Ont, ont, ont

Jag har fortfarande lite ont efter snittet, men inte värre än att jag känner mig ganska återställd. Detta gjorde att jag igår sa till maken att jag kunde hämta barnen på dagis och i skolan. Jag känner verkligen att jag vill ge mig ut och gå, men vill ta det lite lugnt, så att hämta de stora barnen är precis lagom ansträngande...tänkte jag (fram och tillbaka är ca 30 minuters promenad).
När vi äntligen kom hem efter att ha stannat till på biblioteket också, hade jag så ont att jag bara ville gråta. Det är inte snittet som gör ont, utan fogarna! Min foglossning var 10 resor värre igår än vad den var innan Axel föddes. Jag hade problem att gå resten av dagen. Inget roligt alls! Jag gör en kvalificerad gissning på att snön som ligger på marken är den stora boven i dramat ;)! Får se om jag klarar av att gå och hämta barnen idag, eller om det blir en uppgift för maken! Jag VILL ju verkligen gå, jag vill ut och röra på fläsket ;). Ska vila lite nu på dagen (är trött trots att minigrisen bara varit vaken 2x45 minuter i natt), så kanske det känns bättre efter lunch!

Pussen & Kramen
/Ango