Ibland verkar det som om vi skulle ha hur många barn som helst här hemma, speciellt som alla namn blandas och ges helt godtyckligt av oss föräldrar. Den senaste i raden är såklart lille Axel. Jag envisas ju med att säga Alex istället för Axel, men maken tar nog priset. Så här lät det i varenda konversation igår:
Maken: - Hur länge har Victor sovit?
Jag: - Victor?
Maken: - Ja? Eller nej, Sixten...nej, Axel.
Stackars barn! Det kan inte vara lätt att växa upp med senila föräldrar ;-).
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Jag har flera gånger skrivit inlägg om den här skitkommunen som envisas med att strunta i barnen och deras framtid. Nu har nästa grej kommit...
-
Igår var jag inne på Blackboard (en plattform) och kollade den ena kursen jag läser. Det var ett tag sedan jag var inne och kikade på den mä...
2 kommentarer:
Pak Karamu visiting your blog
Haha... vad roligt! Själv blandar jag barnens namn hej vilt oxå, men har ännu inte sagt nån annans namn...
Skicka en kommentar