Mysdagar

Jag har planerat in mysdagar med mina barn den här månaden. Det var jättelänge sedan vi hade några, och jag har verkligen saknat de dagarna. Det är bara lite svårt att få in dem när barnen börjar bli stora och går i skolan. Nu ska det i alla fall bli av. Först ut är Simone på fredag. Eftersom hon inte har någon förskoleklass på fredagar så passar det bra. Victor är på dagis och Paulina i skolan medan jag och Simone ska försöka träffa Kerstin och hennes båda killar (som det var alldeles för länge sedan vi träffade) och så har jag lovat att vi ska äta på McDonald's, köpa nya gympaskor och så ska hon få ta hål i öronen igen. Allt enligt Simones egna önskningar...för det är ju lite det mina mysdagar med barnen går ut på; att bara en av dem får göra något med mig och bli lite ompysslade utan syskonen.
Nästa torsdag är det Paulinas tur. Hon fick en tid till ögonläkaren på morgonen så då tyckte jag att hon kunde vara ledig hela dagen så vi får en mysdag. Hon har inte sagt att det är något speciellt hon vill göra, så vi får väl se vad det blir. En kvalificerad gissning är att lunchen blir på McDonald's eller pizzerian...

På fredagen är det Victors tur. Det blir hans första riktiga mysdag. Han har varit så liten förut så det har inte spelat så stor roll om vi varit hemma och myst i soffan eller varit ute och gjort något. Nu ska vi i alla fall äta på McDonald's (ja, man får offra sig *s*) och så ska vi leta efter en lyftkran i någon leksaksaffär. Det ska vara en batteridriven, drygt 1 m hög. Han fick ju en i julklapp, men den gick sönder så han har önskatsig en ny i sedan dess.

De här mysdagarna betyder massor för mig och för barnen såklart, och jag känner att jag har ett enormt privilegium som kan ta dessa dagar. Hade jag jobbat hade det ju inte varit möjligt att göra det i samma utsträckning, som nu när jag pluggar. Den dagen jag är klar med studierna hoppas jag att vi kan göra det ändå, fast det kanske får bli helger istället.
En av dagisfröknarna på Victors dagis är en ivrig "påhejare" av mina mysdagar. Hon tycker det är så underbart med de här dagarna, och är avundssjuk på att jag kan ha dem. Det är skönt att få bli lite påhejad, speciellt när det gäller föräldraskapet som man tidvis vill säga upp sig från. De här dagarna stärker banden väldigt mycket och det är skönt för barnen att få göra saker själva, utan syskonen. Är det nära i ålder (1½ år mellan Paulina och Simone, 2 år mellan Simone och Victor = 3 barn på 3½ år) så träffas de så mycket nu när de är små. De har gått på dagis tillsammans, först Paulina och Simone, sedan Simone och Victor. Nu går Victor själv på dagis, och tjejerna går på fritids tillsammans. De behöver komma ifrån varandra ibland.

Pussen & Kramen
/Ango