Ibland verkar det som om vi skulle ha hur många barn som helst här hemma, speciellt som alla namn blandas och ges helt godtyckligt av oss föräldrar. Den senaste i raden är såklart lille Axel. Jag envisas ju med att säga Alex istället för Axel, men maken tar nog priset. Så här lät det i varenda konversation igår:
Maken: - Hur länge har Victor sovit?
Jag: - Victor?
Maken: - Ja? Eller nej, Sixten...nej, Axel.
Stackars barn! Det kan inte vara lätt att växa upp med senila föräldrar ;-).
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag har en knöl på min vänstra underarm som jag har haft i flera år. Jag har aldrig funderat på om den kan vara farlig, utan bara utgått frå...
-
Hade ett underbart mjukt och härligt garn som jag inte visste riktigt vad jag skulle göra med. Så kom en granne med en stickbilaga som fanns... -
Har roat mig med att virka bokmärken de senaste kvällarna. Här är några av dem som är gjorda. Det är små monster, eller monsterspermier som ...
2 kommentarer:
Pak Karamu visiting your blog
Haha... vad roligt! Själv blandar jag barnens namn hej vilt oxå, men har ännu inte sagt nån annans namn...
Skicka en kommentar