Imorse frågade maken om vi hade någon film han kunde se med sina elever idag på eftermiddagen. Jag funderade och föreslog sedan Marley och jag. Jag bara kände att den skulle passa ett gäng tonåringar med diverse problematik och strul.
Maken berättade när han kom hem att filmen hade varit väldigt uppskattad. I början hade alla skrattat hur mycket som helst, men på slutet var det knäpptyst i klassrummet. När filmen var slut hade alla lugnt och stilla (och tyst) lämnat salen. Det hade väl aldrig hänt förut!
Jag tror att många av eleverna (som har olika diagnoser och/eller kommer från dysfunktionella hemförhållanden) kunde känna igen sig i den underbart vilda och missförstådda Marley ;). Dessutom så har ju djur och bebisar en tendens att locka fram de positiva sidorna hos andra människor! Jag märkte det inte minst när jag var på bvc igår och gick genom vc:s väntrum med en sovande Axel på axeln och hörde en massa "ååååhhhhhh" från tanterna i väntrummet ;). De glömde, för en sekund, sina krämpor och log bara saligt åt minigrisen.
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Paulina är hemma från skolan idag för att vila huvudet lite. Eftersom det är måndag, brydde jag mig inte om att ringa och göra en sjukanmäla...
-
Idag fick vi kattungar! Jag misstänkte imorse att det var på gång och fixade iordning en låda till Flisan. Hon hoppade i den direkt. Tyvärr ...
-
Här kommer även Tjejsnack nummer 6 som handlar om: Ditt hem 1. Hur bor du? ~I ett radhus på 140 kvm, fördelat på 5 (6 beroende på hur man r...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar