Imorse frågade maken om vi hade någon film han kunde se med sina elever idag på eftermiddagen. Jag funderade och föreslog sedan Marley och jag. Jag bara kände att den skulle passa ett gäng tonåringar med diverse problematik och strul.
Maken berättade när han kom hem att filmen hade varit väldigt uppskattad. I början hade alla skrattat hur mycket som helst, men på slutet var det knäpptyst i klassrummet. När filmen var slut hade alla lugnt och stilla (och tyst) lämnat salen. Det hade väl aldrig hänt förut!
Jag tror att många av eleverna (som har olika diagnoser och/eller kommer från dysfunktionella hemförhållanden) kunde känna igen sig i den underbart vilda och missförstådda Marley ;). Dessutom så har ju djur och bebisar en tendens att locka fram de positiva sidorna hos andra människor! Jag märkte det inte minst när jag var på bvc igår och gick genom vc:s väntrum med en sovande Axel på axeln och hörde en massa "ååååhhhhhh" från tanterna i väntrummet ;). De glömde, för en sekund, sina krämpor och log bara saligt åt minigrisen.
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Den 4 april 2003 sade jag att jag skulle älska min man i nöd och lust. Mycket nöd och lust har det blivit genom åren, och som i alla förhå... -
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar