Bajsbonanza

Ett stycke bebis.
Ett stycke magknip.
Rejäla stönanden.
Ett stycke trött mamma.
Slut på stönanden.
Trött mamma ska byta blöja.
Blöja av.
Ett stycke bebis tar i från tårna.
Trött mamma blir nerbajsad...i sängen...

Härligt med en bajsbonanza sådär vid 3:30 på morgonen!

Pussen & Kramen
/Ango

Detta snöande

driver mig till vansinne. Här kan ni se var balkong som stoltserar med en imponerande snömängd. Gissa hur kul det blir när allt det här ska smälta bort!

Förkyld bebis

Axel har blivit förkyld. Inte mycket, men det är på gång. Han nyser massor, är lite snorig och hostar lite då och då. Jag tycker det är så hima jobbigt när de är så jättesmå och blir förkylda. Förhoppningsvis blir det inte så allvarligt, utan går över snabbt!

Pussen & Kramen
/Ango

Minigrisen

har börjat vara vaken lite mer på dagarna, vilket är jättemysigt.

UNDERBART!!!

Det var länge sedan jag tröttnade på mammabyxor och började längta något enormt efter mina jeans, men jag har inte ens brytt mig om att prova mina vanliga byxor eftersom jag vetat att de inte skulle passa ännu. Anledningen till att de inte skulle passa är för att magen fortfarande är svullen.
Idag fick jag ändå ett ryck och gick in i klädkammaren och hämtade mina favoritjeans och drog på mig dem. DE PASSADE!!! Visst fick jag dra lite för att få igen dem, magen är som sagt väldigt svullen fortfarande (men svullanden är på gång att lägga sig nu), men det GICK! De sitter inte ens åt runt magen! Gissa om det känns underbart att kunna få på sig de vanliga byxorna bara 2 veckor efter förlossningen. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Jag har haft mina mammabyxor i 1-2 månader efter förlossningen! Nu ska jag inte ens titta åt mammabyxorna igen!!!

Pussen & Kramen
/Ango

Snö, snö och mera snö

Visst sjutton stämmer det när man säger att man kan se på rönnbären hur vintern kommer bli?! Mycket rönnbär = mycket snö. Förra året måste det ha varit rönnbärsrekord. Har nog aldrig sett så mycket rönnbär i hela mitt liv...och nog fick vi snö därefter också.
Idag blev det visst snöstorm. Fick ju en tid till läkaren med Simone kl 9:15. Eftersom vi bara har en bil för tillfället så skulle jag gå och hämta Simone i skolan för att sedan gå till VC. När jag fick tiden hade jag 45 min på mig, vilket skulle räcka om jag skyndade mig lite.
Packade ner minigrisen i vagnen, tittade ut genom fönstret och såg att det snöade lite. Inte så farligt. Brydde mig inte ens om att ta på en mössa, för det var ju inte så hemskt väder...trodde jag. I fortsättningen ska jag INTE kolla vädret här inne på gården, utan titta ut åt ett annat håll, för annars ser man ett betydligt mildare klimat uppenbarligen.
Kom ut från gården, ut på gatan och möts av stormen... Jisses, vilket väder. Fick knäppa igen så mycket som bara gick på vagnen så det knappt fanns tillstymmelse till lufthål åt minigrisen. Snön for åt alla håll och kanter så det blev snabbt snö överallt, men inte på minigrisen som tur var.
15 minuter tar det att gå i rask takt till skolan. När jag kom fram var jag som en snögubbe med knallröd näsa och öron. Gissa om jag svor åt att jag inte hade tagit på mig mössa!
Hämtade Simone och gick iväg till VC. När vi kom ut 45 min senare hade det snöat galet mycket. Säkert 3-4 cm på bara den korta stunden.
Nu räcker det verkligen med snö! Det som är kan ligga kvar, det gör mig inget, det är ju ändå snart sportlov. Bara det inte kommer mer nu! När våren kommer så kommer hela Sverige översvämmas (och som vanligt kommer folk bli lika chockade över vårfloderna som de blir av snön i december).

Besöket på VC visade att damen ifråga inte hade någon öroninflammation och heller inga streptokocker, vilket var positivt. Däremot hade hon en indragning på trumhinnan på det örat som hon har ont i (och det som hon känt att det runnit i). Detta är inget farligt, men väldigt obehagligt. Det går över av sig självt och borde vara borta inom några dagar. För att lindra obehaget ska Simone "tryckutjämna" (blåsa ut genom öronen) några gånger varje dag. Skönt att det inte var något som krävde penicillin!

Minigrisen har börjat kräkas väldigt mycket och har idag/ikväll haft väldigt ont i magen. Ska testa att byta ut Baby semp mot NAN istället och hoppas att det blir bättre. Just nu är han lugn, och jag hoppas att det håller i sig hela natten!

Pussen & Kramen
/Ango

Bitterfittan åkte ut!

Idag är det en bättre dag, så bitterfittan är ett minne blott...för den här gången! Hon kommer säkert och hälsar på igen så småningom, men det får dröja tills dess.

Idag måste jag fixa en läkartid till Simone. Hon började i lördags säga att hon hade ont i ena örat. Eftersom hon dessutom är förkyld och hade lite feber då, så har jag haft koll på hennes öra ifall det skulle vara en öroninflammation.
I måndags sa hon att det kändes som om det rann något i örat. Kan ha varit en öroninflammation alltså. Nu hör hon dåligt på örat så det är säkrast att kolla upp det. Måste därför anlita vårt "suveräna" (IRONI) bokningssystem på VC. Först ringer jag dem...för att få en tid när de kan ringa mig...så att jag sedan kan få en tid till läkaren. Himla smidigt (not)!
Så, nu har jag ringt, och jag ska bli uppringd vid 8:25...

Känner att amningen fasas ut mer och mer just nu i och med att Axel har börjat få tillägg. Vill inte sluta amma, men Axel blir bara sur och grinig när jag försöker amma honom. Det går ju snabbare att få maten genom nappflaskan, så han föredrar ju den såklart. Får se om jag orkar fortsätta bråka med honom, och försöka öka på amningen och minska på tillägget så småningom, eller om jag ger upp amningen istället. Det blir inte än i alla fall, men inom ett par veckor kanske. Det är ju tur att jag inte är rabiat med amningen. Tjejerna ammade jag inte alls mycket. Victor ammade jag tills han var nästan 2 år, för amningen funkade så himla bra. Den här gången verkar det inte funka så bra, tyvärr, men jag vet ju att det blir bra folk av flaskuppfödda också ;). Det enda är att det är lite trist att flaskmata, och amningen är så himla smidig. Maten finns alltid med, har rätt temperatur och trevlig förpackning ;). Jaja, allt går ju att lösa såklart! Får se hur det blir!

Pussen & Kramen
/Ango

Jag ska bli ännu mer egoistisk

Jag är så trött på att jag ska slå knut på mig själv för att behaga alla andra i familjen. Jag är så trött på att jag ska känna mig "lat" för att jag inte tvättar eller tar hand om disken. Jag är trött på att det ska vara så självklart att jag ska ta hand om barnen och tillgodose deras önskemål. Nu tänker jag göra som den manliga delen av familjen: Tänka på mig, mig och mig!
Så fort jag får en minut över ska jag sitta vid datorn, eller sova framför TV:n. Jag ska byta kanal när andra kollar på TV. Jag ska inte bry mig om att diskmaskinen behöver plockas ur, och jag skiter i om det inte finns rena kläder!!!
Kanske ska jag börja passa upp på en tonåring och behandla denne som en 5-åring istället, för det är tydligen förbannat viktigt!
Japp, jag är en riktig bitterfitta idag!

Pussen & Kramen
/Ango

Äntligen en viktökning!

Idag var vi på bvc för en extravägning, och äntligen har minigrisens vikt ökat. Han vägde i fredags 2810 g och idag hade han ökat till "modiga" 2960 g. En ökning på 150 g på bara 4 dagar! Förhoppningsvis fortsätter han att öka i vikt nu så det inte blir något bakslag med viktminskning så småningom igen!

Pussen & Kramen
/Ango

En bra natt!

Vi började ge minigrisen tillägg i fredags. Eftersom han fortsatt att gå ner i vikt så var vi tvungna att börja ge tillägg efter varje amning. Förhoppningsvis gör det att han börjar gå upp i vikt nu. Tillägget har också gjort att han sover bättre, vilket leder till att jag sover bättre också. I natt har Axel vaknat en enda gång för mat. Det var straxt innan klockan 3. Han fick tillägg då också, och vaknade igen först vid 7-tiden när det var dags att gå ur sängvärmen. Nu sover han igen såklart (det enda han gör är att äta, sova och bajsa i princip).
Imorgon ska vi till bvc på ny vägning och då måste han ju ha gått upp i vikt, eller hur?
Jag fortsätter också att gå ner i vikt. På de två veckor som gått sedan kejsarsnittet har nu 11,2 kg trillat av. Med tanke på att jag gick upp 9,8 kg så är det ju bra förstås. Får se hur länge till kroppen släpper av ½ kg/dag, vilket den gör för tillfället. Någonstans tar det ju stopp såklart. Förhoppningsvis kanske jag kan få gå ner lite till innan det gör det i alla fall ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Gos på hög nivå

Minigrisen är jättenöjd bara han får vara i en famn. En stor fördel med storasyskon är att det finns alltid en villig famn att sova i.

Nappen är helig

Tänk att en liten, liten orolig själ kan bli helt lugn av att få suga på en napp.

Fortsatt viktnedgång!

Att jag fortsätter gå ner i vikt är ju bara positivt (har 0,4 kg av de 9,8 kvar nu), men att minigrisen också fortsätter att göra det är ju definitivt inte positivt. I onsdags vägde han 2875 g och idag 2810 g. Nu blir det 50 ml ersättning efter varje amning under några dagar för att se om han vänder trenden. Han måste ju börja gå upp i vikt nu, för han är väldigt liten...

Pussen & Kramen
/Ango

Mer presenter

Idag kom det en present till till Axel. Det var från underbara kompisen S! Tusen tack för de fina kläderna!

Marley och jag

Imorse frågade maken om vi hade någon film han kunde se med sina elever idag på eftermiddagen. Jag funderade och föreslog sedan Marley och jag. Jag bara kände att den skulle passa ett gäng tonåringar med diverse problematik och strul.
Maken berättade när han kom hem att filmen hade varit väldigt uppskattad. I början hade alla skrattat hur mycket som helst, men på slutet var det knäpptyst i klassrummet. När filmen var slut hade alla lugnt och stilla (och tyst) lämnat salen. Det hade väl aldrig hänt förut!
Jag tror att många av eleverna (som har olika diagnoser och/eller kommer från dysfunktionella hemförhållanden) kunde känna igen sig i den underbart vilda och missförstådda Marley ;). Dessutom så har ju djur och bebisar en tendens att locka fram de positiva sidorna hos andra människor! Jag märkte det inte minst när jag var på bvc igår och gick genom vc:s väntrum med en sovande Axel på axeln och hörde en massa "ååååhhhhhh" från tanterna i väntrummet ;). De glömde, för en sekund, sina krämpor och log bara saligt åt minigrisen.

Pussen & Kramen
/Ango

Viktproblem

Ja, nog för att jag har det, men nu är det Axel som är problemet. Han vägde ju 3350 g när han föddes. Tredje dagen, när vi skulle åka hem, hade han gått ner till 2990 g, vilket är mer än de "tillåtna" 10 %:en.
Var på BVC igår, onsdag, för premiärvägningen där och då hade han gått ner ytterligare, till 2875 g. Inte bra alls!
Han har varit svårflörtad med amningen och suger inte mer än nödvändigt, så jag har fått bråka med honom för att han ska fortsätta suga. Uppenbarligen har det inte hjälpt så mycket att bråka med honom, utan jag måste bråka ännu, ännu mer, eller börja ge honom tillägg. Har gett honom tillägg i mycket liten mängd vid 2 tillfällen för att se hur hans mage klarar av det, men jag vill helst inte ge honom det, utan få en välfungerande helamning istället.
Inatt var det ett litet matvrak jag hade vid min sida, och han har ätit mer än någonsin vid ett och samma tillfälle. Idag har jag fortsatt vara bråkig mot honom, så jag hoppas verkligen att det gett resultat när vi ska tillbaka för en ny vägning imorgon!
Vad gäller mina egna viktproblem så kan jag meddela att av de 9,8 kilon jag gick upp under graviditeten, återstår endast 1 kg! Underbart!

Pussen & Kramen
/Ango

Present

Idag fick Axel en jättefin present av grannen. De hade köpt ett jättefint randigt set till honom. Det är i stl 62 så tyvärr dröjer det lite till innan minigrisen vuxit i det!
Tack så jättemycket för det fina setet!

Förpubertet

När man är 9 år har man ofta hamnat i en förpubertet. Detta märks dels på att kroppen växer lite annorlunda och framför allt märks det på personligheten.
Jag har en sån där historia här hemma! Hon är 9, men tror hon är, och beter sig som om hon vore 14. Det är så mycket konflikter hela tiden. Dagarna avslutas med en rejäl konflikt och nästa börjar med en rejäl konflikt! Varje dag är mitt mantra: Imorgon är det en ny och förhoppningsvis bättre dag!
Jag hoppas den här perioden går över snart, för det är riktigt drygt nu!

Pussen & Kramen
/Ango

Kattkräk

Märkte igår att någon av katterna hade pissat i bilbarnstolen. Blev så förbannad! De har aldrig pissat någon annanstans än i kattlådan tidigare, men igår...
Nu vill jag verkligen bli av med dem, men ingen verkar vilja ha dem. Det lutar tyvärr mot att vi måste avliva dem!

Pussen & Kramen
/Ango

Ont, ont, ont

Jag har fortfarande lite ont efter snittet, men inte värre än att jag känner mig ganska återställd. Detta gjorde att jag igår sa till maken att jag kunde hämta barnen på dagis och i skolan. Jag känner verkligen att jag vill ge mig ut och gå, men vill ta det lite lugnt, så att hämta de stora barnen är precis lagom ansträngande...tänkte jag (fram och tillbaka är ca 30 minuters promenad).
När vi äntligen kom hem efter att ha stannat till på biblioteket också, hade jag så ont att jag bara ville gråta. Det är inte snittet som gör ont, utan fogarna! Min foglossning var 10 resor värre igår än vad den var innan Axel föddes. Jag hade problem att gå resten av dagen. Inget roligt alls! Jag gör en kvalificerad gissning på att snön som ligger på marken är den stora boven i dramat ;)! Får se om jag klarar av att gå och hämta barnen idag, eller om det blir en uppgift för maken! Jag VILL ju verkligen gå, jag vill ut och röra på fläsket ;). Ska vila lite nu på dagen (är trött trots att minigrisen bara varit vaken 2x45 minuter i natt), så kanske det känns bättre efter lunch!

Pussen & Kramen
/Ango

Inte bara jag som är senil

Ibland verkar det som om vi skulle ha hur många barn som helst här hemma, speciellt som alla namn blandas och ges helt godtyckligt av oss föräldrar. Den senaste i raden är såklart lille Axel. Jag envisas ju med att säga Alex istället för Axel, men maken tar nog priset. Så här lät det i varenda konversation igår:

Maken: - Hur länge har Victor sovit?
Jag: - Victor?
Maken: - Ja? Eller nej, Sixten...nej, Axel.

Stackars barn! Det kan inte vara lätt att växa upp med senila föräldrar ;-).

Pussen & Kramen
/Ango

Namnfunderingar

Ja, nu vet vi ju att det blev en Axel, istället för Egon (han såg inte ut som en Egon). Problemen blev ju sedan att han ska ha två namn till. Vilka då? Vi har gått igenom alla släktnamn (alla barn har varsitt släktnamn från någon av våra sidor), men hittar inget som vi gillar. Axel är visserligen ett släktnamn (Victor heter det i 3:e namn också) så vi har ju fått med det ändå. Jag skulle ju vilja ha med min mormor på ett hörn, eftersom hon betydde så otroligt mycket för mig. Hade Axel varit en tjej hade det blivit Elisabeth som andranamn, efter min mormor. Nu blev det ju en kille så då funkar det ju inte med Elisabeth ;). En manlig form av Elisabeth, finns det? Typ Elias eller liknande? Måste leta lite känner jag. Tredjenamnet är bestämt till Roger, efter pappa (han ville vara med på ett hörn, speciellt som Simone har ett namn efter mig). Just nu heter han alltså Axel, NN, Roger. Vad ska NN bytas ut mot? Maken tyckte han skulle heta Jan, för att han är född i januari och Jan hade namnsdag den dagen Axel föddes. Själv har jag svårt att tänka mig att stackaren ska heta Jan ;).

Jag har ju lite problem med namn och mina barn verkar det som. När Victor föddes var namnet redan bestämt sedan länge, men ändå började jag kalla honom för Ludvig (ett namn som aldrig ens varit uppe till diskussion). Jag vet inte varför, men han såg väl ut som en Ludvig antar jag (i mina ögon i alla fall). Det tog nästan 3 månader innan jag kunde säga Victor utan att det lät som "Lud-Victor". Även den här gången har jag problem. Axel blir titt som tätt såväl Sixten som Alex. Mycket irriterande! Sixten var ju ett namn vi funderade på, men eftersom vår ena katt heter det så valde vi bort det. Alex är väl bara för att det är så likt Axel, och för att en grannkille heter det. Får se hur länge det dröjer innan jag kan säga Axel obehindrat ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Mysbarn

Måste bara få berätta om en så mysig sak som hände igår.
Jag var jättetrött och gick för att lägga mig vid 21:30. Precis då skulle de stora barnen också sova, så de kom och pratade med mig och Axel och skulle säga god natt till oss. Såklart blev det en massa mys i sängen, och jag satt med Axel i händerna så han satt upp på sängen. De andra tre satt runt Axel på sängen. Plötsligt började Axel titta på dem, en efter en, med en väääldigt konfunderad min. Han verkligen studerade dem "noga". Han känner ju såklart igen deras röster, och nu såg han ut som om han verkligen försökte koppla ett ansikte till deras röster! Himla mysigt, och riktig bonding kändes det som!

Idag har Victor varit hemma med mig och Axel, och vi var ute en sväng med vagnen (premiärturen). Victor har bytt blöja och hjälpt till att klä på Axel idag. Nu ikväll är det "tjejkväll" här hemma. Killarna är på innebandy i sporthallen (ja, Axel är ju hemma med oss såklart). Tjejerna slåss nästan om vem som kan ta hand om Axel bäst ;). De väljer ut vilka kläder han ska ha på sig. Paulina valde kläder tills idag, och Simone fick välja kläder tills imorgon. Paulina vill ta hand om blöjbytena (trots bajsblöjorna ;)), så jag har lovat att nästa gång får hon göra det helt själv.
Tänk att det var så enkelt att få en ny bebis ;). Här behöver man inte be om hjälp, snarare be att Axel får sova några minuter utan kärleksförklaringar ;).

Pussen & Kramen
/Ango

Äntligen på väg hem!

Fönstret på min

sal är tätat med silvertejp. Silvertejp är verkligen en universallösning till alla tänkbara problem.

Sjukhusmaten

är ju inte känd som några kulinariska läckerheter precis. Färg- och smaklöst. Så här ser maten ut varje dag.

Utslagen!

Det tar på krafterna att vara ny i världen.

Detta måste vara

den sömnigaste bebisen genom tiderna. Han somnade vid midnatt och vaknade strax innan kl 7 i morse. Bajsat har han gjort 5 gånger redan. Inget fel på systemet får inte. Idag kommer storasyskonen på besök och då blir det bebisbad också.

Axel är här!

Kl 10:18, efter ett tufft snitt, var lilla Axel född. 50 cm lång och 3350 g tung var han.

Snart åker vi!

Om ca 20 minuter bär det av till förlossningen! Idag är det äntligen dagen D. Idag är det äntligen dagen då vi får träffa vår nyaste familjemedlem.
Vet inte om jag är redo för det egentligen... Det känns så märkligt att vi ska bli en till i familjen. Den 8:e familjemedlemmen!
Har inte haft några problem att sova i natt, även om jag var lite orolig för att jag inte skulle kunna somna om när jag hade vaknat för toabesök vid 2:30. Tidigare nätter har jag nämligen inte kunnat somna om då, utan har legat vaken till kl 5. Den tiden jag skulle gå upp idag! Som tur var så somnade jag om och fick sova lite till innan det var dags att gå upp!
Nu hör jag att maken är på väg upp. Bäst jag sätter på kaffe så det är klart när han kommer tillbaka efter att ha hämtat barnens farmor, som ska vara barnvakt idag!
Lägger upp rapport på bloggen under dagen med vad det blev för något!

Pussen & Kramen
/Ango

Produktiv idag

Idag har jag gjort klart vår C-uppsats som J ska gå upp med nästa fredag. Har rättat en massa småkrafs på den. Nu är den godkänd för opponering till slut och jag hoppas opponeringen går bra. Jag hoppas att det inte blir alltför mycket skit som ska rättas efter opponeringen.
Efter att ha fixat med C-uppsatsen så skrev jag klart en hemtenta jag hade i en pedagogikkurs. Tentan ska vara inne senast den 17 januari, men eftersom jag ligger på BB några dagar nästa vecka och har ännu en hemtenta som ska göras så tyckte jag att det var bra att bli klar med en av tentorna åtminstone så jag inte har så himla mycket att göra nästa vecka. Ska försöka påbörja den andra hemtentan också, men jag har inte fått en bok som jag behöver till den. Förhoppningsvis kommer den till biblioteket nästa vecka.

Pussen & Kramen
/Ango

Xbox 360

Jag beställde ett Xbox 360 till barnen för några dagar sedan, och idag kom det så vi var och hämtade det. Just nu är barnen fullt sysselsatta med att spela spel. Det var ett spel som följde med konsollen och det har Simone provat. Just nu sitter Victor och spelar Colin McRae (rallyspel) så det står härliga till. Efter Victor är det Paulinas tur och hon vill spela nåt Sega tennis, nånting (de två sistnämnda spelen fick vi låna av barnens ena kusin). För en gångs skull kan de göra något utan att bråka... Får se hur länge den friden varar!

Idag hade maken förhandlingar angående sitt varsel. Det var facket och arbetsgivare (kommunen), makens chef och maken som hade möte. Alla höll med om att makens egentliga arbete inte alls stämde överens med den arbetsbeskrivning som finns på tjänsten. Nästa vecka skulle det vara ledningsmöte och då ska ärendet tas upp. Då får han definitivt besked på hur det kommer att bli för hans del! Han fick en positiv känsla när han gick därifrån i alla fall sa han. Eller som han uttryckte det; "Det var ingen jag ville be dra åt helvete i alla fall".
Han bestämde i alla fall att han ska ta ut sina 10 pappadagar nu direkt. Han kommer vara helt ledig på måndag när jag snittas, och sedan kommer han jobba 50 % och vara pappaledig 50 % resten av månaden. På sportlovet kommer han antingen ta semester eller ta ut pappadagar som han har kvar på Victor. Det låter som en mycket bra plan tycker jag!

Var på sista besöket hos min barnmorska idag. Känns trist att "lämna" henne! Jag har verkligen gillat henne jättemycket (till skillnad mot den barnmorskan jag haft de andra tre gångerna). Jag kommer att få träffa henne i alla fall en gång till, och det blir på återkontrollen. Det ser jag fram emot!
Det blev ett kort besök hos barnmorskan idag. Alla barnen var med mig, och de tyckte som vanligt att det var jättekul att lyssna på bebisens hjärtljud. Victor är lika fascinerad varenda gång han hör bebisen. Han tycker det låter så högt! Det är kul att barnen också får höra det som jag alltid får höra. Det blir ju mer verkligt för dem också när de får lite mer fysiska bevis för bebisens existens.

Pussen & Kramen
/Ango

Och det här

är samma mage ur andras perspektiv (i v 37+5):

Tack och lov inte ens 5 dagar kvar nu! Hade dött om jag hade behövt gå kanske 4 veckor till (till v 42+1 som jag gjorde med Simone!).

Den här veckan har magen sjunkit ner väldigt mycket, vilket jag är rätt glad över, för det blir lite lättare att andas och att sitta rakt upp och ner ;-). Har fortfarande en rumpa som försöker ta över all plats och få bort mina revben på höger sida, men den är inte lika besvärande nu som förra veckan till exempel.

Imorgon är det sista besöket hos barnmorskan! Vi bokade in besöket "bara för att". Hon är himla rolig så jag går gärna dit!
Imorgon ska maken också ha förhandlingar med fack och arbetsgivare om sin tjänst. Vi håller såklart tummarna för att han kommer få behålla sin tjänst när mötet är över, och att varslet inte står kvar!

Pussen & Kramen
/Ango

Det här mina vänner

är inte en vattenmelon, utan min mage iförd en grön t-shirt. Gissa om jag längtar efter att bli av med den nu!

Nu har jag

dammat av min viktblogg. Det har redan gått 6 månader sedan jag skrev i den senast, och det var dagarna efter att jag fått veta att jag var gravid. Nu när graviditeten nästan är slut så kände jag att det var dags att ta tag i det hela igen och damma av bloggen.
Har konstaterat att jag har gått upp ca 7,5 kg den här graviditeten. Hade ett mål på 5 kg, vilket funkade fram till julhelgen ungefär då jag började samla massor av vätska i händer, fötter och ben. Då trillade det på ett par kilon till. Jaja, det är helt ok. Jag tar det när bebisen är ute!

Maken vet att jag är jättesugen på att få komma igång och ta tag i min vikt igen, och han frågade om vi kunde göra det tillsammans. Visst, sa jag, det kan vi visst. Han har nämligen gått upp en hel del den här graviditeten ;). Det roliga är att han sa redan i slutet av november att han och en kollega skulle gå ner i vikt tillsammans. De skulle börja "på måndag"... Sedan var det 1 januari som gällde... Vet inte om min kära man känner till något alls om nutrition ibland, men att sitta och äta chips och dricka läsk på nätterna är inte ett framgångsrecept för viktnedgång. Kan ta de senaste två nätterna som exempel. Igår natt = ½ påse grillchips (en normalstorlek...300 g eller vad det är i en sån). I natt = ½ påse baconchips och en 3/4 stor burk med russin. Är det konstigt att man inte går ner i vikt då, eller? Jaja, jag delar inte hans hemska ovanor, och de kan inte påverka mig och min viktnedgång bara bebisen kommer ut och jag känner mig återställd efter snittet! Jag kör mitt race, och maken får köra sitt. Vill han ha draghjälp av mig så får han, om inte så är det hans problem!

Nu är det bara 5 dagar kvar...

Pussen & Kramen
/Ango

8 dagar kvar

Idag är det bara 8 dagar kvar till bebisdags! Förberedelsernabörjar bli klara nu. Blöjorna har jag inhandlat (trots att maken ville köpa det när jag låg på BB).
En byrå har införskaffats idag så nu är bebiskläderna inplockade (Victor och Paulina fixade kläderna). Just nu är maken iväg och fixar den där gratisboxen från Pampers och köper en skötbädd på IKEA. Punkteringen på ena däcket på vagnen är också nästan fixat. Det visade sig vara ett stort hål, men givetvis hade vi ingen solution hemma så det gick inte att laga det just då. Nu har maken köpt självhäftande lappar så nu är det bara att laga det.
Kvar är bara spjälsängen då, men den kommer vi inte att använda i början ändå så det spelar ingen roll. Vi köper när det börjar bli dags!

Pussen & Kramen
/Ango