Imorse "bråkade" vi igen om huruvida Victor skulle till dagis eller inte. Han har så stark ovilja till det, så jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Han beter sig illa och säger dumma saker och jag blir arg för att han säger dumma saker. Ingen bra start på dagen, och definitivt inget bra sätt att komma undan hans ovilja.
Jag försöker prata med honom, förklara och berätta varför han måste vara på dagis. Berätta vad han kan göra på dagis medan han är där och sånt, men nej, då det hjälper inte.
Han reagerar ju så här på flera saker; dels har flera av hans kompisar på dagis försvunnit nu när de har börjat skolan. Nu är Victor med de "stora" barnen och alla andra är "små". Hans bästis är kvar, men de andra killarna som han lekte med är ju borta.
Han ska bli storebror. Även om han inte brytt sig speciellt mycket om det förut (annat än att han sagt att han ska ta hand om bebisen), så blir det mer påtagligt nu när magen vuxit rejält och det syns ordentligt. Och så har vi varit hemma och myst hela sommaren. I över 2 månader har vi varit tillsammans och myst, busat och bråkat (såklart) och nu är det över för den här gången. Klart att det känns.
När jag lämnade honom på dagis, gick det bra, men jag hörde att han började gråta när jag lämnat rummet. Nog för att jag har varit med om flertalet bakslag med barnen på dagis, men det här är värre än jag varit med om förut! Jag hoppas verkligen att han finner en ny roll på dagis och börjar trivas igen. Det kommer såklart att ta ett tag att hitta nya identiteter i gruppen, men tids nog kommer ju alla barnen att göra det, även Victor!
Pussen & Kramen
/Ango
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Den 4 april 2003 sade jag att jag skulle älska min man i nöd och lust. Mycket nöd och lust har det blivit genom åren, och som i alla förhå... -
Hej, jag heter Ann-Charlotte, och jag är medberoende! Jag har vetat väldigt länge att jag är medberoende, men först nu har jag kunnat säga ...
3 kommentarer:
Stackars Victor - och stackars Ango.
Sådant här är ju alltid tufft!
Jag har ju oroat mig lite för mina killar som bytt grupp - visserligen till en absolut fantastisk grupp och den förra var verkligen under precis all kritik. Men, det är som du säger - det är ändå det här med att hitta sin roll och komma in i gänget även om man känner några och så där..
Vad gör personalen då? Försöker de aktivera dem och blanda dem så att han får komma in sig och lära känna de nya kompisarna också och så? Eller är det fortfarande på "uppstarten" för dem?
Jag tänkte på en annan sak: Finns det möjlighet att R lämnar i några dagar, istället för dig? Då kanske inte hjärtat brister lika lätt om han nu kanske är lite mammagris så där - och kanske att resten av dagen känns gladare och så vänder det snabbare?
Mamma J:
R ska lämna på mornarna är det tänkt, men eftersom det blir såna konflikter så drar det ut på tiden så han hinner inte, och så får jag åka i alla fall.
Nu har R "mutat" Victor med att han ska bli hämtad på MC imorgon om han går till dagis utan "bråk". Får se hur det går. Det gick ju inte så bra imorse, då Victor höll på att få åka i kalsonger eftersom han inte ville klä på sig...
Personalen är guld värda. De är lika förvånade över Victors plötsliga ovilja som jag är, men de har ju varit med tidigare så det gör vad de kan för att hjälpa och stötta honom i sin jakt på en ny plats i gruppen. De försöker också hitta saker han kan göra på morgonen innan bästisen kommer, men han är ledsen ändå.
Imorse blev han glad när vi skulle gå in genom grinden för han trodde att G redan hade kommit (han kommer 1 timme senare annars). Då gick han glatt in, men när han såg att G:s kläder inte hängde på kroken blev det knas igen!
Lilla plutten!
Som tur är så blir han ju glad så fort G kommer och då leker han och har kul. Det är väl att när han kommer på morgonen finns det bara "småbarn" på plats och inga direkta kompisar (eftersom de har slutat). Det BLIR bättre. Snart...
Skicka en kommentar