En ny tung dag

Igår var vi hemma hos min äldsta moster, mamma och morbror och pratade om vad som ska hända nu. Det är en hel del speciella omständigheter som vi måste ta tag i just nu.
För att göra en lång historia kort så är det så att mormor, mamma och min moster har bott ihop de senaste 15 åren. Min moster är utvecklingsstörd och mamma har också en lättare utvecklingsstörning, vilket gjort att hon har varit en "handfull" i hela sitt liv. Hon är inte riktigt förmögen att ta hand om sitt eget liv på ett bra sätt. Hon kan t ex inte hantera sin ekonomi.
Nu ställs vi inför ett dilemma; Vad ska ske nu? Jag bor 16 mil bort och kan inte ha daglig koll på dem. Min morbror är godman till dem och bor granne så han kan ju ha koll. Han tar gärna på sig den rollen också, så det är inget problem.
Det finns ju 2 olika vägar att gå; den ena är att mamma och moster bor kvar, den andra är att de flyttar hit där vi bor. Vi har såklart erbjudit all hjälp vi kan, och erbjudit alla 3 att flytta hit (ingen av dem har något kvar som binder dem till Linköping längre). Vi får se hur de nappar på det. De måste få chans att bearbeta den akuta sorgefasen först.
Min morbror började "riva" hemmet igår. De saker som påminner starkast om mormor har åkt ut.
De ville byta ut möbler för att slippa bli så påminda hela tiden. De har en soffgrupp som de köpte för 2½-3 år sedan, som de vill bli av med, liksom soffbordet. De ville byta med oss (som har en gammal soffa) så idag ska vi ta med oss vår ena soffa, våra två fåtöljer, vår ena TV-bänk (som inte används), vår ena TV (som är en extra-TV för oss, men större än den som mamma har) och vårt soffbord. Detta ville de ha av oss, och vi är glada att bli ägare till deras underbara soffgrupp, supersnygga soffbord och deras AC (som de inte använder). De var jätteglada att det kunde fixa sig så snabbt med möbler!
Jag ska ringa Fonus och boka tid i dag också. Begravning ska planeras och boupptäckning ska göras.
Eftersom det inte är min bröstarvinge så ska jag egentligen inte ordna med sånt här, men den enda som är driftig i min släkt är min yngsta moster, men hon har nyligen fått besked att hon har cancer. Just i detta nu genomgår hon cellgiftsbehandling för detta, och ska opereras så fort behandlingen är klar. Av den anledningen är hon "inget att räkna med" såklart. Hon har fullt upp med att överleva sin cancer (varför kommer aldrig olyckor ensamma?). Jag har därför tagit på mig att fixa och ordna med det praktiska! Det blir ett bra sätt för mig att bearbeta min sorg också!

Pussen & Kramen
/Ango