Ibland verkar det som om vi skulle ha hur många barn som helst här hemma, speciellt som alla namn blandas och ges helt godtyckligt av oss föräldrar. Den senaste i raden är såklart lille Axel. Jag envisas ju med att säga Alex istället för Axel, men maken tar nog priset. Så här lät det i varenda konversation igår:
Maken: - Hur länge har Victor sovit?
Jag: - Victor?
Maken: - Ja? Eller nej, Sixten...nej, Axel.
Stackars barn! Det kan inte vara lätt att växa upp med senila föräldrar ;-).
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Ja, nu har vi väl varit sjuka hela bunten ett tag. Simone är den som är friskast, och har inte "nyinsjuknat" sedan hon var sjuk fö...
-
Idag är jag trött och seg, och känner mig fruktansvärt asocial och omotiverad. Mycket beror på att jag blev så förbannad på maken igår. Han ...
-
Jag var alltid nöjd med maten i vår skola när jag var liten. Variationen var bra, maten var vällagad (lagades på plats på vår skola) och man...
2 kommentarer:
Pak Karamu visiting your blog
Haha... vad roligt! Själv blandar jag barnens namn hej vilt oxå, men har ännu inte sagt nån annans namn...
Skicka en kommentar