska (men jag har druckit dåligt igår och idag så det visste jag redan).
Urin ska in och skickas på bakterieodling, för jag kan ha en "tyst" urinvägsinfektion.
Mitt sf-mått var 34 cm, samma som förra veckan. Konstigt nog hade bm skrivit in 33 cm på förra veckan, men jag vet att hon sa; "Ja, jag kanske kan få ner det till 33 cm, men nej, det är lika bra att acceptera att det är 34 cm". Det har alltså inte ökat, även om det nu har gjort det enligt bm.
Kontentan av alltihopa blir att jag imorgon bitti ska göra en glukosbelastning hos bm, och så fick jag tid på måndag till tillväxtultraljud på spec-mvc. I kombination med ultraljudet ska jag få snittsamtalet också (så slipper jag åka tillbaka om 2-3 veckor igen för det). Det betyder alltså att om 2 veckor kanske jag vet vilket datum bebis ska komma...
Mitt hb hade sjunkit från 135 till 129 på 1 vecka så jag tänker börja ta Niferex 2 ggr/vecka (det skulle jag ju göra, men jag har faktiskt missat det) för att slippa behöva ta dagligen om några veckor igen.
Bebis låg lite konstigt i magen. Först hittade hon inga hjärtljud. Hon såg lite nervös ut, medan jag visste att bebis varit aktiv någon timme innan i alla fall så jag var inte orolig. Hon hittade flödet i moderkakan och lugnade sig lite. Så hittade hon bebis efter lite bökande och hjärtljuden hamnade på 145 slag/minut.

Ni kan väl skänka mig en tanke imorgon mellan kl 8 och 10 när jag lider av glukosbelastningen?

Pussen & Kramen
/Ango

Ett SMS att spara

Igår fick jag ett SMS från Paulina. Öppnade meddelandet och hör henne säga:
"Hej mamma! Du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!"
Hon har alltså gjort en röstinspelning och skickat det. Gissa om det värmde rejält i mammahjärtat, och gissa om det är sparat på mobilen så jag kan plocka fram det när det känns tungt att vara mamma!

Pussen & Kramen
/Ango

Sjukling igen

Simone ringde vid 11:30 och sa att hon kände sig snurrig huvudet.
Åkte och hämtade henne på skolan, och hon såg riktigt hängig ut, och dessutom hade hon fått feber igen. Konstigt det här! Nu är hon hemma, nyäten och en aningens piggare. Hon ska följa med mig till biblioteket och hämta lite kurslitteratur och låna ett par filmer som passar en sjukling (hon blir hemma imorgon också).
Tandläkartiden är avbokad idag, så fick en ny tid om drygt 3 veckor istället!

Pussen & Kramen
/Ango

Ny dag

Tisdag igen, och idag är alla barn iväg till skola och dagis.
Simones sjuka var väldigt märklig. I söndagseftermiddag började hon klaga på att hon hade ont i huvudet och magen. Det gick ganska snabbt "utför" och hon blev snabbt hängig och väldigt pipig. Febern kom och hon däckade i soffan redan kl 19.
Under natten försvann febern, men det magonda var kvar. Hon sov mellan mig och R och jag vaknade flera gånger av att hon låg och sa "Aj, aj, aj" i sömnen. Det gjorde mig lite orolig! På morgonen verkade hon något piggare, men fortfarande inte bra, så hon blev såklart hemma från skolan.
Vid lunch ringde en mamma till en tjej i Simones klass (en av Simones bästa kompisar) och skulle kolla hur det var med Simone. Saken var nämligen den att J, kompisen, också var sjuk. Med samma symtom! J hade lite mer influensliknande symtom och hade varit dålig sedan i lördags (men på bättringsvägen). Det verkar vara någon smitta som går nu med andra ord.
Imorse hade Simone lite ont i huvudet, men tog en Panodil och gick sedan till skolan.
I eftermiddag är det dags för tandläkaren igen. Simones tur den här gången. Imorgon ska jag tillbaka till barnmorskan för att få "domen". Ska det bli glukosbelastning? Tillväxtultraljud?

Pussen & Kramen
/Ango

Sjuk dotter

Igår, sen eftermiddag, började Simone klaga över huvudvärk och magont. Ju längre dagen/kvällen gick desto ondare hade hon. Även feber dök upp.
Hon fick en Panodil, men den verkade inte göra så stor nytta.
Inatt har hon sovit i vår säng, och hon har legat och sagt "aj, aj, aj" i sömnen flera gånger. Febern verkade gå ner under natten, men inte det magonda.
Idag är hon hemma från skolan. Hon har fortfarande väldigt ont i magen, men det är bättre än igår. Blev lite orolig över feber och magsmärta i kombination (kan vara tecken på blindtarmsinflammation), men nu verkar det som sagt ha blivit bättre. Hoppas det går över helt under dagen!

Pussen & Kramen
/Ango

Men, va fan...

Makens bästa kompis frus son hittades död förra veckan. De är såklart vänner till oss alla i familjen, och det kändes tufft när jag fick veta idag att det hade hänt!
Killen var 21 år, hittades nyduschad med ciggpaket och tändare i handen. Inga tecken på droger eller liknande fanns i närheten (han har haft ett brokigt förflutet, men började komma rätt nu). Just nu vet man inte vad han dog av. Obduktionen får helt enkelt utvisa det!
Börjar bli lite trött på allt skit i omgivningen nu.

Pussen & Kramen
/Ango

Busbebis

Bebis har lagt sig i en ställning som den tycker är alldeles ypperlig, men jag kan inte alls hålla med. Jag tycker att bebis genast ska lägga sig på ett annat sätt. Varför? Bebis envisas med att sparka på min urinblåsa och på fosterhinnorna så det känns som om vattnet ska gå vilken sekund som helst. Otroligt obehagligt!
När jag sitter ner, sparkar och slår den rakt mot blygdbenet. Inte heller det känns speciellt bekvämt. Tur att bebis inte ska stanna så himla länge till (tillräckligt länge för att jag ska gnälla fler gånger, men jag försöker ju se positivt)!

Pussen & Kramen
/Ango

Namn

Just nu är ju namn väldigt intressant här hemma, speciellt som bebis ankomst kommer närmare och hittills är han rätt namnlös (bortsett från Egon, då). När jag läser morgontidningen så brukar jag alltid fastna vid familjesidorna, dels för att titta på födelseannonserna, men också dödsannonserna (det finns många coola namn på de äldre generationerna).
Idag fastnade jag vid två olika födelseannonser, just för att familjerna valt så totalt olika namn till sina barn, vilket jag tycker är underbart. Jag har lite svårt för det där att syskonens namn ska "matcha" varandra. Alla barn är unika individer och när vi valt namn har vi utgått från varje barn, och vilket namn som skulle passa just det barnet. Tankar på vad de andra barnen heter har vi helt struntat i. Det har resulterat i att våra barn fått en "udda" kombination med ovanliga namn (tjejerna) och väldigt vanligt (Victor).
Idag hittade jag riktigt "udda" kombinationer som jag gillade: tvillingarna Naima och Gunnar, och syskontrion Lova, Ragnar och nytillskottet Magnus. Syskontrions namn tyckte jag var extra häftigt eftersom det är namn från tre olika generationer.

Pussen & Kramen
/Ango

Grattis pappa!

Idag skulle min pappa blivit 86 år!!! Ja, 86 år!!! Nu blev han ju inte ens i närheten av så gammal eftersom han dog för 28 år sedan, men hans födelsedag lever såklart kvar i mitt minne och hjärta!
Jag hoppas det blir en härlig födelsedag, en födelsedag som hans gamla vän, min mormor, också kan vara med på i år!

Pussen & Kramen
/Ango

Skolmaten igen, då!

Jag har ju gnällt över barnens skolmat tidigare, och nu kommer ett sånt här praktexempel på hur man inte lyckas variera kosten det minsta. Nästa vecka ser matsedeln ut så här:
Måndag: Slantad korv, ostsås, pasta
Tisdag: Panerad fisk, potatis, kall sås
Onsdag: Kycklingkylett, potatis, sås
Torsdag: Köttbullar, potatis, sås, lingon
Fredag: Pyttipanna

Panerad mat både tisdag och onsdag, potatis fyra dagar av fem. Är det något av det här som låter som om de skulle lyckas göra hemlagat av det? Nej, såklart är det helfabrikat alltihop!

Pussen & Kramen
/Ango

Servettställ

Paulina har haft träslöjd den här terminen, och det senaste hon har gjort är ett servettställ som vi ska ha till julservetterna. Jättefint är det.

Ännu en fredag!

Fredag igen och självklart är det Idol som gäller ikväll! Det kommer bli ruskigt spännande ikväll, med de låtar som ska framföras av artisterna. Jag ser verkligen fram emot det!
Fredagsmyset blir ju såklart i samband med Idol. Chipset kommer fram och ljusen tänds!
Lite trist att den snö som kom igår är tvärborta idag. Det började regna redan igår eftermiddag och imorse var det bara grått och trist igen...och mörkt såklart! Förhoppningsvis kommer snön på allvar nästa gång, och inte som igår!

De senaste dagarna har jag känt mig väldigt smärtfri, så jag har lyckats ta raska promenader. Inte långa, det orkar jag inte (får inte ont, men sammandragningar), men när jag ska hämta barnen kan jag gå i rask takt (det tar 15 minuter dit och 20 minuter hem) vilket har varit väldigt skönt. Tyvärr har det satt sina spår på kvällarna så jag har haft ont då, men det har varit borta på morgonen igen! Jag hoppas innerligt att det fortsätter vara så här. Jag är ju inte van vid att vara smärtfri efter v 15, typ!
Är i v 30 nu (v 29+1 för att vara exakt) och jag har inte riktigt fattat att det snart är dags! Det är bara 2 månader kvar nu! Helt otroligt! Jag har inte ens fattat att det är en bebis som ligger i magen. En bebis som jag ska ta hand om. En bebis som ska bo hos oss. Som vanligt när man ska få ett barn till funderar man på hur familjen kommer se ut med en medlem till. Hur ska man kunna älska ännu en lika mycket? Visst är det häftigt att man kan älska så "många" så villkorslöst? Tänk att psyket är så smart funtat! Jag funderar också på om det är en Egon, såklart. Och om det är han, kommer han bli lik Victor, då? Kommer det bli en lika underbar solstråle till? Om han inte blir lik Victor; hur kommer han se ut då?
Ja, vi kommer ju få svar...SNART!

Pussen & Kramen
/Ango

Skillnad i behandling

Kom att tänka på en sak som vi pratade om, bm och jag, igår när jag var där.
Jag har ju struma sedan 8 år tillbaka, och äter medicin för detta. Eftersom det är (för mig) graviditetsutlöst struma så påverkas den alltid mycket av mina graviditeter, vilket betyder att jag alltid fått höja Levaxindosen varje gång.
Den här graviditeten är det faktiskt första gången jag står under kontroll på mvc för detta! Tidigare har det aldrig tagits några prover (trots att man SKA göra detta under graviditeten). Enda gången jag fått ändrad dos var graviditeten med Victor när jag var på snittsamtal och den läkaren stod mycket tveksam till att jag inte kollats en enda gång på mvc (jag var då i v 29). Hon höjde min dos på stående fot (en dos jag haft fram tills nu i princip).
Förra besöket på mvc visade provet att det var lite smådåligt så jag fick höjd dos igen.
Min bm berättade igår att hon hade lite svårt att få en läkare att kolla på mitt provsvar nere på vc, eftersom det inte finns några fasta läkare ännu. Min bm fick alltså ta med sig mitt provsvar till "ronden" där hon, andra bm och förlossningsläkare samtalar. Så ska det ju inte vara!
Så berättade jag igår i alla fall att det var första gången jag blivit kollad så här noga under graviditeten. Hon blev chockad, och frågade om jag verkligen hade gått på samma mvc varje gång. Det har jag ju, men det har varit en annan bm tidigare. Hon tyckte det var väldigt konstigt att man inte kollat upp min struma på mvc eftersom det ska göras (och jag har ju inte hemlighållit att jag har struma, precis).
Jaja, nu blir jag uppkollad och lämnar blodprov var 4:e till 6:e vecka! Himla skönt att slippa fundera på det mer!

Pussen & Kramen
/Ango

Längtar till jul!

Igår när jag gick till barnmorskan började det snöa. Det var inga såna där underbart stora flingor som sakta dalar ner mot marken, utan det var kornsnö (sån där som gör så förbenat ont i ansiktet om det blåser också, vilket det inte gjorde igår som tur var), men ändå fick jag sån längtan till jul! Jag hade velat springa och hämta hem mina barn, placerat dem i soffan med pepparkakor och lussebullar, tända ljus i rummet och en mysig film på TV! Tänk vad underbart! Nu hämtade jag ju inte hem mina barn. Jag tror inte mina döttrars lärare hade hållt med om att det hade varit en bra idé att hämta hem tjejerna innan dagen ens hunnit halvvägs ;).
Idag snöar det också, men nu är det riktig yrsnö. Det har snöat hela förmiddagen, så nu har det faktiskt börjat bli lite vitt även på asfalten. Imorse var det bara vitt på gräset! Mysigt!
Vet ni vad mer det här med snön betyder? Att det inte är långt kvar tills bebis ska komma!

Pussen & Kramen
/Ango

Bokat och klart

Nu är kalaset för Paulinas del definitivt bokat. Den 28 november fick det bli till slut. Den dagen ska Paulina och hennes bästa kompis, E, ha SPA-kalas tillsammans. Gissa om de längtar!
Igår åkte vi runt och lämnade inbjudningskorten till de 6 tjejer som är bjudna som gäster (de får vara max 8 barn på kalaset). Även kompisarna som fick inbjudningskorten blev eld och lågor över att få gå på SPA-kalas.
Fick en tanke igår: Tänk om man känt någon som har en limo! Eftersom vi sagt att alla kalasbarn lämnas hos oss som ska ha kalaset och så kör vi i våra bilar till grannstaden där kalaset ska stånda så slipper alla åka var för sig, så skulle det vara häftigt om det kunde dyka upp en limo och hämta tjejerna. Tänk limo, välkomstdrink i limon, SPA och sedan limo hem igen! Visst skulle det vara drömmen för en hög med 9-åriga tjejer?
Nu känner vi ju ingen som råkar ha en limo, och visst, det går att hyra, men att lägga ut ett par tusenlappar på limo känns lite överflödigt ;). Välkomstdrink bestämde vi att de skulle få i alla fall när de kommer. Får "slänga" ihop ett bål och ge tjejerna innan de beger sig på sitt livs första SPA.
Nu räknas dagarna ner!

Pussen & Kramen
/Ango

Nya erfarenheter

Idag var det dags att gå till barnmorskan igen. Det har redan gått lite mer än 4 veckor sedan sist.
Till en början såg allt bra ut, om man bortser från sf-måttet, då. Sedan kom det ena efter det andra...
Jaja, börjar från början:
Tog blodtryck, vilket var bra (114/67). Mätte magen...och det blev en smärre chock. Sf-måttet har ökat med 8 cm på 4½ vecka. Måttet idag var 34 cm (i v 28+6), mot 26 cm förra gången! Gissa om jag ligger en bra bit över övre kurvan, men ligger i ganska bra fas med min egen kurva.
Så var det dags för diverse provtagningar. Här kom det mindre positiva in i bilden. Jättepositivt var att mitt hb gått från 98 till 135 med dubbla Niferex (dem slipper jag nu). Blodsockret låg på 7,5, vilket inte är jättehögt, men i överkant för vad som är normalt. Det i kombination med att jag hade +3 på glukosen var ju inte så bra förstås. Så fanns det äggvita i urinen, +2. Nu ska jag tillbaka igen nästa vecka för att mäta mage och alla värden igen. Är blod- och urinvärden fortfarande dåliga blir det glukosbelastning. Har inte sf-måttet stannat av blir det tillväxtultraljud.
Jag hoppas verkligen att urin- och blodvärden är mycket bättre nästa gång.

Pussen & Kramen
/Ango

025

Äntligen har jag sett 025. Den verkar ha varit omöjlig att få tag på, men idag när jag hade hämtat maken för att göra ett bilbyte, så hittade han 025. Han ringde och sa det, men han var säker på att bilen skulle stå kvar en timme senare också, när han skulle komma och hämta mig för att byta bilen igen (det är lite pysslande nu när vi bara har en bil, och mina fogar inte riktigt klarar av att gå till och från dagis/skola för att hämta barnen). När maken skulle skjutsas tillbaka till jobbet körde han förbi där 025 stod, så nu är det 026 som står på tur (och den såg jag såklart imorse när jag hade lämnat barnen!

Pussen & Kramen
/Ango

Fler som ser

Imorse när jag lämnade Victor på dagis tittade en av fröknarna (som tidigare också tvärsäkert sagt att det kommer bli en kille) på min mage och sa att hon ändrar sig. Hon tror numera på en tjej! Hon sa att magen har ändrat form väldigt mycket den senaste tiden (jag har inte träffat henne på nästan 2 veckor), vilket jag också har konstaterat. Magen har brett ut sig ordentligt nu.
Spänningen stiger! Kommer svärfar ha rätt för 12:e gången (att det blir en kille), eller ska han ha fel för första gången?

Pussen & Kramen
/Ango

Tandläkaren

Idag var det dags för Paulina att gå till tandläkaren igen. Det har tydligen redan gått 2 år sedan sist (hon behöver bara gå vartannat år).
Paulina var lite orolig att hon skulle ha ett hål i en tand (en mjölktand) för hon har sagt ett tag nu att det svider lite när hon tuggar på den sidan. Tänke be tandläkaren kolla upp det ordentligt.
Undersökningen gick jättebra, bortsett från alla röntgenbilder som skulle tas (6 st). De är ju aldrig roliga att ta.
Tanden som Paulina var rädd att hon skulle ha hål i, var det inget hål i. Tandläkaren berättade att det förmodligen bara var så att tanden började bli sliten. Inget man gör något åt, utan vi skulle försöka stärka upp den lite mer flour. Blev problemen mycket värre kunde man dra ut den, men så länge det är små problem så görs det inget.
Det diskuterades också tandställning, något som Paulina med största säkerhet kommer att få om några år. Hon har ett kraftigt överbett, men de kommer vänta några år till. Vid nästa besök ska de se hur det ser ut igen. Då har några fler mjölktänder försvunnit och nya permanenta kommit upp, så bettet kan ha ändrats tills dess. Har det inte det kommer det bli tandställning så småningom. Paulina verkade inte alls avskräckt av tanken på tandställning, tvärtom tyckte hon att det skulle bli spännande. Det är ju en åsikt som garanterat kommer ändras innan det är dags ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Måndag...och vanlig vardag igen

Jaha, då var höstlovet slut och idag var det dags för dagis och skola igen. Trots ett antal sovmornar nu, så hade barnen inte så svårt att gå upp idag. De kom upp som de skulle, även om vissa hann börja tjafsa och bråka innan de ens fått på sig kläderna *suck*.
Bonussonen imponerade också med att kunna ta sig upp på eget bevåg imorse. Jag påpekade igår att det kanske var dags för honom att ordna det själv. Om Paulina (snart 9 år) och Simone (7 år) klarar av att gå upp själva, så borde nog han också klara det. Maken tyckte då att bonusen kunde ställa mobilen på väckning och gå upp själv! Bra jobbat!

Paulina och maken blev väldigt osams igår, så osams att Paulina klädde på sig och gick ut. Innan hon smällde igen dörren skrek hon att hon inte ville stanna en sekund till i det här huset. Jag förstår henne, faktiskt!
Nåja, när hon var här utanför (hon gick inte iväg) så var hon skitarg såklart, och sparkade på något (vad vet hon inte). Resultatet av det blev att hon fick fruktansvärt ont i foten. Imorse gjorde det fortfarande väldigt ont, så hon fick lapp med sig till skolan att hon inte kunde vara med på idrotten.
Hon gjorde en liknande sak en annan gång när hon fick ett sånt utbrott (hon får jättejobbiga raseriutbrott med jämna mellanrum). Då tog hon en filt och bet så hårt hon kunde i den. När hon gjorde det spände hon väl till nacken rejält (hon hade sagt redan dagen innan att hon hade ont i nacken, så något var redan på gång), och fick nackspärr... Att hon inte lär sig ;).

Idag sitter jag och slutför en hemtenta i kriminologi. Den ska lämnas in idag, men efter en massa strul med högskolans server (de har flyttat servrarna) så kan jag inte lämna in tentan. Måste maila läraren och kolla om jag ska maila in tentan eller hur jag ska göra. De kanske fixar till det under dagen, men bäst att maila i alla fall.

Idag är en sån dag då jag saknar mormor mer än på väldigt länge. Jag skulle vilja ringa och prata med henne, få höra hennes åsikter, ta del av hennes råd, men det går ju inte! Usch, det känns som jag aldrig kommer vänja mig vid att hon inte finns längre!

Något positivt, då. Idag är det dag 200 av graviditeten. Det betyder att det bara är 80 dagar kvar. På onsdag ska jag tillbaka till barnmorskan och då ska jag få tid till specialist-mvc för snittsamtal. Snittsamtalet ska ske när jag har gått 32 fulla veckor, ungefär (jag är i v 28+4 idag), så det är inte så himla långt kvar.

Pussen & Kramen
/Ango