Vardagen är ju här på allvar igen, som jag skrev igår. Då skrev jag också att alla barnen är positiva till att ha börjat skola och dagis igen. Det var en liten överdrift när det gäller Victor.
I fredags gick han till dagis utan problem, men det ändrades snabbt.
Hela den här veckan har det varit jättejobbigt att lämna honom. Han VILL verkligen inte vara på dagis. När jag frågar honom vad han vill göra istället säger han att han vill vara hemma hos mig...och titta på barnprogram.
Givetvis gör det jätteont i mammahjärtat att lämna honom när han inget hellre vill än stanna hemma, och jag egentligen faktiskt har möjligheten att ha honom hemma. Grejen är ju bara att om några dagar är jag igång med 3 kurser och kan inte ha honom hemma hela tiden. Lika bra att ta allt jobbigt nu istället!
Han går ju väldigt korta dagar (8-13:30) så det är ju inte så att han ska gå och sova direkt när han kommer hem. Dessutom kommer hans bästa kompis kl 9 varje morgon, och bara han har kommit går det bra (fram till efter lunch då han blir mammasjuk och fäller några tårar igen). Tyvärr går det inte ens att locka med att G kommer om en stund när man ska lämna honom. Det är han inte alls intresserad av då.
Jag hoppas det går över snabbt, och att han går till dagis med lika lätta fötter som han gjort förut, för min själ klarar inte av det här längre ;).
Pussen & Kramen
/Ango
Här möter du mig i min vardag som virkande, stickande, läsande, bakande, filmtittande, arbetande, gift 4-barnsmamma!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Idag har det varit skola och dagis igen, dvs vardag... Ungarna fick gå upp tidigt imorse och så höll dagen på fram till klockan 15 för deras...
-
Idag är det bara 12 dagar kvar tills bebis ska komma. 12 futtiga dagar och paniken kryper allt närmare. Jag kan inte låta bli att fundera på...
-
Innebandyfeber har drabbat vår familj. Det är bara jag och Paulina som är helt anti mot denna tråksport! Ena bonussonen spelar i kommunens A...
1 kommentar:
Han känner nog av att det är förändringar på gång, även om han är ganska stor. Det är ju liksom på G att han skall sluta vara yngst.
Och, så är han ju ensam kvar på dagis nu också.
Det går nog över när han kommit in i det - vem känner inte mer eller mindre lite ångest när lata sköna dagar byts mot dagar då man skall rätta in sig i ledet igen...
Skicka en kommentar